Jämtvalpar till salu.E.J Rälldalens Rulle s/20656/2000.HD A.U.Rita S/45658/2005.HD.A.Tidig jakt i båda föräl.1a älgen skjuten vid 8 mån.

Skäller vildsvin,björn.

Ovanstående är saxat från annons på SJF

Ser jag en liknande annons så ser jag inte det som nåt posivt att man har skjutit en älg för en hund vid 8 månaders ålder, det är bara ren idioti och ingenting annat.

Det är så mkt som kan gå fel med att släppa en hund för tidigt. Istället för att få en hund som blir en mångårig jaktkompis kan du få en hund som är ett nervvrak så fort den får syn på en älg, och sen är helt oduglig till älgjakt.

En hund behöver växa till sig både kroppsligt och mentalt innan man ens funderar på att släppa den i skogen.

Sen när man verkligen ska släppa hunden för första gången är i mångt och mycket en bedömningssak där du som hundägare ska göra ett korrekt val.

Jag blir bara så less på folk som tycker att det är något positivt att en "baby" har skällt älg...........

// JägarNNNNNN

Jag är inte så insatt i dessa älghundar & den hantering & träning man ger dem. Men är inte de hundarna som andra hundar väldigt individuella & hur man hanterar hundar själv. Det finns lika många sätt som hundförare skulle jag tro...

Det är inte att jag säger att detta är rätt, utan känns lite fattigt att döma folk & hundar genom att enbart läst en annons & retat sig på den.

Anledningen till att jag skrev detta inlägg var att jag ville ha lite respons och se vad ni andra tycker om saken så att inte bara min ensidiga tanke/åsikt om ämnet framkommer

Kung Cocos skrev:

Jag är inte så insatt i dessa älghundar & den hantering & träning man ger dem. Men är inte de hundarna som andra hundar väldigt individuella & hur man hanterar hundar själv. Det finns lika många sätt som hundförare skulle jag tro...

JägarNNNNNN skrev:

Sen när man verkligen ska släppa hunden för första gången är i mångt och mycket en bedömningssak där du som hundägare ska göra ett korrekt val.

Som jag skrev så är det ju du själv som jägare kunnig på just din hund som bedömer när det är dags.

Jag har faktiskt funderat en del på detta då jag själv jagar med finnspetsar och där prioriterar tidig jag högt av den anledning att det är bästa sättet att utvärdera hunden avelsmässigt. Att jämföra gamla hundar jaktligt brukar säga mer om ägaren än hundens gener tycker jag. Dem flesta finnar jag ägt har jagat älg som unga och faktiskt ingen som blivit skrämd så min motfråga blir hur vanligt är det med älghundar som blir skrämda av älg och är en hund som blir så rädd att den slutar jaga älg ett bra ämne?

Observera att jag frågar och inte påstår något då mina kunskaper om älghundar är dåliga.

Med tanke på att jag i in ägo har tre jämtar som det skjutits älg för när de varit runt 9 månader gamla och att flera valpar härifrån också blivit skjutet för i den åldern + att jag kommer att ha med ungtiken nu i höst (runt året blir hon), så ser jag mao inget negativt i att jaga med jaktmogna hundar

Den gamle är ju 11 i år och jagar än, fastän hans första älg sköts vid 9 månaders ålder tex

Det är hundägaren som vet när hunden är jaktmogen och ingen annan kan göra bedömningen om ägaren ska släppa hunden eller inte.

Fundera inte så mycket på vad, när och hur andra gör med sina hundar, utan lägg fokus på vad, när och hur som kan göras med de egna vovvarna istället.

Att hänga ut folk så här på forum gillar jag inte, ty det lär inte vara svårt att hitta åt personen bakom annonsen om man vill

Jämta - idiot enligt vissa (tydligen)

Det här är ett intressant ämne som säkert kan diskuteras i all oändlighet

Jag umgås med och vardagslydnadstränar en kopov på drygt 1 år (Daimler) och hans framtid är framförallt som vildsvinshund. Ägaren vill testa honom i hägn för att se hur han reagerar på levande gris men det har inte blivit av än på grund av hundens ganska omogna mentala nivå. Han har bara lek i huvudet

Detta måste vara ett utmärkt exempel på individuellt det är med jaktstart för olika hundar. Vi kommer att släppa honom i hägn om någon månad och förhoppningsvis är han något mer mogen då annars är det bara att hoppas på att grismöte lär honom att dessa djur innebär allvar och att han skärper till sig.

Jag håller med i det som Jämta skrev: det måste vara ägaren som bedömer när det är lämpligt att släppa hunden eftersom ägaren känner hunden bäst.

Jämta

Att hänga ut folk så här på forum gillar jag inte, ty det lär inte vara svårt att hitta åt personen bakom annonsen om man vill

Jämta - idiot enligt vissa (tydligen)

Förstå mig rätt nu !

Min mening äer inte att smutsksta någon utan det jag hade saxat var bara ett exempel för att få lite debatt.

Om det nu skulle vara så att jag har SMUTSKSTAT någon så ber jag så hemskt mycket om ursäkt

Mvh

// JägarNNNNNN

Annonsen är inte min, om nu någon trodde det.

Men eftersom du tycker det är idioti att jaga och skjuta för unga hundar, så ger det ju per automaikt att du anser ägare till dessa hundar vara idioter, eller hur?

Jag är ute med mina unghundar. Inte i primärt syfte att jaga, utan i syfte att de ska få skogsvana, lära sig att söka etc. och när de är mogna för det även skälla älg. När de skäller älg och om läge finnes, så skjuts älgen. Oavsett om hunden är 8, 9, 12, 15 eller 24 månader gammal.

Ni som inte vill släppa hunden på älg så tidigt då, om ni upplever att hunden inte är redo. Får er hund aldrig röra sig fritt utan koppel?`

Inga anklagelser alls, men jag är själv lite i processen så att säga och jag funderar. Jag har en hund som jag vill skall börja söka ut lite från mig, i dagsläget är han en hälsenetrampare i skogen. Han rör sig lite ut från mig, men knappt utom synhåll och då vänder han igen.

Inte för att jag ser detta som en nackdel, han anser att jag är viktig och det underlättar inkallningsträning. Jag vet precis hur jag skall träna honom att få ett vidare sök. Men då kommer frågan: Kan jag göra detta utan att riskera att jag "släpper honom för tidigt på en älg"?

Har inte haft ngn älghund men mina 5 hundar jag har haft har börjat jaga allt ifrån första säsong till 3 tredje säsong. Har dom lösa så de ska bli skogsvana o börjar de jaga så gör dom det, inget jag eftersträvar att de ska jaga timvis första säsongen. men lilltaxen sköt jag rådjur för när hon va drygt 6 mån. rysstövaren va 8 månader på hare & knappt 11 på räv.

Nu är det ju skillnad på att jaga tex rådjur & räv mot en arg älgko. Men som husse/matte märker man ju hur mentalt färdig hunden är.

Min ryska är inte alls lekfull i skogen utan där är det näsan i backen o köra på , hennes bror är tvärtom. Där leks det mer än jagas. Bärs pinnar o dyligt .

Tänk vad hennes husse blev glad när jag skickade bild på första räven & frågade hur bror hennes jagade

Oj-oj het gröt!

Alla normala människor känner riskerna, således torde beslutet ligga på individen som äger hunden.

Helt säkert är att en hund som är halvåret inte fattar sitt eget bästa - kontrollerad learning by doing torde vara receptet. I går satt min 5,5 månaders gråwachtel i kohagens elstängsel för första gången - tjöt som en galning, simmade också över en ström å för första gången och häromdagen skällde han på vildsvin kopplad i lina i ett vetfält. Men jag var där och stöttade alla gångerna och jag tror att alla tre händelserna gjorde honom till en starkare och klokare hund.

Jag kommer naturligtvis inte att släppa honom på gris 1/8, men jag kommer att följa honom nära och nogrannt. Vildsvin är den ultimata utmaningen, min Wachtel skydde dom som pesten tills han var 18 månader trots liknande uppbyggnad. När det kommer så kommer det. 31/1 är denna hund 11 månader, sätter min mössa att gris är skjutet för honom då om inga stora bakslag uppkommer - han är en mentalt starkare individ helt enkelt.

Till dom som säger att jag gör fel säger jag bara javisst - ni vet bäst!

Patetisk sak att reta upp sig på. Nog måste man ju kunna träna hunden att springa lös redan/efter 8 månader, och skäller hunden då en älg som du har rätt att skjuta så varför i h***te skulle man inte göra det? Som du resonerar så måste hunden vara kopplad i minst ett år för att inte bli livrädd för älg.

En annan sak som kanske är värt att fundera över är hur klokt det är att jaga hårt med en hund som är såpass ung som 6-8 månader. De flesta skulle förmodligen inte ge sig till att cykla med hunden vid den åldern.

Är det mer skonsamt mot en ung hund som inte växt klart att låta den jaga kontra att cykla med den? Frågan är fri och jag sitter definitivt inte inne med svaret, men det vore roligt att höra vad andra tycker!

Ingen i tråden "jagar hårt" med valpar/unghundar vad jag kan läsa mig till..

Helt klart är det hälsosamt för en växande hund att röra sig korta stunder i sin egen takt på mjukt och varierande underlag som det är i skogen.

Lika klart kan det vara mindre bra för en växande unghund att trava monotont på stumt underlag någon km några ggr/vecka.

Mina unghundar kommer ut kanske 2 timmar 1-2 gång per vecka för att få skogsvana och när de är mogna för arbetet så hittar och skäller de = matte/husse skjuter.

En hund som inte är mogen att söka ut, hitta, följa och skälla gör det inte heller och således är det nästan en omöjlighet att vare sig "jaga hårt" eller skjuta för en hund som inte är mogen för jakt

En hund som inte är mogen att söka ut, hitta, följa och skälla gör det inte heller och således är det nästan en omöjlighet att vare sig "jaga hårt" eller skjuta för en hund som inte är mogen för jakt

Det där var det bästa jag läst på länge.

Det där sista stycket från jämta gjorde mig lugn och avslappnad när det kom till min hund i alla fall!

Jag gissar att när han har självförtroende nog att söka ut, ja då börjar han bli trygg nog för att klara av jobbet. I alla fall bitvis. Ingen är ju fullfjädrar första viltkontakten.

Jag tror stenhårt på att släppa tidigt och göra hundarna skogsvana. Taxarna har varit färdiga jakthundar vid drygt 6 månader d.v.s. deras första år i skogen. Wachteln skällde gris vid 9 månaders ålder och har fortsatt bra efter detta, enda jag ångrar med honom är att jag inte jagade in honom mer på hare i början och spårade mer första året. För han kunde vara lite mer spårnoga.

Kommer även att släppa Jämten nu den 1 augusti ska bara testa honom i ett hägn med grisar först. Har nog aldrig haft en mer mogen unghund, leker i princip aldrig när vi är i skogen utan det är nosen i backen hela tiden. Enda gången han leker är när han ska käka upp taxen eller wachteln

\mats

En hund som inte är mogen att söka ut, hitta, följa och skälla gör det inte heller och således är det nästan en omöjlighet att vare sig "jaga hårt" eller skjuta för en hund som inte är mogen för jakt

Nu pratar inte vi riktigt om samma sak här.

Vad jag menar är att en hund kan vara "färdig jakthund" vid 6-8 månaders ålder, men den är ju ändå inte färdigväxt! Hur påverkas en växande hundkropp av att jaga flera timmar, vilket inte alls borde vara en omöjlighet om den är jaktmogen.

Hur skulle du själv göra om du hade en ung hund som redan i unga dar uppvisade ett frimodigt sök och ett rejält förföljande. Fortsätta släppa som en vuxen hund eller kanske begränsa släppen något till den vuxit till sig mer?

Sen håller jag absolut med om att det är bra att börja göra hundarna skogsvana tidigt, det är inte det jag svamlar om

Det ar jag redan svarat på: Mina kommer ut ca 2 timmar 1-2 ggr/ vecka i den jaktliga "junior"åldern före ett års ålder.

De släpps inte mer oavsett hur lovande de verkar och hur frimodigt de verkar söka. Min erfarenhet är att det är otroligt få valpar på 7-9 månader som är långt bort från ägaren (om vi håller oss till älghundar vill säga. Finsk spets är en annan femma..). Däremot kan de vara borta längre stunder, fast ändå vara i relativ närhet.

Oj här händer det grejer, vet inte hur ni tänker men det verkar vara lätt att missförstå varandra, att röra sig i skog och mark är helt naturligt för en hund och jag har haft min lös sen den var 6mån, det klarar kroppen av annars är det inget att ha, skelettet på en hund modell mellan är inte färdigt före den är runt 15mån, men det är en helt annan sak och röra sig kan den ändå, skullle man behöva lägga in tiden som begränsning så har vi ett allvarligt hälsoproblem.

Det ar jag redan svarat på: Mina kommer ut ca 2 timmar 1-2 ggr/ vecka i den jaktliga "junior"åldern före ett års ålder.

De släpps inte mer oavsett hur lovande de verkar och hur frimodigt de verkar söka. Min erfarenhet är att det är otroligt få valpar på 7-9 månader som är långt bort från ägaren (om vi håller oss till älghundar vill säga. Finsk spets är en annan femma..). Däremot kan de vara borta längre stunder, fast ändå vara i relativ närhet.

Ok, då hänger jag med på ditt resonemang. Ordentligt med skogsvana under kontrollerade former låter som en bra start på ett jakthundsliv.

En del säger ju konsekvent att man inte bör släppa förrän hunden är minst ett år, något som låter lite konstigt i mina öron. Men var och en gör givetvis sina val utifrån det man tror och anser är bäst.

Intressant synpunkt Pertan!

Varför jag ställde frågan var att det i senaste numret av Jakt & Jägare (nr 6, 2009) var en notis om detta med att släppa unga hundar på jakt, där Dennis Andersson uttalade sig om det olämpliga i det.

Alltid intressant att höra andras åsikter!

Ps. Hittade tyvärr ingen webb-länk till artikeln, det verkar bara publiceras i tidningen.

Det jag inte riktigt förstår är hur de som är starka motståndare till sk tidig jakt menar att man ska kunna ge hunden skogsvana, så att den lär sig söka ut, hålla kontakt, vinda, spåra, hitta och slutligen ställa om man inte är ute i skogen med den unga hunden lös??

Att vänta tills närmaste tillåtna jaktsäsong efter 12 månaders ålder innebär i de flesta fall att hunden är 15-20 månader innan den släpps i skogen, vilket i mitt tycke är alldeles för sent.

Jag bryr mig dock föga i hur andra gör med sina hundar och uppskattar om andra bryr sig föga i hur jag gör med mina hundar. Det som funkar för mig är som jag gör och jag förutsätter att andra gör det som funkar bäst för dem och deras hundar.

Jag vidhåller dock att ingen hund söker, hittar och ställer/driver innan den är mogen uppgiften och att man därför omöjligen kan jaga aktivt (i ordens rätta bemärkelse) med en hund som inte är mogen för det (ganska logiskt tycker jag själv)!

Självklart är det som du säger att en inte jaktmogen hund heller inte jagar.

Vad jag ville komma åt var huruvida jakt kunde vara skadligt (rent fysiskt) för en hund i ung ålder! Detta utifrån resonemanget i artikeln i Jakt & Jägare som jag refererade till ovan.

Enligt mina erfarenheter om tidigt arbete vs kroppsliga men: Risken bedömer jag vara liten. Jag har ju haft hundar i många många år och alltid haft ganska hårt arbetande hundar som fått börja jobba relativt tidigt, så viss erfarenhet har jag ju och än har den ur den här aspekten varit enbart positiv.

Har ju skjutit för både den gamle när han var runt 9 månader - röntgades som drygt 8 åring med B på höfterna. Jagar än 11 år gammal, trots mangling av åg för snart 3 år sedan.

Har jagat med unghanen och skjutit för honom när han var runt 9 månader - röntgades vid drygt 15 månaders ålder med A på höfterna.

Har jagat med ungtiken och skjutit för henne när hon var runt 9 månaders ålder - inte röntgad ännu, men inom kort mellan nyliga löpet och nästa.

Äldre tiken inköptes ojagad som 11 månaders och har sedan jagats med från och med nära 20 månaders ålder (första hösten i vår ägo. köptes i december) och hade även hon B på höfterna vid dryga 2 års ålder.

Har haft andra raser som också ska röntgas för HD och ingen av dessa har fått HD eller andra kroppsliga men, fastän de fått jobba från ung ålder. Känner ex.vis många BC-uppfödare och ägare som börjar valla med hundarna redan vid 3-4 månaders ålder korta svängar och inte många av dessa hundar utvecklar HD.

Om inte de genetiska anlagen för HD/annat finns, så utvecklar inte hunden HD enbart för att den får jobba kortare pass någon/några gånger i veckan.

Nu har jag ju aldrig fallit för frestelsen att släppa duktiga jaktjuniorer fler än max 2 ggr/vecka och inte heller släpper jag dem 2 dagar på raken. Har man fått tag på en lovande och duktig unghund ska man förvalta den väl och låta alla nya upplevelser och erfarenheter landa ordentligt i knoppen på dem. Detta gör att de mognar och håller bättre än om de stressas fram, då den mentala biten oftast är känsligare än den kroppsliga.

Jag tycker det är svårt att få fram mina tankar kring detta i skrift, då jag ofta (som alltid då det kommer till mina hundar) går på ren magkänsla, efter individen och efter vad som känns bra för just den hunden. Jag bara vet hur mina hundar fungerar, vad de svarar på osv., men att förklara det så att andra begriper är mycket svårt anser jag