Vi har tampats med hudcancer i svalget på Argo ett bra tag nu. Två tumörväxter har opererats bort men de kom hela tiden tillbaka vilket vi visste. Operationerna var bara för att köpa tid rakt av. Diagnosen var tämligen dyster, den här sjukdomen skulle ta livet av Argo frågan var bara när. Han var ju Madeleines hund och det var väl inte förrän de sista åren som jag fick låna honom hur jag ville. Så hon har inte sparat på krutet för att hålla honom smärtfri. Påbörjade i förrgår faktiskt en rätt lönlös cellgiftsbehandling men den var lite läskig för vi visste att cellgifterna skulle påverka imunförsvaret och hans förmåga att stå emot infektioner. Han käkade konstant antibiotika de sista veckorna.. vaddå resistenta bakterier? Jycken kommer att dö inom kort och det biter inte bakterierna på. Han har fått ett flertal riktigt bra jakter där han fått gå efter eget huvud dvs hans paradgren. De här fåglarna som alla såg trilla tyckte Argo var rätt trista såvida de inte levde då kunde han nedlåta sig till att jaga ifatt dem.

Nej hans grej var eftersöken.. att stöka runt i vassarna och jobba med snoken.. Det var inte alls onormalt att M plockade in 20 änder på ett eftersök och då tog Argo 10 och övriga fyra tog resterande 10 samt snodde några från Argo. Han var helt enkelt en förjävla bra viltfinnare.. funderat lite i eftermiddag och landat i att han nog fan var det bästa vi haft hittintills avseende detta. 

Fancy var tveklöst bra men hade inte samma sök som Argo.. Ella.. tja de kanske höll jämna steg..kanske.. skit samma, Argo var en grym jakthund men hans största tillgång var personligheten. På något sätt föddes han gammal, han växte snabbt ifrån valpigheten och skaffade sig integritet eller vad jag ska säga. Jycken var gubbe innan han fyllde 5 helt garanterat! Han tog det lugnt, körde sitt eget race.. i sin egen takt och kunde bestämma sig för att nu ska vi kela och då kom han och gnuggade skallen mot benen eller vad han nu kom åt. Bara för två veckor sedan hade jag givit dem mat och efter maten går de ut. Argo hade varit ute innan så han skulle fantamej inte gå ut! 

Jag öppnade grinden ned för trappan mot den öppna altandörren och sa Argo.. gå ut och kissa! Han svarade med att se glad ut samt slå ned häcken i klinkersgovlet rätt brutalt.. Vafan!? Gick fram till honom och klappade om honom och fjollade med honom direkt upp och fjanta runt glad som vanligt.. "Argo gå ut och kissa.." SMOCK! Häcken i golvet.. Detta upprepar sig 3-4 gånger och jag garvar mej harmynt åt honom.. svor efter åt att jag inte filmade, han var så jävla uttrycksfull när han förmedlade att ja ja jag vet vad du vill men det vill inte jag... 

Argo hade även rättighet att sova i vår säng i sovrummet. Vi kommer att sakna honom som fan.. Han ska liksom klättra upp med framvagnen och sen hänga där ett tag tills vi fjollar till det och bjuder upp honom i sängen.. då passade att krypa upp med häcken med. Sista veckorna har varit lite jobbiga pga tumören, han har hostat lite då den vätskat sig och vi har märkt direkt om/när han varit smärtpåverkad. Fått alla möjliga tabletter inkl cellgifter åt honom... de ringde tom från någon klinik i Jönköping idag och meddelade att de hade bra behandlingsresultat och ville se Argo..vafan.. han hade rejält ont redan nu, köra strålning även på en 10 år gammal hund? Nej.. inatt beslutade M att nu var det nog.

Efter jobbet idag åkte vi ut och promenerade på Norrby Gubben och jag. Han stökar runt, totalt jävla osocial, och letar fasaner.. pissar.. lufsar. Såg ut som vanligt helt klart om man bortsåg från att han fallit ur muskelmässigt och huvudets tidigare rätt hanhundskaraktärisktiska utseende hade nu fått lite mer runda former. Sen vände vi där vi brukar resa fasanerna i Alléholmsdrevet och gick tillbaka till bilen. Gick in på spåret bland fasanerna och när vi rundade hörnet så stelnade han till.. 50 fasaner framför näsan 

Han slutade sin tid på jorden på jakt med husse.

Saknar honom något helt förjävligt.. han var personligheten i flocken, han var den som uttryckte glädje och som kunde tvärvända på jakt och vara totalt jävla osocial. Just den förmågan underlättade för mej i eftermiddag, han var inte det minsta intresserad av vad jag gjorde utan fasanerna var det som lockade.

Alla våra hundar är speciella på sitt sätt men Fancy var bara ett skal kvar, hon hade försvunnit sedan länge. Ella var även hon bara en skugga av sitt forna jag med alla cancerknölar. Hampe var rätt utloggad han med även om han hade en bra dag den dagen jag tog bort honom. Det i sig gjorde det hela så mycket jobbigare.. Men Argo var vi inte färdiga med, han var bara 10 år och de ska bli äldre! Han var med, han var pigg, han jagade i helgen som var.. fan fan fan.. 

Gråt ej för att jag är borta, gläds över att jag funnits

Fint skrivet hippen, fan så kort ett hundliv är.

Fint skrivet som fasen, lider med er. 

Fan vad tråkigt, krama om frugan. Beklagar massor.

Lider med er, ett hundliv är alldeles för kort...

Beklagar sorgen.

Usch så jobbigt 

Beklagar

Arean jag försöker med alla medel att hålla mig borta ifrån...

 

...men Argo har jag jagat med och kände att jag behövde skriva mina rader här också.

All heder åt er som gör det nödvändiga innan de tynar bort av sjukdom och smärta och minns den goda tiden som var i stället för det sorgliga på slutet. Hundarna minns allt det roliga som varit och det är också därför de viftar på svansen så fort de får chansen!

Beklagar verkligen...  

Beklagar sorgen

Har gått och nynnat på "får man ta hunden med sig" ett par dagar nu, jag hoppas innerligt. Beklagar sorgen.

Fint skrivet å så otroligt tråkigt...

Kan bara beklaga jag också...

Ta hand om varann...

Beklagar sorgen

 

Gripande skrivet.

många finna minnen att tänka på när saknaden griper tag.

Beklagar sorgen.

Beklagar

Fint skrivit hippen! Beklagar sorgen!

Beklagar.... 

Beklagar er förlust - krama om dig själv och hustrun lite extra,

Fin minnesruna!

/M

Fint skrivet! Bävar själv inför dagen även om den förhoppningsvis ligger flera år fram i tiden...

Beklagar!

Beklagar sorgen...det är för kort tid de finns med oss hundarna.

Beklagar hans bortgång men han fick uppenbarligen ett fantastiskt hundliv som ni fick förmånen att dela!

beklagor sorgen, usch inget roligt.

Beklagar sorgen! Det låter ju onekligen som att han haft ett bättre liv än de flesta labradorer.

Beklagar sorgen

Tack för era tankar 

Fan vad man påverkas av sånt här. Var till ica för att handla, köp ngt kul typ var instruktionen. Förutom det jag skulle ha så blev det ett ljus att tända med tanke på Argo.. vilket jag gjorde, ställde det tryggt och bra hemma på ett fast och åkte till jobbet.Uppskattades inte av hustrun.. 

Skulle ge hundarna mat igår.. i vanliga fall så gör man iordning maten, hundarna sätter sig på sina platser, varpå man ställ ned alla sen säger varsågod. Därefter får man sätta sig vid Argo då han äter sakta..åt sakta.. han tyckte det var roligare att äta då alla andra hundar cirkulerade kring honom så han fick morra lite..vilket ingen brydde sig om så vi fick sitta och vakta.

Hans matskål hade M redan plockat undan.. jävlar vilken smäll det blev! Han var ju vår nallebjörn att mysa med.. skitsjukdom.

Ingen av de kvarvarande har personlighet ens i närheten av Argo så det känns rätt trist nu.. 

En annan rätt obehaglig grej.. Argo var ju mysfarbror nr 1 med sängsovande och allmänt hög närhet. Nu lämnade jag honom i ett jävla hål i marken ensam och kall. Dessutom regnade det.. och han var ute.. störtlöjligt jag vet.. men det kändes förjävla hemskt

Usch.. dessa hundar..