Orrjakt med bulvaner.

[jakobj]

Jo man ska nog vara försiktig med hur man sätter bulvanerna! Fick i efterhand höra av en kille hur han smugit på ett gäng orrar och siktat in sig på en lågt sittande fågel, men väntat lite med avfyrningen då han tyckte den såg "stel" ut. Då såg han en jägare sitta gömd en bit bakom fågeln som han då förstod var en bulvan. Jag blev lite kallsvettig när jag hörde det! Särskilt eftersom det var jag som hade suttit där.. Hade kunnat sluta med en kula i skallen faktiskt.

[Fredde_piteå]

Jo man ska nog vara försiktig med hur man sätter bulvanerna! Fick i efterhand höra av en kille hur han smugit på ett gäng orrar och siktat in sig på en lågt sittande fågel, men väntat lite med avfyrningen då han tyckte den såg "stel" ut. Då såg han en jägare sitta gömd en bit bakom fågeln som han då förstod var en bulvan. Jag blev lite kallsvettig när jag hörde det! Särskilt eftersom det var jag som hade suttit där.. Hade kunnat sluta med en kula i skallen faktiskt.

Sant!....riktigt läskigt....jag köpte en studsare av min granne, och när jag satt och skrev licenspapprena så berättade han om en jakttur han var på som höll på att sluta riktigt illa....Han hade fått syn på en orre i topp, så han smög sig på den och kom inom lagomt håll. Han la sig ner och siktade in sig på orren, och just när han ska trycka av så smäller det från andra sidan orren och han hör tydligt hur en rikoschett susar förbi ...och mitt i allt ihop så ställer sig en välkamoflerad jägare upp från under tallen som "orren" satt i och börjar gapa och vifta på armarna....det var en bulvan och ingen riktig orre....huvva, riktigt läskigt...kunde ha gått riktigt illa om John (grannen) hade haft otur den dagen....Han som sköt var också rätt skärrad av händelsen...

därför är det viktigt att verkligen se i kikaren om det är en riktig orre och inte en bulvan...det är trots allt inte särskillt svårt att se med ett modernt kikarsikte...

/Fredde

[Nils l]

Jag tittade på när dom sköt på en av mina bulvaner. 50 meter 2 skott liggande som tog lågt. När han som sköt såg att vi stod och skrattade åt honom packade han ihop grejorna och försvann. Han ville inte prata med oss just då. Det märkliga är att i två bulvaner hade man skjutit med hagel. Då måste man ju vara riktigt nära. Nog för att dom är bra gjorda men så bra är dom inte tycker jag.

[lsjonsson]

Jag tittade på när dom sköt på en av mina bulvaner. 50 meter 2 skott liggande som tog lågt. När han som sköt såg att vi stod och skrattade åt honom packade han ihop grejorna och försvann. Han ville inte prata med oss just då. Det märkliga är att i två bulvaner hade man skjutit med hagel. Då måste man ju vara riktigt nära. Nog för att dom är bra gjorda men så bra är dom inte tycker jag.

Ja Du Nils så kan det bli ibland att andra går och låna ens grejor.

Tok! Skjuta med hagel på bulvaner. Han kanske trodde att det var riktiga först. ;D

[Nils l]

Nu börjar det hetta till. Vi fick var sin orre. Kompisen fick låna bössan och sköt sin första orrtupp i topp på 90 meter från gömslet. Jag gav honom en chans till men då gjorde han inte som jag sa utan tog ett skott på 283m utan att veta hur mycket bössan sänkte fast jag sagt åt honom att absolut inte skjuta på över 230m. Den orren blev nog kittlad under fötterna. Sedan var det min tur. Jag såg flera orrar som slog i några frötallar ca 400 meter bort. Jag fick en perfekt låglinje bakom en ås att smyga i. Kom in på 160m och där la jag mig ner med bra stöd. Orren hörde aldrig smällen men ca15 orrar for åt alla håll. Det fortsatte bubbla fram till strax före 9 på morgonen och det var mycket orre igång. Såg en flock på ca 50 orrar som passerade i horisonten. Någon som har en bra ide hur man får upp en bulvan i en frötall så att den syns ovanför kronan som en julstjärna på granen ungefär. Jag funderar på att knyta fast en käpp med bulvanen i ena ändan och med övervikt i den andra och sedan dra upp den med lina? Jag måste få bulvanerna högre.

[roben]

nils, jag brukar leta upp dom längsta tunna frötallarna jag hittar, fälla en sån och kvista den.  lämnar ofta några kvistar högst upp! sen så fäster jag bulvanen i toppen och välter upp "slanan" mot en lämplig tall. räcker den inte över toppen så brukar jag lyfta upp "slanan" och ställa den på en gren eller knyta fast den upp emot en gren i lämplig höjd så att den kommer upp över toppen.

i vissa fall vid extremt höga tallar så får man skarva ihop två slanor så dom når över!

Mvh.

[Nils l]

Kan nog vara en ide'. Tack!

[Fredde_piteå]

Klockan ringde 04:45....kolmörkt ute....snoosar lite....snoosar lite till...nu är klockan 05:30 och det börjar att bli lite ljusare...jag kliver upp och tittar på utetempen, -2.3 grader...perfekt...

Slänger på mig kläderna och sätter mig i bilen, på väg till marken får jag se en Tjäderhöna ...kommer fram till vändskivan och parkerar, sen går jag de 50m som behövs innan jag är framme på Orrmyren, kommer fram och hittar ett lämpligt pass vid några små myrtallar, hinner sitta kanske 10min så kommer en orre svepande över myren och slår i samma lilla myrholme som den jag sköt i söndags satt i, t.o.m samma träd ....rör mig i superslow-motion och lägger mig vid Tikkan som jag redan hade ställt så att det bara skulle va att lägga mig ned och sikta in mig...mäter avståndet till 140,3m....hittar orren i kikaren, låter pulsen lugna sig lite...kramar avtryckaren....ser klockrent i kikaren hur orren rycker till och faller handlöst mot marken....lite fjädrar yr omkring vid toppen på tallen...Lycka!

Knallar iväg om hämtar denna orre (en äldre tupp)...kommer tillbaka till mitt pass och hinner inte sitta mer än 10min den här gången heller så kommer en orre flygandes över ett hygge bakom myren och sätter sig i topp på motsatta sidan av myren från mig sett....mäter avståndet till 199,7m...lägger mig ned och konstaterar att det är en kvist ivägen :-...hmm, tittar upp från kikaren och får syn på en till orre i topp bara 15 i sidled från denna....flyttar om mig själv och bössan en aning...mäter avståndet 200,3m....denna Tupp sitter helt rent så jag börjar att krama avtryckaren...ser hur även denna faller handlöst mot marken med en liten fjäderpuff....tittar upp från kikarsiktet och ser att den andra sitter kvar ...vrider om bössan och tittar i kikaren...ser att halva bröstet och halsen är fri (orren sitter vänd mot mig)...håller på den fria brösthalvan och kramar av avtryckaren....även denna Orre faller mot marken :D....Ohhh vad jag är glad!!...3st Orrtuppar....2 gamla och 1 ung....Såg ett 20-tal orrar i morse

Är totalt helnöjd med Tikkan och framför allt kalibern...absolut ingen köttförstöring trots att det dammar till lite dun....som ett "blyertspenne-hål" rakt igenom på alla tre ...

/Fredde

[Nils l]

Jag var på väg strax efter klockan halv fem. Kommer fram tar hagelgeväret och studsaren. Hänger säcken på ryggen och går de 150 meterna till gömslet. Solen kikar fram efter en stund och den första blåsningen hörs. Snart tilltar bubblandet och från ingenstans visar sig två orrtuppar på andra sidan en myrhals cirka 350 m från mig. Beslutar att ta mig närmare för att göra ett säkrare skott. Kommer in på strax under 200m men då skrämmer hunden den precis när jag lagt mig ner. Den flyger bara en bit och sätter sig igen i en torrfura. Strax efter kommer en höna och gör tuppen sällskap. En kort framryckning bakom några buskar och avståndsmätaren visar runt 160m Lägger mig ner och sätter krysset i vingknogen på tuppen. En försiktig kram av avtryckaren och första tuppen ramlar handlöst. En bit längre bort i en tät tall syns något svart och jodå ytterligare en tupp. tar mig fram till en liten stubbe med ris runt. Har en gren 20 meter fram som skymmer lite men kulan kommer att gå under då den inte hinner upp i siktlinjen. Kramar avtryckaren och tuppen blir stel varefter den tippar baklänges ner genom grenverket stendöd. Nu händer det som inte får hända. Jag ska resa mig från liggande men någonting krasar till i knäet och jag ramlar ihop i riset medans en fruktansvärd smärtchock sprider sig från knäet. Något har gått sönder i knäet yr av smärta och med kräkningskänsla tar jag mig upp. Korsbandet är av sedan tidigare men jag har inte haft några större problen på femton år då menisken gick sönder och man sydde ihop den. Glömmer kvar hörselskydden och ansiktsmasken. Tar mig fram släpandes och med studsaren som krycka. Närmar mig väg och ringer kompisen som känner markerna. Ber honom att komma då jag inser att det är omöjligt att ta sig tillbaka över myren och hämta resten av sakerna. En annan kompis som jagar på grannmarken ringer och berättar glatt att han fått skjuta tre orrar och att han varit i ett inferno av spelgalna tuppar som spelat på myren. Jag berättar vad som hänt och han är strax hos mig. Jag får skjuts till bilen 300m, hade lika gärna kunnat vara en mil smärtan är olidlig omvägen till bilen är kanske 1km och det tog mig strax över en timme att hasa mig fram med kallsvetten sprutande. Han berättar att han inte hittat en tupp och jag erbjuder honom att låna hunden för att leta rätt på den. Ungefär en timme senare är han tillbaka med tuppen och ytterligare en bonusorre som satt i myrkanten. Axa fick jobba och det är jag glad för då hunden skaffar sig erfarenhet på det sättet också.

Nu är det akuten som gäller men jag måste få en hundvakt och det är 19 mil till mamma. Hundmaten ska också ut i bilen hur det nu ska gå till. Smärtan har avtagit lite men det känns att någonting inte är som det ska och jag har svårt att böja knäet. Ibland hugger det till ordentligt.

[ThomasMamre]

;D Grattis Fredde å Nils!.. till en fin jakt!...

Nils!.. hoppas de inte var något allvarligt me ditt ben!. å skönt du iaf kom ur skogen!..

Mvh

[dptrapper]

Jag var på väg strax efter klockan halv fem. Kommer fram tar hagelgeväret och studsaren. Hänger säcken på ryggen och går de 150 meterna till gömslet. Solen kikar fram efter en stund och den första blåsningen hörs. Snart tilltar bubblandet och från ingenstans visar sig två orrtuppar på andra sidan en myrhals cirka 350 m från mig. Beslutar att ta mig närmare för att göra ett säkrare skott. Kommer in på strax under 200m men då skrämmer hunden den precis när jag lagt mig ner. Den flyger bara en bit och sätter sig igen i en torrfura. Strax efter kommer en höna och gör tuppen sällskap. En kort framryckning bakom några buskar och avståndsmätaren visar runt 160m Lägger mig ner och sätter krysset i vingknogen på tuppen. En försiktig kram av avtryckaren och första tuppen ramlar handlöst. En bit längre bort i en tät tall syns något svart och jodå ytterligare en tupp. tar mig fram till en liten stubbe med ris runt. Har en gren 20 meter fram som skymmer lite men kulan kommer att gå under då den inte hinner upp i siktlinjen. Kramar avtryckaren och tuppen blir stel varefter den tippar baklänges ner genom grenverket stendöd. Nu händer det som inte får hända. Jag ska resa mig från liggande men någonting krasar till i knäet och jag ramlar ihop i riset medans en fruktansvärd smärtchock sprider sig från knäet. Något har gått sönder i knäet yr av smärta och med kräkningskänsla tar jag mig upp. Korsbandet är av sedan tidigare men jag har inte haft några större problen på femton år då menisken gick sönder och man sydde ihop den. Glömmer kvar hörselskydden och ansiktsmasken. Tar mig fram släpandes och med studsaren som krycka. Närmar mig väg och ringer kompisen som känner markerna. Ber honom att komma då jag inser att det är omöjligt att ta sig tillbaka över myren och hämta resten av sakerna. En annan kompis som jagar på grannmarken ringer och berättar glatt att han fått skjuta tre orrar och att han varit i ett inferno av spelgalna tuppar som spelat på myren. Jag berättar vad som hänt och han är strax hos mig. Jag får skjuts till bilen 300m, hade lika gärna kunnat vara en mil smärtan är olidlig omvägen till bilen är kanske 1km och det tog mig strax över en timme att hasa mig fram med kallsvetten sprutande. Han berättar att han inte hittat en tupp och jag erbjuder honom att låna hunden för att leta rätt på den. Ungefär en timme senare är han tillbaka med tuppen och ytterligare en bonusorre som satt i myrkanten. Axa fick jobba och det är jag glad för då hunden skaffar sig erfarenhet på det sättet också.

Nu är det akuten som gäller men jag måste få en hundvakt och det är 19 mil till mamma. Hundmaten ska också ut i bilen hur det nu ska gå till. Smärtan har avtagit lite men det känns att någonting inte är som det ska och jag har svårt att böja knäet. Ibland hugger det till ordentligt.

Tikka? sålt rugern?

Vad har du för Tikka? vilken kaliber?

[Fredde_piteå]

Tikka? sålt rugern?

Vad har du för Tikka? vilken kaliber?

Antar att du menar mig trots att du citerar Nils ;D :-*

Jo, jag sålde Rugern...eller rättare sagt jag böt in den mot en Tikka T3 i den UNDERBARA kalibern 22-250....är helnöjd med det ekipaget ...Rugerna sköt bra, men var för tung för att gå runt och bära på :-

/Fredde

[dptrapper]

22-250 åfan, den e snabb den

Ska du ha den till rådjur med?

Förresten har du fått nån bock än?

[Fredde_piteå]

22-250 åfan, den e snabb den

Ska du ha den till rådjur med?

Förresten har du fått nån bock än?

jorå, den pinnar på rätt bra 8)....1150m/s är Sakos fabriksladd på iaf..

Jepp, ska ha den till det mesta, räv, bäver, rådjur fågel osv...

nä, ingen bock...har inte jagat rådjur sedan den 20/8...har blivit fågeljakt istället ...tänkte börja jaga rådjur när det har kommit lite snö.

/Fredde

[angler]

Klockan är 04.40 när den ringer. Har bara sovit i fem timmar, har lätt huvudvärk av sömnbristen och undrar om jag ska sova vidare. En snabb titt på termometern och det är avgjort, -2 grader.

Det är stjärnklart när jag sätter mig bakom ratten efter årets första vindruteskrapande (igår räckte det med en dusch av spolarvätskan). 10 minuter senare är jag vid platsen där jag brukar parkera, ytterligare 10 minuter och två ivägskrämda orrtuppar längs vägen och jag är framme vid gömslet. Någon eller något har knäckt överliggaren som kamoflagenätet ligger mot > , men där finns fortfarande plats att gömma sig. Tar fram liggunderlaget som jag placerat under en gran i närheten och lägger mig ned med studsaren framför mig och utstucken genom en liten öppning i nätet. Inte mer än tio minuter senare hörs vingslag och en ensam tupp sätter sig på andra sidan myren. Jag får in tuppen i siktet och vrider på max förstoring. Vet sedan tidigare att avståndet till just det träd där tuppen satt sig är c:a 80 meter. Jag lägger an och siktar en tum under vingknotan. 243:an snärtar till och jag hinner se genom kikaren hur tuppen faller handlöst. Ligger kvar och funderar en stund på om jag ska hämta tuppen, men då myren är väldigt blöt och vägen runt förhållandevis lång så avstår jag. Jag vet var den ligger och där kan den ligga ett tag till.

Ytterligare 10 minuter går och jag ser ännu en tupp slå i ett träd ungefär 40 meter till höger om det träd jag just skjutit en tupp i. Jag upprepar proceduren med samma resultat och tänker lite skämtsamt att om tupparna fortsätter komma en och en så kommer jag få ammunitionsproblem, men hur troligt är det när jag har/hade 6 FMJ med mig (en i loppet och fem i Baggen-hållaren) och det mesta jag någonsin skjutit på denna plats är 3 orrtuppar. En timme, kanske mer, flyter förbi och jag slumrar till på liggunderlaget. Vaknar med ett ryck och inser att det spelar en orre i närheten. Det känns kallare nu, är tacksam över att jag tog varma kläder. Plockar upp lockpipan och blåser en gång för att sedan vänta. När jag så får svar så blåser jag igen, varpå 2 minuter senare ytterligare en tupp sätter sig på andra sidan myren, ungefär mitt emellan de två tidigare. Nytt skott och ytterligare en orre faller till marken, tangerat rekord för detta gömsle. Börjar nu så smått fundera på att packa ihop, solen har nått ända ner på myren och med allt skjutande jag haft för mig så kommer nog inga fler orrar. Rullar ihop liggunderlaget när jag ser något svart i ett träd längre bort, vafalls? Det kan inte vara en orre, det skulle betyda att den satt kvar när sista smällen ljöd, för jag har inte sett någon flyga in. Tar upp bössan, av med mynningsskyddet, upp med flipskydden och ut med benstöden igen. Jo, förbaske mig är det inte en orre. Fram med avståndsmätaren, 192 meter, inga problem. 243:an och FMJ:n slår mitt i på 160 meter så jag håller upp mellan en och en och en halv tum. Stadiga andetag, ner med pulsen och hitta siktpunkten. Pang! Tuppen faller som en sten nerför furan och jag börjar memorera var den ligger. 4 stycken.....Wow! Börjar packa ihop studsaren när jag ser ytterligare en svart fläck på ungefär samma avstånd men 90 grader till vänster bortom myrens ena ände. Det kan väl inte......Jo! Det är en till . Avståndet mäts snabbt upp till 201 meter, detta innebär 55mm drop på kulbanan. Men jag har inte någon som helst möjlighet att ta detta skott från gömslet, måste åla fram till kanten av myren (3 meter framför gömslet) så att jag kan skjuta längs efter. Sagt och gjort, ålning medelst hasning, ny anläggning och en minuts lugnande av nerver och andning. Femte skottet för dagen ekar mellan myrkanterna och jag ser tydligt hur kulan knuffar ner tuppen i ett moln av fjädrar. Jäklar också, jag börjar ångra att jag inte hämtade de första tupparna. Visserligen vet jag var dom ligger då jag har skjutit i samma träd förut, men dessa, de två sista tupparna innebär en riktig utmaning då träden står minst 50-100 meter in i skogen och i två olika riktningar. Nåväl, jag memorerar det senaste skottläget och bereder mig på att gå iväg, fullt beredd på att jag kanske måste gå tillbaka mellan upphämtningen av de två sista tupparna, för att återfå bäringen. Efter en halvtimmes knatande och letande så tynger 5 (Fem   ) tuppar skönt i händerna.

Liggunderlaget ligger åter under granen och bössan hänger på ryggen, vandringen hemmåt är påbörjad. Jag hör hur det fortfarande spelar orrar vid hygget där jag skrämde iväg de två orrtupparna men tänker inte mer på det. Om jag skrämmer iväg dom så har det ju trots allt ingen betydelse då jag redan fått fem tuppar, dessutom så har jag ju bara ett skott kvar.

När jag kommer fram på hygget så ser jag hur en orrtupp flyger iväg, den var nära och trots att jag spanade så såg jag den aldrig. Börjar ta mig fram över hygget när jag ser en tupp till. Tuppen sitter öppet på bara 50 meters håll och det är ingen som helst tvekan om att den ser mig. Jag lägger försiktigt ner tupparna, kränger försiktigt av mig studsaren, fram med sista kulan, laddar, böjer mig ner för att kunna ligga ner, allt detta och tuppen rör inte en fena. Du var mig en korkad tupp tänker jag och fäller upp flipskydden. Sista skottet faller, och det gör tuppen med. Jag svävar mellan misstro och lycka, sex tuppar, har aldrig lyckats ta så många med mindre än att jag jagar med hundarna och hagelgevär.

Nu kommer det komiska, på stigen ner från hygget ser jag en järpe sittandes lugnt på en gren. Jag småler, ammunitionen är slut och det gör absolut ingenting. Jag vandrar vidare mot bilen och just som jag ska kliva ut på grusvägen ser jag en tjäderhöna som pickar grus på ett avstånd av mindre än hundrafemtio meter, jag småler igen, inte bara är det så att ammunitionen är slut, vi har dessutom inte så mycket tjäder på markerna att jag skulle frestas skjuta en tjäderhöna.

Vilken dag, det är gott att jaga, det är gott att i skogen vara.

[Fredde_piteå]

Grattis Angler!! :)

Mycket bra skrivet *tummen up*...

/Fredde

[gubbril]

Det borde vara olagligt att skriva så där....

//

Gabbe

[angler]

Tack för kommentarerna, det var en bra dag.

Jag har skrivit en del för Engelska flugfisketidningar, och har en tendens att sväva ut lite ibland :-[ , men jag hoppas verkligen inte att det blir olagligt ;D

Jakt kan vara minst lika inspirerande som flugfiske

[Fredde_piteå]

Nu är väckaren ställd igen ...denna gång är det ett litet race ....måste hinna till myren innan farsan och brorsan hinner dit 8) ;D...hehe, nädå, finns fler myrar ifall dom hinner före

[angler]

....måste hinna till myren innan farsan och brorsan hinner dit 8) ;D...

Ja, det heter ju att släkten är värst ;D

[Nils l]

Jaha Nu sitter man här med knäet i bandage och är nyopererad. Menisken var inge vidare den var inne i knäet och jag hade en rejäl blödning. Jakten med hund är över för min del i höst. Kanske men bara kanske att jag kan åka ut och passa orre om någon vecka. Jag är nu sjuksriven och har ett rehabiliteringsprogram att följa.

Det är mindre ont nu än innan jag hamnade under kniven men jag har svårt att gå och böja knäet. :'(

[Kongratul]

Provade ihelgen att lägga upp några av bulvanerna utanför stugan "på skojj".

Dock tror jag de är lite tidigt ännu iaf här har dem nog inte börjat flocka sig riktigt ännu.

[Fredde_piteå]

Morgonen var vädermässigt perfekt!....dock var det ovanligt lite Fågel :-....såg 8st som flög förbi, men ingen ville sätta sig vid "min" myr.

Tillslut hörde jag hur en Orre "ockade" snett bakom mig...lyckades tillsut lokalisera den, den satt i topp i en björk som var skymd av en stor tall...tack vare att den rörde på sig (flaxade till med vingarna) så kunde jag se den där den satt ....ålade ut en bit på myren för att kunna skjuta snett bakom tallen....ålade 5m sen satt orren relativt fritt...hittade en stor lycka mellan två grenar på tallen och beslutade att skjuta, såg hela orren perfekt och inga grenar var ivägen. Avståndet var ca 80m....tryckte av och hörde anslaget från kulan och såg även fjäderpuffen...det har jag gjort tidigare också, och då har det inte varit nån kött förstöring....Men den här gången var inte som de andra gångerna :-X....brösten tror jag har klarat sig hyffsat...men tarmpaketet hängde på utsidan av kroppen....inte fräscht...men på det korta avståndet lär kulan ha duktigt med fart kvar i sig :-.....har beslutat i.o.m detta att inte skjuta på kortare avstånd än ca 130m....(har skjutit på 140m med noll i köttförstöring)...vill ju inte spränga fåglarna....iofs så blir avståndet som regel 150m och uppåt....men ibland landar dom nära, å då blir det till att smyga med hagelbössan eller sluta ut att skjuta.

/Fredde

[jakobj]

Morgonen var vädermässigt perfekt!....dock var det ovanligt lite Fågel :-....såg 8st som flög förbi, men ingen ville sätta sig vid "min" myr.

Tillslut hörde jag hur en Orre "ockade" snett bakom mig...lyckades tillsut lokalisera den, den satt i topp i en björk som var skymd av en stor tall...tack vare att den rörde på sig (flaxade till med vingarna) så kunde jag se den där den satt ....ålade ut en bit på myren för att kunna skjuta snett bakom tallen....ålade 5m sen satt orren relativt fritt...hittade en stor lycka mellan två grenar på tallen och beslutade att skjuta, såg hela orren perfekt och inga grenar var ivägen. Avståndet var ca 80m....tryckte av och hörde anslaget från kulan och såg även fjäderpuffen...det har jag gjort tidigare också, och då har det inte varit nån kött förstöring....Men den här gången var inte som de andra gångerna :-X....brösten tror jag har klarat sig hyffsat...men tarmpaketet hängde på utsidan av kroppen....inte fräscht...men på det korta avståndet lär kulan ha duktigt med fart kvar i sig :-.....har beslutat i.o.m detta att inte skjuta på kortare avstånd än ca 130m....(har skjutit på 140m med noll i köttförstöring)...vill ju inte spränga fåglarna....iofs så blir avståndet som regel 150m och uppåt....men ibland landar dom nära, å då blir det till att smyga med hagelbössan eller sluta ut att skjuta.

/Fredde

Du hade en 22-250 va? Har aldrig använt den men kan tänka mig vad den kan göra med en fågel om det blir lite fel! Säkert kanonbra till toppjakt men säkert lite lurig på korthåll. Totalmosade en orre med 7x33an idag faktiskt, ganska ovanligt med den kalibern men det händer ibland där också! Enda kalibern jag använt och inte mosat fågel med är 22 longen förutom nån halvstygg ripa ibland men det kommer väl det med!

[Fredde_piteå]

Yes, en 22-250 ...kollade lite imorse på Normas hemsida, I deras Ballistik program kan man kolla hur fort kulan går på olika avstånd....på 85m går fortfarande kulan 1000m/s....så det är inte så uderligt att det blev ett så pass fult utgångshål.....vid 155m är den nere på prick 900m/s (enligt programmet, kan säkert skillja en del i verkligheten)...så fart finns det gott om, både till för- och nackdel ....

Hoppas på bra väder imorrn också...detta är en av de roligaste jaktformerna jag vet , hittils iaf

/Fredde