Jag hade en diskussion med en jaktkompis igår angående hur vi ser på jakt och vi var båda överens om att fokusen har flyttas. Förr pratade man mycket om själva upplevelsen och kamratskapen. Grillstunderna var betydligt flera medans idag känns det som att det mycket går ut på att skjuta så mycket vilt som möjligt under så kort tid som möjligt. Även där han jagar i Värmland har fokus flyttas till hur många älgar var och en skjuter per år istället för vad man gemensamt har upplevt. Lite "jaha, du sköt fyra älgar förra året men jag sköt fem i år" menade han att inställningen till jakten var i hans lag, där han är jaktledare.

Detta borde kanske endast vara ett storstadsfenomen eller är det också en generell samhällsutveckling där allt ska gå fortare och bli större?

Jag kan lugnt erkänna att jag själv många gånger tillhör den sistnämnda kategorin men jag fick mig en tankeställare utifrån vår diskussion. Visst är det skithäftigt att vara med på jakter där det skjuts en 10 - 15 vilt, oavsett art men är upplevelsen lika häftig. En annan jaktkompis sa häromdagen att det tråkigaste som finns är att skjuta "parkvilt" för det är ingen utmaning, dvs jaga i marker med för stora grupper med dovvilt i väldigt gles skog.

Hur upplever ni det själva?

Vad är viktigt för er i jakten?

Är det hundens arbete eller skottillfället som kommer? I svaret båda, vad värderas högst?

Vid pürsch, är det ansmygningen eller skottet som är mest spännande? Eller skickligheten att kunna skjuta på väldigt långa håll?

Allt för många gånger hör vi alla att "jo, det var väl inte ett perfekt läge men jag försökte i alla fall". Var för gör man så? Jag själv är väl inte helt oskyldig men varför har vi ibland denna mentalitet?

Beror detta på att vi betalar mer och mer för vår jakt och att den morderne människan/jägare ser jakten mer som en hobby än en "livsstil" där man vill ha "utdelning" för utlagda pengar?

För mig är det helt klart tiden från det jag lämnar hemmet på morgonen/kvällen, fram till skottögonblicket som ger mest, inte antalet nedlagda vilt.

Jag är ju en notorisk stillasittande jägare, det gör mig inget att sitta timmvis på ett och samma ställe och vänta på viltet, att komma ut i markerna tidigt tidigt en morgon, och vara med när naturen vaknar, är bara det en upplevelse som gör det värt att kliva upp mitt i natta nästan..

Visst gläds jag åt ett nedlagt vilt, ingen tvekan om den saken, men jag anser det definitivt inte som ett misslyckande om jag kommer hem utan att ha skjutit nått, jag har med största sannolikhet lärt mej något nytt i stället, när jag senare går igenom om jag kanske kunde ha gjort annorlunda med passval osv.

Att jag som sagt tycker om att sitta still på mina jakter, gör att jag känner att det här med bågjakt är helt rätt jaktform för mig.

De ggr som jag jagar i jaktlag, som då älg och björnjakten, så är ju gemenskapen en av de stora bitarna i jakten, det skapar en trevnad som man inte vill vara förutan.

Som ett ex. Vi har jagat björn i dag på fm, inte en björnskit har vi sett, men i kväll ska hela gänget ut till en av deltagarnas sommarstuga för att äta och må gott, dock inget starkare än folköl till maten, då vi ju ska jaga i morgon bitti igen.

Det jag menar är att ingen hänger ju läpp för att det inte vart nått skjutet, utan alla tyckte det bara var trevligt att få samlas igen denna säsong och komma ut och njuta av solskenet på passen.

Nä, den dagen det blir en mekanisk jakt där jag bara räknar jakten i antalet fällda vilt, då lägger jag nog av...

Men det är jag det..

Mvh

Personligen har jag lite svårt för dom här klappjakterna där man ställer ut en massa skyttar å sen klappar ner ett 100tal fåglar eller 20rådjur/vildsvin eller vad det nu är. Det är säkert kul att sitta på pass då det händer saker hela tiden men själva tjusningen är ju ovissheten om vad som ska ske.

Ifjol sköt jag på hela hösten EN räv och inget annat. Stod och siktade på en älgko men tyckte inte läget var nog bra och en räv fick gå förbi eftersom det inte var drevräven.. Året innan sköt jag 3 rävar och 3 älgar och en järpe. Jag kan väl med gott samvete säga att det inte är skjutningen som är grejjen för mig. Iofs så är det ju därför man går ut men bara hundens arbete är belöning nog. Plus att som tidigare talare få se naturen vakna är inte helt fel!

Att det är ett sthlms problem kan jag inte tro, däremot är det nog som du säger pengarna som styr lite och att ungdomarna idag inte har ork att vara ute hela dagarna. Jag har sällan med mig nån ut och jagar med rävstövarn och då har jag flera jaktintresserade kompisar/släktingar.

I början på min jaktkarriär handlade det mycket om att skjuta många djur vi kompisar emellan. Det var lite av en tävling där det summerades i slutet på jaktåret vem som skjutit mest djur. Som tur är ligger detta väldigt långt bak i tiden och nu skulle jag aldrig komma på tanken bara.

Det går ändå inte att komma ifrån att skjutningen är pricken över i, men vägen dit kantas idag av så mycket mer som sätter krydda på en jaktdag. Jag blir inte idag besviken att komma hem tomhänt, som jag blev som ny jägare.

I går satt jag och tittade på ko med kalv och get med kidde när jag satt och vakade på bock. Kon och kalven var bara 30m från mig. En helt otrolig upplevelse att få se djuren helt ostörda och utan vetskap om mig. Detta etsar sig mer fast i minnet idag än tidigare då jag inte tog det till mig lika mycket.

vad som är viktigt i jakten har kanske lite att göra med hur "uppväxten" inom jakten skett för var o en. och det är sant att folk har mindre o mindre "tid" i dagens läge, på nåt jävla vänster .

personligen så i.o.m att jag äger hundar så har det gått allt mer till vad hunden presterar, att skjuta är mindre viktigt. och måste erkänna att det ibland gått lite för långt o att man kunde lägga mer tid på skjutande så att säga. det är ju ändå jakt man sysslar med.

viktigaste med jakten (hundjakt ) är helheten med nedlagt vilt som ett tecken på att det burit frukt. mängden spelar mindre roll.

Hela upplevelsen från man åker iväg. Att vara ute i skogen, spänningen på att få chansen att se villt, sen att kanske få en bra skottchans att fälla viltet.

När man är ute med hunden så är den stora känslan att få höra hon skälla fast en fågel. Sen att försöka smyga fram utan att skrämma bort fågeln. Att få skjuta ett villt är en ren bonus.

jag bryr men numera bara om hundarna,sköter dom sig skjuter jag ofta därför dom just sköter sig,sen att det alltid kommer vara styrt hur mycket eller stort man skjuter,, jag har fack själv vars räv/grävlings jägare är

10 räver per år killar,20 rävar per år killar och 30 rävar plus killar,sen utvärderas deras jakt form utifrån det,äre hund jakt så äre rätt kul med höra varför man inte presterar själv så bra,dom man lär sig av är kanske hård om hundar,men belöning ska nog vara en hängd räv på logen! vilket inte lär vara unikt i nån jaktform .. är man uppväxt med indian jaga tjädrar som alltid for 50meter framför en hur man än gjorde så har jag tänkt aldrig mer jaga utan hund mer eller mindre,sen är alla olika intresserad och andra själ till att hävda sig,vissa skiter i det,andra inte... lägger man ner all sin lediga tid på jakt och hundar,betalar väldans för att fara runt,utrustning osv,, så är det nog besatthet eller just upplevelsen att komma och testa att kunna komma att få jakt...tyvärr kan man inte känna natur upplevelsen här nere,hör bil vägar,träffar en redneck som plockar svamp, nä tack norrland när man måste åka för att träffa folk!

Jaa.....lite halvsvår fråga.

Jag personligen vill gärna att det ska gå undan när det ska jagas .....att sitta på pass timme ut och timme in är inte nått för mig, jag vill aningen sitta korta stunder (1timme) sedan smygjaga mig mot nästa pass, alternativt endast smygjaga. Sen ser jag även viss tjusning i att sitta och surra med jaktlaget över en kopp kaffe, sånt är alltid trevligt, och faktiskt den största anledningen för att jag jagar Älg. Att ensamm sitta på pass en hel dag funkar inte för mig.

Angående resultat, att få skjuta är trots allt pricken över i....Att gå ut i skog och mark och inte ens få se ett vilt är inte roligt....Dock blir det genast extremt mycket roligare när man väl får se ett vilt, en Orre eller tjäder som lättar så där precis så att man inte ser den, räven som snabbt hoppar över ett dike och snabbt försvinner...Älgtjuren som springer förbi skjutgatan osv... DET ger en enorm krydda till jakten....tanken på att nästa gång då...då är han min. Det är sånt som peppar en att kliva upp ur sängen nästa morgon också

Sen när man ligger där med orren mitt i korset och kramar avtryckaren, den känslan är också en sån som får en att kliva upp på morgonen .

Kort och gott: Inget sitta stilla här, viltkontakt = A&O...skottet, viktigt, men inte lika viktigt som viltkontakten.....kamratskapen är en höjdare även den.

Är nog lite inne på Freddes linje.. Kanske är man någon form av spänningsjunkie.. just den där känslan när pulsen stiger när något händer. Hunde tar upp, drevet närmare sig, man ser en röd rygg av en rådjur som betar då man smygjagar. En ganska svårdeffinerad känsla, men ändå så tydlig för de som vet vad jag menar.

Denna känsla tror jag nog försvinner lite vid t ex för mycket vilt. T ex de första 20 duvorna får pulsen att stiga.. men det är inte samma ska vid duva 70 elelr 71. Under den tid då det var mängder med rådjur så känndes nästan som det var skönt att säsongen var över. Det var inte riktigt lika kul längre. Det lev liksom lite för enkelt..

Inte helt lätt att förklara hur man menar...

En ganska svårdeffinerad känsla, men ändå så tydlig för de som vet vad jag menar.

Den när hjärtat hoppar över några slag och det känns som om bröstkorgen fryser till is .....om man ska försöka beskriva den med ord

Även jag håller med Fredde.

Nu på bockjaktspremiären så var jag å frugan ute tillsammans och jagade, vi bedriver bockjakten på likadant sätt alltså på pass max 1 timma såvida det inte är vilt att titta på för då kan det bli längre bara för att kunna studera dom, sen smygjagar vi till nästa ställe som "känns" bra.

I år blev det inget skjutit på premiären men vi fick se mycket djur vilket var mer än trevligt. Jag smög för övrigt iväg på egen hand och kom så nära som 25m ifrån get med kid vilket gav mig väldigt stor jaktupplevelse samt stolthet över att ha lyckats smyga såpass bra utan att skrämma iväg dom.

Nu blir det snart lite mer spänning då våran "Herman" har vuxit upp och blivigt 2 år så förhoppningsvis är valpigheten och gräsätandet över så han kan börja lära sig att söka ut efter hare, rå och mickel istället.

Mvh. Robban

Personligen har jag lite svårt för dom här klappjakterna där man ställer ut en massa skyttar å sen klappar ner ett 100tal fåglar eller 20rådjur/vildsvin eller vad det nu är. Det är säkert kul att sitta på pass då det händer saker hela tiden men själva tjusningen är ju ovissheten om vad som ska ske.

Ifjol sköt jag på hela hösten EN räv och inget annat. Stod och siktade på en älgko men tyckte inte läget var nog bra och en räv fick gå förbi eftersom det inte var drevräven.. Året innan sköt jag 3 rävar och 3 älgar och en järpe. Jag kan väl med gott samvete säga att det inte är skjutningen som är grejjen för mig. Iofs så är det ju därför man går ut men bara hundens arbete är belöning nog. Plus att som tidigare talare få se naturen vakna är inte helt fel!

Att det är ett sthlms problem kan jag inte tro, däremot är det nog som du säger pengarna som styr lite och att ungdomarna idag inte har ork att vara ute hela dagarna. Jag har sällan med mig nån ut och jagar med rävstövarn och då har jag flera jaktintresserade kompisar/släktingar.

Nej det går då sannerligen inte att påstå att vi jagar för själva skjutande av vilt samt det medföljande köttet. Med tanke på våran procent på bockjakten de senaste åren Men som sagt att bara var där när nått händer är ju som själva grejjen. Nog kan man sitta och vaka ut över ett träde och se get med kid kuta runt och leka, bara man får se nått liv.

Sen att du ofta är ute med stövarn själv är ju fel, du har ju hunden/hundarna med dig, då är man ju inte själv Nä men det jag försöker säga att att som nu när jag skaffat min första hund, att bara lufsa omkring i skogen med valpen är nog mycket jakt allt som oftast..

Fast det går ändå inte att komma ifrån, när man väl kommer fram till det nyfällda viltet och allt har gått som smort då är nog leendet bland det bredare man kan få, inte sant?

Som notorisk stövarjägare så är väl mitt svar något förutsägbart... Men visst vill man stoppa ned något i frysen då och då, annars hade jag ju kunnat ta med en kamera i stället för bössa.

Vi finns allt kvar, vi som kokar kaffe över öppen eld och ibland kommer hem innan vi upptäckt att vi inga patroner hade med oss till skogen.

Var och en ska ju jaga som han finner välmående i, men visst känner jag en viss dålig smak i munnen när jag träffar på människor som räknar jaktupplevelser i antalet fällda vilt.

Men mest tycker jag synd om dem.

Att de inte fått lära sig att uppskatta hela det enorma spectrum som jakten har att bjuda. Är man färgblind, blir regnbågen bara olika nyanser av grått...

Jeg skal være ærlig å innrømme at antall vilt teller for meg. Ikke for at jeg er så skyteglad , da hadde jeg heller dratt på skytebanen mye oftere enn det jeg gjør. Men antall felt vilt er for meg en indikasjon på at jeg har lykkes med det jeg driver med , som valg av hunder , rase , trening , terreng , taktikk osv.

Jeg er ikke typen som drar ut med støveren i jakttid uten børse , ikke med terrierne heller for den saks skyld.

Og for de som vil så må de gjerne synes synd på meg , men jeg har det veldig bra jeg Jeg får med meg mye naturopplevelser selv om jeg går med børse jeg. Selv om jeg har våpen med så betyr ikke det at jeg skyter alt som kommer flyvende eller springende forbi i min vei.

Det å kunne belønne en unghund med et felt vilt etter en bra jobb er for meg en riktig ting å gjøre.

Jeg skal være ærlig å innrømme at antall vilt teller for meg. Ikke for at jeg er så skyteglad , da hadde jeg heller dratt på skytebanen mye oftere enn det jeg gjør. Men antall felt vilt er for meg en indikasjon på at jeg har lykkes med det jeg driver med , som valg av hunder , rase , trening , terreng , taktikk osv.

Jeg er ikke typen som drar ut med støveren i jakttid uten børse , ikke med terrierne heller for den saks skyld.

Og for de som vil så må de gjerne synes synd på meg , men jeg har det veldig bra jeg Jeg får med meg mye naturopplevelser selv om jeg går med børse jeg. Selv om jeg har våpen med så betyr ikke det at jeg skyter alt som kommer flyvende eller springende forbi i min vei.

Det å kunne belønne en unghund med et felt vilt etter en bra jobb er for meg en riktig ting å gjøre.

Jag tror du har samma sunda syn som de flesta. Alltså om du haft mindre vilt i markerna skulle du fortfarande bege dig ut för att jaga hur som helst. Det han pratar om är väl mer att bli plaserad på ett pass å sen kommer det 30-40 djur förbi å sen skryter man över hur många man lyckades skjuta.

Erkänn att det är vackert att se en drevräv komma lunkande.. Även om den kommer utom skotthåll!!! Dock så svär man ju lite inombords att man alltid står på fel pass Jag ser det mer som en tävling mellan räven och mig.. Oftast förlorar man och räven vinner...

Jag tror du har samma sunda syn som de flesta. Alltså om du haft mindre vilt i markerna skulle du fortfarande bege dig ut för att jaga hur som helst. Det han pratar om är väl mer att bli plaserad på ett pass å sen kommer det 30-40 djur förbi å sen skryter man över hur många man lyckades skjuta.

Erkänn att det är vackert att se en drevräv komma lunkande.. Även om den kommer utom skotthåll!!! Dock så svär man ju lite inombords att man alltid står på fel pass Jag ser det mer som en tävling mellan räven och mig.. Oftast förlorar man och räven vinner...

Jo du har nok rett i det. Veldig fint å se drevreven komme , fint å se reven komme frem på åta mi her også selv om jeg ikke skyter den......sparer den til hundene Om jeg ikke gikk ut med børse for å felle vilt , så kunne jeg vel like godt solgt alle våpnene mine og kjøpt et bra fotoapparat !

Jag har bara jagat i ett år och har ingen hund. JAg har alltid varit en "naturjunkie", mycket ute i skog och fjäll, tvingar med ungarna så ofta möjlighet ges. Det är väl ingen tvekan om att jag börjat jaga för att det ger en extra dimension till naturupplevelsen.

Från att vara åskådare är man ju nu en aktiv del i det ekologiska samspelet.

Möjligheten att få laga till någonting självskjutet är ju oslagbar.

JAg blir ju lika lycklig av att fylla en korg med trattkantareller.

Sen är ju jakt en prylsport av stora mått, den som har flest prylar när han dör, vinner. Det är ju skitkul att vara på skjutbanan och jag har precis börjat prova på handladdning.

Det är ju så många saker med jakt som ger stor tillfredställelse var och en men sammantaget ger det så enormt mycket.

Sitta på pass när morgondimman lättar efter veckor av förberedelser med möjlighet att kanske få servera rökt rådjursfiol på julbordet om några månader, det är ju bara så fantastiskt.

Om man sen inte skjuter någonting just den morgonen, so what?! det går fler tåg.

Men är ni inte lite för politiskt korrekta nu eller???

Att jaga innebär ju per definition att man ska skjuta djuret i fråga.

För mig så är en jaktdag där jag inte skjutit något en misslyckad jaktdag. Det kan vara en lyckad dag ur andara synvinklar men när jag jagar så gör jag det för att få nåt byte med mig hem.

Jag uppskattar allting runt jakten så som hundarbete, viltvård, närkontakten med naturen etc. Men själva skottet är ju det som skiljer oss jägare från vanliga "naturmuppar". Det är ju det som gör oss till jägare.

Hoppas ingen missförstår mig nu! Det är inte själva skjutandet jag vill åt utan helheten. För mig är god viltvård, bra hundarbete och bra skytte alla beståndsdelar i en lyckad jakt. Men tar man bort skottet så är det inte jakt längre.

Men är ni inte lite för politiskt korrekta nu eller???

Att jaga innebär ju per definition att man ska skjuta djuret i fråga.

För mig så är en jaktdag där jag inte skjutit något en misslyckad jaktdag. Det kan vara en lyckad dag ur andara synvinklar men när jag jagar så gör jag det för att få nåt byte med mig hem.

Jag uppskattar allting runt jakten så som hundarbete, viltvård, närkontakten med naturen etc. Men själva skottet är ju det som skiljer oss jägare från vanliga "naturmuppar". Det är ju det som gör oss till jägare.

Hoppas ingen missförstår mig nu! Det är inte själva skjutandet jag vill åt utan helheten. För mig är god viltvård, bra hundarbete och bra skytte alla beståndsdelar i en lyckad jakt. Men tar man bort skottet så är det inte jakt längre.

Säger vi inte samma sak med olika ord!? Jag tycker det verkar som att vi är ganska överens allesamman.

Jo, det har du nog rätt i vid närmare eftertanke. Jag reagerade mest på uttalande om att man lika gärna kan ha kamera istället för bössa och att svamplockning är lika kul som jakt;)

Visst har in rätt båda två. men jag håller med SAX om att det är skottet som skiljer oss jägare från en naturintreserad person.

Visst tillhör det jakten att utfodra så viltåkrar och mixtra till djuren, men skotten skiljer jakt från naturintresse.

Lasse

Klart att focus förskjuts med åren. I början av min jägar karriär var antalet fällda bockar viktigt men idag skjuter jag nästan bara större bockar och kan låta bli att skjuta lovande bockar och hoppas att grannen inte skjuter honom. Kan också vara en effekt av att väggarna börjar bli fulla med benbitar och tanten börjar säga ifrån...

Däremot ser jag antalet fällda vilt som ett tecken på en lyckad jakt vid viss jakt. Skjuter jag bara en duva/gås/kråka/anka har jag misslyckats med något som bulvanmönstret, platsvalet eller maskeringen.

När det gäller hundarbetet så tycker jag att det är jättekul om nån får skjuta för då har jag och mina hundar gjort ett bra arbete oavsett om det sen är gris, rådjur, älg eller hare.

Sammantaget så är jag nog lite mer antalsfixerad än de flesta men det är bara som ett kvitto på att upplägget varait bra, hundarna skött sig o s v. Jag ser det lite som förslösad tid om uppläget och genomförandet av en jakt är dåligt.

Hepp!

I vissa stycken räknar jag tveklöst fällda vilt. Har jag haft tur med väder och vind, kanske i någon mån lyckats förutse dessa faktorer, och därefter fått snurran/uven/vettarna att fungera bra så genererar det en positiv känsla. Kvittot på den här positiva upplevelsen, att se många fåglar ge sig på uven eller svänga in på kupade vingar på gott skotthåll över vettar/bulvaner/snurra, är faktiskt en rejäl hög fågel! Sen tycker jag det är förbannat kul att skjuta så det går hand i hand.

Tipparna tex.. en kass morgon där snurran fungerat uselt men detta tilltrots så ligger där 80 fågel i en hög när vi är klara.. Det bokförs (glöms bort) som en kass morgon. En annan morgon kanske i en annan anläggning så skjuter man bara 25 men dessa har man lyckats lura brallorna av med snurran så man fått in dem på straffsparksläge, det bokförs som en lyckad morgon!

Minns en såt vi jagade nere i Östergötland på en mark som MaxW förfogade över ett tag (snyft, marken är såld nu).. tror vi sköt 4 rådjur i samma såt varav två sköts av Max själv. Hur som, kom fram till ett litet hygge med min unga wachtel som det inte hade så värst många rådjur på sitt samvete då. Ser han och spanieln dra iväg utmed hygget och i en tuss gran på motsatt sida av hygget river wachteln i. Drevet går i en bukt ner i såten för att sen vända och komma åter upp mot mej. Rusade upp på en liten höjd och hinner precis få se en liten bock komma studsande rakt emot mej. Vinglar ett tag mellan hagel eller kulskott men det slutar med att jag skjuter bocken på 60 meter med kula. Första rådjuret som jag sköt för Fimpen.. Ståpäls!

Tror alltså att känslan av välbefinnande kring jakten varierar med jaktform och givetvis med utövare.

Mvh!

Skrev ovan inlägg innan jag läst RWs, håller fullkomligt med om det med en liten fundering...

"Jag ser det lite som förslösad tid om uppläget och genomförandet av en jakt är dåligt."

Du menar om man kommer ut försent en morgon?

Mvh!

Skrev ovan inlägg innan jag läst RWs, håller fullkomligt med om det med en liten fundering...

"Jag ser det lite som förslösad tid om uppläget och genomförandet av en jakt är dåligt."

Du menar om man kommer ut försent en morgon?

Mvh!

jag skyller på mängden wiskey kvällen innan...

Men annars vet du nog vad jag menar. Jag vill minnas att du svurit några gånger över en mindre bra jaktledare som gör det mesta fel.