Jag har funderat lite. Jag är en rätt stor kille, 187cm och 120 kilo, och har i regel inga problem med att rekyl skulle förflytta mig som person eller få mig att tappa balansen, oavsett klass eller vapentyp (utom de riktigt grövsta antar jag, har inte testat).

Det jag dock funderar på är ju att en effektiv rekylmottagning underlättar för snabbare och effektivare andraskott.

Så, vad bör man tänka på för effektiv mottagning? Skytteställning?

Bör jag ha en avslappnad axel, en spänd axel, kanske rent av först en avslappnad axel för att sedan spänna den?

Jag kanske tänker för mycket, men jag vill veta om det är en viktig grej i mitt skytte jag funderar över eller inte =)

Detta är en fråga som folk funderar alldelses för lite på, så bra att du tar upp det! Om vi startar i den ände där rekylen har störst betydelse så är det grovkalibriga studsare, säg .375 H&H och uppåt. Där tycker jag det börjar vara viktigt med skjutställning och hur man håller vapnet, även om man naturligtvis tjänar på det även för normala/klena kalibrar. Det är lite svårt att beskriva i ord men om vi börjar med skjutställningen (stående) så bör man ha axlarna så vinkelrätt saom möjligt mot vapnets längdriktning. 90 grader är inte nödvändigt men man skall absolut inte ligga på 45 grader eller mindre som många har. Jag skulle tro att jag ligger på 75-80 grader. Varför? Jo - rekylen får då hela kroppen att röra sig bakåt, inklusive huvudet eftersom det följer med halsen. Varför? Jo då slipper man få kikarsiktet i pannan! Anledningen till att folk får kikarsiktet i pannan är att de håller kikaren för långt från ögat och kroppen ca 45 grader mot vapnets längdriktning! I rekylen så glider då kolven på axeln eller bara förflyttar axeln bakåt - bingo eftersom huvudet då är "kvar" när kikaren kommer bakåt i rekylen. Skjutställningen med en rät vinkel mot vapnets längdriktning är alltså botemedlet mot inträde i halvmåneklubben. Detta kan ibland käva att man kortar kolven - många gånger är en för lång kolv anledningen till den felaktiga skjutställningen från början.

Regel nr 2 är att hålla i vapnet lagom hårt (så man inte tappar greppet i rekylen) och ha kroppen något framåtböjd med tyngdpunkten lite mer på den fot som är lite framför den andra. Då hinner man återhämta sig mellan skotten snabbast - lite följsamhet är bäst - inte stumt bemötande för då gör det ont. Högerarmens armbåge bör vara inästan i höjd med axeln för att snabbt kunna repetera om utran att ta ned kolven från axeln -och samtidigt med repeteringen får handen som håller i framstocken ta tag hårdare i vapnet och trycka det bakåt mot kolven.

Det är mitt recept på att ta rekyl - eller som elmer keith sa "recoil - relax and enjoy it".

Det är mitt recept på att ta rekyl - eller som elmer keith sa "recoil - relax and enjoy it".

Det är ett uttryck som är lätt att citera men svårt att praktisera

Jag skjuter avslappnat i bänk även med 460 Wby eftersom jag den "hårda vägen" lärt mig att det är det enda som funkar (om man vill uppnå bra precision på tavlan och kunna skjuta maximalt med skott innan axel/nacke ger upp). I stående tycker jag det är lite lurigare. Jag kan nog inte påstå att jag skjuter särskilt "avslappnat" vad gäller kropp, axel, o.s.v. Däremot har jag en avslappnad inställning rent mentalt, dvs jag skiter i vad bössan gör med mig då det viktiga är siktbild och avfyrning (gillar att flina när jag står och skjuter då jag njuter av "åkturen" ).

Det är klart att om siktet börjar slå i pannbenet/ögonbrynet så blir skyttet ganska snart allt annat än avslappnat, så en god utgångsställning och anpassat vapen är a och o.

så bör man ha axlarna så vinkelrätt saom möjligt mot vapnets längdriktning. 90 grader är inte nödvändigt men man skall absolut inte ligga på 45 grader eller mindre som många har. Jag skulle tro att jag ligger på 75-80 grader.

Förstår jag dig rätt i att du förespråkar att man ska ha hela bröstet mot målet alltså? Så att man med geväret ser ut so ett 'L' (om man är vänsterskytt och målet är uppe i taket ). Så att kroppen i skottet får lite rotation?

Yes - förutom rotationen som man skall undvika.

Yes - förutom rotationen som man skall undvika.

Vore intressant hur det går till "i verkligheten", ty en kraft på en sida av kroppen kommer generera en rotation såvida inte ryggen är stelopererad och fäst i gångjärn i ryggslutet

Det där med bröstet rakt mot skjutriktningen funkar då rakt inte för mig. Själv står jag i ca 45 grader vriden från målet, och det tycker jag funkar bra.

Vore intressant hur det går till "i verkligheten", ty en kraft på en sida av kroppen kommer generera en rotation såvida inte ryggen är stelopererad och fäst i gångjärn i ryggslutet

Det där med bröstet rakt mot skjutriktningen funkar då rakt inte för mig. Själv står jag i ca 45 grader vriden från målet, och det tycker jag funkar bra.

Rotationen försvinner ju inte men minimeras med mitt recept. Den bör undvikas av de anledningar jag beskrivit, inte eftersträvas, för då blir man medlem i halvmåneklubben fortare än man hinner blinka ;-))

Du som gillar att skjuta grovt - prova mitt recept så får du se hur det funkar jämfört med dina 45 grader. Ta med en .460 med en pecarkikare så märks skillnaden, garanterat.

Du som gillar att skjuta grovt - prova mitt recept så får du se hur det funkar jämfört med dina 45 grader. Ta med en .460 med en pecarkikare så märks skillnaden, garanterat.

Jag ska ge det ett försök

Nu är ju detta lite olika beroende på hagel och kula antar jag, men jag gissar att relevansen och effektiviteten är densamma mellan ett effektivt och ett ineffektivt sätt att ta emot rekyl.

Jag har testat, vid ett tillfälle, att skjuta med höger fot fram (högerskytt) på lerduvor och hade faktiskt en aningen högre träffprocent än vanligt. Jag hade läst någon artikel om instinktivt skytte, där denna "stängda" ställning hade rekommenderats.

Nu när jag tänker på det inser jag ju att jag då stod mer vinkelrätt mot skottet än jag annars gör. Kan det vara skillnaden som gjorde ökningen?

Nu är jag inte en nog duktig skytt för att ett element skall vara så avgörande, jag är helt enkelt inte nog bra på att göra samma sak varje gång. Men det kommer, och under den tiden vill jag gärna öva in ett effektivt rekylmottagande med.

Jag har testat, vid ett tillfälle, att skjuta med höger fot fram (högerskytt) på lerduvor och hade faktiskt en aningen högre träffprocent än vanligt. Jag hade läst någon artikel om instinktivt skytte, där denna "stängda" ställning hade rekommenderats.

Nu när jag tänker på det inser jag ju att jag då stod mer vinkelrätt mot skottet än jag annars gör. Kan det vara skillnaden som gjorde ökningen?

Sannolikt inte, men desto mer du får hagelbössan i 90 grader mot bröstkorgen desto mer naturlig skjutställning får du. Det är inte särdeles enkelt att svinga om man inte har bössan "rakt fram" och framför allt missar man det viktigaste av allt i hagelskyttet: att lägga an korrekt och lika skott för skott. Kommer man fel i anläggningen är det bara att slösa bort ammunition - samma sak om man inte har en vettig kolvkontakt. Lägger du an med bössan 45 grader i sidled finns det inte en chans att du hamnar på samma ställe varje gång. Det finns en anledning till att man har skränkta kolvar på hagelbössor..... Svinga i sidled gör du företrädesvis i höfterna, inte med bröstkorgen vilket är en tämligen vanlig synd.

Att krypa ihop och "krama om kolven" låter man FSR och de andra som finner glädje i såna saker göra. Vill man skjuta bra med en DS (grova dito i synnerhet), grovkaliber i allmänhet och hagel ska man inte hållas med sånt trams att "krama kolvar". Och då kommer en korrekt rekylhantering som ett brev på posten - det gör inte ont, man kan skjuta i en större vinkel, man träffar mer och det blir så där barnsligt kul att skjuta 375 eller grövre.

Och som en ren bonus minskar problemen med att träffläget ändras mellan ligg, knä och stå om man har bössan rakt och inte snett.

Krama frun i stället!

Krama frun i stället!

Det var banne mig det klokaste jag läst på länge om skjutteknik

Det var banne mig det klokaste jag läst på länge om skjutteknik

Instämmer!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Finns lite stilstudier på hur man inte ska gör.. Bra beskrivet av Mr Fiberclass hur man bör göra. Kan också konstatera att ca 100-130 kilos män har som svårast att hålla fast bössan, möjligtvis pga. impuls kontra styrka. Vikt över resp under detta går ganska bra med grovkalibrigt.

Big Five

Finns lite stilstudier på hur man inte ska gör.. Bra beskrivet av Mr Fiberclass hur man bör göra. Kan också konstatera att ca 100-130 kilos män har som svårast att hålla fast bössan, möjligtvis pga. impuls kontra styrka. Vikt över resp under detta går ganska bra med grovkalibrigt.

Big Five

Väldigt talande bilder. han överst är ett skolexempel på fel stil. Den lite smalare killen i svart t-shirt gör nästan rätt. Kolla skillnaden!

ingen expert men har en sak att fylla ut med som jag upptäckt, som den rekylfegis jag är .

Som Mr. Fiberclass föreslog har jag (innan dess) gjort detta på andras inrådan. när man vänder upp bröstet mot målet och faller lätt framåt blir balansen bättre än den blir när man vinklar sig ur skottlinjen, dessutom är det lättare att ta emot med kroppen i detta läge. Det har medfört att om bössan slår hårt och vill resa sig lite så gör den det utan att den närmar sig huvudet. när man inser detta går det att slappna av mer och titta på målet hela tiden och bössan "får göra som den vill".

detta har medfört för egen del att bössan reser sig (8x57js) och driver ut till höger en aning för att lätt laddas om på axeln och falla tillbaka in i målsökning och nytt skott snabbare än jag kunnat föreställa mig själv.

/Kalle

Efter att alla har varit så seriösa i denna tråd måste jag bara sticka in att jag personligen anser

att "ta den på pannan" får en helt ny och underbart underhållande innebörd när det gäller detta med tung/hård/rapp rekyl,

jag har än så länge klarat mig och mina ögonbryn men jag är ingen fantast av grova kalibrar,

andra som jag har bevittnat har inte klarat sig lika väl och jag har tom sett ett pars skillsmässa inledas på skjutbanan, hon smög upp längs med kolven och tog siktet rakt över näsan i skottet,

inte så bra betyg för maken.

Nåväl lunchdags.

/Christian

Efter att alla har varit så seriösa i denna tråd måste jag bara sticka in att jag personligen anser

att "ta den på pannan" får en helt ny och underbart underhållande innebörd när det gäller detta med tung/hård/rapp rekyl,

jag har än så länge klarat mig och mina ögonbryn men jag är ingen fantast av grova kalibrar,

andra som jag har bevittnat har inte klarat sig lika väl och jag har tom sett ett pars skillsmässa inledas på skjutbanan, hon smög upp längs med kolven och tog siktet rakt över näsan i skottet,

inte så bra betyg för maken.

Nåväl lunchdags.

/Christian

ja, mat!

Nu är ju detta lite olika beroende på hagel och kula antar jag, men jag gissar att relevansen och effektiviteten är densamma mellan ett effektivt och ett ineffektivt sätt att ta emot rekyl.

Jag har testat, vid ett tillfälle, att skjuta med höger fot fram (högerskytt) på lerduvor och hade faktiskt en aningen högre träffprocent än vanligt. Jag hade läst någon artikel om instinktivt skytte, där denna "stängda" ställning hade rekommenderats.

Nu när jag tänker på det inser jag ju att jag då stod mer vinkelrätt mot skottet än jag annars gör. Kan det vara skillnaden som gjorde ökningen?

Nu är jag inte en nog duktig skytt för att ett element skall vara så avgörande, jag är helt enkelt inte nog bra på att göra samma sak varje gång. Men det kommer, och under den tiden vill jag gärna öva in ett effektivt rekylmottagande med.

Tror du inte att den högre träffprocenten kan bero på att du var mer skärpt än vänligt?

Jag har provat lite konsiga saker som att skjuta vänster skytt, skjuta med lapp för högerögat, blinka i skottet (hjälper svingträning tycker jag) och med fel bensällning och visst kan det ge bra träffprocent en kort stund, men det enda jag tycker fungerar i längden är att göra "som man ska", pluss att som dom säger, svinga är som lättast då.

Mr Fiberclass har ju helt rätt.!!

Den största bonusen med att ställa upp (med bröstet mot målet) som han beskriver är ju på rörliga mål.

Där har ialla fall jag störst nytta av detta, det blir otroligt mycket lättare att hålla en bra vågrät rörelse i svingen.

Samt vid snabba anlägg, kan vara bra vid eftersök eller som någon tidigare skrev, instinktivt skytte typ hagel...

Mycket bra skrivet Mr Fiberclass!!

/ Thomas

Förstår jag dig rätt i att du förespråkar att man ska ha hela bröstet mot målet alltså? Så att man med geväret ser ut so ett 'L' (om man är vänsterskytt och målet är uppe i taket ). Så att kroppen i skottet får lite rotation?

Yes - förutom rotationen som man skall undvika.

Personligen vill jag ha en bra första träff istället för att ha en hyfsad rekylupptagning.

Och tekniken här ovan är totalt galen för att få bra träffar.

Mr Fiberclass har ju helt rätt.!!

Den största bonusen med att ställa upp (med bröstet mot målet) som han beskriver är ju på rörliga mål.

Där har ialla fall jag störst nytta av detta, det blir otroligt mycket lättare att hålla en bra vågrät rörelse i svingen.

Samt vid snabba anlägg, kan vara bra vid eftersök eller som någon tidigare skrev, instinktivt skytte typ hagel...

Mycket bra skrivet Mr Fiberclass!!

/ Thomas

Framför allt vid rörliga mål är detta helt uppåt väggarna. Man "låser" ju kroppen på det viset och har svårt att vrida sig på ett vettigt sätt till höger (för högerskyttar). Följden blir att man bara skjuter med armarna istället för med underdelen av kroppen som man ska göra, och då kommer de dåliga skotten som ett brev på posten. Garanterat.

Fast vill man ha riktigt grova kalibrar måste man kanske göra så. Men jag ser inte någon annan fördel med det. Framför allt inte för viltet.

Man kan nämligen stå på ett ben också, eller lägga vänster hand bakom huvudet just i skjutögonblicket. Men det gör skottet varken lättare eller bättre heller.

Blunda i god tid innan avfyrningen är ett annat sätt att få ett dåligt skott.

hmm rätt kul tråd att läsa verkar som att jag inte gör helt fel iaf när det gäller rekrylupptaget ("liten" klenis i svart t-tröja)

Personligen vill jag ha en bra första träff istället för att ha en hyfsad rekylupptagning.

Och tekniken här ovan är totalt galen för att få bra träffar.

Framför allt vid rörliga mål är detta helt uppåt väggarna. Man "låser" ju kroppen på det viset och har svårt att vrida sig på ett vettigt sätt till höger (för högerskyttar). Följden blir att man bara skjuter med armarna istället för med underdelen av kroppen som man ska göra, och då kommer de dåliga skotten som ett brev på posten. Garanterat.

Fast vill man ha riktigt grova kalibrar måste man kanske göra så. Men jag ser inte någon annan fördel med det. Framför allt inte för viltet.

Man kan nämligen stå på ett ben också, eller lägga vänster hand bakom huvudet just i skjutögonblicket. Men det gör skottet varken lättare eller bättre heller.

Blunda i god tid innan avfyrningen är ett annat sätt att få ett dåligt skott.

Du har missförstått det här - man låser inte kroppen och vrider armarna utan du vrider naturligtvis med höfterna och behåller skjutställningen intakt som vid allt skytte på rörliga mål.

Du har missförstått det här - man låser inte kroppen och vrider armarna utan du vrider naturligtvis med höfterna och behåller skjutställningen intakt som vid allt skytte på rörliga mål.

Det går inte om man står vänd med bröstet mot målet. Benet tar slut efter ett tag. Man kan ju också fundera varför ingen elitskytt står så. Och då menar jag verkligen INGEN.

Nåja bara du är nöjd med din stil så är det helt ok för mig.

Hoppas bara inga nybörjare går på det bara och tror att det blir lättare och bättre så

Det går inte om man står vänd med bröstet mot målet. Benet tar slut efter ett tag. Man kan ju också fundera varför ingen elitskytt står så. Och då menar jag verkligen INGEN.

Nåja bara du är nöjd med din stil så är det helt ok för mig.

Hoppas bara inga nybörjare går på det bara och tror att det blir lättare och bättre så

Alltid lika trevligt när det kommer in en ny medlem som kan berätta för oss andra exakt hur det skall gå till att göra något,

Lundbergarn, inte för att på något sätt förta dina förmedlade kunskapers betydelse men jag är av uppfattningen att frågan var hur man hanterar rekyl som ligger på gränsen för vad skytten klarar av,

eller vidare en god rekylupptagning vid skytte med grova kalibrar.

Att man som elitskytt inom viltmål/älgbaneskytte har en annan stil/form är egentligen inte relevant, jag menar med min 5 kilos 308 win kan jag stå precis hur jag vill och den skjuter ändå.

Med en 3,5 kilos 9,3x62 ser jag omgående skillnad om jag har bra eller dålig rekylupptagning, inte bara på tavlan utan även på den tid det tar för återhämtning efter skottet.

Så för att sammanfatta, vi eller snarare jag uppskattar din vilja att dela med dig men inte ditt sätt att göra det på.

/Christian

Hejsan .

Tror egentligen att pudels kärna angående rekyl inte är rak eller pitch/skränkning utan kolvlängden .

De flesta har inklusive undertecknad för lång kolv på de flesta av våra vapen så vi får ingen rät vinkel gentemot vapnet.

För min egen del så är det så att det enda vapnet som jag har korrekt längd på stocken är mitt grövsta & det är det enklaste vapnet att hantera rekylen av.

//Lasse D.