Jag ger upp....

Redigerad April 11, 201412 yr med hprush

Jag är ganska larvig med mina vapen.

Jag är mer rädd om dom än om den fem år gamla bilen som jag ser mera som ett bruksfordon.

Jag är jättenoga med att lägga vapnen rätt i bilen på väg till skjutbanan, och väl på skjutbanan är jag jätteförsiktig när jag lägger ifrån mig vapnen så att det inte blir några märken eller repor av misstag.

Jag skulle störa mig på det.

Dessutom hör jag väl till dom få som faktiskt tycker att vapenvård är roligt så det skulle aldrig falla mig in att ställa in ett vapen i skåpet utan att ha vårdat det först.

Men, jag är absolut inte rädd för att använda mina vapen i ur och skur.

Detta gäller såväl min gamla Suhl sbs som är värd 500:- på sin höjd som min fina Merkel-drilling, och allt där emellan.

Dessutom vill jag att vapnen jag har ska vara snygga att se på.

Lackade kolvar är apfula, så jag har slipat ner och oljat in kolvarna på de två av mina vapen som hade det, Winchester 1894:an och Anschutz 1415/1416.

Pengavärdet på vapnen spelar mig ingen roll.

Jag vill vara säker på att dom fungerar när jag behöver dom, och att dom är i mina ögon vackra att se på.

Då är jag nöjd.

Normalt slitage är naturligt, men är man lite försiktig om grejorna så kan man hålla slitaget till ett minimum utan att begränsa användbarheten.

Jag vet inte var jag står riktigt. Jag har sju vapen varav 1 syntetquad 2 pipor, en Browning gti ultra, en kombi +hagelset i kal 20, 2 m65or moddade i 6,5 kalibrar, en moddad m55 kl2 2 pipor, 1 8x57a.

Hälften har syntet. Jag har byggt dem så jag älskar dem allihop. Men de ser för jävliga ut efter en del jakter. Jag putsar en del, skjuter ofta, jag växlar mellan verktyg och fina älskvärda tingestar under samma dag och samma jakttillfälle.

Jag kan undvika en repa och vara noga men står med finbössan i havsbrynet och tar emot saltvattnets vågslag, ju finare bössan är desto mer används den.