Att lantbrukare efterfrågar, men inte alltid släpper in, skyddsjägare mot vildsvin är vida känt vid detta läget. Jag såg en annan forumist hade tagit upp frågan under SvJ-avdelningen (http://www.jaktsidan.se/ipb/topic/51583-b%C3%A4ttre-samarbete-hur/#entry873595). Det går ju dock inte att diskutera där så jag lyfter gärna diskussionen här. Jag förstår grundproblematiken, jag behöver hjälp men känner ingen som kan hjälpa mig. Jag kan inte heller se om personen är en "fackman" eller en bönhasare. Dessutom finns det ingen framtagen standard för vad som kan anses "gängse" i branschen gällande ekonomisk ersättning/köttfördelning. Skall jag behålla köttet som lantbrukare eller som jägare? Skall jag som jägare betala lantbrukaren eller skall lantbrukaren betala mig? 

 

Frågeställningen är hur får man lantbrukare att släppa in okända jägare på sina fält? Mitt förslag till att lösa problematiken är en app liknande Uber. Jag ser att SvJ börjat bekanta sig med smartphone-världen genom WeHunt. I Uber har du möjlighet att recensera leverantören (i deras fall glada "amatörer" som agerar taxichaufför, i vårt fall glada jägare som agerar skyddsjägare). Om en person får genomgående höga betyg ökar sannolikheten för att någon anlitar deras tjänster, om någon får sämre betyg kanske denne ratas för den som recenserats som bättre. Värst av allt är de som får tre stycken bottenbetyg, dessa människor åker ut ur systemet och drabbar således inga fler resenärer eller lantbrukare. 

 

Fördelarna med systemet är att varje enskild lantbrukare är inte tvungen att uppleva samma bottennapp till skyddsjägare gång på gång utan de är bortsållade och kan istället vända sig till de som utfört tidigare skyddsjakter bra. Genom detta kan lantbrukarna åtminstone förvänta sig en hög lägstanivå på de som anmäler sitt intresse och känner sig kanske mer manade att släppa in dem utan föregående kontakt eller uppbyggnad av tillit. I systemet kommer det dessutom finnas spårbarhet (i form av person, tidpunkt) vilket skulle underlätta t ex vid en eventuell konflikt. I systemet kan man också bygga in de parametrar som gäller så att båda parter är överens. Det kan t ex vara att skyddsjägaren inte får någon monetär ersättning men i gengäld får behålla hela bytet. 

 

Jag ser många fördelar med systemet och få nackdelar med en sådan satsning. Det är inte självklart att alla lantbrukare skulle nyttja denna tjänsten från start men om lrf är med på tåget kanske att den uppkopplade generationen av lantbrukare skulle vara öppen för den här möjligheten. Appen kanske skall göras enkel till en början och bara gälla vildsvin men skulle mycket väl kunna breddas. Varför inte skyddsjakt kring gårdar avseende duvor, kajor och dylikt? Kanske även att icke-lantbrukare kan använda tjänsten när de har en grävling under huset.

 

Nå - är jag naiv eller är detta något som borde utforskas?

Kul idé. Största farthindret är nog att övertala någon om att problemet är nog stort så det blir gynnsamt att lägga ner de kostnader till utvecklingen av appen som behövs. Sen ska man vara få folk att använda appen.

Det stora problemet är väl, utöver att bönder generellt är gnälliga och snåla, att de faktiskt inte kan ge skyddsjakt till någon hur som helst om någon annan arrenderar jakten.

 

Din tanke är skitbra, men den förutsätter att bonden har jakträtten på sin mark. Det finns ganska många bönder som arrenderat ut jakträtten, eller bara har arrenderat åkermarken själva, utan jakträtt.

Trevlig idé!

 

Ser dock ett problem med "betygen". Vad är det som avgör vad bonden sätter för betyg? Ett dåligt betyg för att jägaren inte sköt något blir ju otroligt missvisande för jägaren. Har man haft "otur" tre gånger och inte sett ett enda djur så riskerar man att åka ut även om man kanske är väldigt bra att ha och göra med.

 

Det är väl största utmaningen som jag ser i en app för skyddsjakt/jägare.

 

Skillnaden med tex uber är ju att det inte är någon faktor som avgör om man faktiskt kör personen eller ej utan det betygsätts ju bara efter utförda uppdrag. I fallet med skyddsjakt så är ju frågan när uppdraget är utfört och ska betygsättas.

Det stora problemet är väl, utöver att bönder generellt är gnälliga och snåla, att de faktiskt inte kan ge skyddsjakt till någon hur som helst om någon annan arrenderar jakten.

 

Din tanke är skitbra, men den förutsätter att bonden har jakträtten på sin mark. Det finns ganska många bönder som arrenderat ut jakträtten, eller bara har arrenderat åkermarken själva, utan jakträtt.

 

I de flesta moderna arrendeavtal är frågan om skyddsjakt undantagen eller reglerat som så att om jaktlaget efter begäran inte utför skyddsjakten har markägaren rätt att ordna med sådan.

 

Alternativt är så klart att laget får betala vite för att det misslyckats med att utföra uppdraget men det är en annan sak. /Christian

Angående utarrenderad jakträtt - det går ju att avtala om att skyddsjakt vid växande gröda får utföras av bonden eller den som bonden utser i dess ställe. Att 1-2 grisar skjuts under skyddsjakt kommer inte förstöra höstens jakter för det ordinarie jaktlaget så det borde inte bli ett större problem. Speciellt inte om lantbrukaren för en diskussion med jaktlaget i stil med "Vi har haft mycket skador i år och skulle behöva att någon vakar under mjölkmognanden" och får till svar "Vi har långt att åka allihopa så det blir svårt för oss att göra", "Nähä, men då skulle kanske någon annan kunna sitta ute om det blir skador i år". Saker som diskuteras blir sällan problem. 

 

Angående betyg. Det kan så klart bli som så att enskilda lantbrukare bedömer jägaren "fel" varvid lantbrukare också skulle kunna uteslutas ur systemet om personen kontinuerligt delar ut bottenbetyg utan grund. Betygen tänker jag mig sätts efter hur smidig jägaren varit kring skyddsjakten, inte nödvändigtvis om jägaren lyckats fälla ett vildsvin eller ej. Om jägaren kommer till platsen i avtalet tid, sitter natten ut, inte stör grannar/omgivningen, är trevlig i sitt bemötande, har eftersökshund med sig i bilen och allt annat verkar bra är jägaren nog ändå värd en 9 (på en 10-gradig skala där 10 är bäst) trots bristen på fällt vilt. Skulle någon däremot vara allmänt besvärlig att ha att göra med men ändå lyckas knipa en gris anser jag inte att jägaren är värd mer än en 5. Visst, han kom åt en gris den här gången men inget annat talar för honom. 

 

Angående kostnaderna. Det är inte en överdrivit dyr applikation att utveckla och om LRF och jaktförbunden går ihop och gör det borde kostnaden vara måttlig för envar. 

 

I övrigt är det bra att ni lyfter eventuella hinder så att dessa identifieras. Jag tror inte att detta är lätt att fungera brett i Sverige på kort sikt men det hade varit häftigt om Sverige var långt framme i en sådan här lösning om några år. Sverige är ofta ett föregångsland och varför inte i just detta? 

Det kanske finns någon färdig eller halvfärdig plattform att använda? Låter som ett rätt vanligt koncept. Vill man hålla kostnader nere eller utveckla ett demo så finns det garanterat närliggande projekt med öppen källkod som säkert gör jobbet efter en del modifiering. Till en början kan man ju nöja sig med en vanlig hemsida, och alla har ju en mobilvänlig hemsida nu för tiden. Har man allt det klart och man har fått det att rulla kanske man kan utveckla ett api och en app. Har man ett fungerande system som faktiskt används så kan man utvärdera och det är garanterat enklare att få förbund och andra att gå med om på att skjuta till mer pengar då.

Det är knepigt då många lantbrukare har svårt att se skillnad på skyddsjakt och jakt. De vill gärna ha betalt för den hjälp de faktiskt får. Antagligen är det rotat då de ser jägare som ansvariga till att vildsvin överhuvudtaget finns i Sverige i dag. 

Men alla idéer är, och måste vara välkomna   Att vara lantbrukare och bara ta in folk som de känner, samtidigt försöka tjäna en hacka på gott folks ideella arbete i odlingsmarken, blir bara en ordentlig handbromsvändning. 

 

Det är så in i bomben enkelt- Vill man ha en vän så ska man själv vara en.   

 

En annan sak är ju det här med att sälja tex vildsvinskött via annons i tidningar. Ja, jag vet att det krävs ordentligt folk som kan visa upp både trikintester och "bluttanblaja"  .  Det här är också en ordentlig bromskloss. Förra landsbygdsministern E. Erlandsson ansåg att de fanns en framtid för just " det fria kontrollerade köttet" . Något snack från nya landsbygdsministern? Det hade onekligen underlättat om det blev ett friare "sälje" av vildsvinskött än vad det är nu