En älgjägare döms i Skellefteå Tingsrätt till 100 timmars samhällstjänst, 130 000kr i skadestånd och villkorlig dom efter att ha skjutit ihjäl en annan jägare. Är det bara jag som tycker att det straffet är ett hån mot de anhöriga? Hur kan det bli tal om något annat än fängelse efter att ha dödat en annan människa? Det går säkert att rada upp en rad förmildrande omständigheter i den ena vågskålen, men det borde finnas en dumhetsfaktor som tynger ner den andra vågskålen. Att slippa fängelse därför att "det var inte meningen" är ju löjligt. Dödar man en annan människa så åker man in.

"Den åtalade har varken erkänt eller förnekat brott, men ansett att han inte agerat oaktsamt"

Länken:

 

http://svenskjakt.se/Start/Nyheter/2015/02/domd-for-vadaskott/

 

Jag tycker att detta är oerhört svårt att bedöma, normalt borde skytten ha händelsen på näthinnan resten av livet (ett straff i sig).

 

"Den åtalade har varken erkänt eller förnekat brott, men ansett att han inte agerat oaktsamt" 

 

Detta påstående borde renderat både fängelsestraff och livstids vapenförbud (skyttens vapenlicenser diskuteras inte alls i domen, eller.... ?)

 

Raggarö

Iom att jag inte har läst domen så kan jag inte uttala mig specifikt i ärendet, 

men svaret är nej, man måste inte avtjäna fängelsestraff för att sona att man vållat annans död, inte heller är det ett hån mot anhöriga, påföljden vid vållande till annans död är oftast en omfattande samhällstjänst eller ett kortare 2-3 månader långt fängelsestraff.

Sverige lämnade den punitativa tanke eller talonsprincipen vid straffmätning under mitten av 1800 och hade helt tagit bort den iom dödsstraffets avskaffade helt för fredstid 1921, att nu idag komma och kräva straff för att "blidka" och "trösta" anhöriga är ungefär som att mäta ut straff i antal stenar som anhöriga får kasta på en tilltalad vid en offentlig stening.

 

Att i ord klä hur jag ser på en sådan tanke på utmätning av straff är olämpligt men när man yttrar sig som så ligger man väldigt nära gamla testamentet i sitt sätt att se på tillvaron, något jag överhuvudtaget inte kan acceptera.

 

Såsom Raggarö anger kommer en psykisk normal person aldrig att kunna lägga det inträffade helt bakom sig, det är mycket troligt att den personen aldrig mer kommer att vilja hålla i ett vapen, eller att jaga igen, det är rimligt att tro att den ånger och ångest som personen känner är i det närmaste allomfattande, vilket i sin tur går ut över dennes egen familj och närstående.

 

Slutligen, till Raggarö mfl, att frågan om tillstånd för vapen mm inte berörs i domen har helt enkelt att göra med att tingsrätten inte är behörig att besluta i frågan om tillstånden, det är en förvaltningsrättslig process, tingsrätten har iofs att besluta i frågan om beslag och förverkande av vapen, vilket jag förmodar att man har beslutat angående det i fallet aktuella vapnet. Typiskt sätt går alla vapen som varit inblandade i eller orsakat en människas död som hanteras inom svensk domstol till destruktion efter det att dom trätt i laga kraft eller att preskription inträtt.

 

En lite uppmaning till dem som är reaktionära, stilla er lite, använd eftertanke snarare än hets och inse det enkla faktumet att inget straff i världen kan ge den döde livet åter och att anhöriga inte tröstas av att någon erhåller ett längre straff. /Christian

När det gäller utmätning av straff handlar det ju inte om "tand för tand, öga för öga" om det är det du menar med gammal-testamentlig straffmätning Christian? Det handlar om det allmänna straffmedvetandet och att straffet skall stå i proportion till brottet. Man behöver inte vara reaktionär för att tycka att straffet för att ha ihjäl en människa borde vara fängelse. Det är inte några 1800-tals lagar som gäller, det är otillåtet nu på 2000-talet också.

 

Om alla brottslingar, givet att definitionen på brottsling är att man begått ett brott och blivit fälld för det, skulle få vård istället för straff, behövdes ju inga fängelser. Sjukhus, psykologer och kuddrum på vårdinrättningar skulle vara allt som behövdes. Problemet är att det skulle vända sig i magen på ett flertal medborgare, inklusive de som blivit utsatta för grova brott. Med det sagt, är det inte fel att ge brottslingar viss vård om det visar sig vara ett sätt att hindra dem från att återfalla. Men svensk straffskipning handlar inte om vård, det hörs på namnet vad det handlar om. 

 

Jag vet inte vad de anhöriga i det här fallet anser om straffet. Det vet nog bara de anhöriga, men vore jag en av dem skulle jag nog känt tröst i att straffet för att skjuta ihjäl en familjemedlem i tron att han var en älg, trots allt blev fängelse.

Läser man texten som länkats kan man lätt få intrycket att den anklagade framstår som likgiltig inför det inträffade. Så är det nog inte, framställan är noga avvägd av dennes advokat för att minimera straffsatsen. Tror som flera ovan att straffet har personen framför sig. Ingen, och då menar jag ingen kommer att lita på personen under någon form av jakt framöver och det är för mig att jämföra med att brinna i de sju helvetets eldar.

 

Är ett människoliv värt 130.000 kronor och samhällstjänst!? Kan inte, fast jag borde, låta bli att spekulera vilken påföljd det blivit om jägaren som så olyckligt blev tagen för en älg hade varit en varg.

Freppe?

 

Trots att du inte känner de anhöriga så tar du dig rätt att tala för deras del och kräver fängelse som påföljd helt utan förbehåll, allt annat är ett hån mot dem. 

 

Att ta den utgångspunkten är att använda just talon-principen, att vara gammaltestamentsenlig i sin tanke om straff, även om du tydligen vid eftertanke, ie nästa inlägg vill "fluffa" till det lite. Blanda inte bort vad du skrev med frågor om vård istället för straff och annat babbel, relativistiskt tänkande om vem som är brottslig med mera, särskilt inte när du återigen tar dig rätten att tala för allmänheten, dess åsikt är enbart en reflektion av frågan som ställs, inte ett absolut svar i frågan på skall vållandet till annans död generera fängelse,

 

du har din uppfattning klar, det är visat.

 

Ett par korta exempel, för att belysa detta närmare;

 

mamman som backar på sitt barn på uppfarten

skall ha hon ha fängelse?

 

Bilisten som kör över en person som medvetet hoppar framför bilen,

skall ha han ha fängelse?

 

jägaren som skjuter en aktivist utklädd till räv som medvetet lagt sig 

på ett fält, 

skall ha han ha fängelse?

 

tonåringen som vådaskjuter sin lillebror med sitt skidskyttegevär,

skall hon ha fängelse?

 

Tänk efter nu innan du tycker något och ta dig då inte rätten att tala för någon annan än dig själv.

 

De faktiska svaren på samtliga frågor ovan är att samhället inte anser att någon fall av dessa vållanden har haft ett sådant straffvärde att de motiverar fängelse, det är verkliga och avgjorda mål, i vissa fall rättsprövade i överrätt.

 

Freppe- en annan sak, det finns inget som heter straffskipning i Sverige, vi har straffmätning och påföljdsbestämmelse, vi har ett ord som heter rättskipning, det vill säga att skapa "rätt" vi har inget skapande av "straff".

 

MKJ har ett par sunda synpunkter, därtill hör bland annat att skadeståndsnivåerna inte är särskild anpassade till dagens samhälle och för den vidare spekulationen, att skjuta en varg i tron om att det var en älg, ja det hade under rätt många förutsättningar, vilka inte synes föreligga i detta målet kunnat leda till annan, strängare påföljd./Christian 

Fast Anders Eklund skulle jag gärna kastrera med Burdizzotång (används av mig på kalvar)...i vaket tillstånd. I fall som det tenderar jag vara åt det gammaltestamentliga hållet. Troligen eftersom jag har en dotter nu i Englas ålder :-/

Vetskapen och insikten av att man tagit en annan människas liv är ett straff nog för en normal person. Får hoppas att både jägaren och den avlidnes anhöriga kommer till en punkt där livet vänder åt rätt håll igen.

Ska spekulera lite.. jag får för mej att Freppe har en bild av någon idiot framför sig när han skriver, någon som gång på gång gjort bort sig och klarat sig genom guds försyn och ren tur. Kan det stämma?

Dr Krall,

 

så länge man är ärlig om sina motiv och klar om att det är enbart den egna uppfattningen man talar om, så har alla, inklusive rätt till en åsikt eller vilja,

för egen del och med erfarenheter av just personer som den du omtalar så hjälper inga fysiska straff/förändringar, dvs de är fortfarande farliga och

det enda sätt vi idag har att hantera dem på är att låsa in dem, för resten av deras naturliga livstid.

/Christian 

Christian!

Jag utger mig inte för att tala för de anhöriga. Om du läser mitt inlägg lite mer noggrant så ser du att jag undrade om det bara var jag som tyckte att straffet var ett hån mot de anhöriga? Det var en fråga inte ett påstående. Däremot så skriver du att de anhöriga inte tröstas av att någon erhåller ett längre straff. Det är ett påstående, och det är du som står för det. Vem som tröstas eller inte kan rimligtvis inte du veta. Även om du själv skulle vara anhörig lär du väl bara tala för din egen del och inte som talesperson för hela släkten. Skulle jag ha fel på den punkten må de så vara, men jag har i alla fall inte påstått att jag för de anhörigas talan.

 

Straffskipning eller rättskipning är inte det viktiga, kanske straffrättslig påföljd är det mest korrekta? Poängen är att om påföljden för ett brott inte står i proportion till brottets allvar så minskar förtroendet för rättssamhället. Parallellen med om en varg skulle skjutas är väl ett sådant exempel. Alla har rätt att tycka, även du Christian. Men om du påstår att jag har någon slags gammal-testamentlig syn på straffrättsliga påföljder för att jag tycker att fängelse verkar tillämpligt när man skjutit ihjäl en människa så är du helt fel ute.

Förstår fullt logiken i det du skriver Christian...men ibland slår känslor över. Tur man har ett intellekt att kuva destruktiva känslor med :-/

Nu är det väl dumt att säga för mycket när man inte vet alla detaljer. Men nog tycker jag att straffet borde varit betydligt strängare. Det jag främst reagerar på är att han enligt länken skjutit på något han inte riktigt sett vad det var. Det är i min värld betydligt värre än den som skjutit mot en älg men misbedömt kulfånget. Men jag har ju inte sett hur det ser ut där det skedde. Sedan är det enligt mitt sätt att se det en försvårande omständighet att han inte inser att han varit oaktsam.

Brott och straff denna ständiga fråga... det är inte lätt det är en sak som är klar.

 

Om det inte var meningen, alltså inte mord, borde väl människan i fråga må fruktansvärt dåligt av att ha dödat en annan människa på grund av oaktsamhet eller olycka? vad hjälper fängelse mot det? Och vad hjälper det de anhöriga? Nu beror det ju på hur det hela gick till men har personen följt jaktledarens bestämmelser kan det i så fall va jaktledaren som bör sitta i så fall. Jag tycker inte vållande till annans död av princip skall ge fängelse utan det beror helt på hur det gått till. Till exempel tycker jag det är för jävligt hur det mjäkas med rattfyllon, trots att de har vållande till annans död. Där visas ett dåligt omdöme och långa fängelsestraff bör gälla. Det enda positiva med fängelse är att man kan hålla farliga människor borta från gatan, dvs hindra att det blir fler offer. Anders Englund är väl ett utmärkt exempel på någon som skall sitta inne för gott. Annars har jag inte mycket för fängelse som straff "sitt och sona ditt brott och bättre dig" ty den institutionen är tämligen värdelös på det. Va fängelse dock är bra på är att verka för fler brott, kontaktknytning interner emellan, och utveckla hat mot samhället. Inte heller är det avskräckande.

Ett typsikt svenskt straff tycker att det är för lindrigt. Han borde ha fått sitta inne för detta. Men om han begått skattebrott o blåst staten då hadde han fått sitta inne.

Det är inte Anders Eklund ni menar?

Som nämnts - uppenbarligen har han agerat oaktsamt då han inte visste exakt vad han sköt på och således inte hade någon aning om hur det såg ut bakom och omkring det tänkta målet heller. Han har inte handlat med avsikt eller ens vetskap om konsekvenserna, således inte mord utan vållande. Att den här personen skulle rehabiliteras bättre i fängelse än av samhällstjänst och det faktum att ingen kommer att lita på honom vid jakt eller annat handhavande av vapen - nja. Det är trots allt det det handlar om, han ska inte lida för sitt brott, utan samhället ska se till att det inte händer igen.

 

I den bästa av världar skulle en sådan här incident leda till att ingen svensk jägare någonsin igen skjuter på något som h*n inte är 100% säker på vad det är och vad som står bakom, men det är väl bara en vacker dröm.

En älgjägare döms i Skellefteå Tingsrätt till 100 timmars samhällstjänst, 130 000kr i skadestånd och villkorlig dom efter att ha skjutit ihjäl en annan jägare. Är det bara jag som tycker att det straffet är ett hån mot de anhöriga? Hur kan det bli tal om något annat än fängelse efter att ha dödat en annan människa? Det går säkert att rada upp en rad förmildrande omständigheter i den ena vågskålen, men det borde finnas en dumhetsfaktor som tynger ner den andra vågskålen. Att slippa fängelse därför att "det var inte meningen" är ju löjligt. Dödar man en annan människa så åker man in.

Jag håller inte med dig. Det är väl rätt uppenbart att det inte var meningen att ha ihjäl grannlagets jägare, det är inte därför han slipper fängelse.

Han slipper fängelse för att det inte ger någonting. Man skyddar inte samhället genom att låsa in honom heller.

Det skjuts ofta fel i detta land och det blir fel vilfarter och ibland ligger hundar på paraden.

Det är aldrig meningen. Olyckor sker. Jag ser det som en olycka.

Vad med den som bjuder jaktlaget på en flaska whisky?  Två av kompisarna får i sig lite för mycket. Den ene spyr, aspirerar och dör sedan i en lunginflammation. En annan kille med kraftig pronation tar i fyllan fel par träskor, ramlar och bryter nacken när han skall gå ut och pissa. Blir det fängelse då för grabben som ställde fram flaskan? Det var ju olyckor som knappast hade hänt om de inte hade druckit alkohol. Grabben som köpte flaskan hade dessutom läst i systemets informationsfolder att man skall dricka med måtta, speciellt i en jaktkoja. Han är naturligtvis vållande.... men det var olyckor.

Fast Anders Englund skulle jag gärna kastrera med Burdizzotång (används av mig på kalvar)...i vaket tillstånd. I fall som det tenderar jag vara åt det gammaltestamentliga hållet. Troligen eftersom jag har en dotter nu i Englas ålder :-/

nu heter han eklund^^

Vad med den som bjuder jaktlaget på en flaska whisky?  Två av kompisarna får i sig lite för mycket. Den ene spyr, aspirerar och dör sedan i en lunginflammation. En annan kille med kraftig pronation tar i fyllan fel par träskor, ramlar och bryter nacken när han skall gå ut och pissa. Blir det fängelse då för grabben som ställde fram flaskan? Det var ju olyckor som knappast hade hänt om de inte hade druckit alkohol. Grabben som köpte flaskan hade dessutom läst i systemets informationsfolder att man skall dricka med måtta, speciellt i en jaktkoja. Han är naturligtvis vållande.... men det var olyckor.

vetefan om killen kan kallas vållande i scenariot iom att personer själva dricker sej redlösa dock om killen sitter och triggar dom att dricka över sin normmängd så kansk:s