En av mina absoluta favoritböcker är "Om jakt och jägare" av herrarna Guillou och Leif GW Persson. Även om det mesta innehållet i boken är klart läsvärt så tenderar jag ändå att läsa GW's stycken fler gånger än Guillous. Mycket beror detta på att GW skriver mer underhållande. Dessutom har han inte den irriterande egenheten som Guillou har att väva in socialdemokratisk propaganda i var och varannan mening - något jag klarar mig bra utan...
 

Man kan finna dessa på Bokbörsen och andra ställen till väldigt små pengar. Just detta ex köpte jag där och det visade sig vara ett utgallrat exemplar från biblioteket i Angered i Göteborg. Vad det är för ond människa som utgallrat denna fantastiska bok förstår jag bara inte, men så är det.

Det finns otroligt många underhållande delar av denna bok att nämna, men jag tänkte att ta detta stycke denna gång. Något som nog ger stort igenkännande för de flesta av oss om de människor vi träffat inom jakten. För egen del kategoriserar jag mig nog som skytt. "Jägare" har jag varit under korta perioder då jag jagat som mest intensivt, men det är över tio år sen nu jag jagade tillräckligt mycket för att vara så inne i det när jag jagade att jag började tänka och fungera på ett annat mer effektivt sätt i skogen.

Hur som helst:

 

---------------------
Det enda vi hade i huvudet var jakt och när vi någon gång nödgades prata med eller om andra människor var måttet på deras värde givet. Hur pass bra jägare var de? En av kamraterna hade skapat ett eget kategoriseringsschema för de delar av befolkningen som ägnade sig åt jakt. Enligt upphovsmannen kunde således den svenska jägarkåren indelas i fyra grupper: kladdar, fiolspelare, skyttar och jägare. Vi var alla överens om att detta var sociologi av yttersta märke.

Kännetecknande för den s k kladden, detta bottenskrap på några procent av "jägarna" var således att han och hans gelikar förde bössan som en bred pensel och varje gång han gjorde det slutade det med elände för omgivningen. Något som han dock själv aldrig lade märke till. Kladden var flitig skytt men fällde sällan något vilt. När det var som bäst bommade han men alltför ofta lyckades han i vart fall träffa något litet, och i den mån han bidrog med något var det möjligen träningen av eftersökshundar. Med kladden jagade man blott en gång och aldrig mer.

Fiolspelaren var mer komplicerad och förde i regel en anonym och undanskymd tillvaro utan att för den skull bidra med något positivt. Som passutfyllnad på den typen av pass där man visste att det sällan kom något fick han således duga, och var det älgjakt behövdes det ju alltid folk som kunde hjälpa till att släpa och dra. Så långt var också allt gott och väl, men tyvärr hände det till och från att han spelade en liten trudelutt i markerna och att han vid dessa tillfällen förde bössan som man för en stråke. Inom den slutna krets av riktiga jägare som jag och kamraterna givetvis tillhörde var således "stråkföring" den vedertagna synonymen för dåligt skytte. Tillsammans utgjorde fiolspelarna ca tio procent av jägarna och de var alltså åtskilligt fler än de rena kladdarna.

Majoriteten av kåren benämndes "skyttar". En skytt var visserligen inte någon riktig jägare men det var en allmänt snäll och hjälpsam person, som gjorde som han blev tillsagd och undvek att ställa till det för andra. En person som tom kunde anförtros ett bra pass och lämna det med hedern i behåll.

Återstod så den lilla andelen av utvalda, dvs jägare. De som levde upp till begreppet i den gamla och ursprungliga meningen där framgången i jakten avgjorde den jagande individens fortsatta existens.
- Idag är vi nog högst någon procent.
Kategoriseringens upphovsman nickade allvarligt mot oss där vi satt hukande runt elden och vi andra mumlade instämmande. Ett litet slutet brödraskap i det industrisamhälle som hotade icke bara jakten utan ytterst hela vårt ursprung och vårt sätt att tänka.


Långt senare har jag funderat mycket över vad det egentligen var som vi såg hos varandra. Och var vi verkligen så enastående som vi tyckte att vi var? Allvaret inför uppgilten. Att jakt var det viktigaste som fanns. Intensiteten i vårt jagande. All vår lediga tid när det fanns minsta praktiska möjlighet. Tiden där emellan som en lång väntan under tillagande jaktabstinens. Vår gemensamma bakgrund. Att vi alla hade jagat sedan barndomen och att vi alla hade tjuvjagat. Givetvis också dessa mystiskt förvärvade kunskaper. Att man plötsligt kunde stanna upp mitt i skogen där man aldrig tidigare satt sin fot för att man bara visste utan att veta hur... att just här skulle jag komma om jag nu vore älg, rådjur eller hare på
flykt undan jägare och hundar. Givetvis var vi i grunden ensamjägare och även när vi jagade tillsammans. Vi träffades nâgra stycken och aldrig fler än fem-sex. Någon hade tagit med sig en hund. Någon var jaktledare utan att vi ens pratat om saken och strategin var given utan att vi behövde ödsla ord på den.
- Det här verkar vara ett bra ställe. Då söker vi pass så släpper Du hunden om en kvart. Sà träffas vi vid skottplatsen.
Åtminstone i mina minnen fungerade det också nästan alltid och de tillfällen då även vi fattade stråken har jag glömt.
Riktiga jägare är ofta ensamjägare. Jakten i sig är belöning nog, lockelsen att få utöva den ensam utan störande inslag oavsett vad och i ett uppsåt som aldrig brister.

Detta är ändå lite tramsigt.. "Jägaren" LGW.. Nu är det väl inte aktuellt längre men för 10 år sedan stod jag bredvid honom på ett kvällssträck. Redan innan änderna började flyga meddelade fettot att han skulle skjuta 50 änder.. 

När änderna börjar flyga så vevar han på.. flertalet fåglar som flög ut, vi sköt med fördel på inflyg då de höll bra höjd, dammade han på oavsett om de låg på 50 meter.. Flertalet lyckades han peta i hagel i och räknade högt och ljudligt så det inte missades av någon i den här passlinjen där vi stod. Han måste med vett och vilje ha skammat 15 änder minst denna kväll.. totalt omedveten om eller förmodligen ännu värre så brydde han sig inte om vilket jävla jobb vi hade dagen efter med att jobba hem dessa skammade fåglar.

Under den tiden betedde han sig förjävligt mot hundförarna dessutom.. Vi hade ett hundförar pass ute på en sten i havet på Harg.. Där stod hundförare och jobbade med sina hundar och vid ngt tlilfälle klämde fettot ur sig till Karin att hon skulle ducka in bakom skyddet då hon var så jävla ful så han slapp se henne typ.. 

Ingen av de där två gossarna ingjuter någon större respekt i dessa sammanhang om jag säger så.

36 minutes ago Hipshot sa:

Detta är ändå lite tramsigt.. "Jägaren" LGW.. Nu är det väl inte aktuellt längre men för 10 år sedan stod jag bredvid honom på ett kvällssträck. Redan innan änderna började flyga meddelade fettot att han skulle skjuta 50 änder.. 

När änderna börjar flyga så vevar han på.. flertalet fåglar som flög ut, vi sköt med fördel på inflyg då de höll bra höjd, dammade han på oavsett om de låg på 50 meter.. Flertalet lyckades han peta i hagel i och räknade högt och ljudligt så det inte missades av någon i den här passlinjen där vi stod. Han måste med vett och vilje ha skammat 15 änder minst denna kväll.. totalt omedveten om eller förmodligen ännu värre så brydde han sig inte om vilket jävla jobb vi hade dagen efter med att jobba hem dessa skammade fåglar.

Under den tiden betedde han sig förjävligt mot hundförarna dessutom.. Vi hade ett hundförar pass ute på en sten i havet på Harg.. Där stod hundförare och jobbade med sina hundar och vid ngt tlilfälle klämde fettot ur sig till Karin att hon skulle ducka in bakom skyddet då hon var så jävla ful så han slapp se henne typ.. 

Ingen av de där två gossarna ingjuter någon större respekt i dessa sammanhang om jag säger så.

Tack för dessa anekdoter

De gör dock inte texten i boken mindre underhållande  

44 minutes ago Hipshot sa:

Detta är ändå lite tramsigt.. "Jägaren" LGW.. Nu är det väl inte aktuellt längre men för 10 år sedan stod jag bredvid honom på ett kvällssträck. Redan innan änderna började flyga meddelade fettot att han skulle skjuta 50 änder.. 

När änderna börjar flyga så vevar han på.. flertalet fåglar som flög ut, vi sköt med fördel på inflyg då de höll bra höjd, dammade han på oavsett om de låg på 50 meter.. Flertalet lyckades han peta i hagel i och räknade högt och ljudligt så det inte missades av någon i den här passlinjen där vi stod. Han måste med vett och vilje ha skammat 15 änder minst denna kväll.. totalt omedveten om eller förmodligen ännu värre så brydde han sig inte om vilket jävla jobb vi hade dagen efter med att jobba hem dessa skammade fåglar.

Under den tiden betedde han sig förjävligt mot hundförarna dessutom.. Vi hade ett hundförar pass ute på en sten i havet på Harg.. Där stod hundförare och jobbade med sina hundar och vid ngt tlilfälle klämde fettot ur sig till Karin att hon skulle ducka in bakom skyddet då hon var så jävla ful så han slapp se henne typ.. 

Ingen av de där två gossarna ingjuter någon större respekt i dessa sammanhang om jag säger så.

Bidrar väl till påståendet att när man börjar tro på myten om sig själv spelar verkligheten allt mindre roll...🤷‍♂️

Men han var väl åtminstone nykter, vilket alltid är något...!? 😏

Haha, jag har läst boken och håller med om att den är underhållande. Men precis som herrarnas övriga literära alster är det  ren fiction, måhända ändå självupplevd sanning.

Har en rad möten med bägge, inga har lämnat spår av varken sympati eller överdriven jaktlig eller skyttekompetens.  Att kategorisera andra är något överklassen sysslat med i alla tider. Finns ju ett uns av sanning i allt detta men det är ju charmen med jakt...och jägare också.

 

 

På 2022-10-17 at 20:55 MKJ sa:

Haha, jag har läst boken och håller med om att den är underhållande. Men precis som herrarnas övriga literära alster är det  ren fiction, måhända ändå självupplevd sanning.

Har en rad möten med bägge, inga har lämnat spår av varken sympati eller överdriven jaktlig eller skyttekompetens.  Att kategorisera andra är något överklassen sysslat med i alla tider. Finns ju ett uns av sanning i allt detta men det är ju charmen med jakt...och jägare också.

 

 

Vore kul att få ta del av mer detaljer kring dina möten med dessa herrar  

Jag tycker det var en kul och hyfsat klockren kategorisering av jägarkåren ändå. Och vad gäller kategorisering så ägnar jag mig åt det själv rätt ofta, och jag tilhör absolut ingen "överklass" på något sätt. Det har mer att göra med att jag är högkänslig och snappar upp allt om individer omkring mig. Flera gånger har det tagit min fru flera månader att så att säga "genomskåda" en kollega på jobbet eller så, medan det för mig tagit en minuts samtal med samma person. Man kan kalla det magkänsla kanske men jag har väldigt lätt för att läsa av personer och just kategorisera dem. Inte sällan hamnar de rätt omgående i facket "håll dig borta från den här personen".

Eftersom jag inte träffat Leif GW Persson och bara träffat Guillou en gång på bokmässan anno 1990 eller nåt sånt då jag som snorig 14-åring köpte Coq Rouge (vilken jag inte lästa förrän i fjol faktiskt) och fick den signerad av honom så har jag ingen vidare uppfattning om någon av dessa. Kanske att de sitter på varsin piedestal då det är svårt att inte imponeras av bådas liv och gärningar. De är båda enormt framgångsrika och har jagat mer än jag ens kan drömma om att göra själv. Möjligen ett visst mått av avundsjuka inblandat här också. Däremot är jag absolut inte avundsjuk på stora delar av Leifs liv med självupptagenhet och en handfull skilsmässor.

Helt uppenbart väcker dessa herrar en hel del känslor och jag har märkt att det är sällan är positiva sådana.

Träffade LGW på en bjudning som BRÅ anordnade, runt 2006, tog i hand och tittade honom rakt i ansiktet, såsom jag fått förstå innan det att han med en blick kunde bedöma en annan man, men där fanns ingen som helst återkoppling,

nu är jag rätt trygg i mig själv, min jaktliga instinkt osv, men jag tror att en betydande mängd spirituosa har gjort de båda skribenterna mer spirituella och målande i sitt bedömande av andra, en mer introvert avstämning hade inte skadat. 
 

När jag arbetade på kontor på Narva vägen anno 2002 såg man nästan dagligen JG passera utanför, på förmiddagen samlad men klart lättirriterad, som vilken överklassmoderat som helst som bor på Öfvre Östermalm, på eftermiddagen var han klart in vino allt som oftast men iofs till synes trevligare. 
 

livet måste vara svårt när man är mångmiljonär. /C 

 

Appropå Coq Rouge, eller röde tuppen om man så vill för detta alias - Har inte mött någon av herrarna som nämns ovan, men är lite förtjust i flera av Giullous böcker. Uppskattar målande berättelser och där föredrar jag Guillou även om en hel del av berättandet i hans verk går ut på, och vurmar för det röda i politiken. Har även roat mig med att se en del av de jaktprogram som herrarna förekommit i, och ibland tänkt att man inte ska kasta sten i glashus 

Deras kapital tål att befinna sig i opposition och egon av den kalibern berörs nog inte av mycket... Profiler båda, på gott och ont!

Brobyggarna började bra, blev bara sämre och sämre och så pass att jag inte ens läst de sista utkomna i serien

/M

9 hours ago exabit sa:

Vore kul att få ta del av mer detaljer kring dina möten med dessa herrar  

Jag tycker det var en kul och hyfsat klockren kategorisering av jägarkåren ändå. Och vad gäller kategorisering så ägnar jag mig åt det själv rätt ofta, och jag tilhör absolut ingen "överklass" på något sätt. Det har mer att göra med att jag är högkänslig och snappar upp allt om individer omkring mig. Flera gånger har det tagit min fru flera månader att så att säga "genomskåda" en kollega på jobbet eller så, medan det för mig tagit en minuts samtal med samma person. Man kan kalla det magkänsla kanske men jag har väldigt lätt för att läsa av personer och just kategorisera dem. Inte sällan hamnar de rätt omgående i facket "håll dig borta från den här personen".

Eftersom jag inte träffat Leif GW Persson och bara träffat Guillou en gång på bokmässan anno 1990 eller nåt sånt då jag som snorig 14-åring köpte Coq Rouge (vilken jag inte lästa förrän i fjol faktiskt) och fick den signerad av honom så har jag ingen vidare uppfattning om någon av dessa. Kanske att de sitter på varsin piedestal då det är svårt att inte imponeras av bådas liv och gärningar. De är båda enormt framgångsrika och har jagat mer än jag ens kan drömma om att göra själv. Möjligen ett visst mått av avundsjuka inblandat här också. Däremot är jag absolut inte avundsjuk på stora delar av Leifs liv med självupptagenhet och en handfull skilsmässor.

Helt uppenbart väcker dessa herrar en hel del känslor och jag har märkt att det är sällan är positiva sådana.

Jag tog jägarexamen 1990 och avslutade min examen med att skjuta älgbana på Östhammars jsk. På den tiden var markeringen helt öppen och visades på digital display för alla som väntade utanför. När jag kom dit reagerade jag på det ohyggliga smällandet från kuren, och för all del, det magra resultatet som visades upp på tavlan utanför. Ur båset klev en vansinnig JG släpandes på sin 7mmRM som han uppenbarligen inte kunde hantera. På banan på den tiden fanns den lokale vapensmeden JO, en timid och tror jag rätt kompentent man. JG gormade som en bandhund på JO, vad var det för skit han sålt osv...dessutom vände han sig till mig 17 år och undrade vad jag glodde på. Jag gick iaf in och sköt mig godkänd på tre raka serier med min felvända hva 8x57, kändes rätt bra. Kanske du med kommer ihåg att grabbarna sändes just 90-91, alla såg det programmet och imagen kom lite på skam. Det var mitt första möte han och det har blivit fler då han bor rätt nära mig.

LGW hyrde ett tag en stor gård under Hargs bruk, Norrgarn inte heller långt hemifrån. Följde med min mycket äldre jaktkamrat dit en dag i Februari med hans erkänt duktiga schiller då GW och hans entourage skulle jaga hare. Min kamrat är bonde och har inte spenderat 1 spänn på jaktkläder, var det kallt som då hade han en blå skoteroverall.

Först fick vi vänta 1 timme på att GW skulle visa sig. När han väl dök upp var han vresig och synnerligen bakfull, dock var hans polare trevliga. Han började med att peka på min kollega och säga "är det verkligen uteliggaren som ska släppa hund". Det var mitt första möte med professorn, det har blivit fler.

 

30 minutes ago MKJ sa:

Först fick vi vänta 1 timme på att GW skulle visa sig. När han väl dök upp var han vresig och synnerligen bakfull, dock var hans polare trevliga. Han började med att peka på min kollega och säga "är det verkligen uteliggaren som ska släppa hund". Det var mitt första möte med professorn, det har blivit fler.

Jag hade gått vänt på klacken direkt och gått hem om jag hade blivit tilltalat på det sättet.

"Små människor är inte skapade små för att ha bekvämare arbetshöjd för att slicka dom stora i röven"

Citat av min syster

Förstår inte citatet i detta sammanhang? Slicka röv är inte direkt min paradgren.

Har en del insikt i GWs liv genom en vän om umgåtts med dem. Helt klart är att spirituosan skapar både storhetsvansinne och svackor. GW ska vara rätt anständig som sällskap innan spriten gör sitt. Att JG, GW och en tredje person med liknande  personlighet kunnat umgås och fått plats i samma rum är obegripligt. Måste ha varit 3 monologer utan inspel.

Vid ett tillfälle höll GW och några till på att att stryka med i jaktstugan. De hade kryddat på rätt bra på väg ut i skärgården. De hade tänt kaminen och lagt sig att vila men somnat. Någon var inte så bra på att elda så när de andra kom från båten igen med packning så var GW rätt svårt rökskadad.

1 hour ago MKJ sa:

Jag tog jägarexamen 1990 och avslutade min examen med att skjuta älgbana på Östhammars jsk. På den tiden var markeringen helt öppen och visades på digital display för alla som väntade utanför. När jag kom dit reagerade jag på det ohyggliga smällandet från kuren, och för all del, det magra resultatet som visades upp på tavlan utanför. Ur båset klev en vansinnig JG släpandes på sin 7mmRM som han uppenbarligen inte kunde hantera. På banan på den tiden fanns den lokale vapensmeden JO, en timid och tror jag rätt kompentent man. JG gormade som en bandhund på JO, vad var det för skit han sålt osv...dessutom vände han sig till mig 17 år och undrade vad jag glodde på. Jag gick iaf in och sköt mig godkänd på tre raka serier med min felvända hva 8x57, kändes rätt bra. Kanske du med kommer ihåg att grabbarna sändes just 90-91, alla såg det programmet och imagen kom lite på skam. Det var mitt första möte han och det har blivit fler då han bor rätt nära mig.

LGW hyrde ett tag en stor gård under Hargs bruk, Norrgarn inte heller långt hemifrån. Följde med min mycket äldre jaktkamrat dit en dag i Februari med hans erkänt duktiga schiller då GW och hans entourage skulle jaga hare. Min kamrat är bonde och har inte spenderat 1 spänn på jaktkläder, var det kallt som då hade han en blå skoteroverall.

Först fick vi vänta 1 timme på att GW skulle visa sig. När han väl dök upp var han vresig och synnerligen bakfull, dock var hans polare trevliga. Han började med att peka på min kollega och säga "är det verkligen uteliggaren som ska släppa hund". Det var mitt första möte med professorn, det har blivit fler.

 

Tack för dessa läsvärda historier  

Grabbarna på Fagerhult minns jag fragmentariskt. Finns även på Youtube om man vill skåda fula frisyrer och klädsel  De var ju chockade över att H&K 770 blev godkänd för jakt. Nu skulle minsann buset lätt få tag i såna vapen 

JG har ingen kökultur heller....

Jag stod i kö för att köpa bräder på den lokala brädgårn. Ägaren bakom disken, "LimJesus", uptäckte att JG gick förbi alla i kön (inkl. undertecknad) och stoppade honom med orden: "Jan!, nu får du allt rätta in dig i kön, här är vi alla lika mycket värda". JG vände och gick.....

Raggarö

Kul historier

Ok, så två gigantiska egon som trampar många på fötterna. Ja, det ligger väl i sakens natur antar jag att det blir så.

Spirituosa har jag förstått är en rejäl röd tråd i bådas liv. Kan ju vara både underhållande men säkert en och annan rejäl tragedi där också. Framförallt professorn verkar ju ha haft seriösa problem med krökandet.

Det finns en sjukt kul episod i Guillous självbiografi där han beskriver hur det gick till med turerna kring IB-affären och hur de fick fram infon. Jag minns inte detaljerna nu eller namnen, men jag vill minnas att det var som så att Peter Bratt hade fått hem "källan" till sin lägenhet, och han och JG hade då konspirerat kring hur man skulle få denne person att tala. Vad man visste var att personen gillade alkohol (...) så man löste det så här:

Peter Bratt hade personen hemma i lägenheten och JG skulle då "av en händelse" råka komma förbi honom "på vägen hem från bolaget". JG dök upp i lägenheten med åtta (!) flaskor vitt vin. Märkligt nog var vinet kylskåpskallt men det verkar ingen ha brytt sig om. Vad jag minns från boken så avverkades alla åtta flaskorna av de tre herrarna ute på balkongen  

En bra summmering av hanteringen av källan i IB affären, sprit är smörjmedlet nr 1, JG har förövrigt intecknats som tillhörig Champagne-vänstern i Sthlm, oklart om det är ett utryck för avund. /C 

8 hours ago Raggarö sa:

JG har ingen kökultur heller....

Jag stod i kö för att köpa bräder på den lokala brädgårn. Ägaren bakom disken, "LimJesus", uptäckte att JG gick förbi alla i kön (inkl. undertecknad) och stoppade honom med orden: "Jan!, nu får du allt rätta in dig i kön, här är vi alla lika mycket värda". JG vände och gick.....

Raggarö

Man kan tycka att han borde veta bättre än att försöka behandla andra människor som andra klassens medborgare efter det  han enligt egen utsago upplevt på internat.

Tyvärr så tycker jag han bara framstår som dryg dom gånger han skymtar i media nuförtiden och han gör nog kanske jakten den största tjänsten genom att tiga om att han är "Jägare"

18 hours ago exabit sa:

Tack för dessa läsvärda historier  

Grabbarna på Fagerhult minns jag fragmentariskt. Finns även på Youtube om man vill skåda fula frisyrer och klädsel  De var ju chockade över att H&K 770 blev godkänd för jakt. Nu skulle minsann buset lätt få tag i såna vapen 

På temat, den här monologen från Grabbarna på Fagerhult är episk. 

 

8 hours ago Raggarö sa:

JG har ingen kökultur heller....

Jag stod i kö för att köpa bräder på den lokala brädgårn. Ägaren bakom disken, "LimJesus", uptäckte att JG gick förbi alla i kön (inkl. undertecknad) och stoppade honom med orden: "Jan!, nu får du allt rätta in dig i kön, här är vi alla lika mycket värda". JG vände och gick.....

Raggarö

LimJesus for president!

6 hours ago exabit sa:

Kul historier

Ok, så två gigantiska egon som trampar många på fötterna. Ja, det ligger väl i sakens natur antar jag att det blir så.

Spirituosa har jag förstått är en rejäl röd tråd i bådas liv. Kan ju vara både underhållande men säkert en och annan rejäl tragedi där också. Framförallt professorn verkar ju ha haft seriösa problem med krökandet.

Det finns en sjukt kul episod i Guillous självbiografi där han beskriver hur det gick till med turerna kring IB-affären och hur de fick fram infon. Jag minns inte detaljerna nu eller namnen, men jag vill minnas att det var som så att Peter Bratt hade fått hem "källan" till sin lägenhet, och han och JG hade då konspirerat kring hur man skulle få denne person att tala. Vad man visste var att personen gillade alkohol (...) så man löste det så här:

Peter Bratt hade personen hemma i lägenheten och JG skulle då "av en händelse" råka komma förbi honom "på vägen hem från bolaget". JG dök upp i lägenheten med åtta (!) flaskor vitt vin. Märkligt nog var vinet kylskåpskallt men det verkar ingen ha brytt sig om. Vad jag minns från boken så avverkades alla åtta flaskorna av de tre herrarna ute på balkongen  

Pär Lorentzon, den tredje personen som är med i Grabbarna på Fagerhult, skrev en bok som heter Hjältarna på Fagerhult. En behind the scen historia. Har den någonstans i källaren.

Han lär ha skrivit den i viss bitterhet. Det var ju GW och JG som satt på stålarna och på något vis så fick inte PL vara med på intäkter/kändisskapet. De blev osams efter att Pär ska ha stulit vin och annat från jaktstugan och jag tror tom att det blev en vända i tingsrätten för att JG skulle ha skrivit dumt om PL i Aftonbladet, eller vilken blaska det nu var.

2 hours ago MagnusN sa:

Pär Lorentzon, den tredje personen som är med i Grabbarna på Fagerhult, skrev en bok som heter Hjältarna på Fagerhult. En behind the scen historia. Har den någonstans i källaren.

Han lär ha skrivit den i viss bitterhet. Det var ju GW och JG som satt på stålarna och på något vis så fick inte PL vara med på intäkter/kändisskapet. De blev osams efter att Pär ska ha stulit vin och annat från jaktstugan och jag tror tom att det blev en vända i tingsrätten för att JG skulle ha skrivit dumt om PL i Aftonbladet, eller vilken blaska det nu var.

PL skrev förordet till en av Jan Åkermans sista böcker (Jägare så långt himlen är blå) som jag gluttade i nyss hemma.

Om man ska läsa en bok av JG så är det ”ondskan” som kanske är lite självbiografisk. Handlar om Erik som blir skickad till ett internat. 

20 hours ago detstorabla sa:

Om man ska läsa en bok av JG så är det ”ondskan” som kanske är lite självbiografisk. Handlar om Erik som blir skickad till ett internat. 

Lille Jan/Erik.. Han har ju varit med i JGs litterära liv, rätt kul ändå att han lyckas skriva in sin egen storhet i Hamiltonböckerna.. Inte sällan som Erik Ponti får briljera i godhet, ideal och höga principer. Magkänslan, säkert belagd om man orkar googla, är dock att alla de elever som gick Solbacka samtidigt som JG har en annan syn på tiden.. 

Läst Hamiltonserien tidigare körde igenom den i närtid i rävkojan.. Coq Rouge så var Carls utbildning "Fieldoperator".. någon gång i andra eller tredje boken kom JG på att Navy Seals fanns och vips så var det fixat. 

 

 

2 hours ago Hipshot sa:

Lille Jan/Erik.. Han har ju varit med i JGs litterära liv, rätt kul ändå att han lyckas skriva in sin egen storhet i Hamiltonböckerna.. Inte sällan som Erik Ponti får briljera i godhet, ideal och höga principer. Magkänslan, säkert belagd om man orkar googla, är dock att alla de elever som gick Solbacka samtidigt som JG har en annan syn på tiden.. 

Läst Hamiltonserien tidigare körde igenom den i närtid i rävkojan.. Coq Rouge så var Carls utbildning "Fieldoperator".. någon gång i andra eller tredje boken kom JG på att Navy Seals fanns och vips så var det fixat. 

 

 

Jo därav min formulering ”kanske” lite självbiografisk. Men oavsett så är en bra bok väl värd att läsa.  Sen är väl JG inte den förste att skriva in sitt alter ego i böcker 😀

Minns den här för några år sen: https://www.jaktojagare.se/kategorier/nyheter/guillou-utpekas-som-usel-jagare-20121025/

"Författaren och journalisten Jan Guillou pekas ut som en usel jägare i bankiren Olof G. Hedengrens nya självbiografi. I kapitlet om Guillou beskriver Hedengren en händelse när Guillou på kort avstånd ska ha avlossat ett vådaskott ”som river upp marken mellan fötterna” på en av jägarna. Enligt Hedengren ska Guillou inte ha gjort patron ur och säkrat sitt vapen efter jaktpasset."

Säker vapenhantering demonstreras även här av storviltsjägarn, JG (ca 1:50) Several wildboar are killed by Jan Guillou