Har absolut inget emot någon kennel, tycker bara att en del saker som jag ser är lite märkliga, tycker dessutom att det är mycket synd, då höftleder, armbågsleder, EP, kroniska livmoderinflammationer,lungudem mm. mm. aldrig skulle behöft finnas om man tänkte på aveln och inte på pengarna. Eller har jag helt fel där oxå? Klart att mycket görs, men säg inte att det inte handlar om stålar och prestige, men mest om stålar. Tänk så många som lagt ner så mycket tid på sina hundar för att lagom när dom är färdiinjagade behöva avliva just för en sådan här sak. Sen om kenneln lämnar jaktgarranti och skickar nya valpar hit och dit spelar knappast någon roll, tiden man lagt ner får man aldrig tillbaka.

den som inte inser vilka pengar det ligger i valpar efter champions och hur dåligt betalt man får för omeriterade valpar

Jasså? Är det så?

Har jag aldrig märkt någon skillnad på. Jag har fått och får lika mycket för mina valpar oavsett vad föräldrarna har för meriter jag.

Har iofs sett valpar efter jch-föräldrar som reas ut för 4-5000:- titt som tätt, hur nu det kan komma sig med ditt resonemang?

Är ju liksom den som är uppfödare som sätter priset och dumpar man det, får man skylla sig själv.

Fast Göran, finns det verkligen så mycket pengar inblandat i Sveriges jakthundsavel?

Jag menar - med tanke på alla kostnader runtomkring meriteringen - det borde inte bli mycket kvar efter alla resor, avgifter hit och dit, förlorad arbetstid osv... eller?

De enda som verkligen tjänar på sin avel är väl småhundskennlarna med chihuahua, kineser och yorkshireterrier. De behöver knappt ha meriter, ja inte ens vara reggade, för att kränga småvalpar på varje löp och tjäna storkovan.

Jag vill inte ha samma syn på proven som just ni har i avelssvängen. Det kanske ni har förstått här ovanför i det jag skrev. Jag tror att om man får igång detta skulle man nog kunna hitta nog intresserade för att ställa upp en dag vid kanske ett eller två tillfällen om året. Det är jag faktiskt fullkomligt övertygad om. Kan man förankra en sådan här rörelse, ja då kommer det ju att komma folk. Och handlar det inte om avel, ja då ligger det nog väldigt lite ekonomiska intressen och ganska många som är med för att de är intresserade =)

Blandar du inte ihop olika saker? De "traditionella" jaktprovens syfte är, som andra redan nämnt, till för att utvärdera aveln inom rasen. Har inget att göra med om man är med i "avelssvängar"!

Individuella tester av en hunds förmåga är en annan sak. Finns flera sådana, bl.a. är väll wachtelklubbens gristester öppna för alla hundar? Likaså retriverklubbarnas apporteringstest? Viltspår är som tidigare nämnts öppna för alla. Tidigare fanns, vill jag minnas, även apporteringstest i SJF regi. Kanske dags att väcka liv i igen?

Att en bra jakthund skulle ratas och utestängas från jaktlag för att den inte är jaktprovsmeriterad? Har det hänt eller är det bara ett påstående för att stärka din argumentation??

Men snälla Göran...vad handlar det här om egentligen?Avundsjuka?Missunsamhet?

Självklart ska en valp från meriterade föräldrar kosta mer än från omeriterade, tycker jag iaf. Sen är det upp till dig

var du vill köpa valp.Är det snålheten som avgör...ja, då får man stå sitt kast tycker jag.Det finns förmodligen en anledning till

varför en Toyota kostar mer än en Lada.Man får det man betalar för.Men självklart är det ingen garanti att alla hundar bli kanoner, det bör man vara medveten om.

De stora jakthundskennlarna som tjänar hundratals kronor är nog lätträknade.När du pratar kennlar så bör du ha i åtanke att de redovisar(ska iaf) inkomster och utgifter och betalar skatt precis som företag, så en såld valp för 8000:- är inte 8000:- i fickan...det är det många som inte tänker på. Lägg till kostnader för meritering, resor, parningsavgifter osv osv...i slutändan är det nog inte så stor vinst ändå...inte lika stor som du tror iaf. Jag tror hellre att den tikägare som tar nån enstaka kull kanske vart 4:e år kan få lite bättre snurr...dom redovisar sällan och skattar därför inte. Lägg också till all den tid det tar att ha en valpkull.Jag har själv inte kennel...dock min flickvän och vid dags datum tror jag det är 36kullar hon fött upp....så jag har nog fått vara med å se att det innebär en hel del jobb. Nu är det inte jakthundar hon håller på med så det skiljer nog endel där...men har man bra kontakt med valpköparna som ringer titt som tätt...gärna lördagkvällar kl 21(dom hälsar gärna på då också) så tror jag du inser att det inte bara är en dans på röda rosor och pengar som väntar.

Men bevisa gärna motsatsen...säg upp dig från ditt jobb..skaffa ett par bra tikar och försörj dig...det är ju trots allt en jäkligt lukrativ bransch där man tydligen kan göra sig pengar ;-)

Vad är det förresten för hundar du pysslar med?Vi har iaf inte samma erfarenheter märker jag....

Tänkte på en grej..

Om vi nu leker med tanken att vi ska fixa jaktprov till blandisar o icke reggade hundar osv.

Hur delar vi då upp det ?

Hur vet vi vad som är det optimala arbetssättet för den individen som ska starta på provet?

Ska storleken avgöra om den får starta på tex grytprov.

O vilket arbetssätt är bäst för den blandningen förliggare eller sprängare?

Har vi en blandning mellan tex stövare o jämte, kanske lite pointer i oxå.

Ska den dömmas efter älghundsregeler eller de engelska fågelhundarnas regler.

Ska den va Rådjursren o dömmas efter stövarnas..

Korsning vallhund/vorsther ska den valla eller stå?

Wachtel som populärt korsas med gråhund/jämte/laika osv.

Nu när jag tänkt till lite o dratt en virre så insåg jag att en sån här provverksamhet kommer bli hur komplicerad som helst..

Vad gäller här ovanför så får man väl snarare ha någon form av "avsiktsprov". Typ att man anmäler sin stövar/jämte/pointer till ett jaktprov för Rådjursjakt, eller harjakt, eller... ja. Vill man då visa meritering inom flera områden, ja då får man anmäla sig till flera prov?

För poängen med rasspeficika prov försvinner väl med blandras?

Om hunden tar sig ner i någon form av standardgryt och gör ett bra jobb, ge den en etta, kommer den inte ner kanske man kan rekommendera ägaren att fokusera sig på en annan jaktform med den hunden?

Som dig ser jag att det inte blir lätt, men jag ser att den kan fylla en funktion.

Blandar du inte ihop olika saker? De "traditionella" jaktprovens syfte är, som andra redan nämnt, till för att utvärdera aveln inom rasen. Har inget att göra med om man är med i "avelssvängar"!

Individuella tester av en hunds förmåga är en annan sak. Finns flera sådana, bl.a. är väll wachtelklubbens gristester öppna för alla hundar? Likaså retriverklubbarnas apporteringstest? Viltspår är som tidigare nämnts öppna för alla. Tidigare fanns, vill jag minnas, även apporteringstest i SJF regi. Kanske dags att väcka liv i igen?

Dessa visste jag inget om, det lät helt klart intressant. Finns det något intresse för dem då?

Att en bra jakthund skulle ratas och utestängas från jaktlag för att den inte är jaktprovsmeriterad? Har det hänt eller är det bara ett påstående för att stärka din argumentation??

Själv har jag inte varit med om det, då jag har min första egna hund nu och det är en unghund/valp så jag har inte råkat ut för detta. Jag känner dock en som har varit med om det, ett jaktlag som inte ville släppa in en hund i jakten utan man lånade istället in hundar från andra ställen som man ansåg vara "bättre".

Vad gäller här ovanför så får man väl snarare ha någon form av "avsiktsprov". Typ att man anmäler sin stövar/jämte/pointer till ett jaktprov för Rådjursjakt, eller harjakt, eller... ja. Vill man då visa meritering inom flera områden, ja då får man anmäla sig till flera prov?

För poängen med rasspeficika prov försvinner väl med blandras?

Om hunden tar sig ner i någon form av standardgryt och gör ett bra jobb, ge den en etta, kommer den inte ner kanske man kan rekommendera ägaren att fokusera sig på en annan jaktform med den hunden?

Som dig ser jag att det inte blir lätt, men jag ser att den kan fylla en funktion.

Tänkte inte på de

Fast om vi då tänker avsiktsprov på tex rådjur.

Redan där har vi väl lite olika sätt som de hundraser som ska jagar rådjur döms efter.

En wachtel eller tysk ska kortdriva viltet viss tid medans en tax eller drever ska driva om de nu är 2 x90 min för att få 1:a pris.

De stående fågelhundarna döms oxå efter lite olika regler o synsätt.

Engelska raserna ska ha större och snabbare sök än tex de tyska.

Inte lätt dehär..

Själv har jag inte varit med om det, då jag har min första egna hund nu och det är en unghund/valp så jag har inte råkat ut för detta. Jag känner dock en som har varit med om det, ett jaktlag som inte ville släppa in en hund i jakten utan man lånade istället in hundar från andra ställen som man ansåg vara "bättre".

Jag tycker givetvis att man ska prioritera egna lagets hundar framför inlånade och att alla ska få chansen att jaga in sin hund. Ansågs den inlånade vara bättre endast av skälet att den var jaktprovsmeriterad?

NS: jag kan tyvärr inte svara på det nu. Jag är alldeles för oinsatt i själva utövandet av provverksamheten =)

Men jag tror nog att man kan göra antingen ena eller andra sättet:

1. Man har två olika prov/bedömningsverksamheter som man i förhand definierar och bedömer efter.

2. Man har ett prov men är "öppen" för båda sätten att utföra hundarbetet på och markerar på formuläret "arbetssätt", betyg och kommentarer. Typ =)

Kallel: Skall jag vara helt ärlig beror det i det här fallet snarare på mentaliteten hos jägarna i laget än hos hundarnas kapacitet. Ett jaktlag som är rädd för att missa "köttdelen", som bara vill jaga första älgjaktsveckan och hellre har en erkännt duktig hund än hjälpa till vid injagning av en ny eller rent av släppa in en ny men duktig hund på området p.g.a. risken att inte få köttlotten.

Samtidigt tror jag att detta kan hjälpa väldigt många som vill få kvitto på sitt jobb med hunden. Det är ju speciellt för de som inte har intresse i avel, så att kalla dem för champinjoner blir ju fel. Men att säga att de har fått en etta eller två på jaktprov är ju alltid meriterande. Både för tränaren och för hunden! =)