Djurens rätt slår till igen!

Fantastiskt hur enögt livet kanvara om man blundar helt med det ena, eller bägge ögonen 

DNedan bloggar ordfranden om jakt... ???

/H

Om "djurplågerifilmen"

En "djurplågerifilm" som har lagts ut på nätet har idag fått stor uppmärksamhet i media. Så här skriver Aftonbladet.se idag:

"Filmen visar i snabba klipp hur gänget skjuter ihjäl några småfåglar. Sedan går godsägarsonen in i ett stall och hämtar ut en katt.

Först skjuter man katten men lyckas bara skada den. Då springer gänget efter den flyende katten och skjuter ihjäl den. Godsägarsonen tar kattliket i bakbenen, svingar runt det och kastar iväg det.

- Nu jävlar fick du, säger han på filmen enligt Sydsvenskan."

Detta kommenteras av Owe Wiktorin, ordförande för Svenska Jägareförbundet:

"Det är helt åt helsike. Så beter man sig inte antingen man är jägare eller ej. Då är man direkt olämplig."

Men allvarligt talat - vad är det egentligen för skillnad på detta och all annan jakt? Orsakar en skadskjutning av en katt möjligen mindre smärta än skadskjutningen av en älg eller ett rådjur? Naturligtvis inte. Smärtan är lika illa vem som än drabbas.

Och själva döden är lika mycket en förlust för rådjuret och älgen som för katten, som därmed går miste om alla framtida upplevelser.

Den enda skillnaden är att den "normala" jakten på ytan går till under något mer ritualiserade och ordnade former. Moraliskt sett finns ingen skillnad.

Är det inte i själva verket så att enskilda exempel som detta, på att någon går över gränsen för det tillåtna, är en förutsättning för att vi ska se den "normala" jakten som legitim?

När en djurförtrycksaktivist som Wiktorin fördömer detta beteende - borde vi inte snarare läsa det som ett tack för att vissa personer kan utpekas och kategoriseras som samvetslösa "djurplågare", så att vi kan konstruera en skiljelinje mellan "lämpliga" och "olämpliga" jägare - trots att de egentligen håller på med precis samma sak?

TILLÄGG (kl. 13.43):

Ser nu att Expressen.se rapporterar att filmens upphovsman, tillika förövaren av övergreppen, tillgägnat filmen "fåglar, katter och alla andra negrer".

Det är mycket intressant. Upphovsmannen är alltså inte bara speciesist, utan även rasist. Eller snarare: speciesism och rasism är sammanvävda. Alla som upphovsmannen uppfattar som mindre värda än honom själva är en sorts "negrer".

Självklart måste Wiktorin och Svenska Jägarförbundet ta avstånd från sådan uttalad rasism. Tack för det Owe! Men om det är fel att vara rasist - alltså att diskriminera någon enbart på grund av evolutionsbiologiska särdrag - så måste det vara lika fel att diskriminera någon enbart på grund av arttillhörigheten. Som djurrättsförespråkare får man nästan - mitt i bedrövelsen - vara lite glad över att en liten självhävdande knallkork till godsägarson plötsligt synliggör detta problem.

Kort sagt: Alla jägare är inte rasister. Men alla jägare är speciesister.

Jägarna delar alla föreställningen att djuren har en slavstatus. Djuren är med deras synsätt just precis våra "negrer", och de finns till för oss att använda efter eget godtycke. Ingen jägare borde därför ha något att invända mot den här filmen. Om de ändå gör det så kan det inte vara av moraliska skäl, utan endast utifrån behovet av att legitimera sin egen blodiga  hobby i trots mot all vedertagen logik.

Har man tunnelseende så är det klart att man kan vrida och vända alla händelser i hela världen så att det passar sin egen åsikt. Håller med Strindberg; " det är synd om människan.........."

Har man tunnelseende så är det klart att man kan vrida och vända alla händelser i hela världen så att det passar sin egen åsikt. Håller med Strindberg; " det är synd om människan.........."

tunnelseende är inte nog, dom förvrider ju tamigfan allt värre än det fan själv läser bibeln.

Hitler hade nog blivit avundsjuk på deras förmåga att vinkla sanningen till det som passar ändamålet.