Jag kan med intresse konstatera att vi hamnat i en flod av enkelskottare här på jaktsidan. Nu har det ju i huvudsak handlat om Ruger no 1 men även en och annan kipplauf har skymtat fram i bakgrunden.

Jag har ganska länge funderat på att skaffa mig en enkelskottare, nu är inte riktigt Ruger ettor ett vapen som jag går igång på (även om jag varit nära att skaffa mig en dylik vid flera tillfällen) utan för min del har det främst handlat om kipplaufbössor. Som en liten avstickare skall det nämnas att fallblockarna från Martini & Hagn är bössor som får mig att tro på att nirvana faktiskt skulle kunna gå att uppnå Där kan man verkligen snacka om att "less is more".

Den stora nackdelen med kipplaufarna är givetvis det som gör att exabit har svårigheter med att skilja dem från sugrören hos McDonalds. De blir som de flesta vet piplätta, vilket försvårar frihandskyttet avsevärt. Den låga totalvikten är givetvis också en "mixed blessing", trevligt när man skall bära bössan men till nackdel när skotten väl skall lossas. Kipplaufbössor kräver nästan stöd vid skyttet för att resultatet skall bli ok. Under senare år har ett par av mina forna kollegor skaffat k-95:or som de i huvudsak använt till toppjakten men bössorna har också kompletterats med 22 Hornet pipor för att kunna decimera ripstammen. De har vant sig vid dessa bössor och kunnat använda dem utan större kompromisser.

En förutsättning är att man inte tar i för mycket vid val av kaliber, för egen del så tror jag nog att den övre gränsen ligger någonstans runt 7x65R eller 8x57 IRS. Detta oaktat att min gode vän, tillika snedseglaren Jimbo uppenbarligen känner att rävjakt, K77:a och 30 R Blaser är en vinnande kombination :-*.

Med stigande ålder (och möjlighet tilltagande senilitet) har jag insett att det som regel inte handlar om att skaffa sig största möjliga kaliber utan att det handlar om att placera en välkonstruerad kula på lämpligt ställe. Jag har därför åter börjat fundera i termerna av att skaffa mig en K95:a, kanske en 22 Hornet i kombination med en pipa i 7x57R. Jag tror att denna kombination skulle fungera ypperligt till de jaktsituationer där enkelskottaren skulle vara aktuell, nämligen just den smygjakt som jag sätter främst av alla de jaktformer jag normalt utövar. I en bössa a la k95 med Jaegerblock så finns det egentligen ingen anledning att ladda 7x57 R lägre än vad en ruger 1:a i 7x57 klarar.

I princip kan ett dylikt ekipage utan problem leverera en 140 grains kula i en bit över 850 m/s vilket gör den till en skapligt flackskjutande historia för de hållen som kan bli aktuella. Jag tänker mig främst en och annan höglandshjort och kanske lite antiloper utöver det svenska klass 1 vilt som jag normalt jagar.

Dessa funderingar verkar vara cykliskt återkommande ??? men det skulle vara intressant att höra herrskapets tankar kring kipplaufar i allmänhet och Blasers K 95:a i synnerhet. Även Jimbos synpunkter på kombinationen K77 och 30 R blaser torde vara av intresse

MVH

Henrik

Kommer att följa denna tråd med största intresse då en kipplauf i 8x57 JRS borde vara ett utmärk komplement till min DS i samma kaliber. Skulle jag sedan orka börja handladda vore det ju perfekt.

Hur ser ni på de olika märken och modeller som finns, vilken är att rekomendera och var ligger prisbilden.

mats

Ja du Mats, att beskriva kipplaufmarknaden är en grannlaga uppgift.

Vi kan väl börja med att slå fast att det vi normalt pratar om när vi säger kipplauf är kontinentala enkelskotts kulvapen av brytvapentyp. Det innebär att man normalt inte räknar in de brittiska rook and rabbit bössorna trots att dessa är av samma typ.

Även med den definitionen är det en djungel att beskriva men det finns en del olika typer som jag skulle beskriva enligt följande.

För det första finns det en  begagnat marknad som är ganska begränsad i Sverige men som på kontinenten är både stor och extremt mångfasetterad. Här kan man både göra fynd och bli riktigt blåst. Givetvis finns det en del begagnade "nya vapen" typ Blaser, Merkel och dylikt som är säkra köp men de dyker inte upp särsklit ofta på hemmaplan.

Det finns också en del budgetvapen från USA, diverse öststater och Italien som i och för sig funkar bra men som jag inte ser någon större tjusning med. Jag tänker bland annat på Classics bössa som i mina ögon är ett järnspett, nu kanske det finns någon mer objektiv människa som kan fylla i med lovord för dessa bössor. Om så är fallet är jag idel öra!

Kvar har vi då två kategorier med bössor där vi kan kategorisera den ena kategorin som "de traditionella" och den andra som "de moderna" 8)

Bland de traditionella återfinns bössor som Krieghoff, Heym och Chapuis för att bara nämna några. Även stora de flesta handgjorda bössor hamnar här. I denna kategorin så är det hak- eller vridmontage som gäller.Baskylen är som regel i stål, dessutom har baskylen i princip samma förregling som vilken hagelbössa som helst vilket på plussidan innebär möjlighet till ejektor för dem som är intresserade av det men som samtidigt innebär en begränsning i det maximala trycket som bössan tål.

Bland de "moderna" återfinns bössor som Blaser K-95 och Merkel K-1. detta är bössor med baskyl i lättmetall och med s k kippblock (vilket kommer från det gamla jaegerpatentet anno 1907, snacka om mederna bössor ) Förreglingen med kippblock möjliggör att bössorna kan kamras för andra kalibrar än de traditionella, k95:an går bland annat att få i 300 Weatherby för hugade spekulanter ;D. Det innebär också att den hugade handladdaren kan ladda randpatroner till liknande tryck som deras randlösa syskon. Precisionen hos dessa vapen är mycket god, de bössor som jag känner till i denna kategori klarar samtliga av att sätta tre skott på under 20 mm på 100m. Båda dessa bössor har egna snabbmontage som funkar mycket bra, de har också det gemensamt att det är lätta konstruktioner som hamnar runt 2.5 kg "rena".

Utan att veta har jag en känsla av att det i särklass vanligaste vapnet bland kipplaufarna idag är K95:an, den springer jag på med jämna mellanrum både hos vapenhandlarna men också i vapenskåpen hos några bekannta. Skillnaden mellan blasern och merkeln är rent praktiskt minimal utan det handlar bara om tycke och smak 

En uppenbar fördel med en bössa som t ex k95:an är att du kan ha flera pipor till samma bössa, vilket med dagens vapenlagstiftning är nödvändigt om man är intresserad av att prova olika kalibrar eller bedriver en mångfasetterad jakt.

För egen del skulle jag inte rekommendera någon att skaffa sig en kraftigare kaliber än just 8x57 IRS (eller möjligen Jimbo's 30 R Blaser) i ett såpass lätt vapen som vad de moderna kipplaufarna är.

För mig blir en kipplauf aldrig ett allroundvapen men för den jägare som uppskattar att smyga omkring i markerna till fots eller med skidor så kan det vara ett alternativ om dessutom jaktformen som regel gör det möjligt att ta stöd när det är dags att skjuta så kan det helt plötsligt vara ett riktigt bra alternativ ;D

Sammantaget är jag ruskigt sugen på en k95:a med två pipor dels en 22Hornet (eller möjligen 5.6x50R) och en pipa i 7x57R-8x57 IRS, en starkt bidragande orsak till detta sug är den klassiska raka kolv som numera erbjuds till k95:orna.

Lev väl och skjut rakt!

Henrik

Alltid lika trevlig att läsa inlägg av Henrik. 

I min egen jakt på enskottare har jag ju tittat mycket på kipplauferna. De förekommer ju långt mer än fallblockare.

Som en ren pyrsch-bössa, så är det inte alls omöjligt att en sådan smyger sig in även i min vapengarderob vad det lider. Vikten och smidigheten är ju det man fastnar för med dessa vapen, så det ser jag inte som något problem, utan själva orsaken till bössvalet. Att t ex borra upp en kipplauf till, som du nämner, 300WM skulle nog bara få mig att undra på vilka grunder man valt detta vapen...så ditt tänk i kaliberväl är precis som mitt eget.

Är det själva konceptet med Ett välriktat skott i en hanterbar bössa man gillar, som jag gör, så kommer ju fallblockarna mer naturligt in i bilden vid de lite häftigare kalibrarna.

Det mest intressanta i din text, tycker jag är just det faktum att dessa vapentyper är så mycket mer förekommande söder om oss.

Både våra viltarter, och sätten att jaga dem på närmar ju sig - väldigt fort - kontinentens. Det är rätt fantastiskt att få uppleva detta, vare sig man gillar det eller ej, under bara några få år!

Både hjortar och vildsvin var ju =UFO när jag var grabb.

Man kan nog gissa att även våra vapengarderober kommer att förändra sig till mer "kontinentala", och det också en intressant utveckling.

Man kanske skulle köpa på sig några enskottare till, i ren spekulation..? 

Hade för nåt år sen en tanke på att sleeva in en pipa i en gammal enkelskotts hagelpang. Det enda jag hittade i hyllorna hos handlarn var beretta´s enpetare. Tyckte dock låsningen var i klenaste laget, den håller ju men hur blir precisionen?

Vad finns det för andra enkelskotts alternativ bortsett Beretta som inte kostar en förmögenhet?

Vad finns det för andra enkelskotts alternativ bortsett Beretta som inte kostar en förmögenhet?

Ruger No 1...

Intressanta funderingar som alltid!

Min kommentar om sugrör rörde en Merkel K1 om jag inte missminner mig. Jag kan definitivt se tjusningen och charmen med en kipplauf - att vapentypen har klara estetiska förtjänster gör inte saken sämre. Hela vitsen är ju att hålla nere vikten på vapnet för att möjliggöra smygjakt och/eller långa förflyttningar, oavsett om det är alpin terräng eller ej. Vidare är det ju så att man kommer ur en grantätning i kanten på ett hygge, ser ett par rådjur på 200 meters håll, så ställer man sig inte genast och tar ett ståendeskott. "Vispigheten" som jag brukar ondgöra mig över hos piplätta bössor är inte ett applicerbart argument när det gäller ett renodlat pürschvapen, eftersom vikten måste hållas relativt låg för att man ska kunna uthärda en jaktdag utan skidskyttesele på ryggen.

Läste nyligen Norbergs test av Krieghoff Hubertus, Blaser K95 Prestige, samt Merkel K1 i VT. Merkeln är lättast av de tre med sina 2,4 kg medan Blasern väger in på 2 hg ytterligare. Ja, givetvis vet du allt detta så det lär knappast tillföra något.

Farbror Norberg skaffade ju själv en K95 i 8x57IRS för ett tag sedan, och han är för mig synonym med mycket "mogna" och vettiga argument för både böss- och patronval.

Ju mer jag skriver desto mer inser jag att jag inte tillför något. Däremot har jag en fråga till dig Henrik, och det är vad för glugg du tänkt dig på bössan? Fast 6x42 månne?

Ruger No 1...

Tänkte mer på hagelpangar för ombyggnad

Sorry för trådkapningen Henrik.

Govänner!

Kul att Jimbo kunde slita sig från de östgötska dovhjortarna och berika oss med sina visdomsord :-* Som den sjöbuse han är har han gynnsamma förutsättningar att hantera den generösa rekylen från en 30R Blaser även om jag tror att en riktig skepparkrans skulle hjälpa till :-* (fråga mig inte hur 8)).

Rent allmännt kan man nog säga att jimbos K77:a ligger någonstans mitt emellan de traditionella och de moderna och är ett av de bättre klippen man kan göra på begagnatmarknaden. Om Jimbo bara får tummen ur och kompletterar med en lämplig rådjurs/rävkaliber så tror jag nog att den har goda förutsättningar att hitta ett permanent hem på östgötaslätten

Exabit, jag hoppas att du inte tog illa upp att jag snodde lite av dina tankar. Anledningen till det var att jag tycker att du på ett rätt bra sätt satte fingret på vapentypens svaghet.

I en annan tråd så beskrev du hur nöjd du är med din r-93:a, vilket glädjer mig storligen eftersom jag i någon liten mån kommit med lite tankar kring pipval etc.. Där har du en bössa med diametralt skilda egenskaper jämfört med en liten kipplauf trots att den kommer från samma tillverkare och har en hel del gemensamt med en k95:a 8) numera har den fula ankungen dessutom blivit en svan Det är en bössa som är lättskjuten och med kanonfin egenprecision, det är lätt att träffa helt enkelt.

För mig blir det Sakotrippeln som utgör basen i min vapengarderob (dessutom finns ju R-93:an där som en slags försäkring ;D) och det handlar alltså om att hitta ett lämpligt komplement. Nu har säkert en del människor bilden av mig som en utpräglad långhållsskytt men verkligheten ser lite anorlunda ut, även om jag står fast vid att jag helst inte vill ha in viltet för nära så upplever jag rätt sällan att jag skjuter vilt på längre håll. Jag vill ha skotthåll på mellan 50-200m om jag själv får välja och till detta duger en kipplauf utmärkt även om jag är väl medveten om att en långhållsracer skjuter mindre träffbilder under praktiska förhållanden.

Redan med min trippel har jag prioriterat ned precisionen lite grann, 6x45:an presterar under praktiskt skytte träffbilder på 6-7 cm på 300m vilket får betecknas som "good enough" för min jakt. De rapporter jag fått om i huvudsak Blasers K95:a pekar på liknande eller något bättre precision även om vare sig min lilla vixen eller en k95:a är "lättskjutna". Vad jag menar är att tappar du koncentrationen det minsta lilla så får du en flyer som ett brev på posten.

När det gäller kikarsikte så är jag en varm anhängare av Swarovskis 4-12x50 för applikationer där låg vikt och stor prestanda skall kombineras. Anledningen till att jag fastnat för denna kikare är att jag vill kunna komma åt rävar och skräpfågel runt 200m strecket utan att få för mycket tyngd i kikaren. Numera går det ju att få det nya "ballistic turret" till en sådan kikare vilket innebär att man även med en såpass "klen" patron som 7x57R kan hålla "rätt i" på 4 olika avstånd...hmmm....http://bt.swarovski-optik.info/ om denna skapelse kombineras med riktmedel nr 4 tror jag no att jag skulle kunna vara skapligt nöjd.

BB, visst är det som du säger att vi börjar bli allt mer "EU anpassade" både vad det gäller viltslag och jaktkultur. Numera är vi allt fler som prioriterar urvalsjakten och troféjakt är inte längre ett skällsord. Även under vanlig älgjakt gäller det numera att vara försiktigt med vilket djur man skjuter, är det en tjur så skall taggarna räknas och är det ett hondjur så måste man givetvis förvissa sig om att det inte kommer några kalvar i släptåg. Samtidigt har vi på vissa ställen drevjakter efter kontinental modell idag vilket var otänkbart för 25 år sedan. Det känns som att många prioriterar upplevelsen högre än bara köttvärdet numera.

Finns det då någon röd tråd i allt detta svammel från min sida undrar "vän av ordning" ??? Jag har under de senaste 7-8 åren flera gånger varit nära att "bli med kipplauf" utan att ta steget fullt ut. Som jag ser det är det ett vapen med både starka och svaga sidor, det smidiga formatet, den höga egenprecisionen och det som Jimbo kallade "aura" är i min värld sådant som talar för kipplaufbössor. Det som är negativt är egentligen bara att den låga vikten och den viftighet jag upplevt hos dessa bössor gör det svårare att plocka fram bössans höga egenprecision i praktiska jakt situationer.

Vi får väl se om jag trillar dit denna gången eller om det blir en ny vända av obeslutsamhet

Vänligen,

Henrik

Mycket intressant läsning, och för egen del är det nyttigt att läsa om tankarna innan köp istället för att, som jag brukar göra, skriva om tänket i efterhand  ;D

Jag noterar på Jimbos bild att K77:an tycks ha en något vettigare utformning på uppspänningstangenten än K95:an?

Exabit, det är värre än tankar innan köp, det är snarast att karakterisera som allmänna funderingar på gränsen till tidsfördriv.

Att du är en handlingskraftig man som har kort transportsträcka från tanke till handling torde vara en tillgång i många sammanhang även om kostnaderna för licensansökningar på det sättet blir en betydande utgift i hushållet.

Jag vet inte hur trög uppspänningen är på Jimbos K77:a men rent generellt var de betydligt trögare på K77 jämfört med K95, men i princip håller jag med dig

Fördelen med K77 är att montaget går att få lägre än vad sadelmontaget i originalutförande möjliggör. Med den traditionella stockningen på K95:an så har det i mina ögon inneburit allt för dålig kindkontakt. Att sänka sadelmontage är i o f s ingen stor operation och när nu K95 erbjuds med en rak kolv med högre kolvkam så känns det allt mer attraktivt.

Jag har tidigare talat en del om rekyl och rekylupptagning och när vi pratar om såpass lätta bössor som dessa så blir det ännu viktigare. Jag brukar dela upp rekylen i två beståndsdelar, det ena är den delen som påverkar dig i form av skottberördhet d v s att du vet om att det skall smälla och att du därför spänner dig i förväntan på vad som komma skall. Den delen ligger till viss del på det rent pskologiska planet och motverkas med omfattande skytte med snälla kalibrar. Denna del är den som de alra flesta tänker på när det diskuteras rekyl.

Den andra delen av rekylen är den "tekniska rekylen" med det menar jag den rörelse som vapnet får från det att tändhatten antänds till det att kulan lämnat loppet. Alla som jobbat med dubelstudsare är väl familjära med vad jag pratar om, där sticker skotten åt olika håll i de båda piporna och även mycket små skillnader i anläggning och skjutställning får stora effekter efter 70-80 m. Vi kan börja med att konstatera att detta fenomen finns hos alla vapen men att det accentueras av kraftiga patroner och lätta vapen, framför allt om vapnets viktmässiga centrumlinje skiljer sig från pipans centrumlinje. För att råda bot på detta krävs det att man är riktigt noggrann med sina skjutställningar så att rekylupptagningen inte varierar mellan skotten, häri ligger en av anledningarna till att magnumbössorna under fältmässiga förhållanden sprider mer än vad standardpatronerna gör. I princip kan man säga att ju kraftigare patron du anvnder ju duktigare skytt måste du vara!

Samma resonemang gäller lätta bössor, en k95:a på runt 2.5 kg har som regel en ruskigt bra egenprecision men det kräver en van skytt med mycket träning för att kunna överföra detta till praktisk jaktprecision. En lite tyngre bössa är mer förlåtande för differenser i anläggning det är som att jämföra en sportbil med en V70

MVH

Henrik

Skepparkransen bör såvitt jag förstår det minska bärarens ballistiska koefficient varför det rimligen hör till ytterballistiken :-*

Henrik

Inventerade just vapen skåpet och har faktiskt bara fem bössor där :

Skulle inte sitta fel med en K95 till trädskällarjakten ;D Kollade lite kalibrar den som skulle duga är väl 22hornet.

Hur är trycket på K95 och är snälltrycke standard?

Lars, jag upplever trycket som mycket bra även om det mig veterligen inte går att få med snälltryck.

En kaliber som går att få utan att den nämns på blasers hemsida är 6 PPC, det verkar som att Normark själva tagit initiativ till att införa den kalibern på repertoaren.

Jimbo, jag funderar på om du inte är något på spåren med kombinationen 30 R Blaser och 6.5x57R, den känns vettig... Jag får väl försöka pallra mig iväg til östergötland för provskjutning för att se om min späda lekamen klarar av dylika muskedunder som 30R Blaser ???

Vänligen,

Henrik

Ursäkta mig för att jag lägger mig i men jag kan bara inte hålla mig. 

Jag har under en längre tid varit inne på att skaffa mig Thompson Centers brytbössa då den har en mängd pipor att välja mellan och då är det allt från 22LR till hagel och en uppsjö av kulkalibrar.

Vad som också är intressant är att man kan välja mellan olika grovlekar på pipor samt stockar.

Bössan som min käcke far beskrev som en hybrid mellan en vedyxa och en fågelholk ser väl inte direkt mysig ut snarare rå och tuff.

Varianten på bössa som jag hade valt är ganska självklar för mig, deras svarta flextech stock med rostfri varmintpipa.

Eftersom du Henrik, verkar vara ute efter nått som är sjönt att vila ögat på så lär väl inte detta vara något som hamnar inom ditt intresseområde men jag nämner även denna bössan då det säkert är fler som har suget efter nått liknande.

www.tcarms.com

Mvh. Robban

Robban, jag tycker att din far verkar vara en mycket vis och skarpögd man...

Thompsons brytbössa är förvisso legendarisk och ett antagligen utmärkt fungerande system. Frågan är närmast om hemförsäkringen täcker av varbygel spräckt njure vilket lär vara en rimlig följd av att hoppa över ett litet dike med bössan i rem på axeln?  ;D

Robban, jag tycker att din far verkar vara en mycket vis och skarpögd man...

Thompsons brytbössa är förvisso legendarisk och ett antagligen utmärkt fungerande system. Frågan är närmast om hemförsäkringen täcker av varbygel spräckt njure vilket lär vara en rimlig följd av att hoppa över ett litet dike med bössan i rem på axeln?  ;D

´

Ha ha ha du e ju för fan helt slut.  ;D Har nu satt upp en bild av dig på väggen som jag hetsar Adolf mot  8)

Skämt åsido, jag vet med mig om att den ser speciell ut men sen är ju jag själv ganska så speciell. 

Mvh. Robban

...that's an ugly son of a bitch... ;D

...that's an ugly son of a bitch... ;D

Nääää!  :'( Men jag kan sträcka mig till fulsnygg  ;D

Skämt åsido, jag vet med mig om att den ser speciell ut men sen är ju jag själv ganska så speciell. 

Bra att du har smak! Livet vore väldigt trist om alla gick och köpte sig en begagnad Hva 30-06.

Färdigtrådkapat var det här...

Jag brukar inte vara särskit blyg när det gäller att kapa trådar så ni är varmt välkomna :-*

TC brytbössa har ett säreget utseende men som min mor brukar säga "det finns ett lock till varje kastrull"  Att det locket inte passar min kastrull är ställt utom allt rimligt tvivel Kolvkonfigurationen på TC's encore kräver en anatomi som är okänd för läkarvetenskapen

Givetvis har vi alla olika smak men för egen del så blir det nog en K95:a om det blir en kipplauf

Nu har ju tankarna börjat skena efter mer eller mindre medvetna inputs från herrskapet. Att Jimbo är nöjd med sin K77 visste jag men där har jag fått ytterligare inspiration. Exabits kärleksförklaring till sin r-93:a har väckt ljuva minen till liv och insikten i att det står en klockren 9.3x62 i vapenskåpen som placerar 3 st 250 grains TSX på 20 mm och som aldrig svikit mig än så länge. Sedan har jag fått ett par PM från nöjda användare av K 95 vilket bidrar. Summa summarum kanske man skall avvakta lite med den sista bössan i trippeln (nämligen 375 H&H) och sticka emellan med en liten kipplauf  :-. Något större "behov" för en 375:a föreligger ju knappast med en väl fungerande 9.3x62 i vapenskåpet....

Börjar faktiskt fundera allt mer över om det inte trots allt är dags att slå till på en kipplauf denna gång ???

Då återstår bara den ständiga frågan om kaliberval, eller i detta fall kombination av kalibrar. Jag är tämligen säker på att jag i vart fall vill ha två pipor om jag nu skall ha en k95:a.

Dels vill jag ha en klenare pipa för småvilt upp till rådjur eller möjligen en 22 hornet vilket såklart innebär att rådjuren får tas med den grövre pipan. De tydligaste alternativen här är 22 hornet, 5.6x50R eller 6.5x57R. En outsider blir då 6 PPC men den är i princip identisk med min 6x45 så den går nog bort.

Pipa nummer två skall klara allt svenskt klass 1 vilt (utom Nallar som det känns lite väl våghalsigt att jaga med kipplauf). I princip skall den också kunna användas vid bergsjakt efter hjort och diverse får. Kandidaterna här är bland annat 7x57R, 7x65R, 30R Blaser eller 8x57 IRS men det gääler att hitta en vettig kombination och inte allt för stor överlappning mellan de båda piporna..hmmm...

Nu har jag lite att fundera på innan John Blund infinner sig.

Vänligen,

Henrik