Min Stora Besvikelse.....

18 minutes ago Urban sa:

Min Stora Besvikelse.....

Hehehe... 

3 hours ago Maxb sa:

Det är bättre att utgå från att sina jyckar är kassa och så blir man positivt överraskad när de för en gång skull levererar Så gör jag!

Var det inte Hobbe som myntade uttrycket MSB?

 

Japp, Lindgren står bakom MSB ( 1 och 2 dessutom )

Ozzian: gå in på Tjt klubben och kolla igenom prov beskrivningarna,  hund som står och skäller kan bli godkänd men utan höga slut poäng.

När det gäller avel så som fler har skrivit så skall man ställa frågan till sig själv: vad tillför den här parningen rasen, bidrar den till ras standarden/ utvecklingen?

Min utgångspunkt är att avel skall ske på extremerna, då kanske generna förs vidare och valparna förhoppningsvis hamnar hos folk som kan förvalta dom genetiska förutsättningarna. 

MEN.....  Självklart så blir avel basen alldeles för snäv om alla resonerar på det sättet, men man bör vara mer kritisk när man planerar en parning.

Jag kan se på min cirkus och dom hundar jag har haft, dom jag har nu funkar oftast bra för den typ av jakt men utav 9 tyskar så är det bara 1 som skulle kunna  avlas på...

Det är Zinc,  men han har jag inte kört några skogs prover på utav olika anledningar.  Första 2 åren bokade jag in Skogsprov och bägge gångerna var han skadad när dom skulle ske.  Nu har han ett piss sök och jagar bara gris så det blir inget prov för honom och han skall inte in i aveln bara för att jag ( och några fler...) tycker att han skulle kunna bidra till rasen.

 

 

 

 

Lite emot mina principer..... och utan att veta hur avelsbasen ser ut för tjt...

Är det så att du och andra väl insatta i rasen bedömmer att han tillför något till rasen, så behöver det ju inte vara del att avla på en omeriterad. Vet om några sådanna parningar, där valparna var sålda innan dom var födda.

Oftast är det också riktiga rasfanatiker som i dessa fall köper valparna...

Men.....då gäller det som sagt att det verkligen tillför något!

1 hour ago mdef sa:

Enlighten me? (Nyfiken.... )

MSB = min stora besvikelse (om jag minns rätt!) 

 

Edit: sen med att svara ser jag - såg inte de andras svar ovan.

13 minutes ago Urban sa:

Lite emot mina principer..... och utan att veta hur avelsbasen ser ut för tjt...

Är det så att du och andra väl insatta i rasen bedömmer att han tillför något till rasen, så behöver det ju inte vara del att avla på en omeriterad. Vet om några sådanna parningar, där valparna var sålda innan dom var födda.

Oftast är det också riktiga rasfanatiker som i dessa fall köper valparna...

Men.....då gäller det som sagt att det verkligen tillför något!

Om jag skulle para honom så är alla redan sålda, men det gäller att hitta rätt tik isådantfall 

Avelsbasen är helt ok, min senaste ( höll på att skriva sista) tysk som är 6 månader nu har Z's kull syskon som tik och en grym hane så linjerna är säkrade! 

17 minutes ago Urban sa:

Lite emot mina principer..... och utan att veta hur avelsbasen ser ut för tjt...

Är det så att du och andra väl insatta i rasen bedömmer att han tillför något till rasen, så behöver det ju inte vara del att avla på en omeriterad. Vet om några sådanna parningar, där valparna var sålda innan dom var födda.

Oftast är det också riktiga rasfanatiker som i dessa fall köper valparna...

Men.....då gäller det som sagt att det verkligen tillför något!

Om jag skulle para honom så är alla redan sålda, men det gäller att hitta rätt tik isådantfall 

Avelsbasen är helt ok, min senaste ( höll på att skriva sista) tysk som är 6 månader nu har Z's kull syskon som tik och en grym hane så linjerna är säkrade! 

31 minutes ago hobbe sa:

Ozzian: gå in på Tjt klubben och kolla igenom prov beskrivningarna,  hund som står och skäller kan bli godkänd men utan höga slut poäng.

När det gäller avel så som fler har skrivit så skall man ställa frågan till sig själv: vad tillför den här parningen rasen, bidrar den till ras standarden/ utvecklingen?

Min utgångspunkt är att avel skall ske på extremerna, då kanske generna förs vidare och valparna förhoppningsvis hamnar hos folk som kan förvalta dom genetiska förutsättningarna. 

MEN.....  Självklart så blir avel basen alldeles för snäv om alla resonerar på det sättet, men man bör vara mer kritisk när man planerar en parning.

Jag kan se på min cirkus och dom hundar jag har haft, dom jag har nu funkar oftast bra för den typ av jakt men utav 9 tyskar så är det bara 1 som skulle kunna  avlas på...

Det är Zinc,  men han har jag inte kört några skogs prover på utav olika anledningar.  Första 2 åren bokade jag in Skogsprov och bägge gångerna var han skadad när dom skulle ske.  Nu har han ett piss sök och jagar bara gris så det blir inget prov för honom och han skall inte in i aveln bara för att jag ( och några fler...) tycker att han skulle kunna bidra till rasen.

 

 

 

 

Nu vill jag inte vara elak eller så utan, bara en undran till mig som är ny på tjt.

zink är säkerligen en skitbra hund , då flera tycker det, men vad skulle han tillföra tjt?

utan att kunna avel eller tjt så inte kul att ha en hund skadad så han ej kan gå proven, jag antar att det är krigskador och inte förkylning som stoppat honom att gå prov?

 

och igen , ta inte detta fel Hobbe, jag frågar för att lära mig mer!

Bägge skadorna ifrån gryt dom gångerna, grävling...

Det han skulle kunna tillföra är exteriört, extremt bra psyke och det som fler och fler tyskar har börjat att tappa skärpa, och just skärpa är och skall vara tysken adelsmärke. 

Z är på gränsen för skarp för praktisk jakt, han har aldrig varit sydd efter grisjakt ( västen ser ut som den gör visserligen) utan hans skador kommer framförallt när han har spontant gått igryt.. 

Söker ligger allt mellan 50-200 meter, drev "tider" på gris är oftast 10-30 min allt beroende på terräng.

Anledningen varför jag anser att han är den av alla mina som skulle kunna bidra till rasen är framförallt hans skärpa och mentala stabilitet.

Jag är faktiskt nöjd med alla mina hundar, inte alla dagar men överlag, men resten bidrar inte till rasen av olika anledningar ( H har en eller fler skruvar löst, S är exteriört "osnygg" och R skallar bara när han är nära eller på syn)

Bara för att klargöra en sak: jag vill absolut inte att mina hundar skall bli skadade under jakt men jag har valt framförallt tyskar just för skärpan, jag letar efter linjer där det är en rödtråd genom generationer.

Ser fler och fler tyskar som står och skäller på ett par meter ifrån grisarna och det är ett stort problem i rasen, kommer bli ännu värre om ett par år om det fortsätter....  Och det här problemet gäller inte bara svenska hundar utan även tyska

 

På 12/21/2016 at 23:16 hobbe sa:

Det han skulle kunna tillföra är exteriört, extremt bra psyke och det som fler och fler tyskar har börjat att tappa skärpa, och just skärpa är och skall vara tysken adelsmärke. 

Z är på gränsen för skarp för praktisk jakt, han har aldrig varit sydd efter grisjakt ( västen ser ut som den gör visserligen) utan hans skador kommer framförallt när han har spontant gått igryt.. 

Söker ligger allt mellan 50-200 meter, drev "tider" på gris är oftast 10-30 min allt beroende på terräng.

Anledningen varför jag anser att han är den av alla mina som skulle kunna bidra till rasen är framförallt hans skärpa och mentala stabilitet.

Håller med. Vi får inte göra om tysken till sällskapshund, därför måste skärpan vara ett av de viktigaste kriterierna när man avlar på tyskar. Sedan måste vi få bukt på det där med storleken. Just nu kan vi se en tendens att tyskarna blir allt större och därmed tappar delar av grytpotentialen. Tyskens andra signum, vid sidan om skärpan, är just att den skall kunna jaga allt både över och under jord, såväl på land som i vatten. 

Säger han vars tyska väger 7 kg och är knappt 35 cm i manke och jagar det mesta överallt. Men är totalt utesluten från avel pga jaktödem med allt vad det innebär. 

Edit: Min tyska är visst bara 32 i manken, kontrollmätte idag då jag helt plötsligt blev osäker. 

1 hour ago Älgflugornas Herre sa:

Håller med. Vi får inte göra om tysken till sällskapshund, därför måste skärpan vara ett av de viktigaste kriterierna när man avlar på tyskar. Sedan måste vi få bukt på det där med storleken. Just nu kan vi se en tendens att tyskarna blir allt större och därmed tappar delar av grytpotentialen. Tyskens andra signum, vid sidan om skärpan, är just att den skall kunna jaga allt både över och under jord, såväl på land som i vatten. 

Säger han vars tyska väger 7 kg och är knappt 35 cm i manke och jagar det mesta överallt. Men är totalt utesluten från avel pga jaktödem med allt vad det innebär. 

Ang storleken så är det rätt vanligt i Tyskland att storleken även där är stor, nästan så att man kan se "gris" linjer där hanarna är och snuddar på 40 cm och vikt runt 10 kg.

Jag som uteslutande jagar gris letar först och främst efter skärpan och sen kommer strlk... Nästan alla mina är nära 40 cm och 10 kg när dom är vuxna och där är jag helt ärlig att jag har valt det aktivt, men är det "rätt" parning så spelar det ingen roll om strlk går ner mot 32-35 cm.

Tyskarna tog fram Heideterrier just för att ha en hund som är högre, litet avelsutbud tyvärr och dom jag har sett ( ett fåtal) har inte imponerat

Då jag tog jägarexamen, den långa varianten av utbildning, filosoferade kursledaren ibland lite kring jakthundar. Jag minns särskilt detta, hans syn på en bra grythund. "... ska va så snabb och skarp att den hinner upp ur hålet, hugga dig i häcken, och ner igen innan du eller räven hinner märka något!". Han drömde sig ofta bort i utläggningar om duktiga taxar, lyckade drev och hur ofta han glömt skotten hemma 

Hoppas gubben lever fortfarande!

/M

 

22 hours ago hobbe sa:

Ang storleken så är det rätt vanligt i Tyskland att storleken även där är stor, nästan så att man kan se "gris" linjer där hanarna är och snuddar på 40 cm och vikt runt 10 kg.

Jag som uteslutande jagar gris letar först och främst efter skärpan och sen kommer strlk... Nästan alla mina är nära 40 cm och 10 kg när dom är vuxna och där är jag helt ärlig att jag har valt det aktivt, men är det "rätt" parning så spelar det ingen roll om strlk går ner mot 32-35 cm.

Tyskarna tog fram Heideterrier just för att ha en hund som är högre, litet avelsutbud tyvärr och dom jag har sett ( ett fåtal) har inte imponerat

hmm, lite så tänker jag med, lite större och hitta klövlinjer och då blir ju grytdelen självklart sämre.

då är frågan , gör man tjt en otjänst.

ex om man väljer hane som är skitbra på klöv men bara är gk i gryt?

målsättningen är då att få valpar som jagar klöv skitbra, fina sök, lite längre drevtider men kanske bara klarar grytdelen efter lite träning?

och dessutom flugornas herre ser jag nog helst att tjt ska vara en familjehund mellan jakterna, vet inte riktigt hur du menade, men antar inte du vill ha jakthunder som river hela huset när du lämnar dem?

 

Ozzian:

Problemet med en hund som har knappt godkänt på gryt anlags provet är att den hunden har för lite skärpa.... Gryt provet är egentligen det enda provet just för skärpan, gris provet säger en del.

Skärpan har sakta men säkert minskat, framförallt efter att man förbjöd kontakt mellan hund och grävling under gryt låd's provet.

Så mitt enkla svar är att en hund som knappt är godkännd på det enkla men viktiga gryt provet skall inte avlas på!

Alla som bestämmer sig för att ta kull på sin/sina hundar skall fråga sig: Bidrar den här parningen till rasen....

Angående att ha hund inne eller inte har absolut noll med skärpan att göra, det är en fostrings fråga.

Igen det är på extremerna som det skall avlas på, inte medelmåttorna.... 

7 hours ago ozzian sa:

och dessutom flugornas herre ser jag nog helst att tjt ska vara en familjehund mellan jakterna, vet inte riktigt hur du menade, men antar inte du vill ha jakthunder som river hela huset när du lämnar dem?

Jodå, de skall ju funka i en familj med såklart. Men man får jobba mycket på den där på/av knappen. Skärpa i skogen men följsamhet i familjen. Vi har iofs inte lyckats fullt ut men det har lite med övriga familjens inställning att göra också. Det har blivit bättre sedan hunden vart hemma mer och inte var med mig jämt samt hustrun markerade gränsen tydligt mot terriern. Mer familjehund nu än bara husses hund. Samtidigt får man för rasens skull inte göra avkall på skärpan (och mångsidigheten). 

För övrigt håller jag med min uppfödare om att det är lättare att slipa ner skärpan hemma än att tillföra skärpa som inte finns när man skall jaga. 

Om hundars duglighet...... Borde kanske förr heta Om markers duglighet....?

Nu har tråden blivit väldigt mycket om tjt, vilket för mig blivit en trevlig bekantskap på sistone, men baserat på väldigt få individer.

Tebax till huvudfrågan, eller till det alternativ jag föreslår. Hundar som jagar rastypiskt bidrar..... Hmmm.... Hur skall man ha det? Vad utgår man ifrån, när man väljer hund? Detta kommer säkerligen bli ett splittrat inlägg, känner jag redan nu.... 

En mark på 200 ha, omgiven av ett X antal lika marker: vågar man föreslå ett fyrverkeri mitt på marken? För att få fart på djuren? Noterade igår, runt kl 14 på dagen, när nåt ljushuvud drog av ett mindre fyrverkeri, att änderna lyfte, en mink sprang i panik.... För inte skall man där släppa en nordisk spets? Jag känner några som fött upp gråtussar och jämtar i generationer: ståndskall under 16 timmar är inte avelsmaterial... Släppa drever eller tax: dessa skall ju driva minst en timme, och vart hamnar man då? Förmodligen både inom och utanför de 400 fotbollsplaner man avser att jaga på!? Wachtel, börja med att läsa kraven för deras prov: är dessa optimala? Vi har svenska prov, och vi har utländska prov, varav många av de utländska är hemmaländer för raserna: vilka prov skall vi utgå från när vi diskuterar lämplighet?

Jag vill att min hund skall jaga si eller så, jag har X antal hektar att jaga på, jag vill att den skall vara hyfsat snygg att titta på, jag vill att den skall vara snäll hemma osv osv: det som är mest avgörande för hundens duglighet skulle isf vara ytan jag/vi lyckats skrapa ihop i avsikt att jaga på...? Känns inte helt rättvist mot någon ras...

Vad utgår frågeställaren från när frågan ställs? 200 ha med lika mycket djur som man hittar i vissa län..?!

Jag är inte rätt person att detaljerat redovisa olika rasers förtjänster, men att utgå ifrån en plätt mark för att bedöma en ras.... Det jag sett som kanske mest lämpar sig för en mark på 200 ha, som man dessutom vill dela in i såtar, är kanske en hund som knappt ens skall jaga klöv, i Sverige alltså!

Nu vet jag inte om jag bidragit i denna tråd ( har jag då avelsvärde?) eller om jag missförstått alltihop?

p.

Visst jag skjuter mig i foten här nu... 

Men om man på sin höjd jagar varannan helg säsongen igenom, så tror jag det är svårt att få en bra hund.
Sen har jag ännusvårare att förstå, att vissa inte förstår att dom har en dålig hund..
Jag borde sluta säga att jag har jakthundar, eftersom det är sällskapshundar som fiser i soffan och tigger vid matbordet, och är skapligt sällskap på promenader, sen springer dom efter vilt om dom har möjligheten. 

 

3 hours ago lindgren sa:

Visst jag skjuter mig i foten här nu... 

Men om man på sin höjd jagar varannan helg säsongen igenom, så tror jag det är svårt att få en bra hund.
Sen har jag ännusvårare att förstå, att vissa inte förstår att dom har en dålig hund..
Jag borde sluta säga att jag har jakthundar, eftersom det är sällskapshundar som fiser i soffan och tigger vid matbordet, och är skapligt sällskap på promenader, sen springer dom efter vilt om dom har möjligheten. 

 

Jag jagar mycket mer med min hund än så. Men en sak jag har lärt mig är att hundarna sällan blir mycket bättre av att man jagar med dem. Visst, såklart blir dem bättre och dem kanske lär sig lite saker.

Men om en hund är duktig beror för mig mer på hundens personlighet. Det finns människor som jagar älg 4 gånger i året och har så jäkla bra hundar fast det skjuts bara en älg för dem vart tredje år och sen finns det skithundar som jagas konstant och som det skjuts 50 för. 

Ibland tror jag till och med att en hund kan må bra av att inte jagas och aktiveras på andra sätt.

Som jag ser det är det rasstandarden som gäller. Sedan utifrån den har det utformas ett jaktprov som då skall spegla vad som står i  rasstandarden med mätvärden som förhoppningsvis nedärvs till kommande generationer. Rätt enkelt faktiskt. Rasstandarden utformas av det land där rasen kommer ifrån ursprungligen. Det kan vara lite annorlunda mot hur vi använder rasen i vårat land ibland. Men så är det. Man har under lång tid utformat rasen utifrån vad man tycker att den skall utföra för arbete jaktligt samt exteriört och det har utifrån det målet skrivits en rasstandard. I den bästa värdar så hade alla följt den rasstandarden och startat sina hundar på prov och därmed bevisat att hunden är en god representant för rasen och eventuellt avlat på den utifrån dom goda provresultaten och hälsostatus samt exteriör. Man slipper då att få några icke objektiva bedömningar ifall hela tiden opartiska personer gör bedömningarna av hundens egenskaper.

Sedan är det en helt annan sak att det är upp till hundföraren att släppa sin hund i såten som är lagom stor och förhoppningsvis innehåller det/ dom vilt som hunden är tänkt för. Det är bara upp till hundföraren som jag ser det. Jagar man i huvudsak på marker som inte passar en viss hundras utifrån rasstandarden så skall man kanske ta sig en funderare på ifall man ens skall skaffa sig den rasen.

Det är inte alltid jaktledaren har kunskapen på olika rasers arbetssätt (och ibland individer) så hen kan fatta rätt beslut av vilka hundar och raser som bör släppas i såten. Ibland kan även passen vara helt fel placerade utifrån hundars arbetssätt och viltet ifråga. Det kan även vara så att med vissa hundraser så krävs det ett mer utmanande (svårare) skytte utav passkyttarna som inte alla klarar av. Är det hund individens/rasen fel?

Att släppa ställande hundar ihop med hundraser som skall försöka få loss vildsvinet i samma såt, då det kan bli en ren katastrof ifall dom hundarna råkar på samma gris.

Har man hundar som motsvarar rasstandarden så är det inte kanske hunden det är fel på utan att såten är för liten eller för stor som är felet? Att släppa en  bra spets som gråhund eller jämte på 100-200 hektar och tro att hunden skall stanna inom såten är nog rätt naivt av hundföraren eller en duktig tax skall kunna täcka en såt på 1000 hektar till exempel. Den ända i den gemenskapsjakten som möjligen är lycklig då är hundägaren. Tror nog inte passkyttarna uppskattar den jaktdagen så mycket ifall man är ute efter att fälla något vilt med någon hyfsad framgång.

Det har kommit till ett nytt vilt på många håll som vi inte har varit vana vid sedan tidigare som är vildsvinet. Det är ett annorlunda vilt mot våra övriga vilt att jaga med hundar. Raser finns redan som klarar av att jobba med detta vilt, men genomför vi jakten på rätt sätt för att utnyttja dom hundraser vi redan har i landet? En del anser av vi måste försöka att ta fram "nya blandraser" som fungerar? Är det fel på raserna eller är det vårat jaktsätt det är fel på? På en del håll i landet har man lärt sig att jaga vildsvinen på ett effektivt och etiks sätt med stor utdelning på viltparaden med de rasrena hundar vi redan har.

Sedan, visst är det så att det finns väldigt många hundar som presterar på en mycket låg nivå. En stor anledning är dålig avel på grund av stor efterfrågan på rasen (tex. Wachtel). Det har då "avlats" på allt möjligt hundmaterial med dåliga gener och mentalitet samt att okunnigt folk köper dessa hundvalpar. Det kan också vara så att en del tror, att har man bara köpt en "topphund" utifrån föräldrarnas meriter så har man en topphund. Men inser inte att det krävs ett stort arbete att forma och utbilda hundindividen till den "topphund" som man har sett på någon jakt någon gång. Man får aldrig någonsin en färdig "topphund" som valp. Man köper förhoppningsvis ett ämne till "topphund" som kräver utbildning till sin fortsatta framtida jaktliga gärning. Så väldigt mycket hänger på hundföraren och hur bra den är på att utbilda hund. Varför får vissa hundförare alltid fram bra hundar?

Kloka ord Thomas Larsson! 

På 4 januari 2017 at 00:04 Thomas Larsson sa:

 

Tog bort korkat inlägg... Verkade klokt när jag satt uppe och väntade in en av sönerna...

Håller med Thomas i det mesta, därför ville jag citera/kommentera

p.