Det e bara att visa vem som bestämmer. Då du kommer på han med handen förlåt tassen i kakburken så ge han en ordentlig avhyvling OBS slå INTE hunden. Ta tag i han bestämt och brotta ner han på golvet tills han ligger på rygg och har gett upp.

Jag har försökt detta fler ggr en vad jag orkar räkna, hon ger sig totalt på alla sett men det hjälper en dag eller två.

Allt beror givet vis på vad det är för frestelse hon ställs inför, finns det inget att stjäla så finns det inget. Det känns ibland som den bästa lösningen.

Nu har jag varit lite slapp men så har hon heller inget haft att stjäla så det har varit lugnt.

/Lasse

Jag har försökt detta fler ggr en vad jag orkar räkna, hon ger sig totalt på alla sett men det hjälper en dag eller två.

Allt beror givet vis på vad det är för frestelse hon ställs inför, finns det inget att stjäla så finns det inget. Det känns ibland som den bästa lösningen.

Nu har jag varit lite slapp men så har hon heller inget haft att stjäla så det har varit lugnt.

/Lasse

verkar som du har en envis rackare!!!

verkar som du har en envis rackare!!!

OM jag har

/Lasse

OM jag har

/Lasse

Hahaha. Jag lider med dej verkligen, jag har en väldigt envis rackare själv som jag har brottats med ex antal gånger och det e int så lätt som ceaser ( mannern som talar med hundar) får det att se ut. Särskilt int när hunn väger 25 kg.

Jag kan bara säga lycka till hon kanske ger sig till slut....

Hahaha. Jag lider med dej verkligen, jag har en väldigt envis rackare själv som jag har brottats med ex antal gånger och det e int så lätt som ceaser ( mannern som talar med hundar) får det att se ut. Särskilt int när hunn väger 25 kg.

Jag kan bara säga lycka till hon kanske ger sig till slut....

Allt är lätt när mankan det säger dom ju Frågan är bara hur man ska veta att det är rätt när alla hundar är olika men det ger sig, hon är ju bara tre år snart

Bättre att hon är på sig än att hon är för feg.

/Lasse

Den gamla taxen tjuvar bara om det finns (trot eller ej) godis ferraribilar på bordet. Hon älskar dom. Hade köpt en stor påse godis för ngr år sen. Glömde naturligtsvis stänga dörren till tv rummet . Kommer in o ser att godiset ligger utanför skålen, fanns inte en enda bil kvar!!!! resten hade hon inte smakat på ens. När jag hittade henne låg hon o såg oskyldig ut på kontoret .

Den yngsta taxen går inte o lämna ngt framme, hon är där direkt o nallar. För henne hjälper det inte hur mycket man skällt o tryckt ner henne. Enligt henne så är mat ngt att äta så länge det finns..

Stövaren har inte vad vi vet iallafall tagit ngt. Än är väl bäst att tillägga

JAg tycker inte det är så svårt, är inne på tredje och fjärde hunden nu och upplever problemet som jätteenkelt.

Vi ger hundarna fri till gång till mat.

Det finns alltid torrfoder framme, och dagligen får de matrester eller blötfoder.

Det gör att mattjuvsproblematiken är otroligt liten, och att ingen av dem vaktar mat eller vilt eftersom det inte är något att vakta.

Nuvarande två hundar är bara två år gamla och den ena har vi bara haft 6 månader, men det fungerar skitbra.

Gamle hunden som nu är borta var 100%, jag kunde lämna precis vad som helst framme, även gott pålägg på soffbordet, åka hemifrån en bra stund och vara helt säker på att det fanns kvar när jag kom hem.

Nu klarar inte alla hundar av fritillgång. Men betydligt fler klarar av det än vad ägarna tror.

Håkan

har samma problem med våran spaniel.. lagomt roligt när man hade lagt en fläskfilé i marinad på diskbänken.

Vi gick och köpa lite pommes på affären, och när vi kommer hem så ser vi hunnf*n springa upp för trappen med fläskfilén i munnen.

Hon har ätit upp flera st hela limpor som legat framme. Man har lust att slå ihjäl hunden när dom gör sådär.

Vet tyvär inte hur man får bort de eftersom vi har problem fortfarande

JAg tycker inte det är så svårt, är inne på tredje och fjärde hunden nu och upplever problemet som jätteenkelt.

Vi ger hundarna fri till gång till mat.

Det finns alltid torrfoder framme, och dagligen får de matrester eller blötfoder.

Det gör att mattjuvsproblematiken är otroligt liten, och att ingen av dem vaktar mat eller vilt eftersom det inte är något att vakta.

Nuvarande två hundar är bara två år gamla och den ena har vi bara haft 6 månader, men det fungerar skitbra.

Gamle hunden som nu är borta var 100%, jag kunde lämna precis vad som helst framme, även gott pålägg på soffbordet, åka hemifrån en bra stund och vara helt säker på att det fanns kvar när jag kom hem.

Nu klarar inte alla hundar av fritillgång. Men betydligt fler klarar av det än vad ägarna tror.

Håkan

Kan nog ligga något i det. Även om det, som du säger, inte funkar på alla. Det finns ju riktigt hopplösa fall. Vi hade en stövare i familjen som lätt hade ätit ihjäl sig om tillfället fanns. Hon hetsåt ur trädgårdslandet, rensade hallonbuskar, tog allt som låg på diskbänken. Minns när hon bröt sig in i källartrappan och stal en hel julskinka. *rys*

Jag anser nog att mattjuvarna till stor del uppfostras av ägarna att bli sådana.

Genom att från tidig ålder få klart för sig att äter man inte upp, så får man ingen mat.

Antingen så får nån annan hund i flocken maten, eller så tar husse bort maten.

Jag tycker mattjuven som resultat då är ganska logisk.

Nu begriper jag visserligen inte ett smack om hundar, men för egen del funkar fri tillgång utmärkt.

Håkan

Jag tror personligen inte att fri tillgång på mat är en bra lösning. Kanske på detta problem men då kommer nästa problem.

Hundens mage är inte konstruerad för att ha tillgång till mat hela tiden. Nu är det väl som med alla andra saker olika mellan individerna men en bekant har alltid mat framme till sin hund. Hans hund och tidigare hundar har haft större problem med mage, päls etc än andra i min bekantskapskrets.

Ingen av de fyra hundarna jag haft har haft vare sig mag eller pälsproblem.

Åtminstone inga jag kan se.

Resultatet av ständig mattillgång är att de äter när de är hungriga och annars struntar i det.

Även gott kött har fått stå i timmtal tills hungern innfinner sig.

Håkan

problemet med att hunden får äta när den är hungrig tycker jag är när man ska ut med hunden på jakt eller annan prestation och den inte vill äta innan, jag vill ju inte att hunden plötsligt vill ha sin mat en halvtimma innan släpp eller att den kommer hem och kastar sig över sin matskål innan den varvat ner...

med den gamla jämten hemma har vi alltid kunnat ha mat eller något ätbart framme på bordet utan att hon skulle fått för sig att ta det nu vet jag inte om det har med ålderna att göra men nu får vi ta bort det som står på bordet om vi ska iväg...

den yngre håller oxå på att läras att det som är ovan marknivå är vårat och hon får vänta tills det hamnar på golvet.

Med en labrador i meritlistan så vet jag vad det innebär att ha en mattjuv och att ha mat liggandes framme gick inte för då hade hon ätit tills hon dött. Min förra vorsteh gick det lite bättre med men en gång hade mamma fått för sig att bjuda ett antal personer på fågel och köttet låg på bänken medan mamma gick ut. När hon kom tillbaka var det borta. Jag fick köra 14 mil med ny fågel till henne för att rädda middagen. Den hunden var alldeles omöjlig som ung men det växte bort. Nu har jag letat ett antal tuppnackar till flugbindning och hittat en liten bit av en jättestor gul tuppnacke. Saknar två grizzly och en brun samt en svart metz nacke för ca 400kr/st. Jag är däremot inte helt säker på om hon är skurken men en gång påkommen tio gånger misstänkt.

skulle vi ha mat framme till våran spaniel så skulle de garanterat sluta med döden.

Hon är helt hysterisk. Hon får lätt i sig en hel pågenlimpa. Tar bara några sekunder så är den borta.

Men hon har väldiga magproblem vissa perioder.

Nu börjar till och med jag att tröttna på min satans dj-vla fö-nnade Flatt.

Det går inte lämna satyget ensam en stund om det ligger någon som är ätbart framme på bord eller bänkar.

Någon som har liknande problem med sina älsklingar och hur får ni bort det beteéndet.

Vi har provat det mästa känns det som, peppar, råttfälla, tabasko ja mycket men inget hjälper.

TAbasko ger bara kass mage en stun men inget som idioten märker av just i ät ögonblicket.

Snart funderar jag på att spänna upp en eltråd och koppla in på hästhagen, en bra smäll i snoken kanske hjälper.

Tips och trix snälla..

/Lasse

Det fungerar riktigt bra med elstängsel , se till bara att jycken står med tassarna på jordslingorna. Annars så kör vi en § 4 =0)

Byggare Bob

Jag har i princip redan accepterat att min spaniel har så otroligt stark drift på att leta mat och inte bry sig om konsekvenserna så i stället för att försöka få henne att sluta så försöker jag se till att inget spännande är tillgängligt.

Visst, hon nallar en bit macka av ungarna då och då men jag låter ingen mat stå framme som hon kan komma åt.

Det blir enklast så känner jag.

Skulle hon hoppa upp på spisen lär hon bli skrämd som bara den eftersom jag bara kör med gas

Skämt åsido så tar hon sig inte upp på spisen, och det är jag glad för.

En tanke som slog mej i sammanhanget.. Vår gamla vorsthe tog sig friheter med ålderns rätt eller något. Henne tog vi dock gång på gång på bar gärning då hon sedan länge fått försämrad hörsel, vi hörde helt enkelt när det var dags och hon fattade inte att hon åstakommit ngt ljud och att hon var upptäckt.

Bomull i örat en dag då du har tid att ta tag i problemet? Jycken hör då inte när du kommer och sen ngt skrammel framför godbiten som fungerar som lockmedel. Då får du möjlighet att korrigera jycken vid rätt tillfälle och det torde nog göra nytta!

Mvh!

Vänd på problemet! Jag ska inte säga att vi fått bort bänkhoppandet på vår hund (men i princip), vi belönar när hon sitter nedanför bänken. Hon får helt enkelt smaka det som är på bänken om hon håller tassarna borta från bänken. Träna helt enkelt in ett beteende som är oförenligt med att hoppa på bänkarna.

Nu händer det endast ibland att hon hoppar om vi råkat glömma något på bänken och lämnar henne i köket. Men oftare kommer man in i köket med en hund som sitter nedanför bänken och glor på det som hon vill ha vilket man självfallet belönar med att hon får smaka lite, allt från att slicka ur stekpannan till att smaka på brödet.

Om du inte vill ha en hund som sitter nedanför bänken så träna in att i köket ligger man på sin kudde/mattan. Går fortare än man tror, att betinga en kudde/filt eller plats ex. under bordet går otroligt fort om man är frikostig med belöningar i början och ser till att det endast är där som hunden faktiskt kommer åt det den vill ha. Sen är det ju en annan sak om man faktiskt vill använda sig av belöningar i form av mat eller inte...

Hade en staff för inte så länge sedan, otroligt glupsk i maten hon skulle lätt äta ihjäl sig om hon kunde, dock så snor hon inte mat. Därremot glömde vi en nästan full Twist påse på vardagsrumsbordet. Dagen efter var ALLT borta och hon bajsade Daim papper i 3 dagar

Min syrra hade en irländsk setter. Och min inställning var ju förstås att syrran inte tagit i ordentligt, fel timing,inkonsekvent etc.

Och visst var det bidragande men då syrran reste bort en månad tänkte jag att jag minsann skulle försöka jobba bort det hela.

På den månaden så lärde hunden sig att gå i koppel som en ängel, hon kunde plötsligt stanna etc. Men matbiten...

Testade vattenfällor, föremål etc och visst om hon visste att jag var i närheten så fanns inte en chans att hon stal mat.

Men glömde man något framme så var det kört. Det jobbigaste var när jag hittade min rejält vassa förskärare under soffbordet. Jag hade skurit upp något gott och lagt kniven i diskhon. När jag gick ett litet ärende så hade hon hämtat förskäraren och slickat den ren. Utan att skära sig i tungan.

Om man gick ut och gick med henne lös så kunde hon stoppa ner huvudet i de här soptunnorna med lock och små hål om det fanns tex kycklingrester i.

Och så länge det fanns mat i skålen åt hon, allt.

Vet inte hur många lasagne, janssons frestelse etc hon åt upp. En gång snodde hon en matsäcksmacka inslagen i gladpack. När det kom ut så var bajset färdigförpackat. När jag hade henne hemma med min egen hund glömde jag ett kakaopaket framme. Att hon överlevde... Väggarna var dessutom bruna av kakao då hon antagligen "dödat" paketet.

Jag var helt enkelt tvungen att inse att jycken var ett födogeni som var beredd på att dö för en bit mat.

Hon dog 13 år gammal av att njurarna gav upp men med massor av "nära döden upplevelser".

Jag tror att man får inse att ett sådant födogeni alltid kommer att ta chansen och att man måste hitta sätt att minimera problemen. Men förr eller senare lämnar man någon mat framme utan att tänka sig för. Gäller bara att det inte är älgfilén.

/Mikael

Det var ett tag sen man skrev i den här tråden och under sommaren började hunden på göra antydningar till att vilja stjäla mat från bänkar och bord igen.

Har ju provat råttfällor och vatten tidigare utan större framgång, men den här gången hittade jag omedvetet nåt effektivt!!

Det är kanske egentligen lite i grymmaste laget för att skriva här...men det var ju dock inte en medveten handling från min sida, och hunden fick skylla sig själv helt enkelt!!

Vad som hände var att jag eldade i järnspisen i köket en eftermiddag då det var rått å eländigt efter allt regnande.

Passade därför på att laga mat på järnspisen istället för elspisen. Kilade mitt under matlagningen ut till vardagsrummet där dottern satt och ropade på mig...och rätt som det var blev det ett jävla liv i köket.

Rusade tillbaka och såg att dumskallen till hund hade begett sig upp på järnspisen för att stjäla den goda oxpytten som var i stekpannan...

Det blev ingen cykelträning på ett tag då trampdynorna såg lite onormala ut...

Numera tittar han på järnspisen som att den ska anfalla honom vilken sekund som helst, medan han själv blir utfodrad bredvid. Han är även lite skeptisk till kastruller och stekpannan....hehe!

Det var ett tag sen man skrev i den här tråden och under sommaren började hunden på göra antydningar till att vilja stjäla mat från bänkar och bord igen.

Har ju provat råttfällor och vatten tidigare utan större framgång, men den här gången hittade jag omedvetet nåt effektivt!!

Det är kanske egentligen lite i grymmaste laget för att skriva här...men det var ju dock inte en medveten handling från min sida, och hunden fick skylla sig själv helt enkelt!!

Vad som hände var att jag eldade i järnspisen i köket en eftermiddag då det var rått å eländigt efter allt regnande.

Passade därför på att laga mat på järnspisen istället för elspisen. Kilade mitt under matlagningen ut till vardagsrummet där dottern satt och ropade på mig...och rätt som det var blev det ett jävla liv i köket.

Rusade tillbaka och såg att dumskallen till hund hade begett sig upp på järnspisen för att stjäla den goda oxpytten som var i stekpannan...

Det blev ingen cykelträning på ett tag då trampdynorna såg lite onormala ut...

Numera tittar han på järnspisen som att den ska anfalla honom vilken sekund som helst, medan han själv blir utfodrad bredvid. Han är även lite skeptisk till kastruller och stekpannan....hehe!

Tur ska man ha ibland. Eller tur i oturen... Mindre matstölder som resultat av lite blesyrer å¨på spisen..

Jag har själv satt foten på en platta som barn då jag satt på bänken å kollade då morsan lagade mat! Turligt nog var det bara ett stort hål i sockan.. Inget hål i foten

Karl Ö var nog inne på ngt intressant. Att det till viss del är frågan om understimmulans och olydnad. Ta dom på bar gärning, lägg gärna fram lite lockbete och sen en ordentlig tillrättavisning. Kör sen lite sitt, ligg, fot och ge beröm när dom uppför sig.

Erik