Krav på apporterande eller markerande hund vid fågeljakt

• När du jagar ringduva, gäss eller änder ska en hund finnas på plats som kan apportera eller markera nedskjuten fågel. 
  
• När du jagar övrig fågel ska en hund finnas på plats som kan apportera eller markera en nedskjuten fågel. Detta gäller mellan solens nedgång och en timme före solens uppgång. 
  
• Du är inte skyldig att ha med dig hund om det gäller jakt på snötäckt mark eller från båt i öppet vatten eller vid havskusten med hjälp av vettar.
  

 

Detta är ett krav idag men var har egentligen detta kommit ifrån? 

 

Det är i mitt tycke ett mycket märkligt lagkrav, borde det inte vara något i stil med "apporterande hund ska finnas på plats vid fågeljakt där behovet av sådan finns" eller nåt liknande. 

 

Som detta är skrivet så är det olagligt att jaga gäss över bulvaner på en plöjd mark utan hund, men det är lagligt att jaga fasan över björnbärsris utan apporterande hund. I min värld är behovet mycket större av en hund i det senare tillfället..

Samma gåsjakt om det är snö på marken blir lagligt.. obegripligt..

 

Sen ordet markerande hund, vad ska man använda en sådan till? Du står och skjuter änder på  kvällsträck vid en å, vingar en gräsand som trillar i vassen på andra sidan, hunden simmar över och markerar var den är och simmar tillbaka igen. Lagligt? Ja, faktiskt! urbota dumt? definitivt!

 

Varför just duvor, änder och gäss? Änder kan jag förstå, gäss och duvor över bulvaner på mark utan gröda kan jag inte förstå...

 

Håller helt med dig. Enda gången jag tycker det skulle kunna vara motiverat att skriva in det i lagtext är andjakt i vass typ.

Du glömmer 27 § jaktlagen som säger att jakten ska bedrivas så att vitet inte orsakas onödigt lidande. 28 § anger vidare att om vilt skadats i samband med jakt ska jägaren vidta de åtgärder som behövs för att spåra upp och avliva djuret. Detta gäller allt vilt. Alltid.

 

Sedan finns det specialfall som är reglerade och i just de fallen är det lagligt att ha den "beredskap" för eftersök av vissa fåglar och däggdjur. Om man inte lyckas med sitt eftersök är man dock skyldig att vidta de andra åtgärder som behövs. Tex att använda apporterande hund och inte bara markerande.

 

För de oreglerade arterna så gäller huvudregeln direkt och den exakta innebörden av kravet på eftersöksberedskap får avgöras från fall till fall.

Du glömmer 27 § jaktlagen som säger att jakten ska bedrivas så att vitet inte orsakas onödigt lidande. 28 § anger vidare att om vilt skadats i samband med jakt ska jägaren vidta de åtgärder som behövs för att spåra upp och avliva djuret. Detta gäller allt vilt. Alltid.

 

Sedan finns det specialfall som är reglerade och i just de fallen är det lagligt att ha den "beredskap" för eftersök av vissa fåglar och däggdjur. Om man inte lyckas med sitt eftersök är man dock skyldig att vidta de andra åtgärder som behövs. Tex att använda apporterande hund och inte bara markerande.

 

För de oreglerade arterna så gäller huvudregeln direkt och den exakta innebörden av kravet på eftersöksberedskap får avgöras från fall till fall.

 

Jag är helt med på vad du menar, och jag hoppas verkligen att jägare i allmänhet ser till att ha en apporterande hund med vid all fågeljakt. Paragraf 27 är solklar så det är ju inga konstigheter. Det jag reagerar på är varför just duvor och gäss är specialreglerade? Vid bulvanjakt på öppen mark med låg eller ingen gröda så är behovet av en "eftersökshund" mycket lågt och att jag har en sovande hund i gömslet påverkar inte etiken vid dessa jaktformer på nåt sätt. 

 

Jag kan ju tycka att paragraf 27 räcker som lagkrav och att specialfallen kan bli allmänna råd? Nåt i stil med hur stor areal man ska ha för att släppa hund?

Jag skulle önska att få en definition på "markerande hund". Vi diskuterar ju det i den andra tråden och har lite olika uppfattning. Det vore intressant med sjf's definition.

Jag är helt med på vad du menar, och jag hoppas verkligen att jägare i allmänhet ser till att ha en apporterande hund med vid all fågeljakt. Paragraf 27 är solklar så det är ju inga konstigheter. Det jag reagerar på är varför just duvor och gäss är specialreglerade? Vid bulvanjakt på öppen mark med låg eller ingen gröda så är behovet av en "eftersökshund" mycket lågt och att jag har en sovande hund i gömslet påverkar inte etiken vid dessa jaktformer på nåt sätt. 

 

Jag kan ju tycka att paragraf 27 räcker som lagkrav och att specialfallen kan bli allmänna råd? Nåt i stil med hur stor areal man ska ha för att släppa hund?

Detta var före min tid och jag vet inte varför det blev så. Jag skulle misstänka att det var de fallen man tyckte var viktigast att tydliggöra vad som gäller.

Jag skulle önska att få en definition på "markerande hund". Vi diskuterar ju det i den andra tråden och har lite olika uppfattning. Det vore intressant med sjf's definition.

En markerande hund är i min värld en hund som visar var viltet är men inte plockar upp det och lämnar till sin förare. I det senare fallet har vi en apporterande hund.

Morkullan är ju också med. Svår att hitta i mörkret, och jagas inte med hund. Ringduvor är inte heller alltid lätta att hitta, beroende på hur de faller, och jagas inte med hund. Änder är svåra att hitta i vass, och jagas inte med hund. Gäss är hårdskjutna, och jagas inte med hund. Vid väldigt mycket av annan fågeljakt jagar man med hund, som därmed finns på plats, om jag ska spekulera vidare litet.

Tack för svar! Är dock fortfarande lite motståndare mot detaljregleringen och tycker väl att dom allmänna reglerna borde räcka..

Vågar man hoppas på en annan formulering när jaktlagen ska göras om?

En markerande hund är i min värld en hund som visar var viltet är men inte plockar upp det.

 

Kallas inte det för rapport ? sk bringsel .http://www.youtube.com/watch?v=hgpHNRDM9F0

 

http://www.jaktsidan.se/ipb/topic/413-bringsel-rapportering/

Morkullan är ju också med. Svår att hitta i mörkret, och jagas inte med hund.

Det gör den visst det!

Det gör den visst det!

Och dessutom väldigt frekvent! =)

Det är en växande jakt, men inte den traditionellt sett huvudsakliga jakten i Sverige om vi nu ska vara petiga. Likaväl som vinterjakt efter ripa sker utan hund osv osv. Jag tror det intressanta är om man normalt hade hund med, eller inte, när regeln tillkom.

Och dessutom väldigt frekvent! =)

 

Sant. Cocker spaniel är ju framavlad för morkulljakt. Både jakt med spaniels och med stående hund är enormt vanligt och populärt på kontinenten, men svenskarna har ju tradition av att skjuta på sträck..

ALLA borde få uppleva spänningen med att jaga morkulla med spaniel