Hornet är väldigt trevlig att skjuta med.

hähä

Jag tycker att min 9,3x62 är mycket behaglig att skjuta med. Då väger den också betydligt mer än min 30-06.

Mitt enkla råd blir att prova några kalibrar, helst bra stockade, och du skall skjuta stående med jägarmässigt stöd.

Problemet är att många sitter i bänk och skjuter, och då blir det snabbt otrevligt. I skogen känner man aldrig av rekylen, så för en jaktbössa tycker åtminstone inte jag att rekylen ens är av något större intresse. Dock måste man ha en annan bössa som man skjuter mycket med för att ha mängdträningen, den kommer man inte undan. Min 30-06 fyller den funktionen i mitt skåp.

En sak till du skall fundera på: Äldre bössor är ofta stockade för skytte på frihand över öppna riktmedel, något som fundamentalt skiljer sig åt från att sitta i bänk med kikare. De gamla järnen får därför oförtjänt rykten som storsparkare, eftersom de spöar dig rejält när du sitter i bänken. Att de är mycket smidiga och trevliga i skogen märker man inte förrän man står där och älgarna kommer. Det skall man komma ihåg tycker jag. Min gamla 640 är tex mycket behaglig både att bära länge, att skjuta med i verkliga situationer och att hantera i övrigt.

Ämnet har ju varit uppe några gånger, en hva kan leverera rekyl som få genom benmärgen, haft div kalibrar och provat lite fler, den sako jag sålde var det inga problem att skjuta liggandes med på 300m och uppåt, en trevlig kaliber som förtjänar sitt namn som drottning av afrika, gav en duns men ingen smäll, provat några i 30-06 som jag verkligen inte gillar.

Finns grövre kalibrar att tillgå som man skjuter synnerligen bra med, tror det handlar om inställningen till vapnet, dock är det inte helt gratis att öva med grovsingarna, i 9,3 är det inte billigast men överkomligt, stående skytte är sällan problem det är när du kryper ner bakom kolven och pillar in den på 3-500m

Jag har själv en garderob från .22 hornet till .375 och jag använder samtliga till jakt i varierande omfattning. Samtliga vapen hänger också med till skjutbanan och skjuts in, testas för precision och träffläge på avstånd upp till det jag avser att jaga på, och lite till. Detta är för mig träning, eftersom jag till 99% avlossar skott under jakt med bra stöd. I dessa fall, när man ligger ned osv, för att få maximal precision, märks det klart att rekylen har betydelse för träffbilden. Det är en fysikalisk verklighet att skillnad i stöd och rekylupptagning ger större träffbildsförstoringar med mer rekyl eftersom bössan rör sig mer helt enkelt. Som jämförande exempel kan nämnas att inom tävlingsskytte med såväl pistol och gevär där man eftersträvar hög precision, så vinner oftast klenast möjliga kaliber med minsta möjliga rekyl. Det är ett faktum.

Om vi sedan pratar om att skjuta på älgbanan och liknande skytteformer där inte precisionen är avgörande eftersom stödet är ganska dåligt och tavlan stor, har rekylen liten betydelse. Jag gjorde ett ovetenskapligt test en gång för många år sedan på älgbanan och vi var tre skyttar med varierande erfarenhet som sköt likadana bössor, fast i olika kalibrar; 6,5x55, .30-06, .300 Win Mag och .375H&H. Bästa serien har jag faktiskt för mig sköts med .375... Jag kan komma ihåg fel men i vart fall kunde man inte se en trend där kalibern var det avgörande. Och återigen, testet var inte vetenskapligt. Jag tvivlar inte på att man i snitt på en stor mängd serier skjuter bättre med 6,5x55 än med .375, men .375 räcker tveklöst till för att skjuta godkänt på älgbanan.

Vad det lilla testet visar på som jag tycker är mer intressant, nämligen vad som är relevant under jakt. Ett skott under jakt märker man inte ens av i normala fall, och då spelar inte kalibern någon roll utom för det extrema långhållsskyttet med bra stöd. Jag övar därför med "normala" kalibrar på älgbanan, men jagar med grova. Det går alldeles utmärkt, så länge bössorna i övrigt är i princip identiska.

Instämmer med Ola. Just hur rekylupptagningen sker är ett ofta underskattat problem, som ger litet utslag med klena kalibrar men kan ge stora effekter med grövre dito. Jag sköt härom året en älgkalv med min .375:a, där det inte gick som avsett även om nu kalven inte gick längre än 70 m. Kalven var helt ostörd och stod still på knappt 100m, men det enda stöd jag hade att tillgå var egentligen för lågt för att utnyttja stående och för högt för att nyttja knästående. Därmed kröp jag ihop över stödet, utan att reflektera mer över det. Jag stod still, kalven stod still och hårkorset låg still och helt rätt när jag kramade av skottet. Studsaren gled dock ned över axeln i skottet, och träffen satt c:a 25 cm fel. Jag är övertygad om att effekten inte blivit lika stor med min .308. Man få helt enkelt tänka sig litet mer för hur man tar upp rekylen om man skjuter grovt.

Det är aldrig fel att öva skytte stående utan stöd, knästående, sittande osv eftersom man inte alltid har ett optimalt stöd att tillgå när det gäller. Man skall sträva efter stöd, men också kunna skjuta utan.

I all välvilja att vilja sprida budskapet att använda stöd så ofta det går glömmer man bort grundkunskaperna att känna ditt vapen och att kunna skjuta med det under olika förhållanden inkl stående utan stöd. Älgbanan är ju bra träning i just det avseendet.

Rekylupptagningen har många parametrar, så det är svårt att säga hur mycket den påverkar och i vilka skjutställningar med vilka vapen den har betydelse för träffläget.

Sedan tror jag att många har för stor förstoringsgrad på sina grövre bössor. Detta medför ofta en känsla av att man "vispar runt" mer än normalt och därför sätter man sig ned med stöd, släpper lite greppet kring vapnet och mot axeln och intar en mer "luftgevärsskytteposition", något som ger bästa förutsättningarna för en otrevlig rekylupplevelse.

Hemligheten är ju att slappna av och låta kroppen röra sig med bakåt i rekylen, då är det inte alls obehagligt och träffen sitter där den skall. Med en 4x kikare är det ur den synvinkeln faktiskt lättare att slappna av och jag jagar då inte orre med min 9,3x62.