Blir lite fundersam på jägareförbundet när man går ut och söker sina konsulenter. Det står att man skall vara viltmästare (fairenough) eller ha biologisk eller skoglig bakgrund?

Tycker att det är konstigt att man inte försöker ragga kompetens som förstår modernt produktions jordbruk också? Älgstammen är en historisk anledning då älgen äter skog, men om man tittar på exempelvis svinen är det ju lantbruket som är den ständiga counterparten.

Nä, in med lite lantbrukskompetens i jägareförbundet, tror nivån på grisförvaltnings diskussionerna skulle bli betydligt bättre.

PS, är själv lantbruksakademiker, men söker ej jobb på jägareförbundet.

Blir lite fundersam på jägareförbundet när man går ut och söker sina konsulenter. Det står att man skall vara viltmästare (fairenough) eller ha biolog eller skoglig bakgrund?

Tycker att det är konstigt att man inte försöker ragga kompetens som förstår modernt produktions jordbruk också? Älgstammen är en historisk anledning då älgen äter skog, men om man tittar på exempelvis svinen är det ju lantbruket om är den ständiga counterparten.

Nä, in med lite lantbrukskompetens i jägareförbundet, tror nivån på grisförvaltnings diskussionerna skulle bli betydligt bättre.

PS, är själv lantbruksakademiker, men söker ej jobb på jägareförbundet.

Ähh, bry dig inte. De har redan namnen klara precis som de flesta företag när det gäller lite trevligare jobb...

PS, är själv lantbruksakademiker, men söker ej jobb på jägareförbundet.

Notera ovan igen, ville jag dit så skulle jag nog bli medlem först tror jag. Men en av anledningarna att jag inte är det är just beroende på att jordbrukskompetensen är för dålig. Bönderna/brukarna är alltid bad guys i debatten mellan jägare och markägare. Tacka 17 för det säljs vildsvinsfällor.

Notera ovan igen, ville jag dit så skulle jag nog bli medlem först tror jag. Men en av anledningarna att jag inte är det är just beroende på att jordbrukskompetensen är för dålig. Bönderna/brukarna är alltid bad guys i debatten mellan jägare och markägare. Tacka fan för det säljs vildsvinsfällor.

Ahh, du misstolkade mej lite. Jag menade att du inte behöver bry dig om vad som står i kraven för det brukar inte betyda så mycket. Rätt kompisar/släkt brukar vara betydligt viktigare, nepotism tror jag det heter.

Förövrigt håller jag med dig om att SvJ brukar vara lite fel ute och känner av folkets mening i efterhand. Blir nog gärna så när man ska stryka staten, skogsbolagen och sina vanliga medlemmar medhårs samtidigt.

Jag är inte heller medlem, dels för att jag tycker inte att SvJ har hjälpt mig på nåt sätt genom åren och dels för att jag inte tycker att jag ska betala de lite högre uppsatta i SvJ:s jaktmark.

Ahh, du misstolkade mej lite. Jag menade att du inte behöver bry dig om vad som står i kraven för det brukar inte betyda så mycket. Rätt kompisar/släkt brukar vara betydligt viktigare, nepotism tror jag det heter.

Förövrigt håller jag med dig om att SvJ brukar vara lite fel ute och känner av folkets mening i efterhand. Blir nog gärna så när man ska stryka staten, skogsbolagen och sina vanliga medlemmar medhårs samtidigt.

Jag är inte heller medlem, dels för att jag tycker inte att SvJ har hjälpt mig på nåt sätt genom åren och dels för att jag inte tycker att jag ska betala de lite högre uppsatta i SvJ:s jaktmark.

När det gäller rekryteringen skulle jag bestämt vilja påstå att du har fel. Vi har också en allt större bredd på kompetens idag, men visst finns det fortfarande en tung slagsida mot gamla viltmästare och personer med skoglig bakgrund.

Det var ju pendlaravstånd dit, hmmmm måste man kanske fundera på med ena foten i myllan den andra i skogen och händerna krampaktigt hållandes ett par hundar

Jag tror anledningen till att man söker jägmästare (och skogsmästare)är att några av oss läst ett flertal viltförvaltningskurser. Sen bedrivs jakt i större utsträckning i skogsmark.

Jo men det spelar ju ingen roll om jakten i huvudsak bedrivs i skogsmark. Det handlar ju om att förstå jordbruk i vildsvinsfrågan och det gör uppenbarligen inte svenska jägareförbundet. Då kallar man in LRF istället

Man kan tjata ihjäl sig om jaktetik och hur kräken skall jagas på kors och tvärs, men var är dialogen med jordägarna?

Varför åker man inte ner till tyskland och lär sig svinförvaltning exempelvis?

...Varför åker man inte ner till tyskland och lär sig svinförvaltning exempelvis?

Det där håller jag verkligen med om!! Oavsett om det handlar om vildsin eller varg får man en konstig känsla av att förb. hela tiden skall "uppfinna hjulet på nytt". Det finns i vår absoluta närhet ett flertal länder som under lång tid haft fungerande förvaltning avsende båda dessa viltarter. Vore ju rimligt att kopiera deras modeller, eller åtminstone studera dem noga. Inte minst i vargfrågan skulle detta ge tyngd åt argumenten för beskattning genom jakt.

Det där håller jag verkligen med om!! Oavsett om det handlar om vildsin eller varg får man en konstig känsla av att förb. hela tiden skall "uppfinna hjulet på nytt". Det finns i vår absoluta närhet ett flertal länder som under lång tid haft fungerande förvaltning avsende båda dessa viltarter. Vore ju rimligt att kopiera deras modeller, eller åtminstone studera dem noga. Inte minst i vargfrågan skulle detta ge tyngd åt argumenten för beskattning genom jakt.

En jaktvårdkonsulent kan ju inte kunna allt naturligtvis, men gick själv en björnjaktkurs för en konsulent iår som aldrig skjutit en björn. Känns sådär, vore väl bättre att knyta kompetensen utifrån då i stället då det idag finns personer med rätt stor erfarenhet av just björnjakt iSverige.

En jaktvårdkonsulent kan ju inte kunna allt naturligtvis, men gick själv en björnjaktkurs för en konsulent iår som aldrig skjutit en björn. Känns sådär, vore väl bättre att knyta kompetensen utifrån då i stället då det idag finns personer med rätt stor erfarenhet av just björnjakt iSverige.

Får väl trösta dig med att materialet i utbildningen är framtaget av björnjägare, hoppas att han kunde förmedla informationen bra åtminstone.

Visst borde man ta till sig informationen där den finns är själv väldigt allergisk mot att uppfinna hjulet igen syndromet.

Jo men det spelar ju ingen roll om jakten i huvudsak bedrivs i skogsmark. Det handlar ju om att förstå jordbruk i vildsvinsfrågan och det gör uppenbarligen inte svenska jägareförbundet. Då kallar man in LRF istället

Man kan tjata ihjäl sig om jaktetik och hur kräken skall jagas på kors och tvärs, men var är dialogen med jordägarna?

Varför åker man inte ner till tyskland och lär sig svinförvaltning exempelvis?

Tja.. kan ju vara att LRF har varit i Tyskland och Polen och kikat just på dessa frågor..

Tja.. kan ju vara att LRF har varit i Tyskland och Polen och kikat just på dessa frågor..

LRF är inte starkare än sina lokalföreningar tyvärr, LRF skaraborg har ju öppet krävt utrotning av vildsvinen. Inte heller så nyanserat budskap tyvärr.

Nej, jakten och förvaltningen måste jägareförbundet ta greppet om, men dom måste hitta en medelväg mellan dom som hatar svinen och dom som älskar dom och erbjuda adekvat utbildning för hur man förvaltar dom. Detta sker redan idag på många håll, men oftast helt utan inblandning av SJF.

En jaktvårdkonsulent kan ju inte kunna allt naturligtvis, men gick själv en björnjaktkurs för en konsulent iår som aldrig skjutit en björn. Känns sådär, vore väl bättre att knyta kompetensen utifrån då i stället då det idag finns personer med rätt stor erfarenhet av just björnjakt iSverige.

Just detta tror jag är ett vanligt problem, det sitter många i olika jägarförbund och styrelser som knappt jagar överhuvudtaget. trots detta sitter dom och bestämmer hur vi ska gå till väga med jakten/förvaltning och liknande.

Visst är det så att bara för man utövar en sak behöver man inte vara bra på det, men jag har lättare att lyssna på någon som är ute i det verkliga livet istället för en som går på möten och bläddrar i papper. Är ganska säker på att många med mig har samma uppfattning.

Att det sedan finns ett stort problem med jägare/markägare som vägrar att lyssna med båda öronen i debatter är ju en annan sak.

Kanske är så att de som är mera "hands on" och gör saker har svårt att förmedla det till andra.

/Lasse

LRF är inte starkare än sina lokalföreningar tyvärr, LRF skaraborg har ju öppet krävt utrotning av vildsvinen. Inte heller så nyanserat budskap tyvärr.

Nej, jakten och förvaltningen måste jägareförbundet ta greppet om, men dom måste hitta en medelväg mellan dom som hatar svinen och dom som älskar dom och erbjuda adekvat utbildning för hur man förvaltar dom. Detta sker redan idag på många håll, men helt utan inblandning av SJF.

LRF och SJF har ju delbekostat ett par projekt om just förvaltning av vildsvin och med tonvikt på samverkan och möjligheter. Här omkring har LRF och SJF gemensamt kört en hel del informatiosnmöten om just samverkan och förvaltning. Är iofs inte helt på det klara över vem som initierat de tidigare projekten, men de regionala mötena är genom LRF regionförbund. Detta då man på riksnivå anser att det ska skötas utan deras inblandning..

Jo men det spelar ju ingen roll om jakten i huvudsak bedrivs i skogsmark. Det handlar ju om att förstå jordbruk i vildsvinsfrågan och det gör uppenbarligen inte svenska jägareförbundet. Då kallar man in LRF istället

Man kan tjata ihjäl sig om jaktetik och hur kräken skall jagas på kors och tvärs, men var är dialogen med jordägarna?

Varför åker man inte ner till tyskland och lär sig svinförvaltning exempelvis?

I SvJF sitter en massa människor som anser sig vara de enda som kan nåt om jakt. Merparten i toppen har skoglig utbildning i grunden så enl. deras uppfattning bör man ha den grunden för att förstå nåt.

Att de sen enl. mångas mening inte har nån verklighetsförankring och att deras jaktliga kompetens inte på långa vägar motsvarar den uppfattning de själv har lyssnar de givetvis inte på.

Och som nån skrev tidigare så är det inte de bästa jägarna som sitter i klubbstyrelserna mm för de sitter på pass i skogen.

Flyttade denna tråd in till SJF, då rimligen är det här den hör hemma.

Jag har jobbat med produktionsjordbruk i hela mitt vuxna liv, såväl i Sverige som i övriga Europa. Det vi upplever i Sverige nu upplevde Tyskar, Tjecker och Polacker för 20-30 år sedan. Grisförvaltning är således inget nytt men upplever ändå beredskapen hos svenska jägareförbundet som rätt låg. Fanns där en beredskap är det oerhört vagt kommunicerad ut till berörda kretsar i svinlän siom jag varit i kontakt med ialla fall. Den agrara kompetensen/förståelsen centralt och lokalt är att bedömma som låg generellt.

Det Linkis och hans kompisar på Öster-Malma arbetat fram beträffande etik och jaktmetodik är bra. Jakt med spetshundar etc är nåt vi nästan bara sysslar med i norden varför problemställningen var lite specifik. Har läst mycket om dettta här och på andra ställen, tycker detta sköttes mycket bra, även om det är att bedömma som mer brandsläckning än preventivt arbete.

Men märkte i ett svar från Linkis i en annan tråd då jag antydde att det är dålig styr på den skenande utvecklingen av grisar att han blev nästan stött. Försöker därför utveckla det i denna tråd vari mina farhågor ligger.

Detta symboliserar SJF av idag, har vi direktiv av hur vi skall jaga grisarna ur en etisk synvinkel är vi home free ur den breda massans kritiska insyn i jakten. Belysta åtlar är väl ett steg åt nåt håll, fällfångst ett annat för att hejda utvecklingen?? Men dessa frågor är kopplade till effektivitet, inte hur produktionsjordbruket skall kunna leva med 150000 vildsvin om 3-5 år? Ett faktum som kvarstår, oberoende belysta åtlar eller inte. Arrendatorer kan fortfarande inte skyddsjaga i sina grödor, ersättningar mellan intresseparter är oklara, förvaltningsinformationen är för många obefintlig. Jakt är i vissa fall ett lika lönsamt produktionsben hos en fastighets ägare som själva jordbruket vilket i många fall är pudelns kärna.

SJF får kritik för att det är långt från ord till handling, lite sirap i processerna. Har emellertid viss förståelse för detta då jag vet hur beslut tas på den nivån. Det jag inte förstår är varför man väljer att luta sig mot en annan sirapslobbyist som LRF och inte försöker att knyta konsulenter till sig med agrar kompetens och utveckla egna riktlinjer?

Det finns mönsterexempel hur man hanterar täta vildsvinspopulationer i produktionsjordbruk i stenkast från Öster-Malma. Ta Sjösa godsförvaltning som ett exempel. Hur kommer det sig att inte sådana människor får föra SJFs talan i förvaltningsfrågor i typ referensgrupper? Jägaren där är fullblodsproffs pga att han har hela bilden huri en tät vildsvinsstam kan leva i symbios med ett modernt jordbruk. (Lantmästare/Viltmästare)

Ni är 100 anställda lästa jag någonstans, många doktorer, skogsproffs och biologer säkert. Hur många Agronomer/Lantmästare med erfarenhet av produktionsjordbruk finns det i organisationen? Inte många tror jag, lustigt med tanke på påverkan av svinens framfart inte primärt belastar skogen och dess intressenter typ vitryggig hackspett.

Som jordbrukare med problem är man idag förevisad att kontakta LRF för att någon skall förstå, skall det vara så också i framtiden SJF?

Mycket intressant frågeställning!

Om vi börjar med rekryteringsbiten så finns faktiskt folk med agrar kompetens i organisationen, även om de är klart underrepresenterade. Orsaken är nog främst att Jägmästare / skogsmästare "alltid" har en god dos zooekologi i bagaget och de vi anställer har så gott som alltid gått "jaktåret" på SLU. Dvs de har en bred viltbiologisk bakgrund och eftersom vi själva är inblandade i den utbildningen kan vi ofta "handplocka" folk som vi gillar.

Det står dock tydligt att vildsvinsfrågan ställer många helt nya krav, inte minst på personalen så vi rekryterar just nu på många håll och du lär bli lite bönhörd MKJ. Vi står också inför ett rätt stort generationsskifte vilket lär innebära en hel del nya ansikten och kompetenser, vilket jag personligen tror kommer bli ett lyft.

Så till de lite större frågorna. Vi har sett oss runt en hel del i Europa och tyvärr måste jag säga att jag åtmindstonde blev rätt rejält besviken. Visst finns mycket kompetens där nere men det är ofta mycket svårt att omsätta till våra förhållanden. Om vi till exempel tar inventeringen, som vi fick i uppdrag av Eskil att kika på, så finns ingen metod att sno någonstans. Man har också årligen en rätt stor konferens någonstans i Europa där enbart vetenskap och vildsvin avhandlas. Jag har läst en del från de senaste och utan tvekan blir man besviken på nivån... Signalen vi får från många delar av Europa är också lätt desperat uppfattar jag, man har inte särskilt mycket bättre grepp är jag rädd.

Jag ska också ärligt talat erkänna att vi och alla andra inblandade underskattade vildsvinens snabba ökning och spridning. Vi har finansierat en del forskning och den har nog delvis lurat oss, vi har sett helt andra ökningstakter och spridningar än vad som ansågs biologiskt möjligt. Orsakerna tror jag vi alla har delvis på känn...

När det gäller expertis så har vi använt oss väldigt mycket av SYF och de yrkesjägare i Mälardalen och Skåne som har haft gris längst. Jag tror inte Sjösajägaren varit särskilt inblandad men vad jag vet så har vi nog lärt oss ungefär samma saker av hans kollegor som han kunnat lära ut. Problemet är dock som alltid att yrkesmässig jakt är en sak och fritidsjakt en annan...

Vi har också precis tagit fram nytt material som inte riktigt hunnit spridas ännu, men det kommer inom kort. Nästa år ska också en hel del nytt komma, så hav förtröstan.

När det sedan gäller själva jordbrukandet så är jag lite kluven. Av tradition så brukar vi hålla oss ifrån hur man ska bruka jorden eller för den delen skogen. Det är inte riktigt vårt bord, om det inte handlar om viltanpassat jord- eller skogsbruk. Vår viltvårdssatsning ställer dock en del av detta på ända. Så jag är inte främmande för att vi tar en aktivare del där. Vad tror ni LRF och bönderna själva skulle tycka om vi la oss i hur de brukar sina marker? Jag är lite rädd att vi får en rätt kraftig motreaktion här? Egentligen samma sak med arrendeavtalen, ska vi lägga oss i där? Inte vänder sig en skogsägare med betesskador till oss idag. Jag säger inte att det inte kan vara så men jag är lite skraj för en skum rollfördelning om vi ska ta hand om även markägare/arrendatorer...

Jag delar dina synpunkter och farhågor när det gäller kompetens inom agrarnäringen MKJ. Jag tog också faktiskt upp exakt detta precis innan jul med personalchefen på SJF, delvis inspirerad av ditt första inlägg i tråden. Vi ställs idag inför ett betydligt bredare spektrum av frågor, än vi gjorde tidigare. Det gäller både för oss som jobbar nationellt och för fältpersonalen. Därmed måste vi också se till att vi har en bredare kompetens, och alla kan inte ha samma bakgrund om vi skall kunna lösa våra uppgifter. Denna utveckling mot mer specialiserad personal ser vi idag i princip inom alla organisationer och företag.

Utökad samordning mellan viltförvaltning och övriga former av markanvändning är den kanske mest centrala delen av viltvårdssatsningen, som jag driver. Vi kommer under de närmaste åren jobba intensivt med detta. Under 2009 kommer mycket av fokus inom viltvårdssatningen ligga på vilt- & naturvårdsåtgärder i jordbrukslandskapet, samt ett mer viltanpassat jordbruk. Vi kommer även behöva instruktörskompetens inom jordbruk på förtroendemannanivå, i och med att vi kommer köra kurser i exempelvis hur man anlägger en viltåker. Här har jag försökt föreslå att man skall försöka hitta nya krafter att involvera som instruktörer, så att det inte blir ännu ett uppdrag som hamnar på samma axlar ute i kretsarna. Aktiva jordbrukare, gärna de som bedriver ekologisk odling, ser jag som perfekta kandidater att hålla i sådana kurser.

När det gäller våra utbildningar är det ofta så att vi tar fram ett utbildningsmaterial, men att vi inte har tillräckligt med tjänstemän för att hålla en kurs om den blir tillräckligt populär. Vi engagerar då förtroendevalda duktiga instruktörer som håller kursen, mot instruktörsarvode. På så sätt kan vi kommunicera nya rön med många fler, än om vi skulle begränsa oss till att använda våra konsulenter. På så sätt kan vi även få in en hel del kompetens "bakvägen", och dessutom skapa nya kontaktytor till övriga areella näringar.

Jag hade redan tänkt ta kontakt med några av er mer konkret i den här frågan efter helgerna, eftersom jag följt tidigare trådar här och på Robsoft om viltvårdsåtgärder i odlingslandskapet. Viltvård handlar inte bara om att skapa goda förutsättningar för viltet, utan även om möjligheter att styra det i landskapet. Därmed finns det möjliogheter att begränsa skador, och man bör ta ett samtida grepp på skador och de förutsättningar man skapar för viltet.

Skador av vilt har länge varit synonymt med betesskador på ungskog. Det är helt nödvändigt att vi tar ett grepp på skadebilden i hela landskapet, och även sätter den i relation till intäkter från jakten.

Jag tar mycket tacksamt emot alla synpunkter när det gäller frågor som rör kopplingar mellan vilt-, jord- och skogsbruk, antingen i trådform eller genom personlig kontakt!

Intressanta inlägg av Jägareförbundets personal i detta ämne. Vi får avvakta och se vilka nya kompetenser som kan komma på tal, men tror att det är viktigt att äpplen pratar med äpplen och päron med päron i dessa frågor. Känner vår jordbruksminister lite grann sedan min aktiva tid i CUF och även från universitetet då vi har delvis samma akademiska utbildning.

Eskil är en resurs som är dåligt utnyttjad anser jag. Aldrig har vi haft en så folklig, lyhörd och lantbrukskompetent counterpart på jordbruksministerstolen, dessutom jägare. Vill det sig illa går hans mandatperiod ut om mindre än 2 år. Vad som kan komma att efterträda honom törs jag inte ens tänka på. Regeringen utfäste ett antal löften till jägarna i samband med sitt tillträde. Till skillnad fråm majoriteten i samhället tvivlar jag inte en sekund på att man kommer att leverera alla löften innan mandatsperiodens slut, inklusive vargjakt.

Känns idag som miljöminstern är personen som skall föra jägarnas talan, i vissa frågor oundvikligt men exempelvis jordägar och gris förvaltings frågan är det ju oundvikligen jordbruksministern som skall vara chairman.

Utrycket förvirring i Europa känner jag inte till, klart att Tyskland med dubbla svindensisteten mot de flesta håll i Sverige upplever viltskador i jordbruket, men man har där tagit ett tydligt grepp på bl.a utfodringsfrågan som är i högsta grad en bov i samanhanget.

Här har vi åtlar för att öka avskjutningen när vi i själva verket ökar vildsvinsstammen genom att överutfodra den. Tror att utan åtlar skulle vi ha ett helt annat grepp på tillväxten. Utfodringskvotering i mängd och förbud mot processad råvara (bullar, kakor, koncentrat) känns angeläget som en första åtgärd för att minska reproduktionstakten hos grisarna.

Men viktigast är informationen. Man måste tala till bönder på bönders sett och inte över huvudet på dom. Utfodring kan inte ske i anslutning till en plats som skall hålla en gröda halva året. För många av oss är det självklart men bönderna skapar sina egna problem, ofta pga okunskap. Idag finns det ingen som kan ta in helheten av lantbruksföretagande och sprida den kunskapen till de berörda. Tar inte ni greppet nu kommer det obönhörligen leda till skev etik och ännu tydligare silotänk hat vs kärlek till detta underbara jakt villebråd.

Slutläxat i ämnet från min sida, tror min poäng gått fram på ett önskvärt sett.

Lycka till

Jag håller, som vanligt nästan, med dig i det mesta du skriver MKJ. Eskil är en enormt kunnig och intresserad jägare och lantbrukare som vi har en nästan kusligt tät kontakt med. Jag tror faktiskt aldrig vi haft en så bra kontakt med någon minister som med Eskil, vilket givetvis gynnar jakten och jägarna. Jag är helt övertygad om att de levererar alla vallöften och lite till.

När det gäller Tyskland så får vi säkert olika svar beroende på vem man frågar. Men mitt intryck från såväl Tyskland som andra europeiska länder är helt klart att de är mycket oroade och nog anser sig ha tappat greppet i stora delar. Nu kan jag hålla med dig om att tyskarna har en del finurliga delar i sin grisförvaltning men tittar man i detaljer så finns stora luckor, t ex vad gäller inventering och beståndsövervakning. Vi ska också ha i bakhuvudet att klimatet förändras snabbt just nu och jordbruket följer efter i nästan lika snabb takt. Se bara t ex på majsens snabba popularitet, vilket lär påverka vildsvinen i allra högsta grad. Jag tror delvis detta beror på en i grunden annorlunda förvaltningskultur men faktum kvarstår, ett par hjul får vi nog uppfinna själva...

Jag tror dock du blir delvis bönhörd med vår nya vildsvinssatsning. Jag tror inte den löser vare sig silotänk eller hatdiskussioner och etikproblem över en natt. Men det nya materialet är helt klart ett steg framåt. Återigen så vill jag dock skylla ifrån mig lite. Vi kan göra skillnad men det är alltid svårt, både ur en tids- och ekonomiaspekt som en trovärdighetsaspekt, att som jakttjänsteman möta enskilda lantbrukare och undervisa (läs skriva på näsan). Här kan kunniga och intresserade förtroendevalda göra underverk. Är det något vi lärt oss av 180 års älgförvaltning så är det just detta.

Jag håller, som vanligt nästan, med dig i det mesta du skriver MKJ. Eskil är en enormt kunnig och intresserad jägare och lantbrukare som vi har en nästan kusligt tät kontakt med. Jag tror faktiskt aldrig vi haft en så bra kontakt med någon minister som med Eskil, vilket givetvis gynnar jakten och jägarna. Jag är helt övertygad om att de levererar alla vallöften och lite till.

När det gäller Tyskland så får vi säkert olika svar beroende på vem man frågar. Men mitt intryck från såväl Tyskland som andra europeiska länder är helt klart att de är mycket oroade och nog anser sig ha tappat greppet i stora delar. Nu kan jag hålla med dig om att tyskarna har en del finurliga delar i sin grisförvaltning men tittar man i detaljer så finns stora luckor, t ex vad gäller inventering och beståndsövervakning. Vi ska också ha i bakhuvudet att klimatet förändras snabbt just nu och jordbruket följer efter i nästan lika snabb takt. Se bara t ex på majsens snabba popularitet, vilket lär påverka vildsvinen i allra högsta grad. Jag tror delvis detta beror på en i grunden annorlunda förvaltningskultur men faktum kvarstår, ett par hjul får vi nog uppfinna själva...

Jag tror dock du blir delvis bönhörd med vår nya vildsvinssatsning. Jag tror inte den löser vare sig silotänk eller hatdiskussioner och etikproblem över en natt. Men det nya materialet är helt klart ett steg framåt. Återigen så vill jag dock skylla ifrån mig lite. Vi kan göra skillnad men det är alltid svårt, både ur en tids- och ekonomiaspekt som en trovärdighetsaspekt, att som jakttjänsteman möta enskilda lantbrukare och undervisa (läs skriva på näsan). Här kan kunniga och intresserade förtroendevalda göra underverk. Är det något vi lärt oss av 180 års älgförvaltning så är det just detta.

Då det gäller informationsbiten om just vildsvin så har ju LRf och Sjf kört en hel del informationsmöten, träffar etc här i småland och blekinge. Då med representanter från LRf, Jordägarförbundet, SJf och även goda exempel på lyckad förvaltnings områden. Dessa möten genomförs i de flesta fall av förtroendevalda med regional förankring, vilket nog är en förutsättning för att få någon genomslagskraft.

Om sen dessa ger någon effekt, får vi väl se, men som Linkis skrev så har vi ett generationsskifte inom såväl jägarkåren och lantbrukarkåren och dess effekter är ngo svårt att sia om ännu.

Men ett annat problem som kan vara på uppseglande är ett skifte i markägandet. Man har fler och fler markägare som inte bor i närheten av sin mark. Utländska ägare som köper en fastigher, utflyttade släktningar som äver fastigheter osv osv..

Man har med andra ord inte längre den personliga kopplingen till bygden längre. Det behöver inte betyda ett problem, men risken finns.

Det vore nästan obehagligt om vi var helt överens så låt oss fortsätta i denna riktning Grisförvaltning, då speciellt den tyska, har jag hyfsad insyn i då min morbror är en av dom som bidragit till den gällande. Men vi kan kanske bryta ner detta i separata trådar lite senare.

MaxW: En liten fortättning på det du nosar på är kanske en av de stora problemen idag. Vi ser, kanske särskilt i sörmland och skåne, en ganska tydlig konflikt där "rika" markägare köper sig en fastighet med tillhörande yrkesjägare och sedan fodrar grisar och annat så det står härliga till. Att då som hårt pressad småbonde försöka driva ett ekonomiskt bärkraftigt jordbruk på grannfastigheten är rätt svårt. Jag har ingen enkel patentlösning på problemet men ett regelverk som rör utfodringen rätt hårt kommer som ett brev på posten. Vidare skrämmer det mig en smula att vi för första gången på 50 år diskuterar "tvångsjakt" igen. Då har något gått rätt snett...

MKJ: Jag vet att du har god insyn i vildsvinsförvaltningen nere på kontinenten och förväntar mig nästan några trådar som rör detta. Kom bara ihåg att vi inte har gjort någon fullständig genomlysning av kunskapsläget så vi kan ha missat massor. Jag har själv bemödat mig om att försöka hitta guldkorn i forna östeuropa och där finns en del men mycket bygger på extremt mycket folk och gedigna ekonomiska resurser. Jag glömmer aldrig ett samtal med en polsk jaktchef som bestämt hävdade att han ett par gånger i månaden fick med sig ett hundratal man ut en natt för att inventera vildsvin som sedan räknades och klassades i 5 olika ålderskategorier. Jaktchefen märkte nog min skepsis och skickade därför synnerligen imponerande redogörelser och beräkningar. När jag försiktigt frågade till sist hur han lyckades engagera dessa inventerare tittade han bara konstigt på mig, skakade på huvudet och mumlade vodka...

Varför åker man inte ner till tyskland och lär sig svinförvaltning exempelvis?

Jag tror att det räcker med att åka till Mörkö, där S.G. verkar leda stort i världsmästerskapen i viltförvaltning. Sinnessjukt starka vildsvinsstammar, negligerbara skador, till och med få trafikskador. Men förvaltningen underlättas ju av att man har flitiga jaktelever.

Nåja, detta om detta - ville mest bara påpeka att kompetensen FINNS i Sverige så det är uppenbarligen inte där problemet är. Som vanligt handlar det inte om att HA rätt, det handlar om att FÅ rätt, och det brukar gå betydligt långsammare eftersom också andra behöver komma med på tåget.