Jag har skaffat mina hundar för skogsfågeljakt men har tränat dom på i första hand rapphöns.

En setter går väl förmodligen ganska stort och chansen till kontrollerade fågelsituationer i skogen i oktober är j..igt liten.

Sen beror det vad man har för krav/förhoppningar, vill man ha en hund som står och det går att skjuta fågel för eller är målet en hund som är lugn i flog å skott. Hursom så är nog det lite för mycket som händer när man inte ser i skogen.

Tror att man ska skilja på träning å injagning, som jag tänker så jagar man in en hund efter att den lärt sig sköta fågel.

Om jag var i din sits skulle jag nog satsa på att åka till fjälls istället för skogen i oktober, verkar ju vara ett bra ripår.

Ok, jag kanske inte använder rätt terminologi, jag är nybörjare. Tanken är att träna fågelsituationer på fältfågel och om hon sköter det snyggt så kommer jag att försöka mig på att släppa henne i skogen. Jag har försökt träna henne att hålla sig nära mig i skogen och ska försöka öka den träningen nu.

"Förstör" man stående hundar om man jagar skogsfågel när det är svårt? För trädskällare verkar det ju i många fall vara just ATT man är ute i skogen med dem, som anses viktigt. Är själv totalt nybörjare på injagning nämligen så blir lite förvirrad av att det verkar vara så olika.

telefonskrivet

"Förstör" man stående hundar om man jagar skogsfågel när det är svårt? För trädskällare verkar det ju i många fall vara just ATT man är ute i skogen med dem, som anses viktigt. Är själv totalt nybörjare på injagning nämligen så blir lite förvirrad av att det verkar vara så olika.

telefonskrivet

För trädskällare är det viktigaste med många timmar i skogen. Det är en stor skillnad mellan stående och trädskällare, med stående gäller mååånga timmars dressyr, med trädskällare gäller många timmar i skogen. Trädskällaren har det i sig av födsel och ohejdad vana, får de bara en rejäl skogsvana så kommer de att jobba själva.

För trädskällare är det viktigaste med många timmar i skogen. Det är en stor skillnad mellan stående och trädskällare, med stående gäller mååånga timmars dressyr, med trädskällare gäller många timmar i skogen. Trädskällaren har det i sig av födsel och ohejdad vana, får de bara en rejäl skogsvana så kommer de att jobba själva.

Enligt mig är det detsamma för stående....många timmar i skogen, fast i kombination med många timmar dressyr..!

Sitter appellen är det ju bara att sätta hunden om den rusar. Vad gäller söket, så är det enligt mig enklast att byta riktning så fort hunden tenderar att gå för stort.

Tror däremot att det är svårt att få en hund som är injagad/tränad på fält/fjäll att bli en bra skogsfågelhund...!

Men tilläggas kan att jag har alldrig startat på prov, utan haft som enda intresse att skjuta fågel för mina hundar....

mvh/Urban

Självklart går det att jaga in hunden i skogen. God lokalkännedom om var kullarna brukar vara underlättar avsevärt. Men fåglarna är helt klart lättare att göra med före lövfällningen börjar, speciellt orren. Viktigaste före injagning i skog (alla underlag egentligen) är att du har ett bra stopp på hunden med tillhörande stadga. Vändsignal är också bra att ha så man kan vända hunden så den inte går för stort, rätt använt kan faktiskt en astro vara bra. Då menar jag att man vänder hunden om den tenderar att gå för långt ut, beroende på terräng och vegetation kanske man inte vill ha hunden riktigt inom synhåll hela hela tiden men väl inom hörhåll så man kan stoppa den vid ev stöt. Tycker faktiskt stoppet är bra mycket viktigare än att ha tränat hunden på konstlade fåglar. En hund med bra ståndanlag behöver inte läras att stå i egentlig mening men rutinen gör dem säkrare och säkrare helt klart. Om den däremot får gå efter gång på gång kan man förstöra ståndet. Så lägg mesta krutet där! Är man idog så kan man lära de flesta hundar stanna självmant när fågel flyger iväg, här har jag tyvärr fuskat lite själv, jag kan ”bara” stoppa min hund men en del gånger stannar hon självmant. Har man en hund som stannar självmant i flog får man många extra chanser. Inte alls ovanligt att det ligger kvar någon fågel ur kullen på sidan om. Om du använder astro snälla fall inte för frestelsen att låta den gå hur stort som helst och belöna inte hunden när den ”äntligen hittat en fågel 500m bort!”

 

Med lite tur så har man en hund som gärna står för morkulla och då kan man få många träningstillfällen. Trycker ordentligt hårt och här är det en fördel om man kan styra hunden så man får den att gå trängre. Sök på gamla igenvuxna odlingar tex. Grymt roligt också! Skyttet blir ju inte det lättaste men desto roligare istället!

Hade förövrigt två fågeltagningar med Pointern på morkulla i morse när jag var ute en kort sväng. Jätteroligt då det var många år sen jag hade en hund som ville stå för dessa roligare fåglar så hunden fick mycket välförtjänt beröm!

 

Har haft några rapphöns när Pointern var ung. Köpte fem stycken 1,5år gamla fåglar på hösten som varit ute en del så de var bra på flyga och söka skydd. Köpte fem fåglar och i början släppte jag bara ut en eller två fåglar som jag skrämde iväg. Hämtade hunden som letade rätt på den/dem om jag inte tränade så sent på aftonen hann dem tillbaka till dem som lockade i buren. En rapphöna blev förmodligen tagen av duvhöken men de övriga fyra hade jag lösa hela vintern. Såg bara till att de hade foder hela tiden. Detta i västerbotten.

 

Bara mina tankar. Lycka till!

/ Broder tuck

Tack för ditt svar!

Har tänkt försöka få till så många träningstillfällen jag kan på fälthöns innan jag åker upp till jaktmarken. Sedan ser jag årets tripp, som blir i oktober, mest som ett "lära-känna-marken" tillfälle. Utan några stora förhoppningar på fällda fåglar. Sedan ska jag försöka planera bättre till nästa höst och åka upp både tidigare och längre tid då.

Angående astro så har jag ingen sån och kommer nog inte hinna (läs:ha råd) köpa någon innan jag åker upp heller. Jag förstår helt klart fördelen med att ha en och kan även se risken att man blir lite bekväm och slarvar med kontakten med hunden om man har en. Jag har även läst att vissa har en pingla på hunden så man hör när den springer eller står och hör var den är. Är det någon som har testat det och har några tankar om detta?

Astron är det ju inte ens säkert du behöver heller så spara pengarna tills vidare. Man klarar sig utmärkt utan. Tänkte mest att var och varannan har ju dessa nuförtiden även de som sitter på pass på älgjakt osv. Har man ändå handenheten kunde det kanske varit värt att komplettera med halsband.

 

Är många år sedan jag provade jaga med pingla på hunden. Torde nog vara 15-18 år sedan? Det fungerar bra men enda nackdelen kan vara att hunden får svårare att höra dina kommandon, ingenting om hunden går lite större mao.(enligt min ringa erfarenhet)

Är det däremot trång skog med dålig sikt och hunden inte går allt för vitt kan det helt klart vara ett alternativ. Kostar inte många kronor heller.

Tror jag ska leta igen bjällran ändå för jakten på trånga igenvuxna odlingar efter morkullor.

 

Beeper blir lite samma sak här beroende på hur man har inställningarna om den bara piper när hunden står eller om man även har signal med jämna mellanrum även då den rör på sig.

 

Nu ska man komma ihåg att på jaktprov får man inte använda något av dessa hjälpmedel (tack och lov) så man måste ha en vettig kontakt på hunden och lära sig hur den lägger upp sitt sök. Blir så mycket roligare jakt då också. För mig är det inte bara fåglar i säcken som räknas utan det är samspelet med hunden som är den stora behållningen. Finns nog inte mycket här i livet som ger sån glädje som när man får skjuta de första fåglarna på hunden efter ett klockrent arbete. Då får man lön för allt jobb man lagt ner på hunden. Skjuter hellre en fågel för hunden än tio utan hund, men det är ju jag det.

 

 

När hunden fungerar tycker jag absolut att du ska starta den på jaktprov, dels för att få utvärdering på hur hunden är sedan är det lärorikt också. Kolla även om det anordnas skogsträning till nästa år om inte annat. Om du inte hade bott så avigt till hade du fått följa med ut någon gång.

 

Mvh Broder tuck

Astron är det ju inte ens säkert du behöver heller så spara pengarna tills vidare. Man klarar sig utmärkt utan. Tänkte mest att var och varannan har ju dessa nuförtiden även de som sitter på pass på älgjakt osv. Har man ändå handenheten kunde det kanske varit värt att komplettera med halsband.

Är många år sedan jag provade jaga med pingla på hunden. Torde nog vara 15-18 år sedan? Det fungerar bra men enda nackdelen kan vara att hunden får svårare att höra dina kommandon, ingenting om hunden går lite större mao.(enligt min ringa erfarenhet)

Är det däremot trång skog med dålig sikt och hunden inte går allt för vitt kan det helt klart vara ett alternativ. Kostar inte många kronor heller.

Tror jag ska leta igen bjällran ändå för jakten på trånga igenvuxna odlingar efter morkullor.

Beeper blir lite samma sak här beroende på hur man har inställningarna om den bara piper när hunden står eller om man även har signal med jämna mellanrum även då den rör på sig.

Nu ska man komma ihåg att på jaktprov får man inte använda något av dessa hjälpmedel (tack och lov) så man måste ha en vettig kontakt på hunden och lära sig hur den lägger upp sitt sök. Blir så mycket roligare jakt då också. För mig är det inte bara fåglar i säcken som räknas utan det är samspelet med hunden som är den stora behållningen. Finns nog inte mycket här i livet som ger sån glädje som när man får skjuta de första fåglarna på hunden efter ett klockrent arbete. Då får man lön för allt jobb man lagt ner på hunden. Skjuter hellre en fågel för hunden än tio utan hund, men det är ju jag det.

När hunden fungerar tycker jag absolut att du ska starta den på jaktprov, dels för att få utvärdering på hur hunden är sedan är det lärorikt också. Kolla även om det anordnas skogsträning till nästa år om inte annat. Om du inte hade bott så avigt till hade du fått följa med ut någon gång.

Mvh Broder tuck

Kloka ord Tuck. En parantes, jag har inte koll på britterna och de kontinental men vid prov arrangerade av Vorstehklubben får pingla användas vid skogsprov.

...Mvh Broder tuck

Tack för ännu ett utförligt svar.

Jag avvaktar med astroköp då. Provade ju att släppa i skog i häromdagen med lånad pejl och då höll hon sig inom 100 meter hela tiden. Så kan man bara hålla truten själv så hörs det rätt bra var hon är. Ev. så skaffar jag en pingla för att prova.

Jag tänker som du angående att fälla fåglar. Jag håller på med det här för att jag tycker det är kul att träna hund och jag jobbar hellre på ett bra samarbete än köper teknisk utrustning. Hade varit jättekul att följa med någon gång, synd att Stockholm ligger så avsides...

Kloka ord Tuck. En parantes, jag har inte koll på britterna och de kontinental men vid prov arrangerade av Vorstehklubben får pingla användas vid skogsprov.

 

Okej det visste jag inte. Tack för det, alltid roligt få lära sig något nytt.

På de jaktprov med brittiska hundar jag varit på så har det enda som hunden får bära är ett varseltäcke som täcker ryggen, det får inte gå ner över bringa och pingla har jag aldrig sett på prov. Tvivlar på att vi får ha pingla men har inte lusläst reglementet.

 

 

Tack för ännu ett utförligt svar.

Jag avvaktar med astroköp då. Provade ju att släppa i skog i häromdagen med lånad pejl och då höll hon sig inom 100 meter hela tiden. Så kan man bara hålla truten själv så hörs det rätt bra var hon är. Ev. så skaffar jag en pingla för att prova.

Jag tänker som du angående att fälla fåglar. Jag håller på med det här för att jag tycker det är kul att träna hund och jag jobbar hellre på ett bra samarbete än köper teknisk utrustning. Hade varit jättekul att följa med någon gång, synd att Stockholm ligger så avsides...

 

Ja Stockholm är verkligen avsides, när frugan och jag ner så var vi mest på skansen för där kände vi oss mest hemma

Pingla är tydligen inte tillåtet på jaktprov enligt: http://www.fa-avance.se/fa-rk/Jaktprovsregler%202012.pdf

"5. ORDNINGSFÖRESKRIFTER

Provdeltagare och publik ska följa provledarens och domarens anvisningar och i övrigt uppträda enligt god sportsmannased. Om detta inte följs, kan vederbörande tilldelas varning. Vid upprepad eller grövre överträdelse har provledare eller domare rätt att avvisa vederbörande från provet och hunden kan då inte tilldelas pris, och disciplinära åtgärder kan vidtas.

Använder sig förare av visselpipa eller tillrop så, att det av domaren anses störa partnern, ska han/hon varnas och om han/ hon inte tar rättelse avvisas från provet.

Byte av förare under pågående prov får inte förekomma utan provledarens eller domarens medgivande. Förare av hund, får inte utan domarens medgivande avbryta pågående prov.

Föraren får inte under pågående prov bära spö eller motsvarande, som av hunden kan uppfattas som ett hot. Hund får under avprovning inte bära någon form av halsband, sele eller pingla.

Dräkter som skyddar bröst, mage och ben är förbjudna.

Hund får på prov eller utställning inte bära stackel (tagghalsband).

Förare som avprovar flera hundar, s.k. dubbelförning, kan av provledningen avkrävas särskild hundhållare. Förare ska underrätta provledningen om anmäld hund inte kommer till start.

Förare som inte inställer sig med hund vid upprop kan uteslutas från prov."

Ja det går säkert å jaga in hunden i skog om man är jävligt säker, det är ju inte jag[emoji13] . Min hund är fyra nu och det var först förra året som hon började sköta skogsfåglarna riktigt bra. Då jagar jag i fågelglesa mellansvenska skogar å det har säkert gått fortare på bättre marker. Nu har inte jag så stor erfarenhet av andras hundar men när jag varit på kurs/träning så har det varit en del hundar som varit injagade på skogsfågel som tjuvrest. De har helt enkelt lärt sig att det är roligt att köra upp fågel å jaga efter på egen hand. Sen är det som broder tuck skriver en fördel att veta var kullarna ligger. Tror att dom flesta som jagar in hundarna direkt på skogsfågel är norrlandsjägare med väldigt bra koll på markerna.

Jag tror du är på helt rätt spår om du tränar in fågelarbetet på rapphöns för att sen åka upp å jaga. Det brukar behövas några komtakter innan dom förstår att man inte kan gå lika nära som på rappisar.

/Lycka till!

Å lyssna på tucken angående pejl. Min hade ett lagom sök men när pejlen å skjutsuget kom in i bilden så försvann ju det.

Jag har alltid pejl på hunden, hon har absolut inte stort sök. Vad gör ni egentligen med pejlen?!

Jag brukar titta vart hunden är på den[emoji41] .

När jag hade jagat med pejl ett tag så glömde jag den hemma och det var först då jag förstod hur söket hade förändrats. Lite större och hon höll inte lika bra koll på mig. Inte lätt att hitta på en hund som står 100m bort i ett tätt skogsparti utan att förstöra situationen.

Det skoog menar (tror jag) och andra för den delen är att utan pejl så lönar det sig sämre för hunden att stå långt/jobba ifrån husse/matte.

Japp husse kommer ju ändå om man har pejl

ja, men det gäller att inte vara för het med pejlen. när hunden kommer rapporterandes är man nog ganska nöjd med den som skogshund

En tanke bara om man hittat en kull (eller gammal fågel för den delen) så kan man kanske inte nöta hur ofta som helst på den. Brukar oftast sluta med att hunden sökmässigt springer mer eller mindre rakt fram och kollar om de är hemma. Det kan man inte lasta hunden för. Vet att brorsans hundar gjort på liknade sätt då han jagat för mycket på samma mark under injagning. Råkade även ut för det med min hund då jag jagat lite för mycket och ofta på marken närmast då det var vad man hann med efter jobbet på senhösten för ett par år sedan. Gick bra 10-15 minuter sen drog hon iväg blåste vändsignal varpå hon bara vinklar lite och far drygt 500m och fattar stånd. Ser på gps:en var så det var bara gå och hämta henne. Hon kollade om gammeltuppen var hemma vilket den också var. En grann tjädertupp startade när jag kom fram till hunden. Så var det färdig jagat på den marken det året. Viktigt inte belöna när det var så långt borta så jag hade inte ens plugg i bössan när jag gick fram.

 

 

 

 

 

 

Ja det går säkert å jaga in hunden i skog om man är jävligt säker, det är ju inte jag[emoji13] . Min hund är fyra nu och det var först förra året som hon började sköta skogsfåglarna riktigt bra. Då jagar jag i fågelglesa mellansvenska skogar å det har säkert gått fortare på bättre marker. Nu har inte jag så stor erfarenhet av andras hundar men när jag varit på kurs/träning så har det varit en del hundar som varit injagade på skogsfågel som tjuvrest. De har helt enkelt lärt sig att det är roligt att köra upp fågel å jaga efter på egen hand. Sen är det som broder tuck skriver en fördel att veta var kullarna ligger. Tror att dom flesta som jagar in hundarna direkt på skogsfågel är norrlandsjägare med väldigt bra koll på markerna.

Jag tror du är på helt rätt spår om du tränar in fågelarbetet på rapphöns för att sen åka upp å jaga. Det brukar behövas några komtakter innan dom förstår att man inte kan gå lika nära som på rappisar.
/Lycka till!

Ser absolut inget fel att använda fältfågel till träning även för en blivande skogshund men som jag sagt tidigare så är stoppet prio 1!

 

Just det där med glesa fågelkontakter är alltid det som kan ställa till injagningen i skog (all injagning egentligen oavsett marktyp). I höst har vi drägligt med fågel även om det varierar mellan markerna. Hade två riktigt dåliga år på raken före, ifjol hade vi några kullar men det var glest mellan dem. I år är det bättre men långt från något kronår.

 

Har ingen erfarenhet av fälthöns förutom de fåtal rappisar jag haft själv och någon enstaka fasan som min bror hade. Har bara varit som åskådare på ett enda fältprov hos Amir när jag följde brorsan ner för några år sedan. Kan tänka mig att en skogshund (som min tex) kan ”spåra ur” om det blir fågelsituation på fågelsituation och bara matas med fågellukt hela tiden. Det är hon verkligen inte van. Ibland kan det ju gå timmar mellan fåglarna. På premiär morgonen sköt vi varsin orre för min hund brorsan och jag plus att han fällde en kyckling för sin unghund. Tisdag den 26 augusti hade vi en fantastisk jakt på hemma markerna bara hunden och jag. Var ute på förmiddagen några timmar och då hade vi 6 fågeltagningar på orre och tre på tjäder! Det är riktigt bra för en förmiddagstur med en och samma hund. Fågelmässigt var det inte så märkvärdigt, en orrkull och tre gamla tjädrar.

Fällde två orrar och tyvärr skammade jag eller bommade jag en fin tjädertupp... letade länge utan att finna den igen.

 

 

De hundar som varit injagade på skogsfågel som du träffat på kurs, vet du om de hade erfarenhet av fältfågel eller var det en ny erfarenhet för dem? Om de aldrig träffat på fälthöns så är det inte så konstigt om det blir stöt. Men tjuvreser dem kan det ju bero på att de blivit trötta i huvudet av all vittring. En del hundar tjuvreser gärna eller kör fågel om man kör parsläpp också pga ökad konkurrens skulle jag tro. Sen kan det ju givetvis vara så att ägarna slarvat med dressyren också för den delen.

 

Ska man generalisera kan jag tänka mig att en bra fälthund har mest nytta av lydnad och en tät reviering. En skogsfågelhund har mest nytta av jaktlust och givetvis en hyfsad lydnad. De hundar som jag sett i skogen som varit injagade på fält har haft väldigt fin reviering och varit trevliga se på men går den till överdrift tar man sig inte fram i marken på ett vettigt sätt. Krävs mycket jaktlust hos hunden att söka ibland timvis i skogen innan man hittar fågel. Dåliga år eller dålig mark så har det ju hänt att man har 1,5-2 mil på hunden mellan fåglarna. Ja ibland har vi ju gått helt tom också. Rätt sällan som jag stöter fågel själv men visst händer även det.

 

Jagar man mycket skog ser man med tiden att hunden blir mer och mer en biotopsökare på gott och ont. Tittar jag på min egen hund så söker hon rätt stort ibland beroende på biotop och terräng. Kommer hon ut på en liten myr är det inte ovanligt att hon tar kanten runt. Men hon håller oftast god kontakt och är lätt att hålla reda på.

 

 

 

Å lyssna på tucken angående pejl. Min hade ett lagom sök men när pejlen å skjutsuget kom in i bilden så försvann ju det.

 

Om du har en fungerande lydnad och bra vändsignal kan det vara värt att prova vända hunden på låt säga 70m eller vad du tycker är lämpligt. Vänd den konstant på det hållet så kanske den efter ett tag börjar vända själv. Vet brorsan gjorde så när de linje inventerade fågel för några år sedan på fjället. De fåglar som ligger för långt från linjen räknas inte så han vände hunden hela tiden på ca 100m håll. Efter ett tag vände den självmant fast den i vanliga fall går större på fjället. Här gäller det att vara konsekvent, har du blåst vändsignal ska den också vända.

 

Finns inget att förlora på att prova förutom att man kan stöta en del fågel med allt oljud förstås.

 

Söket påverkas ju också som en del redan sagt av hur fort man går fram i terrängen själv också.

 

Jag har alltid pejl på hunden, hon har absolut inte stort sök. Vad gör ni egentligen med pejlen?!

Astron i sig gör ju inte att hunden börjar gå större. Ser att du har en KML och där har du svaret på att din hund inte går speciellt stort skulle jag tro. Den eller de Munsterländer jag sett gick verkligen inte stort. Olika raser har olika arbetssätt. Man får gå mer själv om man har en hund som går ”trångt” men man kan definitivt skjuta fågel för dem också. Handlar mycket om tycke och smak. Skiljer alltid mellan individer också förstås. Var på kurs i fjälllen när pointern var ung då var det bla med en strävhårig vorsteh som gick rejält stort men inte så fort.

 

 

Vi hade ett par Weimaraner förut och de hade ett klart mindre och betydligt långsammare sök än pointertiken som vi har nu. Men visst sköt jag fågel för dem också. Deras styrka tycker jag däremot var efter skott. Användes även till rävapportering , spårade älg och rådjur mm. Duktiga vattenapportörer men det var tyvärr inget som jag hade användning av då jag inte jagar sjöfågel. Den yngre weimaranern var på väg att bli en riktigt duktig tjäderhund men tyvärr fick vi ta bort henne pga sjukdom. Största tjädertuppen jag sköt för henne vägde drygt 4,5kg. Hon gick klart bäst i lite trängre skog då hade hon slag på ca 70m vilket var helt idealiskt enligt mig, tyvärr gick hon snävare i mer öppen terräng   den hunden hade varit ett fint komplement till Pointern vi har nu. Weimaranern stannade alltid mot vägar medan pointern gärna bara lägger slaget rakt över. Så en del ställen hade jag gärnat jagat med weimarnern istället så nu får en del ställen vara tyvärr. Å andra sidan är det fint med Pointern att gå efter en stig eller skogsbilväg och hunden revierar på båda sidor vägen medan man sakta går framåt. Weimaranern stod ofta på löpa medan Pointern oftast står på direkt vittring. Vad som fungerar bäst beror på fågel och väderlek etc.

 

En bra hund är en bra hund oavsett ras även de har olika sätt att arbeta på.

 

ja, men det gäller att inte vara för het med pejlen. när hunden kommer rapporterandes är man nog ganska nöjd med den som skogshund

Enligt min ringa erfarenhet är rapportering överskattad. Första Weimaranern vi hade rapporterade. Tror bara att jag sköt en enda fågel på rapport. En orrkyckling. De gånger hon rapporterade gamla fåglar så startade de alltid utom håll eller så for dem redan när hon lämnade ståndet vilket också jag också såg vid något tillfälle. Jag tror att ska rapporteringen fungera ska hunden stå tidigt på löpa och inte på direkt vittring så den inte ”stör” fågeln när den lämnar ståndet. Kan säkert fungera bra på ripor och andra fåglar som trycker bra men är det tjäder och orre blir det vanskligt. Vi har så lite ripor på våra marker annars kanske jag skulle ha tyckt annorlunda?

Personligen föredrar jag en hund som står länge istället sen är det ett plus om den går att kalla av ståndet om man inte hittar den. Risken finns dock att den petar fågeln ofrivilligt eller med flit. Har full respekt om någon tycker annorlunda.

 

 

Personligen brukar jag inte skjuta mer än två fåglar ur en kull då jag vill ha fågel kvar även nästa år. Men man får ju givetvis göra som man själv vill. Skjuter alltid kråkfågel då jag får tillfälle även om hunden ligger ute i sök. Sköt en trippel på nötskrika en gång. Fällde en bonus skrika som jag inte upptäckt förrän hunden apporterade  på "fel" ställe.

 

Skulle kunna skriva hur mycket som helst om olika episoder under jakt vad mina erfarenheter är osv men jag skriver allt för långsamt. Sen ser jag mig lite som en nybörjare fortfarande och tycker jag lär mig något nytt hela tiden och det är väl det som gör det så roligt

mvh Broder Tuck