Jo när hon bar ripan. Den hade hon helst behållit själv.

Ja, det hade hon gärna velat behålla för sig själv.

Först en lite stämningsfull bild.

 

Abba rockar fett.

Denna bilden hade jag döpt till Abba rockring Piaff men min fru säger att det heter passage då hon faktiskt gick omkring och inte bara stod stilla. Vad vet jag, jag har aldrig hållit på med hästar.

Haha! Härliga foton på Rocking Abba!

Jo den hunden gillar verkligen att bära på saker. I princip allt ska det bäras på. Hon bar runt på ungarnas fullpumpade fotboll men jag hann tyvärr inte ta något kort på det. Frun blev liite stressad häromkvällen när hon bar runt på soppåsen med lite fiskrens utomhus. Abba sprang omkring men påsen höll som tur var.

Ja, jag har sett det!  Man kan ju nästan tro att det är färgad golden el. labbe som också är glada åt att bära allt som kommer i dess väg.

På 2016-06-26 at 11:41 Broder Tuck sa:

Först en lite stämningsfull bild.

 

Abba rockar fett.

Denna bilden hade jag döpt till Abba rockring Piaff men min fru säger att det heter passage då hon faktiskt gick omkring och inte bara stod stilla. Vad vet jag, jag har aldrig hållit på med hästar.

Jag förstår henne, jag  hade lika skoj med min rockring.   Fina bilder på en minst lika fin "Dancing queen". 

Händer inte så mycket här förutom att hon växer. Håller på att ha långa ben och springer mer än gärna. Fortsatt bärvillig. De andra hundarna aktade sig när hon fick tag i krattan.

Abba bar på dotterns vattenkanna. Tyvärr han jag inte ta kort på när hon sprang med den i början då den var full i vatten och det skvimpade ut ur pipen eftersom hon sprang. När jag hade halat upp telefonen ur fickan så hade hon redan greppat om och spillt ut allt vatten.

Inte så badsugen men riktigt duktig på att simma. Bar ut henne och stöttade henne under hakan och under magen första metrarna sen gick allt av sig självt. Simmade in till land och sen bar jag eller frun ut henne och det hade Abba ingenting emot. Så det blev ett flertal korta simturer för henne igår. Torde nog bli fler under sommaren.

7 minutes ago Broder Tuck sa:

Händer inte så mycket här förutom att hon växer. Håller på att ha långa ben och springer mer än gärna. Fortsatt bärvillig. De andra hundarna aktade sig när hon fick tag i krattan.

Abba bar på dotterns vattenkanna. Tyvärr han jag inte ta kort på när hon sprang med den i början då den var full i vatten och det skvimpade ut ur pipen eftersom hon sprang. När jag hade halat upp telefonen ur fickan så hade hon redan greppat om och spillt ut allt vatten.

Inte så badsugen men riktigt duktig på att simma. Bar ut henne och stöttade henne under hakan och under magen första metrarna sen gick allt av sig självt. Simmade in till land och sen bar jag eller frun ut henne och det hade Abba ingenting emot. Så det blev ett flertal korta simturer för henne igår. Torde nog bli fler under sommaren.

Det var en annan sort av trädgårdstomte det där. Riktigt härliga bilder på den lilla godingen. 

Tack! Tyvärr är kompaktkameran jag har nu lite för långsam sen glömmer jag allt som oftast att ha med en när jag är ute med hundarna. Mobilkameran levererar inte riktigt heller. Bilderna på land är med mobilen och den när hon simmar är med kameran. Det går ju så mycket långsammare i vattnet också så då hänger vi med kameran och jag. 

2 minutes ago Broder Tuck sa:

Tack! Tyvärr är kompaktkameran jag har nu lite för långsam sen glömmer jag allt som oftast att ha med en när jag är ute med hundarna. Mobilkameran levererar inte riktigt heller. Bilderna på land är med mobilen och den när hon simmar är med kameran. Det går ju så mycket långsammare i vattnet också så då hänger vi med kameran och jag. 

Själv skyller jag alltid på åldern, om jag inte hänger med. 

Härliga foton! Kul att hon håller sig sysselsatt med sina små hyss. Dom växer mycket o fort i den där åldern. Kroppen blir i lite konstiga proportioner ibland. 

Plötsligt händer det, hon är stilla så både husse och kamera hinner med.

 

Bärandet fortsätter...

 

Vet inte om det syns så bra på bilderna men Abba blir mer och mer prickig. Ser ut att komma ytterligare prickar underifrån.

Hehe! Det var inte dåligt.

Prickarna kommer smygande lite i efterhand.

Fina foton!

Jo det var samma sak med Pippi att hon blev mer färgad eftersom, skillnaden är att Pippi tyckte jag var ful när vi tog henne då hon var så vit. med tiden så mörknade hennes fläckar och det kom några mindre också. Abba får vi se hur prickig hon blir, hennes mamma var rätt prickig.

Tack! De tre sista har frugan tagit.

 

Ok! Färgpigmenten kommer lite i efterhand in i pälsen. Haha! Sa hon det uttryckligen till dig??? Ja, det får framtiden utvisa hur hon blir till slut i pälsen.

 

Ok!

Nu är hon inte valp längre men en go hund.

bilden tagen juste efter släpp, helgen före fågelpremiären. Rätt varmt, speciellt för en hund som jobbar på.

första fågeln. Ung tjädertupp, blivit en del fåglar efter det också. Framförallt orrar och tjädrar. Skrivit litegrann i jaktdagboken.

Fina bilder?

Härliga foton!

Parkerade Abba när jag skulle hämta posten så då passade jag på att ta en bild när hon ändå stod stilla. syns lite bättre hur prickig hon är. En riktig myshund men med mycket motor när det lika arbetas.

( Fick lite tid över så jag lägger in detta här, har det i dagboken men ibland är det smidigt kunna komma åt utan behöva logga in, ska även lägga in lite korta videoklipp i närtid var tanken. Hade skrivit ihop detta då jag hade en mindre träningsgrupp förra våren med vänner och bekanta). 

Hundträning som jag ser det. Jag kan inte allt och jag tror inte heller det. Ju mer man hållit på ju mer inser man hur mycket man har kvar att lära. En hund är en hund oavsett ras men precis som med andra djur eller människor så är de alla olika individer och kanske behöver lite olika tillvägagångssätt för att nå resultat. Vissa egenskaper är vanligare i vissa raser givetvis det är det ingen tvekan om men även i samma ras (ibland t.om i samma kull) är det stora variationer på individnivå. Har man som vi haft 2-3 hundar samtidigt som var och en måste behandlas på olika sätt ställer det än högre krav på en som hundförare. Om man säger åt en hund kan en annan ta åt sig och det måste man ha i åtanke. Jag jobbar med hundarna utan koppel så mycket som möjligt.

Skillnad på dressyr och fostran.

Dressyr är när man får hunden att utföra något på kommando tex sitt, hit, ligg, apport mm. Fostran är när man bestämmer vad hunden får eller inte får göra övrig tid när den inte är under kommando. Det kan vara att den inte får hoppa på folk, springa efter bilar men att den får jaga vissa typer av vilt när vi är i skogen men inte andra. Speciellt när det kommer till fostran så är det en fördel om man har ett väl fungerande NEJ! Om hunden respekterar mitt nej så kan jag många gånger bryta hundens beteende utan att röra den och många gånger även på lite avstånd. Tillför inget vara arg bara att man är lugn, tydlig och bestämd. Aggression är avstånds ökande = risk att mista förtroende hos hunden.

De första sakerna som jag brukar lära våra hundar är givetvis deras namn, ordet bra och inkallning. Någon dag senare brukar det bli vänta vid mat och så om aptiten är god. Nej tycker jag också är viktigt att hunden lär sig, det är dock inget jag brukar träna på utan det kommer naturligt när den gör något förbjudet. Det kan vara att valpen biter mig eller något annat. Rent krasst om hunden kan sitt namn, bra, inkallning, sitt och nej klarar man sig väldigt väldigt långt. Variera dit tonfall beroende på hund, situation och vad du vill förmedla. Låt även kroppsspråket ändras i samma veva.

Är man duktig på att läsa sin hunds signaler så kan man många gånger bryta hunden i tid medan man har kontroll på hunden och den inte hunnit varva upp allt för mycket, ju snabbare man bryter desto enklare är det. En hund är rak i sin kommunikation och ljuger inte. Växla lika fort i sinnesstämning som hunden så blir lättare, så gå inte och var långsint. OBS! Hundar hör bra så man behöver inte skrika på en hund som redan är bredvid en. Mörk röst = tillrättavisning, ljus = beröm. Tänk mer på röstläge och framförallt kroppsspråket. Anpassa nivån efter hunden.

Här måste man vara ärlig med sig själv om man har ett fungerande nej eller inte. Om jag säger åt hunden på skarpen så ska den bli lite modfälld (obs! Det handlar inte om att hunden ska vara rädd för mig som förare!) släppa ner svansen lite, vika bak öronen och kanske blinka till med tungan. Helt enkelt visa att den förstått att den gjorde något som inte var populärt. Om hunden däremot varvar upp ytterligare när man säger till den så har den inte förstått att det är en korrigering eller att den gör fel, tvärtom kanske den uppfattar situationen som att det är lek eller om det är vid ett hundmöte kan det vara ok nu backar husse/matte upp mig i detta mötet vi skäller ut dem eller jagar iväg dem eller vad det kan röra sig om. Ja då får man ta sig en funderare hur man själv ska agera i dessa situationer. Det är aldrig för sent att ändra beteendet på sig själv eller sin hund det krävs bara lite olika mycket arbete. Svårast brukar nog vara att ändra på sig själv. Sen är det klart att har hunden jagat renar vid ett flertal tillfällen så är det inte säkert att det går fixa på ett enkelt sätt eller ens överhuvudtaget. Sen ska man komma ihåg att ”olydnaden” ökar typ i kvadrat med avståndet.

Öva dig själv på att ändra ditt kroppsspråk och röst samt sinnesstämning mellan bra och dåligt. Ju snabbare man är desto tydligare och enklare blir det för hunden. Stå inte bara stilla som en staty utan agera även med kroppen. Om man sett när en tik fostrar sina valpar så ser man hur fort de växlar i sinnesstämning men även att om de korrigerar sina valpar att de inte ger sig förrän valpen taggat ner och gett sig. Nu ska vi inte vara riktigt lika hårda som tiken, absolut inte.

Ledord när det kommer till dressyr är Tajming och Konsekvens. Sen kommer träningsmetoder. Det går att lära en hund med en mängd olika metoder. Välj ett sätt som passar dig själv och hunden. Ju bättre jag är på att ge beröm i rätt ögonblick och eventuell korrigering desto lättare för hunden att förstå, helst ska det komma inom en sekund eller gärna ännu mindre. Rent krasst sker inlärningen på två sätt antingen association eller habituering (avtrubbning). Association på så vis att en händelse eller kommando resulterar i en händelse eller att hunden ska utföra något. Exempelvis kopplet tas fram vilket hunden lärt sig betyder promenad eller att den får ett kommando den ska utföra ex ordet Hit betyder att hunden ska komma. Habituering eller avlärning kan vara att man helt enkelt avtrubbar sin hund så att den slutar intressera sig för tex bollar. Ex så kan man göra så att man kastar en boll som hunden inte kommer åt. Man håller på tills hunden slutar intressera sig och självmant lägger sig eller går ifrån. Nästa gång bollen åker fram kommer troligtvis hunden att tagga ner fortare och efter tillräckligt många repetitioner så intresserar sig inte hunden alls för den där bollen. Viktigt att man vid varje tillfälle håller på ända tills hunden mister intresset för bollen annars kan det få motsatt effekt om man tex hållit på i en timme och hunden fortfarande är som tokig efter bollen men man måste bryta. Nästa gång man plockar fram bollen så minns hunden så roligt det var att jaga efter den även om den aldrig fick fatt den och håller således kanske i ännu längre. Denna typ av träning gör man med fördel med en hund som redan är lite trött..

Ledarskap. För en del är det ett negativt laddat ord och de tycker att man ska använda ett annat ord som coach, guide eller gud vet vad... i mitt tycke finns det inget negativt eller ens ett laddat ord överhuvudtaget. En hund behöver i många fall en stark (läs tydlig) ledare. Obs! Det rör sig inte om att fysiskt tvinga hunden till lydnad även om det också fungerar men inte lika bra. Ledare är den som tar initiativ. Om vi gör jämförelsen med en lärare eller chef så kan vi likna det på följande vis.

1. Den som skriker, gormar och pekar med hela armen! Det är sällan bra det man gör! Inte mycket till förklaring hur man ska göra utan mest skäll för att det blev fel.

2. Motsatsen då det är hakuna matata, kan dra en rolig historia och bjuder på något gott att äta.

3. Den frånvarande man ser sällan till honom/henne sitter mest på sitt kontor eller är på tjänsteresa. Har inte tid att visa hur man ska göra om det behövs stöttning.

4. Den som visar hur man ska göra uppgiften, kollar så man förstår och stöttar om det behövs. Man får feedback på arbetet man utfört både ris och ros. Duktig på att förklara och ser individen. Lägger stort värde i att man får en bra inskolning på sitt nya arbete eller i skolan att alla har förstått. Vet att man kanske måste förklara på ett annorlunda sätt ibland. Får en att känna sig delaktig och sträva mot samma mål. Engagerande.

Tror de flest känner igen någon av ovanstående typerna antingen som lärare eller chefer man haft genom åren. För egen del har jag ingen respekt för nummer 1, inte så mycket för nr 2. nr 3 kan eventuellt fungera om det är så att jag är väldigt duktig på i mitt yrke eller i skolan men är det så att jag ska tackla nya situationer eller uppgifter så blir det absolut inget bra. Nr 4 är nog den som de allra flesta skulle föredra.

Om vi nu översätter det till hundträning. Så blir Nr1 en sån som går ut och försöker lura hunden att göra fel så man får korrigera den. Nr2 är den som visserligen leker med sin hund och är allmänt skojig samt sticker till en godbit då och då men det sker på hundens villkor. Nr3 har inte tid med hunden. Kanske tar en promenad ibland men inte så mycket mer. Det är hunden som får ta hand om svårigheter som dyker upp. Nr 4 är väl den vi alla ska sträva efter att vara. Belöning i inlärningsskedet men även senare ibland framförallt i form av beröm/kel eller lek. Anpassar svårigheterna i övningarna efter hunden och dess kunskapsnivå. Höjer svårighetsgraden stegvis, backar i träningen ibland när det behövs, så man alltid får avsluta träningspasset med att lyckas. Är det en situation som hunden inte klarar av att tackla så tar vi över. Kan vara hundmöten tex. Om hunden däremot springer efter bilar eller jagar cyklister korrigerar vi och visar vårt missnöje.

Vi kan aldrig tvinga hunden att se oss som ledare det är något vi måste göra oss förtjänta av. De följer en om de har vinning av det. Där kan man ju gå till en själv och fundera vilka man tyckt varit bra som chef.

Om (när) man misslyckas så får man fundera på vad det var som blev fel. I mitt tycke är det oftast något av följande. (detta gäller om man har ett fungerande ledarskap).

1. hunden kan inte / har inte förstått momentet.

2. Man gjorde övningen för svår.

3. Man var otydlig.

4. Hunden ”testar” en.

Nr1. Man ställer krav för tidigt. Börja om från början, gör om gör rätt. Eventuellt byt metod.

Nr2. Antingen har man för svår störning, för långt avstånd eller så har man ändrat någon annan förutsättning. Backa i träningen och gör övningen enklare.

Nr3. Man velade eller sände tvetydiga signaler. Hundar är experter på att läsa av kroppsspråk.

Nr4 händer väldigt sällan om man ska vara ärlig, ofta vill man tro att det är så men det bottnar oftast i att man faktiskt har låtit det göra det. Ska försöka förklara varför. När hunden kan ett kommando så är det viktigt att man bara ger kommandot en enda gång! Annars har man fort lärt in ett nytt beteende att hunden inte behöver bry sig första gången/gångerna husse/matte ropar utan den behöver inte komma förrän de är förbannade! OBS! Väldigt viktigt läsa hundens kroppsspråk. Om hunden kommer in på inkallning men inte kommer in sista biten men har en låg kroppshållning, cirkulerar lite runt en med lågt huvud öronen lagt bakåt och kanske även har långa mungipor så är den väldigt undergiven men sänder samtidigt ut klara lugnande signaler. Då är det läge växla till glatt humör ta ett par steg bakåt och visa att den är välkommen. Under uppväxten är det i vissa faser då hunden kan ändra beteende också på samma vis som när vi själva är i tonåren. Det kan också bottna i det dåligt ledarskap. Man gör klokt i att fundera redan från början vad valpen ska få göra när den är vuxen men det är som sagt aldrig försent att göra bättring även om det kanske kräver mer arbete. En hund är ingen maskin den kommer att göra det den har störst vinning av så ibland kan det vara att jaga den där katten om nu inte ledarskapet är tillräckligt etablerat och man tränat situationen som gör att man kan bryta sin hund.

När man lär sin hund ett nytt kommando så försöker man oftast lära in beteendet först. När man fått det önskade beteendet lägger man på kommandoordet eller visselsignal.

Vid inlärning av nytt moment så gör man det gärna i en så ostörd miljö som möjligt i början. Vi tar klassiker SITT. Godbit som man drar framför hundens nos, oftast så sätter sig hunden. När man gjort övningen att antal gånger så man vet att nästa gång jag höjer handen så kommer hunden sätta sig. Först då lägger man in ordet SITT. Viktigt att man säger ordet först med att följa upp med handen direkt efter. Brukar bara ta några få repetitioner så har hunden lärt sig vad ordet sitt betyder. Om man vill lära in en visselsignal så gör man på samma vis. Den nya signalen tätt följt av ord eller handtecken. Nu ser man till att man har ett snabbt sättande, jag tycker det brukar vara lättast om man har lite rörelse på hunden. Använder godbit vid inlärningen men bantar snart bort den.

Träna i olika miljöer, olika tider på dagen, olika väder osv. Öka störning, vad går hunden igång på? Bollar, andra hundar, barn som leker, mat etc etc. Gör gärna en störningslista så ni kan öka svårigheterna efterhand. När det fungerar är det dags att öka avståndet. Anledningen till att man ökar svårigheterna före avståndet är rätt logisk om man tänker efter, ju längre bort hunden är desto svårare är det att ingripa om det händer något oförutsett.

Man brukar tala om mjuka och hårda hundar. Det är inte som en del tror att det har att göra med hur aggressiv hunden är. Utan det handlar om hur lätt de har för att lära. Jag brukar tänka att hundens hjärna fungerar som en bilderbok men med den skillnaden att den behöver så många minnesbilder som möjligt för samma moment. Om vi tar den mjuka hunden så kommer den ha lättare att förstå att sitt i en situation faktiskt kan betyda sitt i andra situationer, medan den hårda hunden har svårare för att ta in det. Personligen föredrar jag en mjuk hund men med mycket motor/jaktlust då jag med delikat hand kan styra den men det ställer vissa krav då den har lätt för att lära sig så lär den sig lätt även fel saker eller gör fel koppling.

Tillbaka till minnesbilder. Så fort man ändrar på någon förutsättning så har man ändrat bilden som hunden ser också det kan man i vissa fall nyttja men oftast får man helt enkelt bara ha det i åtanke att ju fler minnesbilder som hunden har desto lättare blir det för den i en ny situation också. Man ska öka svårigheterna gradvis och med små steg. Bara för att hunden kan sitt hemma på gräsmattan betyder inte att den kan det på en annan gräsmatta eller än mindre i skogen eller fjället. Bara för att hunden förstår att sitt är sitt när jag har den bredvid mig är det inte säkert att den förstår att den ska sitta då den är 15m bort. Här får man känna själv på vilka avstånd vill jag att min hund ska lyda mig? Är det en stående fågelhund så bör man kunna sätta den på alla avstånd den kan tänkas vara på när den ligger ute i sök medan en sällskapshund kanske inte har samma krav. Men med det sagt så vill jag poängtera att ett stoppkommando faktiskt kan rädda hundens liv. Det kan vara så att den springer efter en hare eller annat djur dessutom på andra sidan en trafikerad väg. Är det mycket trafik kanske det inte är läge kalla in hunden utan det är säkrare stoppa den för att själv ta sig dit och hämta hunden. Sen är det klart att det är svårt att träna på alla situationer som kan uppstå, en del kan man rigga medan andra är det svårare med, men som sagt ju fler bilder hunden har desto lättare är det med nya situationer. Här har man nytta av störningslista också. OBS! Med minnesbilder menas inte bara det hunden ser utan allt den upplever, dofter och ljud inte minst. En visselsignal låter inte likadant på 15m som på 500m exempelvis.

Lär er läsa hundens signaler. Ju bättre och snabbare man kan läsa av sin hund desto lättare blir träningen och förutse vad som kommer att ske. Det är lättare bryta hunden innan den stuckit efter grannens katt än när den hunnit jaga den en bit tex. Hundarna avslöjar sin sinnesstämning hela tiden och det är en kombination av signaler det går inte enbart titta på öronen eller mungiporna utan titta på allt sammantaget. Finns många böcker i ämnet men jag tycker Hundskolan av Peter Ekeström är i särklass. Den är lättläst och förklarar på ett bra sätt. Finns en del klipp på Youtube Peter pratar jakthund. Ju bättre kommunikation man har desto lättare blir det för hunden att förstå. Var aktiv och använd gärna kroppsspråk så blir det lättare för hunden att förstå.

Har man en dålig dag tränar man inte hunden. Hundar är signalkänsliga och det är svårt lura en hund att du är glad. Om man kör fast så be gärna om hjälp, ibland kan det var svårt se själv vad man ska ändra på. Var ärlig med dig själv och vad ni behöver träna på. Har ibland träffat dem som säger att de har en fungerande inkallning men när man frågar närmare så är det mer typen -jo men den kommer 90% av gångerna. När man frågar vidare så visar det sig att det är samma typ av situationer eller avstånd men då vet man ju vad man har att jobba med. All lydnad är färskvara som måste underhållas. Mycket av samspelet och lydnaden kan man sätta hemma i huset. Vänta vid dörren, vänta på varsågod när det serveras mat. Gå ifrån när vi andra äter osv. Lek gärna med hunden men bara på ditt initiativ inte hundens, det är även du som bestämmer när leken är slut. Det går bjuda upp till lek någon gång under promenaden om man vill. Om hunden har fokus på något jag inte vill att den ska intressera sig för så bryter jag hundens fokus sen hur jag gör det beror på vilken hund och situationer det handlar om. Är man osäker fråga någon rutinerad då det kan vara svårt ge ett generellt råd utan att se hunden och hur den beter sig. Det är inte alltid föraren har uppfattat situationen eller hundens sinnesstämning korrekt.

Tänk igen vad ni vill träna med hunden och när. Om hunden varit ensam och/eller haft tråkigt en längre stund så kan man gärna träna något som kräver en hund som är aktiv och igång. Har man en hund som gillar mat så kan man höja motivationen ytterligare genom att träna när hunden är hungrig och belöna med godbit. Passivitet kan man gärna träna då hunden redan är lite trött då den kommer att tagga ner fortare.

Vid inlärning använder jag gärna en godbit som förstärkning men jag bantar ganska fort bort dessa och hunden får nöja sig med mitt beröm lite bus eller kel beroende på vad vi tränar. Har vi tränat passivitet så blir det inte bus som belöning utan då kanske det blir kel eller beröm istället. Är det inkallning så passar alla alternativen bra tycker jag. Man kan gärna variera sig själv på den punkten så det inte alltid är samma.

En övning när det gäller stoppkommando som både jag och hundarna brukar gilla är när jag leker med hunden och plötsligt ger hunden stoppsignal. I början måste jag givetvis stanna upp leken och se till att den sätter sig, sen när den suttit en kort stund ger jag ett varsågod och bjuder upp till lek igen. Sen kan man be någon annan som hunden känner väl busa med hunden och jag stoppar den.

Man får själv bestämma vilken/vilka belöningsform(er) som passar en själv och hunden men när hunden kan momentet så tycker jag det är praktiskt om jag själv kan vara belöningen på ett eller annat sätt för det har jag alltid med. Påsen eller burken med godbitar kanske blev kvar hemma och hunden ska kunna lyda i alla fall. Man kan gärna variera sitt sätt att belöna hunden.

Om hunden kan ett kommando men inte lyder upprepa inte kommandot utan reagera istället!

Nej! Och om hunden tittar upp då kan man kanske upprepa kommandoordet men man får se till att det inte blir en ny ovana. Gör om övningen men lite lättare så hunden lyckas. Nu kan man ge hunden lite lätt beröm. Är det så att jag har hunden bredvid mig och jag ger den kommandot sitt men den inte lyder direkt så får den en liten lätt dutt på rumpan som påminnelse. Jag har ibland farit och sprungit efter mina hundar om de varit på väg till åteln eller så, lyder de inte direkt mitt nej! eller hit! då blir det en löptur oavsett före och kläder. Jag väntar aldrig på att hunden ska utföra ett kommando den redan kan ett tag efteråt utan det ska ske direkt. Har jag sagt åt hunden att sitta ska den göra det tills annat kommando eller ett varsågod kommer. Om man måste korrigera sin hund ofta får man fundera vad man gör för fel själv. Se punkterna på sidan 3.

En hund vill oftast vara en till lags det gäller bara att få hunden att förstå vad man vill att den ska göra. Kroppsspråk är viktigt så du måste tro på vad du själv vill för att hunden ska göra det också.

En lydig hund kan få så mycket mer frihet om man vet att man kan kalla in, stoppa och bryta hunden i de situationer som kan tänkas uppstå. Har man en fungerande relation (och kommunikation) med hunden där man är ledare så blir allt så mycket enklare och roligare!

Tänk kvalitet före kvantitet. Bättre med flera korta pass än ett långt speciellt i början och under inlärningen. Stegra svårigheterna långsamt, störning och avstånd. Ge dig medan det går bra.

Har skrivit en del på forumen Jaktsidan.se och Robsoft om hundträning under användarnamnet Broder Tuck. Mestadels om stående fågelhundar men mycket gäller ju andra typer av hundar likaväl. Svårt ge några konkreta råd utan att se hund och förare i samspel dock, om det är något problem. Jag kan inte allt och det tror jag inte heller men det är väl det som gör det så roligt!

Det går som sagt träna en hund med många olika metoder och allt som fungerar för en själv och sin hund kan omöjligen vara fel så länge man håller sig inom lagen. Jag har full respekt om man vill träna sin hund på annorlunda sätt än jag gör med våra hundar. Jag använder till stor del positiva metoder men korrigerar de få gånger det behövs. Måste man korrigera sin hund oftare än man ger beröm får man fundera över vad man har för relation med hunden och hur man ska åtgärda den. Det kan ju vara så att man ställer orimliga krav och/eller (mer) troligt att man själv varit otydlig på något vis. Det mesta brukar gå att lösa bara man lär sig hur just den hunden fungerar. Som i alla typer av relationer så är kommunikationen helt avgörande.

Jag vill att hunden tar ögonkontakt med mig innan den får frihet eller varsågod. Sen är det klart att det är skillnad på vilken hund det är och hur laddad situationen är och därigenom hur mycket jag kan förvänta mig av hunden. Har vi just stött första fågeln så kan jag inte förvänta mig att hunden ska titta på mig en längre stund just efter. Första gångerna man har hunden till att ta ögonkontakt berömmer man direkt sen får man öka tiden lite grann åt gången.

En hund som är uppjagad över något får man försöka bryta på något vis. Beroende på situationen så kan det vara avledning eller att jag tar över situationen. Först när hunden blivit lugn får den belöning i form av godis eller kel. Ska jag avleda med godis så får den inte godbiten förrän den bytt fokus! Stryker den lite lugnt på sidan av huvudet eller bogen (lugnande signaler) men det gör jag inte förrän jag ser att hunden varvat ner så jag inte belönar/skapar ett beteende som inte är önskvärt.

Att man får backa i träning ibland är fullt naturligt, så är det för alla! Därför återigen, korta pass och ge er medan det fortfarande går bra. Man ska alltid avsluta med att lyckas.

Boktips! *Hundskolan eller *Jakthundskolan *Inkallning (med undertitel jakthundskolan 2) av Peter Ekeström. *Fågelhundar av Sten Christofferson. *Hundens språk och flockliv av Lars Fält.

Haft stående fågelhundar sedan 2003. Jagat över stående hund sedan -97 då min storebror tog över en korthårig Vorsteh tik. Texten ovan är ingen absolut sanning utan det är som jag ser på saker och ting. Om ett moment går att dela upp i mindre delmoment så gör jag gärna det för att kunna slipa på detaljerna en och en istället innan jag sätter ihop allt.

 

Fick äntligen lite tid över (läs Covid). Gått genom en del gamla klipp i äldre telefon. Hittat några klipp med hundarna. Länge sen hon var en valp men tycker det kan vara roligt titta på ändå.

Hundrastning på den skogsbeklädda delen av tomten (gallrat) kombinerat med lite stadga och stoppsignal. Abba är lite drygt året på dessa klipp.

Kontroll av stadga, blev lite för stor retning då gammalpointern sprang mellan de andra hundarna på väg in. Har dock ett väl fungerande nej som synes.

 

Gå bakom, vändsignal och stoppsignal. Svarthunden är mattekär som synes och undrar varför inte hon hänger med.

 

Vändsignal, stopp och gå bakom. Anledningen till att jag inte släpper Abba hela vägen ut till kanten är att det är mitt i sommaren med allt vad det innebär.

 

 

Kör lite drag med Abba har gammelpointern som förlöpare och svarthunden hänger med så gott hon kan. Är några år sedan. Abba var nästan två år. Gammalpointern finns inte med längre utan nu är det en ungtik Hälleforsare i flocken men det blir inte förrän nästa vinter hon får följa med ut på drag.

Har turskidorna för att hålla nere tempot lite men det går undan ändå. Blev för tungt i uppförsbacken utan att kunna hjälpa till med stavarna när jag filmade. Tappade fart i slutet som synes.

 

Testar stopp med alla tre hundarna lös. Svarthunden stoppar jag normalt sett aldrig på detta vis men det kan ju vara bra om det funkar ifall hon gud förbjude skulle rymma.

 

Ibland får man se till så alla hundarna är med och inte sticker på egna äventyr.

 

Första mötet med igelkotte i somras.

 

 

Redigerad Februari 13, 20224 yr med Broder Tuck
Fick inte andra filmen att funka

Hundpromenad när det bara var två hundar i flocken.