Vi insåg för några veckor sen att detta inte skulle fungera speciellt länge till. Ella som var på väg att fylla 14 år fick mer och mer ont, hon hade en ful böld i bogbladet som vi tror att det var en tumör. Hon har trots detta skumpat med på de dagliga promenaderna och varit glad och pigg så det har känts som vi haft lite tid ännu.

De sista dagarna så har vi dock insett att hon haft ont och att vi måste komma till någotslags beslut hur svinvidrigt det än är. Vår tanke att få med henne till sommarstället en sväng till och att ta bort henne där hos svärföräldrarna fick vi överge nu, vi började inse att vi själva sköt på beslutet och att Ella fick betala för detta med smärta och aj.

Förmodligen så påverkade tumören i bogen ryggraden, vi såg att hon vart svag även i bakbenet på den sida tumören satt. Så idag när vi vaknat tog vi beslutet..

Åkte ut till Skepptuna där hon varit med så många gånger förr och där jag skjutit rapphöns för henne på stånd. Hon har apporterat duvor och gäss och jagat som hon brukade där. Fixade en värdig grav åt henne och sen sköt jag en skata som jag kunde distrahera henne med. Hivade iväg skatan några meter men höll emot i kopplet då hon skulle iväg och hämta den..

Sen somnade hon in.

Ella har jagat färdigt och detta är helt igenom jävla svinvidrigt! Fy fan vad det kändes fel att köra hem utan henne, fy fan va mycket kul man har haft med henne. När hon kom in i mitt liv via Madeleine så var hon 5-6 år något och hämmades av en gammal skada i ett framben. Men inte fan brydde hon sig om det, gjorde bland annat ett eftersök med henne då hon gick på tre ben och det var inga problem.

Hon har plockat rätt på en ruskig massa fågel som man skammat, ett antal katter och letat upp gris efter skott. Hon var som vilken vorsteh som helst egentligen, en jaktidiot. Jagar man då mycket så etablerar man en supertät relation till hunden..

Kan tänka mej hur Madeleine kände det när jag och Ella for iväg i förmiddags. Under Ellas ungdom så bodde hon i Skåne med bra tillgång till jakt på fältfågel. De var flitigt anlitade som hundförare på de här olika jakterna och Madelene och Ella var så ruskigt taighta! Just den där jakten över stående är lite speciell, man jagar tillsammans på ett annat sätt än med tex apporterande och jag kan lätt förstå hur M hade det då vi åkt i dag..

Jag har inte jagat många timmar med henne som stående men jag minns iaf en kull rapphöns som vi hittade ute i Skepptuna. Första fågeltagningen fuskade hon på, hon hade då inte jagat på jävligt länge. Andra fågeltagningen så var jag mer på och styrde henne med rösten. Tillslut var jag framme vid hunden och jag såg att Ella sänkte svansen vilket då var hennes sätt att visa att hon hade koll på fåglen. Sen vänder hon sig med huvudet mot mej och undrar vad jag pysslar med, ska vi inte ta den nu husse?

Husse sköt bom i resningen men skit samma, finna fågeln var det största för henne.. Fick skjuta för henne iaf nere på Gotland. Där tog hon tom en skammad rappis som kutande in i en stor nyponbuske, hon roddade länge med den och när hon drog på löpan så tänkte jag...now way! PuckoHipshot, Ella kom ut med en rapphöna ur buskaget..

Fy fan vad det är jobbigt med dessa hundar.. fy fan vad jag saknar den smärtfria Ella.. fy fan va tungt det är nu.

Fan va tungt för er, även om ni gjorde det enda rätta, lider med dig och Mrs P.

Dock är det kul att läsa om jycken som verkar haft ett gott liv trots sina krämpor och besvär, ni får iaf. mycket fina minnen

av Henne som det verkar.

/ Jansson

Beklagar er förlusten!

Tyvärr ger sjukdomar sällan värdiga slut. Varkens hos människans bästa vän, eller hos människan själv. Det är ett svårt beslut att fatta, men samtidigt det mest humana. Har nära anhöriga som avlidit i cancer och det finns tyvärr inget värdigt i att sakta tyna bort. Individen förlorar greppet om livet och sjukdomen tar över. Människan måste dessvärre leva in i det sista när all värdighet sedan länge är borta. Jag har upplevt två fantastiska människor sakta tyna bort och i båda fallen har dom önskat att få somna in och få slippa smärtan och det ovärdiga.

Ert beslut var klokt och värdigt för ni hade möjligheten att förhindra lidandet. Enormt starkt gjort. Man är många gånger starkare än man tror.

Nu har ni fina minnen att tänka tillbaka på. Saknaden efter en god vän avtar med tiden, men glädjen i fina minnen består.

M

Det är lika jobbigt varje gång Hippen!

Beklagar sorgen!

Usch vad tråkigt att höra men en stor eloge att hon fick sluta på jaktmarken!

Har de ont och är gamla finns det faktiskt inget att göra. Det är bara vi människor som envisas med att dra ut på det hela i åratal (ibland) på sjukhus.

Beklagar sorgen och tänker på er!

beklagar verkligen.

det spelar ingen roll om en kompis är hund eller människa, man saknar dem lika mycket oavsett. det finns egentligen inget jag kan säga som kan göra det bättre antar jag. jag kan bara säga att jag känner verkligen själv obehaget av att veta att detta drabbat någon man känner och då vet man att ni har det tungt.

fy fan hippen, jag tycker verkligen synd om er, men ni måste ju haft fantastiska stunder tillsammans som du kommer att minnas hela livet, det är kanske en klen tröst nu men vackra minnen förgyller livet. det är hårt och orättvist och lite man kan göra för att glädja just nu.

ta hand om er.

/Kalle

Beklagar är lika tungt varje gång .

Lasse

Helt rätt beslut och jag lider med er, för jag vet hur fruktansvärt svårt det är med dessa beslut.

Beklagar sorgen.

Fint skrivet om henne, får rent en tår i ögonvrån.

Det här är baksidan med hundägandet...

Beklagar, Hippen..har själv vart där några gånger, och vet hur ont det gör

Beklagar sorgen!

Mvh Niklas

Beklagar kompis.

Enzo gråter.

P

Beklagar!

Vi är många som varit där du är o vi kommer säkerligen komma dit igen.

Det är väl egentligen som det ska vara.

Livet går vidare med nya blöta hundnosar som förhoppningsvis ska fylla tommrummet efter de som vandratvidare.

Hundar har ju fördelen att få sluta i tid.

Tycker det blir värre o värre att ta beslutet..

Fint skrivet, men ledsamt...

Ett riktigt beslut att ta och väldigt fint att hon fick sluta sina dagar på jaktmarken.

Känner med dig och beklagar verkligen Er sorg!!

Usch så ledsamt! Beklagar sorgen

Hippen- sörjer med er i familjen,

det är lika sorgligt varje gång det kommer en ny tråd i denna del av JS.

/Christian

tråkigt men rätt beslut... alltid lika jobbigt när ens vän behöver gå vidare

riktigt bra skrivet,

lika tråkt varenda gång att läsa nå nytt i den hära tråden

lider med dej och famlij

synd att höra hippen :/ nackdelen med att få ha en bästa vän med svans , oavsett om det är en hamster, katt ,hund eller häst så är dom alltid i ens hjärta.

mina kondoleanser till dig och din familj.

Såg först nu vad som hänt...surt

Bra gjort att fixa det som du gjorde...önskar man klarade det själv.

Vet att du har några andra som fyller tomrummet till del.

beklagar hippen! Längtar inte till den dagen man själv står inför samma val..

Oj så tråkigt att läsa Hippen.

Men jag är övertygad att Ella haft ett bra liv och nu står för rapphöns på ett evigt rapsfält någonstans långt långt bort.

Tittar till min Niro som också börjar bli till åren och inser att livet inte vara för alltid.

Tråkigt tungt, men sant

Våra kära vänner ger vänskap och kamratskap som är svårt att förstå för en ickejagande och när det är dags att skiljas från dom tar dom igen ett antal år av de dom gett i glädje. Så länge man som husse kan se sig i spegeln och säga att dom har haft ett så bra liv som bara varit möjligt när dom levde så ska man vara glad för de år man får. Vi som hårdjagar med hundarna ger nog ett optimalt liv åt dom som gör att dom har en annan glädje i livet än att bara vara dörrmatta. Hundar blir inte äldre än så och vi överlever många hundlív. Jag sörjer fortfarande min gamla och den då förra trots att det gått sju respektive två år och vet hur ni känner det. Den jag har nu kommer att bli lika svår att skiljas från och jag hoppas att det ligger långt fram i tiden. Finns det en hundhimmel så hoppas jag att den inte ligger så långt från där jag hamnar.

Jag läste om din hund , du vet att du tog rätt beslut även om det är tufft.

Bryt ihop och gå vidare sa dom till mej och ta mej f-n att dom har rätt.

Lider med er...

Peter