MKJ: Ibland blir genomslaget snabbare än man kan tro...

http://www.jagareforbundet.se/omoss/jaktvardskonsul.asp

Se där, men i slutändan blir det nog en snäll skogsloffe i alla fall. Det är nog säkrast så, så ni inte retar upp LRF

Kärnfrågan är lätt att identifiera men i perferin finns det oerhört många problemställningar att ta hänsyn till. Anser det inte vara nåt vänsterhands projekt för en jaktvårdskonsulent utan en prioriterad fråga för hela ert förbund. Någon på heltid skulle jobba med att coacha och utbilda berörda jaktvårdskretsar, lobba mot lantbrukets föreningar, (LRF) och skapa samsyn med riksjägarna för leverans av gemensamma direktiv.

Beträffande mina egna kunskaper är jag ödmjuk, L.H.S har lärt mig vissa saker och annat har jag fått som bonus tack vare arvet och mina nuvarande/tidigare professioner. Men någon expert är jag inte, det är den kompetensen som faktiskt borde finnas hos er.

Den typ av tjänst du beskriver finns på nationella kansliet. Christer Carlsson heter han som jobbar med det. Detta är dock ingen huvudfråga för landets samtliga konsulenter som i princip främst jobbar på lokal och regonalnivå.

Se där, men i slutändan blir det nog en snäll skogsloffe i alla fall. Det är nog säkrast så, så ni inte retar upp LRF

Kärnfrågan är lätt att identifiera men i perferin finns det oerhört många problemställningar att ta hänsyn till. Anser det inte vara nåt vänsterhands projekt för en jaktvårdskonsulent utan en prioriterad fråga för hela ert förbund. Någon på heltid skulle jobba med att coacha och utbilda berörda jaktvårdskretsar, lobba mot lantbrukets föreningar, (LRF) och skapa samsyn med riksjägarna för leverans av gemensamma direktiv.

Beträffande mina egna kunskaper är jag ödmjuk, L.H.S har lärt mig vissa saker och annat har jag fått som bonus tack vare arvet och mina nuvarande/tidigare professioner. Men någon expert är jag inte, det är den kompetensen som faktiskt borde finnas hos er.

Jordbruksaspekterna får som sagt en allt större dignitet inom förbundets arbete, och jag ser det som ett viktigt steg att man även tar med kompetens inom den delen av de areella näringarna när man söker konsulenter. De som hamnar på Öster Malma har inte sällan en bakgrund i fältorganisationen, och på sikt bör därmed en sådan förändring slå igenom rakt över. Utökad samverkan med de areella näringarna ligger annars i hjärtat av viltvårdssatsningen, samtidigt som det är en knäckfråga för en framgångsrik vildsvinsförvaltning. Det kommer alltså bli mer fokus på detta, inklusive strategiska satsningar, ställningstaganden och samarbeten.

Visst kan det bli en snäll skogsloffe i alla fall. Vi har möjligheten att ha en anställd i Örebro län och jag tror mig veta att såväl älgförvaltningen som rovdjursfrågan är mycket högre prioriterad av våra medlemmar än vildsvinen. Faktiskt tror jag det är endast Skåne där vildsvinen under överskådlig tid kommer att vara en av de största frågorna för vår fältpersonal... Kalla till ett vildsvinsmöte och det kommer 20 personer, kalla till ett älgmöte och det kommer 200...

Därmed inte sagt att vi inte ska jobba med frågan men det handlar mycket om central lobbying och forskning samt framtagande av utbildningsmaterial och kommunikationsmaterial.

Ja då får vi jobba vidare själva med våra förvaltningsområden då så länge, har gått OK hitills. Och jag menar tid är ju allt jag har Intresset är rätt stort bland markägarna men som sagt rätt svalt från JVK. Där måste man nog vara 70 bast för att få gehör så det har jag övergivit för länge sedan.

När det gäller förvaltningsområden så tror jag att vildsvinsförvaltningen kommer att få oväntad draghjälp av den pågående älgutredningen. Det skulle i mina ögon vara snudd på korkat att inte integrera all viltförvaltning i viltförvaltningsområdena. Där tror jag att vi har mycket att vinna och en tydlig målgrupp att utbilda.

Jag upplever samma problem som du i stora delar av landet. Det är rätt ont om folk som är villiga att engagera sig med tid och kraft i vildsvinsförvaltningen. Åtmindstonde om det kräver insatser och engagemang utanför den egna jaktmarken. Här tror jag nog att vi har en form av engagemangsproblem. Mycket av viltvården och den sociala jaktadministrationsapparaten är uppbyggd kring älgjakten och jag har svårt att se flera olika organisationer så det jag personligen ser som det mest attraktiva är nog att integrera all viltförvaltning i samma organisation. Så tyvärr lär du få röra om bland gubbarna i JVK om du vill ha snabba förändringar, det är mitt stalltips.

Sedan ställer vildsvinen det här med jaktarrenden och skyddsjakt på sin spets. Jag skulle vilja påstå att många markägare hittills endast strävat efter att maximera intäkten från jaktarrendet, vilket i sin tur kan innebära ett jaktlag från avlägsen storstad eller utlandet. Börjar man få skador i den storleksordning du själv anger MKJ så borde det vara ekonomiskt fördelaktigt att i stort sett erbjuda gratis jakt så länge som jägarna är aktiva i sin vildsvinsjakt? Här har vi nog en hel del att göra. Att räkna på markägandet i ett totalperspektiv ger mycket intressanta svar. T ex så blir rovdjuren hiskeligt dyra, älgskador ett ganska obetydligt problem mm. Jag tror att vi som Jägarorganisation måste bli mer aktiva i vår marknadsföring av "totalekonomi" för markägare.