Långt inlägg, men jag behöver lufta mig! 

Nöter på med labben 15 mån, i det mesta sköter han sig, men har på senaste börjat dra iväg både under rastning som under arbete. 
 

Exempel: Har varit hemma hela dagen i dag, var ute en runda med hunden i morse, sen har han fått gå fritt i trädgården under delar av dagen. Hade planerat att åka ut och träna under kvällen så tog det ganska lugnt. 
Vid 18 tiden åkte vi ut till stubbåkern, ny miljö för hunden. 

Hade inte rastat honom innan vi åkte, så gick fot ut en bit, gav honom fritt att rasta sig. Han höll sig i närheten (inom 15m) och kom på inkallning, visserligen  med stopp för att skita, men jag bannade inte honom. 

Bort till bilen igen, hämtade tre dummies. Satte hunden, gick bort 15 m lite halvglömd och slängde dummiesarna med ca 10m mellanrum och i medvind. Ville inte att han skulle ha full koll, utan få honom till att använda näsan. Kallade hunden till mig, etablerade kontakt och skickade på sök apport utan att ange riktning. Han gick förbi, sökte ut lite väl, men kom i motvind och vindade in och hittade två dummies ganska snabbt. Kom in med bägge direkt och satte sig vid avlämningarna = jag var jävligt nöjd. 

Men, skickar nu mot den tredje med riktning, han misstolkar och går långt förbi. Väntar med inkallning för att se om han kommer jobba mot vind och in till mig. Han kör på och börjar jobba in mot mig. Men antagligen tappar han motivation eller hittar annan vittring och drar - blåser stopp utan resultat, blåser inkallning utan resultat. Ser ett rådjur på 150m, misstänker att han gått på det. Efter 5 min kommer en hunden in igen.

Ok - shit happens. Byter utgångsläge, närmre dummin som ligger kvar skickar ut igen, han börjar söka men drar nu långt ut på annat håll. Försöker återigen stoppa honom men han drar iväg. Ser honom hela tiden, men inget djur, verkar som att han bara kollar läget. Kommer tillbaka och vi går fot en runda, tänker att jag lugnar ner honom innan vi gör nytt försök. Rundar platsen där dummies ligger, ställer mig i motvind skickar igen. Han söker hyfsat systematiskt, men hittar inget. Drar iväg 150 m igen, låter honom gå ut och när han stannar till visslar jag in och han kommer inåt men inte raka vägen utan lite halv intresserad.

Avslutar, går fot till bilen, han går in i buren utan protest. Analyserade mycket i bilen på väg hem. Övervägde i svaga tillfällen att gräva grop i skogen. Men kom fram till följande möjliga förklaringar att det sket sig  

1) övningen blev för svår. Hunden är i mina ögon vek, och jag kan tänka mig att han drar ut på större sök i osäkerhet för att inte misslyckas  

2) jag skulle bytt miljö, inte rasta och träna på samma yta, vid samma tillfälle. Det blir en gråzon för hunden. 

3) inkallning och stopp måste befästas mer. Har nött som fan under sommaren, från grunden och höjt störningar men uppenbarligen inte tillräckligt. 

4) övningen är för tråkig i förhållande till omgivning och min nivå på lydnad. De gånger jag tränat med andra människor eller hundar, eller där det smällt så har han taggat till mer.  

någon som har någon annan input?
 

Fan vad konstigt.. någon gång kan en upp-petad hare helt klart distrahera hundarna men aldrig att de drar som din? 

Är jycken taggad på dummis? Om de känns loja där så kan tex doften av ett rådjur eller annat vilt vara rejält attraherande. 

Jycken verkar ju ändå rätt genomtränad, skippar hunden inkalling så är det pang bom in i buren och inget mer kul den dagen. Vet folk som kör den taktiken, om det fungerar eller ej vet jag inte.

Om han taggar till i mer svåra miljöer, skott, hundar osv så pekar det väl på att han är uttråkad av detta? Samtidigt brukar ju apportering vara målet och meningen med livet för dessa hundar så lite märkligt beteende tycker jag.. eller så har du en mer mångsidig hund än vad jag haft 

Han brukar vara taggad på dummies, men misstänker att efter ett par stycken är det mindre kul. Framförallt om jag slänger dom, det blir lite förutsägbart.  Smäller det, eller i vatten, eller någon annan apporterar/kastar så taggar han till. 
 

var inne på röntgen idag med honom, lagom pigg hund nu (se bild). Snackade med en djurskötare som själv körde labrador och som hade en tanke om att det kan vara osäkerhet/vekhet/will to please som spökar. Att han inte sorterat ut vittring från den 3 dummien och i samband med att jag manat på eller höjt kravställning så har han tagit första bästa spår för att hitta något i alla fall.
Eller så var det helt enkelt tufft att reda ut de två första för honom och att jag skulle brutit där. 

Kommer i fortsättningen vara mer konsekvent med att bryta och se om det gör skillnad. Bygga upp fokusförmåga. 

Den där baksmällan såg inget rolig ut.. 

Min Cocker tröttnar djävulskt fort med dummies med därtill bristande lydnad. Om jag kör med fågel taggar han till lite. Är det färskt och nydödat ger han sig aldrig 😂

Jag skulle försöka med att minska kraven (göra liiite mer för att det ska va kul) samt höja motivationen, typ fågel/kanin. 

Ja nu har ju jag inte en labbe utan en stökig vorsteh. Har haft liknande problem där hunden helt enkelt skitit i dummien till förmån för roligare aktiviteter.

När det gäller apporten så har jag jobbat med lydnadsapport (ej att förväxla med tvångsapport)). För mig har fördelen varit att jag upplevt kravställningen enklare. Men det är nog inte det viktigaste.

När det gäller inkallning så "ramlar himlen ned" om inte hunden kommer direkt.

Det man alltid vill avslutamed är att hunden får lyckas och att det är positivt. 

Så misslyckad inkallning, aja baja, nytt försök på kortare avstånd, beröm.

Misslyckad apport. Hålla, bära beröm.

Kort enkel apport beröm när det lyckas.

Och där avslutar man och går hem.

Blir lätt att man tränar till man misslyckas. 

En tanke, för att öka hundens intresse för apport skulle kunna vara att använda doftmedel på dummien? Tänker att det blir mer naturligt som att en hund spårar klöv - hunden triggar på viltlukten. Pete Richards doftmedel vet jag några som använder till betingning i sökträning. https://www.pawofsweden.com/cgi-bin/ibutik/AIR_ibutik.fcgi

3 hours ago MagnusN sa:

En tanke, för att öka hundens intresse för apport skulle kunna vara att använda doftmedel på dummien? Tänker att det blir mer naturligt som att en hund spårar klöv - hunden triggar på viltlukten. Pete Richards doftmedel vet jag några som använder till betingning i sökträning. https://www.pawofsweden.com/cgi-bin/ibutik/AIR_ibutik.fcgi

Ur mitt perspektiv så ska hunden i princip kunna apportera vad som helst. Dummies, nycklar, diskborste, mysiga fåglar och omysiga fåglar.

Jag kan tänka mig att doftmedel kan underlätta inlärning vid s.k. spontanapport.

Men Det är helt enkelt ett jobb som ska göras. Dvs ett krav. Som jag uppfattar det så kan hunden apport men väljer att göra något annat.

 I grunden handlar det om hur man ställer krav och vad man har för ambition. 

4 hours ago detstorabla sa:

Ur mitt perspektiv så ska hunden i princip kunna apportera vad som helst. Dummies, nycklar, diskborste, mysiga fåglar och omysiga fåglar.

Borrmaskiner kanske? 😉

4 hours ago detstorabla sa:

Ur mitt perspektiv så ska hunden i princip kunna apportera vad som helst. Dummies, nycklar, diskborste, mysiga fåglar och omysiga fåglar.

Jag kan tänka mig att doftmedel kan underlätta inlärning vid s.k. spontanapport.

Men Det är helt enkelt ett jobb som ska göras. Dvs ett krav. Som jag uppfattar det så kan hunden apport men väljer att göra något annat.

 I grunden handlar det om hur man ställer krav och vad man har för ambition. 

Går att lösa med tvångsapportering om man är lagd åt det hållet eller så accepterar man att en hund har begränsningar och inte tar t ex kråka eller trut som luktar/smakar illa och anpassar sin träning/jakt efter det.

/M

På 2022-09-04 at 21:43 Johan1986 sa:

Långt inlägg, men jag behöver lufta mig! 

Nöter på med labben 15 mån, i det mesta sköter han sig, men har på senaste börjat dra iväg både under rastning som under arbete. 
 

Exempel: Har varit hemma hela dagen i dag, var ute en runda med hunden i morse, sen har han fått gå fritt i trädgården under delar av dagen. Hade planerat att åka ut och träna under kvällen så tog det ganska lugnt. 
Vid 18 tiden åkte vi ut till stubbåkern, ny miljö för hunden. 

Hade inte rastat honom innan vi åkte, så gick fot ut en bit, gav honom fritt att rasta sig. Han höll sig i närheten (inom 15m) och kom på inkallning, visserligen  med stopp för att skita, men jag bannade inte honom. 

Bort till bilen igen, hämtade tre dummies. Satte hunden, gick bort 15 m lite halvglömd och slängde dummiesarna med ca 10m mellanrum och i medvind. Ville inte att han skulle ha full koll, utan få honom till att använda näsan. Kallade hunden till mig, etablerade kontakt och skickade på sök apport utan att ange riktning. Han gick förbi, sökte ut lite väl, men kom i motvind och vindade in och hittade två dummies ganska snabbt. Kom in med bägge direkt och satte sig vid avlämningarna = jag var jävligt nöjd. 

Men, skickar nu mot den tredje med riktning, han misstolkar och går långt förbi. Väntar med inkallning för att se om han kommer jobba mot vind och in till mig. Han kör på och börjar jobba in mot mig. Men antagligen tappar han motivation eller hittar annan vittring och drar - blåser stopp utan resultat, blåser inkallning utan resultat. Ser ett rådjur på 150m, misstänker att han gått på det. Efter 5 min kommer en hunden in igen.

Ok - shit happens. Byter utgångsläge, närmre dummin som ligger kvar skickar ut igen, han börjar söka men drar nu långt ut på annat håll. Försöker återigen stoppa honom men han drar iväg. Ser honom hela tiden, men inget djur, verkar som att han bara kollar läget. Kommer tillbaka och vi går fot en runda, tänker att jag lugnar ner honom innan vi gör nytt försök. Rundar platsen där dummies ligger, ställer mig i motvind skickar igen. Han söker hyfsat systematiskt, men hittar inget. Drar iväg 150 m igen, låter honom gå ut och när han stannar till visslar jag in och han kommer inåt men inte raka vägen utan lite halv intresserad.

Avslutar, går fot till bilen, han går in i buren utan protest. Analyserade mycket i bilen på väg hem. Övervägde i svaga tillfällen att gräva grop i skogen. Men kom fram till följande möjliga förklaringar att det sket sig  

1) övningen blev för svår. Hunden är i mina ögon vek, och jag kan tänka mig att han drar ut på större sök i osäkerhet för att inte misslyckas  

2) jag skulle bytt miljö, inte rasta och träna på samma yta, vid samma tillfälle. Det blir en gråzon för hunden. 

3) inkallning och stopp måste befästas mer. Har nött som fan under sommaren, från grunden och höjt störningar men uppenbarligen inte tillräckligt. 

4) övningen är för tråkig i förhållande till omgivning och min nivå på lydnad. De gånger jag tränat med andra människor eller hundar, eller där det smällt så har han taggat till mer.  

någon som har någon annan input?
 

Jag tror du begär för mycket av hunden och borde avbrutit istället för att fortsätta nöta samma apport.

/Markus

Just now nuke sa:

Går att lösa med tvångsapportering om man är lagd åt det hållet eller så accepterar man att en hund har begränsningar och inte tar t ex kråka eller trut som luktar/smakar illa och anpassar sin träning/jakt efter det.

/M

Vill påpeka att det finns, i huvudsak, tre olika sätt. Spontanapport, lydnadsapport och tvångsapport. Det sista skulle jag aldrig ge mig på. 

Lydnadsapport är däremot helt odramatiskt och finns ganska bra beskrivet här:

Jag har kört detta på min hund. Han hämtar idag med stor glädje även en ölburk (nu dricker jag inte öl). Det jag tycker är bäst är att det är väldigt enkelt att backa när det strular. Gillar han inte kråka, då börjar vi från början med en kråka. 

Kul med mycket respons!

Ska testa med vilt för att se om det höjer, och försöka växla mer mellan krav och beröm. Tydlighet helt enkelhet. Har hört från andra att hunden är ganska vek, så har kanske varit lite försiktig med att himlen ska rasa ner. 
 

Kul att vittring kom upp. De två dummies som kom in, hade legat i frysen med fasanvingar runt sig sen förra träningen. Den tredje har jag knappt använt, men den ska ju in ändå.     Men visst det kan ha spökat. 
 

Nåväl fick till lite träningstillfälle idag lite mer städad miljö. Idag drog han inte som en galning, gjorde godkända avlämningar, strulade till någon dirigering men löste uppgiften, fixade ett stopp på 20-30m när han jagade småfågel. 
 

Sammantaget känns det som att haveriet var en kombination. För högt ställda krav och körde på för länge i en svår och krävande miljö på en oerfaren hund med en oerfaren förare. 

22 hours ago detstorabla sa:

Ur mitt perspektiv så ska hunden i princip kunna apportera vad som helst. Dummies, nycklar, diskborste, mysiga fåglar och omysiga fåglar.

Jag kan tänka mig att doftmedel kan underlätta inlärning vid s.k. spontanapport.

Men Det är helt enkelt ett jobb som ska göras. Dvs ett krav. Som jag uppfattar det så kan hunden apport men väljer att göra något annat.

 I grunden handlar det om hur man ställer krav och vad man har för ambition. 

Min filosofi är att träning ska vara så roligt att hunden finner glädje i träningen tillsammans med sin förare - föraren blir en tillgång för hunden och inte bara en Alfahärskare. Då behöver man inte ställa så mycket krav, utan bara när det behövs. 

Kan inte ge expertråd, men en tanke bara jag fick från att prata med folk förut som har hundar som är ganska duktiga med div slags apport.

Förutom den strukturerade träningen tycker jag man _alltid_ ska belöna spontana apporter. Apportering är en sån sak man liksom alltid har sån nytta av i all slags hundträning, det ökar deras föremålsintresse, samarbetsvilja, blir lättare att belöna dem..osv. Så jag har alltid, i hela min hunds liv, belönat när han hämtat nån grej till mig, vad det än må vara. Mest har jag inte bett honom om att hämta det, men de brukar liksom koppla det själva å när husse alltid blir glad och har en belöning åt dem. Dvs jag har i princip _aldrig_ heller tagit nått som de överlämnat utan att även ge nån form av belöning för jobbet. Kan ju vara godis, beröm, lek, whatever.

Den viljan tror jag sen är bra att ha in i strukturerad träning.

Det är svårt att ge råd utan att se hunden (och hundföraren) i verkligheten. 

Om det inte fungerar som du vill, och du inte är säker på varför skulle jag rekommendera att leta efter en duktig instruktör som kan se hela "ekipaget" och ge råd baserat på det. Det kan vara väldigt nyttigt. 

Om hunden är vek och du korrigerar för skarpt kan det bli helt fel. Det brukar inte heller fungera så bra med en hårdare hund om korrigering är för svag. Hunden skiter då mer eller mindre totalt i det. Jag har två hundar. Den effekt som jag uppnår med ett försiktigt "nej" på den ena behöver att alla fyra tassarna har lämnat marken för att den andra ska nå. Han brukar också förstå. Men det tar ibland ett tag...

Om jag behandlade bägge hundarna likadant skulle det inte bli bra.

Sedan får du bestämma dig vilken nivå på lydnad du vill uppnå. Det kanske är OK att hunden inte alltid gör som du vill. Det går att få rätt bra ordning på en hund som nästan alltid får göra vad den vill. Vill du att hunden ALLTID ska lyda så krävs det betydligt mer arbete och konsekvens. Sedan så finns det ingen hund som ALLTID lyder...

Mina hundar lyder definitivt inte alltid. Oftast hanterar jag det genom att inte säga till när jag ser att de kommer att strunta i vad jag säger. Det är väl egentligen bara inkallning som jag är mer eller mindre 100% konsekvent på. Om hunden inte kommer vid inkallning kommer det att bli konsekvens när jag får tag på den. 

Hunduppfostran är för mig 99% positiv förstärkning. Det ska vara roligt för hunden. Men jag behöver i alla fall den där sista 1 % med negativ konsekvens för att få en hyfsat lydig hund. Naturligtvis får den procenten aldrig användas när hunden inte förstår vad den gjort fel. Det är för mig oftare jag som gör fel än att hunden gör fel. Det gäller att inse det, och att fundera på vad som är viktigt och hur det kan uppnås. 🙂

Apporteringsviljan är det egentligen inget problem med, det spontanapporteras äpplen, skor, stålborstar, 

absolut svårt att ge kommentarer utan att se ekipage som helhet, det gäller allt praktiskt. Har lite folk runt mig som är bra med hundar, dokumenterat bra, inte bara hörsägen. Så input från annat håll kommer regelbundet, men gillar att få input som saknar förbehåll eller är färgade av en relation. 
 

Arctics stycke om ambitionsnivån är också intressant. Jag har en förmåga att generellt underskatta/rättvist värdera prestationer inom områden som är nya erfarenheter. Det gör att jag ofta sätter höga och ibland orimliga krav. Med denna hunden har jag som mål att utöver jakt, starta på B-prov, öppen klass. Det blir en opartisk bedömning för hur jag lyckats med träning och dressyr. Har tränat med elitklass-hundar, det är häftigt och skulle kunna gå, men är alltför ambitiöst mål nu. 

8 hours ago MagnusN sa:

Min filosofi är att träning ska vara så roligt att hunden finner glädje i träningen tillsammans med sin förare - föraren blir en tillgång för hunden och inte bara en Alfahärskare. Då behöver man inte ställa så mycket krav, utan bara när det behövs. 

Nu är det ingen motsättning mellan krav och glädje. Inlärningen med lydnadsapport har inget att göra med dominans på något sätt. Då gör man fel. Jag skulle beteckna lydnadsapport som "visa och lär" i små steg.

 Och givetvis får min hund massor av beröm när han gör rätt och svansen går hela tiden. Så att tro att hundar som är tränade med lydnadsapport inte älskar att apportera och gör det med stor glädje är fel.

Rekommendationen är att man börjar med spontanapport och kommer man inte framåt så börjar man med lydnadsapport. Jag började med spontanapport och insåg att intresset för att hämta och bära inte var jättestort och att med spontanapport vore det tveksamt om jag skulle lyckas. 

Och för mig är det viktigt att apporten fungerar ( och inkallning och stanna...).  Det funkar ju sådär att jaga fågel med en hund som inte kan eller vill apportera.  På släpspår i jaktprov kan det vara allt från kaja till räv (beroende på klass). Så ska man gå jaktprov så måste hunden kunna hämta dessa vilt. 

Kolla filmen jag länkade till i tidigare inlägg så blir det uppenbart att det inte handlar om något alfa tjafs. 

Ku*en, så kan man sammanfatta det!

Var tillbaka på samma stubbåker idag! Rastning och annat var klart, går ut med hunden på stubben, sätter honom slänger ut tre dummies tydligt och väl synligt för honom. Pekar i en riktning och säger apport, han drar som en vind rakt förbi dummien och börjar söka. Hit! Och visselpipa, han kommer in. Belönar att han kom in och skickar ut på sök apport mot dummisen men utan riktning. Nu drar han rätt in i skogen utan att vända sig om, jag skriker och visslar men ingen respons! Ser inte var han tar vägen, annars var min tanke att springa efter och försöka få honom till att förstå att så gör du inte. 
Efter 5-10 min är han tillbaka, visar med all tydlighet att jag är minst sagt missnöjd. Sätter honom i buren, väntar fem min och kör lite lydnad. Märker att han är tydligt påverkad av att jag var ”hård” mot honom. 
 

från och med nu är det långlina på och ska boka in en lydnadskurs. Apportering får vänta. Har mina misstankar om att det är viltspår som spökar. Har lagt ett blodat spår för att testa och han älskar det. Fan vet om han inte drar på klövvilt för att det är roligare 
 

Klarar han hålla 3 markeringar i huvudet?

Vad händer om du kastar 2?

/M

Tre ska han lösa, har kört mycket med tre för dirigering höger, vänster och ut. 
 

men visst kanske bara skulle lagt en i den miljön/platsen för att inte misslyckas 

Men när detta sker, testa en singelmarkering åt en annan riktning. 

Detta låter ju jättekonstigt. Borde ju ha plockat in en eller två enkla spikar.. sen tappat intresset och dragit? 

 

Har kokat ner det hela till en lydnadsfråga i kombination med att han lyckats dra och ”självbelöna”. Han har skapat någon bild av att han kan göra detta. Misstänker även att han är rätt skarp, han har bokstavligen fått blodad tand. Att hunden enstaka gång kan dra på hare/rådjur som går upp under fritt sök köper jag. Men jag köper inte att han aktivt söker jakt på egen hand. 

Har haft två ytterligare tillfällen nu när han gått iväg, har försökt undvika repriser men det har varit nära på omöjligt. 

1) Körde ut till en del av marken som jag inte tränat på länge och där han aldrig jagat själv utan där det enbart varit positiva erfarenheter. Hade kanin och anka med som jag tänkt testa apport med om han funkade i lydnaden. 
Började med att gå på markvägen med honom mellan två elstängsel (avstängda, men han har lite respekt för dom) som avgränsning. Körde grundläggande lydnadsdelar med honom lös, fot till sitt/stanna sedan inkallning. Lät honom gå ut 5-15 m sen inkallning eller stopp och sedan in. Funkar perfekt, tror jag jag behövde harkla till en gång för att påminna om kommandot. Belönade rikligt med omväxlande röst, lek, foder för att vara så där löjligt trevlig att vara runt.
Allt funkar till vi är 15-20 m från bilen, han går ut lite längre, men går mot bakluckan på bilen som står öppen. Tänker att han ska försöka tjuva kanin eller ankan, så kallar in. Då stannar han, tittar mot mig, för att sedan dra rakt igenom stängsel och fortsätter ut 200m till jag inte ser honom mer. Direkt när han drar vrålar jag Nej men utan respons. Ser inte vad han går efter så misstänker hare. 

Flyttar bilen cirka 150 m och går sedan och gömmer mig sedan i ett buskage. Visslar inkallning 1 gång och efter 30-45 sek så ser jag att han är på väg tillbaka. Han stannar där bilen stod och ser nervös ut, vill inte riskera att han drar igen så visslar igen och gör mig synlig. Han kommer inte in, men drar inte. Är enormt avvaktande mot mig, jag tolkar det som att han vet att jag är missnöjd. Säger inget till honom, utan klappar på benet som signal för fot, han går sedan fot till bilen och hoppar in i buren. Bryter där. Under kvällen och halva dagen efter är han väldigt undvikande, söker inte ögonkontakt eller liknande. Sambon SMSade under dagen och frågade om han var sjuk.

2) Barnvagnspromenad med minstingen, har alltid honom kopplad men brukar ha med en dummy som han får bära. Ungen somnar lagom till jag passerar en gammal skolgård med hel inhägnad där jag brukade träna med honom lös som valp. Går in kör lydnad med honom lös, sätter honom, slänger dummyn och hämtar själv för att träna stadga m.m. Efter en stund får han hämta dummyn en gång, funkar utan bekymmer. Kastar dummyn och hämtar själv någon gång till. Slänger den så den hamnar precis under en gles buske där vi gått förbi och där jag hämtat dummyn tidigare. Skickar hunden och nu går en kaninjävel upp precis när han sticker in huvudet för att ta dummyn. Han verkar inte märka att den gick upp först, men han reagerar på vittringen, sen får han syn på den och drar efter. Skriker nej, han fortsätter, så jag går efter för att försöka korrigera honom i jagandet. Men han kommer tillbaka efter några sekunder när han tappat kaninen. Denna gång kommer han hela vägen in, säger inget för att inte riskera att förstöra inkallning och kontaktsökande utan kopplar bara direkt. 
 

Du har ju en vorsthe i labbeformat!

Det där blir kul när du får ordning på honom 

Lite så, han har ett halvsyskon som apporterat påskjuten dov från sumpskog men som också fixar ankjakt på de större godsen här nere. Med andra ord så finns potential till mycket hund som i övrigt har behändigt sinnelag och storlek.