Enskottsgevär.

Jag har märkt av en viss ökning av intresset för enskotts-gevär i olika former, inte bara på detta eminenta forum, utan även ute bland folk i allmänhet.

Jag brinner starkt för dessa vapen själv, och glädjs åt utvecklingen, men samtidigt så dyker det ibland upp frågeställningar som inte känns riktigt bra.

En vanlig fråga är "hur snabbt kan man ladda om geväret"?

Ställer man sig den frågan, så kanske man inte riktigt jagar på det sätt som dessa gevär är mest lämpade till. Däremot betyder det heller inte, att man inte kan skjuta mer än ett skott... Det är fullt möjligt att klara kraven för älgprovet på bana med en fallblockare.

Vill man ta varje skottchans när man är ute i skogen - och då menar jag inte på ett negativt sätt, att alla som svarar "ja" på denna fråga skull elda på allting som rör sig, inte alls - så är inte en enskottare ett bra alternativ.

Med ett vapen som min Ruger No1, så släpper man förbi många djur som man skulle skjutit på om man visste med sig att man kan plugga i ett skott till tämligen omedelbart.

Man väntar till djuret står perfekt.

Detta är något som gäller det mesta i enskotts-jägarens sätt att se på saker. Man söker perfektion.

Djuret skall stå still med en bredsida mot mig, på ett håll jag vet att jag behärskar.

Kulan skall sitta där jag siktar.

Djuret skall helst bli på plats efter skottet.

Jag tror att det finns likheter med de som väljer ett vapen med endast en kula, och bågskyttar. Men även väsentliga olikheter.

Vi söker båda den perfekta jakten, och kan känna ett välbehag i att Inte fått skjuta när vi anser att det inte lämpat sig. Vi går gladeligen ut både 10 och 20 gånger utan att lossa ett skott i vetskap om att förr eller senare så faller alla bitar på plats och vi får en mycket starkare upplevelse av jakten. Vi blir stärkta och känner oss som bättre jägare både av att inte ta vissa skottchanser, och av att de vi tar är helt okladerliga enligt de kriterier vi själva satt upp.

Med min Ruger ska jag inte behöva ångra ett enda skott. Allt ska stämma innan jag kröker fingret runt avtryckaren.

Går det illa i alla fall, så ska jag i alla fall inte undra om jag kanske inte borde tagit skottet.

Så långt är jag nog överrens med bågskyttarna.

Mitt sätt att se på precision kan dock aldrig förenas med bågskytte. Jag träffar utan minsta tvekan en läskburk på 100m 100 gånger av 100. Utan minsta tvekan. Visst skjuter jag serier som ligger hål i hål många gånger, men det kan jag inte garantera, och det är heller inte nödvändigt för den jakt jag bedriver.

Jag tror inte det finns många bågskyttar i världen som träffar en läskburk ens på 20m 100 gånger av 100 med jaktutrustning.

Bågskyttarna får heller sällan uppleva tillfredsställelsen av att se djuret bli omedelbart på skottplatsen.

Därmed inte alls sagt att jag har något emot bågskyttar och deras önskan att få jaga med sin utrustning även på hemmaplan - jag är övertygad av att man hittar många mycket flitigt övande skyttar bland dessa - men jag skulle aldrig göra det själv, med min compound-båge. Den har jag för ett trevligt skytte, precis som mina handeldvapen. Dessa är till för målskytte, och är inte alls sämre för det, utan fyller sitt syfte.

Fallblockare, kipplauf eller rollblocks. Med rätt intentioner så är dessa helt underbara skapelser. Vapen som andas historia, fast i moderna tappningar.

Min Ruger No1 har så otroligt mycket större "personlighet" än andra vapen jag äger eller har ägt, och känns som en kär vän på mina jakt- och skytte-äventyr.

Går du och funderar på ett sådant, och delar lite av mitt sätt att se på jakt, så bör du kanske prova ett vid tillfälle.

Passar ni ihop, så känner du det direkt!