Vad håller Jägarnas Riksförbund på med. Detta är ju som det är idag och hur det funkar kan vi ju!

Eftersök

Suck...

bara ett exempel.....

Kött som ersättning... hur många rådjur kasseras som kadaver... köttvärdet i det fallet bör vara nada..

Visst kan man tycka att det är snålt osv men i jämförelse med noll i ersättning så är det en j-dra skillnad.

Sen tyckte jag de va lite kul på nyheterna när det anges 1900:- för rovdjur.

Icke insatta skulle kunna tolka det som räv grävling, mink osv.. lite kul

Vad håller Jägarnas Riksförbund på med. Detta är ju som det är idag och hur det funkar kan vi ju!

Eftersök

Hm.. svårt att se syftet med deras artikel? Personligen så ser jag hellre att det är någon ersättning än ingen ersättning?

Känns lite som att en del ibland bara MÅSTE kritisera, oavsett innehållet.. :/

Bra! Svårt med kravnivån. Det finns en mängd supereffektiva ekipage därute som man rimligen inte kan kräva "prov" av. Jag tror att man måste ha flera parallella system att "godkänna" ekipage, men att ett intygsförfarande måste vara ett av dessa. Det finns ju, tror att scweisshundsklubben tagit fram sådana, eftersöksprotokoll att fylla i. Rimligt att ett godkänd ekipage måste ha gått ett antal eftersöksök med viss kravnivå. Tycker att det är rimligt att på t ex gris visa att hunden/hundarna klarar av långa spår (x meter), klarar av att ställa vuxna djur ett visst antal timmar etc. Tyvärr finns det ett stort antal ekipage som ÄR anlitade som INTE borde vara det, t ex med hundar som aldrig visat att de kan ställa vuxna grisar. Detta åtgärdar man inte med tusen kurser.

Min kommentar till Riksjägarnas utspel: http://www.jagareforbundet.se/oew/default....70&pid=1411

När det sedan gäller kraven på ekipagen så blir det som vanligt när man kastar ut denna fråga en hel del förslag och visst kan man plocka ut godbitar ur dem men generellt tycker jag att vi jägare i allmänhet, och kanske hundfolk i synnerhet, fastnar i någon sorts prov- eller certifieringshysteri. Om vi nu har bra samordnare med lagom hårda nypor och en databas där jag som Nationellt ansvarig på 5 minuter kan se vem som misslyckas mest och minst i varenda kommun i landet, behöver vi verkligen någon omfattande provverksamhet? Jag gillar Pertans förslag om en frivillig fortbildning och givetvis kan vi ställa vissa krav på de som kommer som nya men det känns onekligen ganska udda om vi ska sätta Bula, Niklas och pojkarna i skolbänken för att lära dem det här med eftersök... Kan vi garantera genom en kortare utbildning att vårt folk kan lagen och sina befogenheter tror jag sedan att vi ska lita till folks omdömme och vilja att göra väl. Latar de sig och misslyckas för ofta byts de ut till något bättre. Nyckeln är då att vi har goda samordnare med bra kontaktnät och som inte är rädda för att byta ut folk. Jag tror här att det viktigaste är att folk som Mattias som känner bättre alternativ och som ser fel ekipage på fel plats vet var man vänder sig för att påpeka felaktigheterna. Givetvis kommer det att finnas mycket skitsnack i denna typ av organisation men skitsnack förekommer i alla hundsammanhang där det finns mer än en hundmänniska på samma plats samtidigt...

Jag gillar Pertans förslag om en frivillig fortbildning och givetvis kan vi ställa vissa krav på de som kommer som nya men det känns onekligen ganska udda om vi ska sätta Bula, Niklas och pojkarna i skolbänken för att lära dem det här med eftersök...

Tänkte inte sätta nån i skolbänken om det inte behövs däremot så kan gammal lära ung och man kan byta erfarenheter och träningsråd med varandra finns massor av namn på detta typ teambuildning eller APT för vidareutveckling

Väldigt lätt att man stirrar sig blind på siffror och då hamnar man i certifieringar, fystester och skjutkrav, kanske går att få till en bra nivå genom en bra anda och högt i tak.

Min kommentar till Riksjägarnas utspel: http://www.jagareforbundet.se/oew/default....70&pid=1411

När det sedan gäller kraven på ekipagen så blir det som vanligt när man kastar ut denna fråga en hel del förslag och visst kan man plocka ut godbitar ur dem men generellt tycker jag att vi jägare i allmänhet, och kanske hundfolk i synnerhet, fastnar i någon sorts prov- eller certifieringshysteri. Om vi nu har bra samordnare med lagom hårda nypor och en databas där jag som Nationellt ansvarig på 5 minuter kan se vem som misslyckas mest och minst i varenda kommun i landet, behöver vi verkligen någon omfattande provverksamhet? Jag gillar Pertans förslag om en frivillig fortbildning och givetvis kan vi ställa vissa krav på de som kommer som nya men det känns onekligen ganska udda om vi ska sätta Bula, Niklas och pojkarna i skolbänken för att lära dem det här med eftersök... Kan vi garantera genom en kortare utbildning att vårt folk kan lagen och sina befogenheter tror jag sedan att vi ska lita till folks omdömme och vilja att göra väl. Latar de sig och misslyckas för ofta byts de ut till något bättre. Nyckeln är då att vi har goda samordnare med bra kontaktnät och som inte är rädda för att byta ut folk. Jag tror här att det viktigaste är att folk som Mattias som känner bättre alternativ och som ser fel ekipage på fel plats vet var man vänder sig för att påpeka felaktigheterna. Givetvis kommer det att finnas mycket skitsnack i denna typ av organisation men skitsnack förekommer i alla hundsammanhang där det finns mer än en hundmänniska på samma plats samtidigt...

Får ni till en bra programvara och en bättre olycksrapport borde det inte vara några problem att hålla en koll på hur ekipagen lyckas.

\mats

Problemet ang lyckas eller inte och ev risk att gallras bort ur organisationen är ju starkt bundet till hur pass ärlig personen är.

Som det är nu så är det inte speciellt svårt o ljuga ihop nått bra och fylla i blanketten.

Är absolut ingen som kollar om det va kadaver eller man verkligen lämnade till markägaren osv.

Stick kontroller kan givet göras o speciellt om det finns misstankar antar jag.

Sen är de ju väldiga skillnader i svårighetsgrader på de olika uppdragen.

Men faen.. själv är jag väl lite bränd i tron på ärlighet så mitt synsätt blir nog lite annorlunda.