Jag tänkte börja med hela storyn runt om, men jag kör en snabb sammanfattning på slutet så att de som inte vill läsa allt får lite koll i alla fall, och för de som läser allt får mer komprimerat.

Jag och min hustru har skaffat en hund, vi hämtade honom 1/6 2009. Han var då 13½ vecka (vi fick veta om hans existens dagarna innan och bestämde oss i all hast) och vägde 12.9 kg. En blandning mellan Jämthund (båda föräldrarna) gråhund, labbe, collie (mamman) samt finnspets och norrbottensspets (pappan). Valpen togs inte med jakt i första rummet utan som sällskapshund med option på jakt om det funkar. Vi visste att det var senare än man brukar ta en valp, men vi blev småkära och tog hem honom. Han fick namnet Arik, och allt gick så underbart bra till en början. 3 dagar, sen var han rumsren (utan rumsrenträning där han kom ifrån, då de hade stor hundgård), han drog aldrig i koppel, sov långa nätter och var så snäll och fin. Jag skall säga redan här, som i rubriken, att det här är våran första egna hund, även om vi båda vuxit upp med jakthundar i familjerna.

Eftersom vi bor i lägenhet, och det bor en del hundar i närheten, valde vi att träna honom med koppel redan från första dagarna. Han var rätt stor och sprang snabbt, så han skulle för snabbt röra sig utanför min/våran chans att agera om han mötte något som var dåligt. Givetvis fick han gå lös med, men inte nära hemmet så han fick gå lös efter en bit.

Även här gick det finfint, inget drag i koppel och han lyssnade bra. Ju mer han växte upp, desto mer insåg vi att vi skulle få en stor hund. En vacker hund anser vi, med mycket drag från jämten bland annat. Under hösten har vi gått en valpkurs med honom, och det var då vi verkligen insåg att det var något som saknades i våran samvaro och träning med hunden.

Under kontaktträning och linförighet så var det väldigt svårt att få kontakt med hunden. Det var inte förrän jag hittade frolic som jag alls fick hans uppmärksamhet under träningen utanför kursen, och under kursen var det bara när kursledaren gick med honom som han gav uppmärksamhet på föraren. Jag gör här antagandet att det är för att han är ny och spännande, och säkerligen för att han vet hur han skall låta/röra sig för att vara ledaren.

Under senhösten jobbar vi en del med linförighet, inkallning och annat, men inget klickar riktigt bra. Under denna period går hunden även igenom sin fysiska könsmognad och går från att vara lugn och sansad till rätt spattig och sedan tillbaka till rätt lugn. Här började han även skälla på hundar, men BARA om han satt i bilen när han såg dem och vi satt i bilen med. ALDRIG annars. Än idag skäller han inte på hundar om han är ute eller i närheten av dem.Vi bor kvar på samma ställe, så vi har några slingor i närheten mellan 3-5km som vi går dagligen, och så ofta jag kan försöker jag få promenader där jag får ha honom lös i skogsmark. Frugan vill inte släppa honom lös då hon inte litar på att hon får hem honom.

Under den här perioden går det upp och ner i lydnad och hur han beter sig i koppel. Han har börjat dra mycket mer och strypet används faktiskt nu. Vid möten med andra hundar så drar han och vill sååå gärna dit hela tiden, oavsett om de morrar eller visar glädje. Senare kom vintern och hunden älskar snö. Är vi ute i snö blir han gärna busig och glad, det underlättar. Fast dagarna innan jul blev det riktigt illa. Vi kunde knappt ha hunden ute utan att bli bogserade, oavsett var vi gick i närområdet. Det var så att när jag jobbade kunde frun ringa och nästan gråta i förtvivlan, för att vi vill verkligen ge honom långa och glada promenader och vi vill inte behöva bli frustrerade mer än nödvändigt.

Sedan kom julafton och lite ledighet, långa skogspromenader och annat. Hunden minskar på dragandet, och jag/vi gör antagandet att det ökandet bogserandet strax innan kom från underaktivering. En kort period strax innan nyårsafton hade vi även en nästan deprimerad hund. Varken lek, kel, promenad eller godis kunde få upp öronen eller svanen mer än någon sekund. Då tog jag ut hunden, mitt i natten (jag jobbar mkt natt och är vaken nattetid annars, som nu ), och hade honom lös på en av våra promenader på 5km. Hela vägen gick vi, och det tog mer än två timmar, nästan 2½, för att det blev avbrott och annat då han valde andra vägar och jag väntade på honom. Jag skulle aldrig våga gå med honom så dagtid för han smet in på vissa gårdar och kom tillbaka då han nosat klart (jag vet, det är inte ok vanligtvis, men jag ville ha en gladare hund!), eller vanligtvis. Efter det har jag inte sett öronen annat än glada på hunden, så något den natten hjälpte.

Jag har gjort några antaganden om mitt/vårat hundägande under sommaren/hösten och nu vintern, som jag tänkte presentera här.

Lite kortfattat kan man säga:

* Jag har en unghund på 10½ månad

* Jag vill ha bättre kontakt med hunden för att kunna träna linförighet och mycket annat.

* Jag vill hitta ett sätt som får hunden att tycka att jag är intressant nog att välja bort annat för.

* Jag har även en hund som alltid vill gå kopplets längd, alltså även om han inte drar så sträcker han kopplet.

Antaganden:

* Jag har säkerligen gjort tusentals fel under tiden, och inte varit nog konsekvent, både jag och min fru.

* Att ta en hund vid 13½ vecka, och sedan börja träna disciplin direkt, är för sent för att få första bästa kontakten och för tidigt för att träna då man borde leka och skapa kontakt

* Att vi har varit "för nöjd" där tidigt när allt gick mumma, och inte märkt när det gick "utför" och då bara låtit det gå istället för att börja ställa krav vid rätt tillfällen

* Vi har inte lagt en nog bra grund i relationen med hunden för att kunna ställa de höga kraven vi önskar

Jag vill:

* Ha en relation till hunden där han ser mig/oss (i förlängningen) som ett naturligt fokus och en plats att komma till, att se till för ledning och råd

* Veta hur jag kan uppnå detta med en 10½ månad gammal unghund, som är glad, trevlig och gillar att leka, men är väldigt intresserad av ALLT annat än mig när vi är ute.

Visst, det finns tillfällen när allt känns bra. Jag har testat gå ut sent med honom, bara en kiss-sväng innan sängen, och då har han fått gå med kopplet släpandes bakom och rent av gått fot några hundra meter fram och tillbaka, och nu ikväll när vi var ut på kvällspromenad (3km) och då behövde jag knappt säga till alls när vi gick utan han drog nästan inget. Då blir jag glad, och då vill jag även veta hur jag kan ta tillvara på tillfällena?

Jag tänkte börja med hela storyn runt om, men jag kör en snabb sammanfattning på slutet så att de som inte vill läsa allt får lite koll i alla fall, och för de som läser allt får mer komprimerat.

Jag och min hustru har skaffat en hund, vi hämtade honom 1/6 2009. Han var då 13½ vecka (vi fick veta om hans existens dagarna innan och bestämde oss i all hast) och vägde 12.9 kg. En blandning mellan Jämthund (båda föräldrarna) gråhund, labbe, collie (mamman) samt finnspets och norrbottensspets (pappan). Valpen togs inte med jakt i första rummet utan som sällskapshund med option på jakt om det funkar. Vi visste att det var senare än man brukar ta en valp, men vi blev småkära och tog hem honom. Han fick namnet Arik, och allt gick så underbart bra till en början. 3 dagar, sen var han rumsren (utan rumsrenträning där han kom ifrån, då de hade stor hundgård), han drog aldrig i koppel, sov långa nätter och var så snäll och fin. Jag skall säga redan här, som i rubriken, att det här är våran första egna hund, även om vi båda vuxit upp med jakthundar i familjerna.

Eftersom vi bor i lägenhet, och det bor en del hundar i närheten, valde vi att träna honom med koppel redan från första dagarna. Han var rätt stor och sprang snabbt, så han skulle för snabbt röra sig utanför min/våran chans att agera om han mötte något som var dåligt. Givetvis fick han gå lös med, men inte nära hemmet så han fick gå lös efter en bit.

Även här gick det finfint, inget drag i koppel och han lyssnade bra. Ju mer han växte upp, desto mer insåg vi att vi skulle få en stor hund. En vacker hund anser vi, med mycket drag från jämten bland annat. Under hösten har vi gått en valpkurs med honom, och det var då vi verkligen insåg att det var något som saknades i våran samvaro och träning med hunden.

Under kontaktträning och linförighet så var det väldigt svårt att få kontakt med hunden. Det var inte förrän jag hittade frolic som jag alls fick hans uppmärksamhet under träningen utanför kursen, och under kursen var det bara när kursledaren gick med honom som han gav uppmärksamhet på föraren. Jag gör här antagandet att det är för att han är ny och spännande, och säkerligen för att han vet hur han skall låta/röra sig för att vara ledaren.

Under senhösten jobbar vi en del med linförighet, inkallning och annat, men inget klickar riktigt bra. Under denna period går hunden även igenom sin fysiska könsmognad och går från att vara lugn och sansad till rätt spattig och sedan tillbaka till rätt lugn. Här började han även skälla på hundar, men BARA om han satt i bilen när han såg dem och vi satt i bilen med. ALDRIG annars. Än idag skäller han inte på hundar om han är ute eller i närheten av dem.Vi bor kvar på samma ställe, så vi har några slingor i närheten mellan 3-5km som vi går dagligen, och så ofta jag kan försöker jag få promenader där jag får ha honom lös i skogsmark. Frugan vill inte släppa honom lös då hon inte litar på att hon får hem honom.

Under den här perioden går det upp och ner i lydnad och hur han beter sig i koppel. Han har börjat dra mycket mer och strypet används faktiskt nu. Vid möten med andra hundar så drar han och vill sååå gärna dit hela tiden, oavsett om de morrar eller visar glädje. Senare kom vintern och hunden älskar snö. Är vi ute i snö blir han gärna busig och glad, det underlättar. Fast dagarna innan jul blev det riktigt illa. Vi kunde knappt ha hunden ute utan att bli bogserade, oavsett var vi gick i närområdet. Det var så att när jag jobbade kunde frun ringa och nästan gråta i förtvivlan, för att vi vill verkligen ge honom långa och glada promenader och vi vill inte behöva bli frustrerade mer än nödvändigt.

Sedan kom julafton och lite ledighet, långa skogspromenader och annat. Hunden minskar på dragandet, och jag/vi gör antagandet att det ökandet bogserandet strax innan kom från underaktivering. En kort period strax innan nyårsafton hade vi även en nästan deprimerad hund. Varken lek, kel, promenad eller godis kunde få upp öronen eller svanen mer än någon sekund. Då tog jag ut hunden, mitt i natten (jag jobbar mkt natt och är vaken nattetid annars, som nu ), och hade honom lös på en av våra promenader på 5km. Hela vägen gick vi, och det tog mer än två timmar, nästan 2½, för att det blev avbrott och annat då han valde andra vägar och jag väntade på honom. Jag skulle aldrig våga gå med honom så dagtid för han smet in på vissa gårdar och kom tillbaka då han nosat klart (jag vet, det är inte ok vanligtvis, men jag ville ha en gladare hund!), eller vanligtvis. Efter det har jag inte sett öronen annat än glada på hunden, så något den natten hjälpte.

Jag har gjort några antaganden om mitt/vårat hundägande under sommaren/hösten och nu vintern, som jag tänkte presentera här.

Lite kortfattat kan man säga:

* Jag har en unghund på 10½ månad

* Jag vill ha bättre kontakt med hunden för att kunna träna linförighet och mycket annat.

* Jag vill hitta ett sätt som får hunden att tycka att jag är intressant nog att välja bort annat för.

* Jag har även en hund som alltid vill gå kopplets längd, alltså även om han inte drar så sträcker han kopplet.

Antaganden:

* Jag har säkerligen gjort tusentals fel under tiden, och inte varit nog konsekvent, både jag och min fru.

* Att ta en hund vid 13½ vecka, och sedan börja träna disciplin direkt, är för sent för att få första bästa kontakten och för tidigt för att träna då man borde leka och skapa kontakt

* Att vi har varit "för nöjd" där tidigt när allt gick mumma, och inte märkt när det gick "utför" och då bara låtit det gå istället för att börja ställa krav vid rätt tillfällen

* Vi har inte lagt en nog bra grund i relationen med hunden för att kunna ställa de höga kraven vi önskar

Jag vill:

* Ha en relation till hunden där han ser mig/oss (i förlängningen) som ett naturligt fokus och en plats att komma till, att se till för ledning och råd

* Veta hur jag kan uppnå detta med en 10½ månad gammal unghund, som är glad, trevlig och gillar att leka, men är väldigt intresserad av ALLT annat än mig när vi är ute.

Visst, det finns tillfällen när allt känns bra. Jag har testat gå ut sent med honom, bara en kiss-sväng innan sängen, och då har han fått gå med kopplet släpandes bakom och rent av gått fot några hundra meter fram och tillbaka, och nu ikväll när vi var ut på kvällspromenad (3km) och då behövde jag knappt säga till alls när vi gick utan han drog nästan inget. Då blir jag glad, och då vill jag även veta hur jag kan ta tillvara på tillfällena?

kan tipsa om ett sätt som har funkat på min hund när det gäller att få hunden att sluta rycka i kopplet.

ryck till i kopplet inte hårt men bestämt när hunden drar och upprepa detta varje gång hunden drar i kopplet till slut fattar hunden att den inte ska rycka och försöka dra dig.

att ta hunde vid 13 v är nog inget problem i sig då jag tagit båda mina i den åldern, första hunden var som en dröm(tik) mycket som du beskriver början,,,,sen tog jag en hanhund nu i sommras och där var det svårt att få kontakten,,,men då har jag inte lagt ner spec mycket tid utan ö't honom gå vind för våg..å han knde göra svängar på närmare 30 min som 5 mån valp och detta är en vorsteh som ska joba i närhet av sin förare...men då började jag ta med honom till jobbet och kör egentid och då har det blivit mycket bättre ,,,väldigt sällan han lämmar synfältet allt för länge...och visst drar han iväg om han får nått i näsan men som jag uppfattat det så blir det bara någa minuter nu för tiden. men kommer oxo ihåg hur tiken gjorde att jag fick härdsmälta ibland även i höst "försprang sig" på doft och hammnade långt ifrån mig...men hennes polett trillade dit på rikt nu i oktober och går jätte fint sen dess ...så jag vet att det går nog till sig när man börjar praktisera akt över honom på riktigt och han ser att mest action får han i närheten av mig,,,,så jag är inte orolig men det känns jobbigt ibalnd=)

så tror det löser sig med tiden och erfarenheten dom är ju unga ännu min 7 månader å andra 2,5 år

Hej.

Jag har en hane på 10 månader själv och känner igen en del av det du skriver. Detta är min fjärde hund och jag vet att unghundar kan reagera /uppföra sej och testa oss på alla möjliga sätt (precis som tonåringar).Dock ska du aldrig tillåta "bogsering" mm.Du måste visa vem som bestämmer.

Min förra hund (tax) var ca 13 veckor när jag hämtade honom och vid 3 års ålder använde jag nästan aldrig koppel på honom, fast han var väldigt speciell (både lydig familjehund och jaktchampion).

Mitt tips , ge inte upp.Jag tror att jag gick 4 olika jaktdressyrskurser med honom. Alla instruktörer har olika saker som man kan ta till sej som passar just dej och din hund. Dessutom gick jag lite spårkurser med honom och det vet jag att det gjorde oss "tajtare" i skogen .

Som sagt , hade jag inte varit med om detta förut hade jag varit orolig för den unghund jag har nu men jag känner igen mönstret.

Pebe

(som inte är någon hundpsykolog direkt)

Jag har också en unghund i ungefär samma ålder som din. Min är en renrasig strävhårstax. Ja har haft andra hundar innan den.

Som jag ser det så har du en trevlig hund utan allvarliga problem. Du behöver göra 3 saker.

1. Lita på din hund, hunden märker när du är skeptisk och tveksam.

2. Ge mycket beröm när hunden gör "rätt" dvs önskvärt beteende.

3. Fundera ut vilka krav du har på hunden och fråga gärna någon (jakt)hundägare i närheten om det är rimligt.

Om du vill (och har tid) kan jag rekommendera klicker träning, det gör jag och har med stor framgång tränat in några önskvärda beteenden. Fråga gärna om du inte känner till det.

Jag har också en unghund i ungefär samma ålder som din. Min är en renrasig strävhårstax. Ja har haft andra hundar innan den.

Som jag ser det så har du en trevlig hund utan allvarliga problem. Du behöver göra 3 saker.

1. Lita på din hund, hunden märker när du är skeptisk och tveksam.

2. Ge mycket beröm när hunden gör "rätt" dvs önskvärt beteende.

3. Fundera ut vilka krav du har på hunden och fråga gärna någon (jakt)hundägare i närheten om det är rimligt.

Om du vill (och har tid) kan jag rekommendera klicker träning, det gör jag och har med stor framgång tränat in några önskvärda beteenden. Fråga gärna om du inte känner till det.

Mycket bra råd!

Fortsätt också med mkt spårning om det är det du vill göra med din hund!

Förlängningen och des fina sammspelet er emellan kommer...............

Jag tänkte börja med hela storyn runt om, men jag kör en snabb sammanfattning på slutet så att de som inte vill läsa allt får lite koll i alla fall, och för de som läser allt får mer komprimerat.

Jag och min hustru har skaffat en hund, vi hämtade honom 1/6 2009. Han var då 13½ vecka (vi fick veta om hans existens dagarna innan och bestämde oss i all hast) och vägde 12.9 kg. En blandning mellan Jämthund (båda föräldrarna) gråhund, labbe, collie (mamman) samt finnspets och norrbottensspets (pappan). Valpen togs inte med jakt i första rummet utan som sällskapshund med option på jakt om det funkar. Vi visste att det var senare än man brukar ta en valp, men vi blev småkära och tog hem honom. Han fick namnet Arik, och allt gick så underbart bra till en början. 3 dagar, sen var han rumsren (utan rumsrenträning där han kom ifrån, då de hade stor hundgård), han drog aldrig i koppel, sov långa nätter och var så snäll och fin. Jag skall säga redan här, som i rubriken, att det här är våran första egna hund, även om vi båda vuxit upp med jakthundar i familjerna.

Eftersom vi bor i lägenhet, och det bor en del hundar i närheten, valde vi att träna honom med koppel redan från första dagarna. Han var rätt stor och sprang snabbt, så han skulle för snabbt röra sig utanför min/våran chans att agera om han mötte något som var dåligt. Givetvis fick han gå lös med, men inte nära hemmet så han fick gå lös efter en bit.

Även här gick det finfint, inget drag i koppel och han lyssnade bra. Ju mer han växte upp, desto mer insåg vi att vi skulle få en stor hund. En vacker hund anser vi, med mycket drag från jämten bland annat. Under hösten har vi gått en valpkurs med honom, och det var då vi verkligen insåg att det var något som saknades i våran samvaro och träning med hunden.

Under kontaktträning och linförighet så var det väldigt svårt att få kontakt med hunden. Det var inte förrän jag hittade frolic som jag alls fick hans uppmärksamhet under träningen utanför kursen, och under kursen var det bara när kursledaren gick med honom som han gav uppmärksamhet på föraren. Jag gör här antagandet att det är för att han är ny och spännande, och säkerligen för att han vet hur han skall låta/röra sig för att vara ledaren.

Under senhösten jobbar vi en del med linförighet, inkallning och annat, men inget klickar riktigt bra. Under denna period går hunden även igenom sin fysiska könsmognad och går från att vara lugn och sansad till rätt spattig och sedan tillbaka till rätt lugn. Här började han även skälla på hundar, men BARA om han satt i bilen när han såg dem och vi satt i bilen med. ALDRIG annars. Än idag skäller han inte på hundar om han är ute eller i närheten av dem.Vi bor kvar på samma ställe, så vi har några slingor i närheten mellan 3-5km som vi går dagligen, och så ofta jag kan försöker jag få promenader där jag får ha honom lös i skogsmark. Frugan vill inte släppa honom lös då hon inte litar på att hon får hem honom.

Under den här perioden går det upp och ner i lydnad och hur han beter sig i koppel. Han har börjat dra mycket mer och strypet används faktiskt nu. Vid möten med andra hundar så drar han och vill sååå gärna dit hela tiden, oavsett om de morrar eller visar glädje. Senare kom vintern och hunden älskar snö. Är vi ute i snö blir han gärna busig och glad, det underlättar. Fast dagarna innan jul blev det riktigt illa. Vi kunde knappt ha hunden ute utan att bli bogserade, oavsett var vi gick i närområdet. Det var så att när jag jobbade kunde frun ringa och nästan gråta i förtvivlan, för att vi vill verkligen ge honom långa och glada promenader och vi vill inte behöva bli frustrerade mer än nödvändigt.

Sedan kom julafton och lite ledighet, långa skogspromenader och annat. Hunden minskar på dragandet, och jag/vi gör antagandet att det ökandet bogserandet strax innan kom från underaktivering. En kort period strax innan nyårsafton hade vi även en nästan deprimerad hund. Varken lek, kel, promenad eller godis kunde få upp öronen eller svanen mer än någon sekund. Då tog jag ut hunden, mitt i natten (jag jobbar mkt natt och är vaken nattetid annars, som nu ), och hade honom lös på en av våra promenader på 5km. Hela vägen gick vi, och det tog mer än två timmar, nästan 2½, för att det blev avbrott och annat då han valde andra vägar och jag väntade på honom. Jag skulle aldrig våga gå med honom så dagtid för han smet in på vissa gårdar och kom tillbaka då han nosat klart (jag vet, det är inte ok vanligtvis, men jag ville ha en gladare hund!), eller vanligtvis. Efter det har jag inte sett öronen annat än glada på hunden, så något den natten hjälpte.

Jag har gjort några antaganden om mitt/vårat hundägande under sommaren/hösten och nu vintern, som jag tänkte presentera här.

Lite kortfattat kan man säga:

* Jag har en unghund på 10½ månad

* Jag vill ha bättre kontakt med hunden för att kunna träna linförighet och mycket annat.

* Jag vill hitta ett sätt som får hunden att tycka att jag är intressant nog att välja bort annat för.

* Jag har även en hund som alltid vill gå kopplets längd, alltså även om han inte drar så sträcker han kopplet.

Antaganden:

* Jag har säkerligen gjort tusentals fel under tiden, och inte varit nog konsekvent, både jag och min fru.

* Att ta en hund vid 13½ vecka, och sedan börja träna disciplin direkt, är för sent för att få första bästa kontakten och för tidigt för att träna då man borde leka och skapa kontakt

* Att vi har varit "för nöjd" där tidigt när allt gick mumma, och inte märkt när det gick "utför" och då bara låtit det gå istället för att börja ställa krav vid rätt tillfällen

* Vi har inte lagt en nog bra grund i relationen med hunden för att kunna ställa de höga kraven vi önskar

Jag vill:

* Ha en relation till hunden där han ser mig/oss (i förlängningen) som ett naturligt fokus och en plats att komma till, att se till för ledning och råd

* Veta hur jag kan uppnå detta med en 10½ månad gammal unghund, som är glad, trevlig och gillar att leka, men är väldigt intresserad av ALLT annat än mig när vi är ute.

Visst, det finns tillfällen när allt känns bra. Jag har testat gå ut sent med honom, bara en kiss-sväng innan sängen, och då har han fått gå med kopplet släpandes bakom och rent av gått fot några hundra meter fram och tillbaka, och nu ikväll när vi var ut på kvällspromenad (3km) och då behövde jag knappt säga till alls när vi gick utan han drog nästan inget. Då blir jag glad, och då vill jag även veta hur jag kan ta tillvara på tillfällena?

en möjlighet är väl att ta kontakt med t.ex Ökersbo Hundskola och åka dit några dar. Jag fick i allafall en helt ny förståelse för min hund och vi fick ett väl fungerande samarbete. Väl investerade pengar.

Tackar för tipsen!

Jag har en klicker men har inte använt den så mycket, så jag inte riktigt vet hur jag skall använda den bäst. Bara vant honom vid att klicket betyder positivt, typ.

Jag har en del grejer mer hunden som faktiskt fungerar klockrent, som jag är jätteglad över.

* Han skulle aldrig få för sig att börja äta utan att få ett varsågod. Han får alltid sitta eller ligga och se på mig/hustrun innan han får mat.

* Innan han går ut/in genom ytterdörr och från trapphus får han sitta och vänta på varsågod.

* Han håller vänster sida av gångvägen när vi går, om han strövar över säger jag "fel sida" och då går han tillbaka.

* Om han är lös och går åt "fel" håll, säger jag "fel håll" och så vänder han och kommer med mig (oftast i alla fall).

Det känns som om vi skulle behöva fler övningar i skogen som vi kan göra tillsammans, så han får den där känslan som "jonaswede" skrev om, mer action närmare mig. Något som lockar hunden att vilja vara med mig mer än den vill vara med annat i skogen (oftast gamla spår och kottar )

Några förslag på sådana?

"Innan han går ut/in genom ytterdörr och från trapphus får han sitta och vänta på varsågod"

Kom ihåg att när du är i ovanstående lägen vänta tills hunden tittar på dig innan du ger tillåtelse att att gå ut/in hunden ska ha ögonkontakt med dig och belöna rikligt när den tar ögonkontakt med dig sen är det många saker som löser sig med åldern.

Som nån tidigare skrev visa med ett bestämt ryck i kopplet att du inte tillåter boxering, när jag gick grundlydnad med min labbe så använde vi iaf strypkoppel men det kanske varierar från hund till hund en del är hårdare och tål mer och en del är vekare och tål inte så mkt men det är en bedömningssak från husses och mattes sida hur man ska göra.

Hoppas det går bra för er

har kört på den med en godis i fickan och inkallning...sen när jag sett att han glad kommer fram och sätter sig och vet att då blir det godis,,,har jag gått ut i skogen och bara gått men hela tiden hållt koll när jag tycker han börjar komma för långt ifrån mig så visslar jag in honom och berömmer,,,perfekt tid nu när det är mycket snö i skogen då går det inte lika fort för dom att smita ur synhåll. men mycket tyngre för en själv å gå=)

fast har nog mycket med överskots energi oxo att göra ser nu under den kalla period som varit när vi bara varit ute och pinkat så förbryter han sig mer än när man har mer aktivitet både för huvudet och kroppen,,lättare å trötta ut huvudet på en unghund än kroppen.

gjorde nyss premiären för året på skidor,,,så nu kanske han blir lite lugnare får man hoppas

Förutom det som alla skriver:

kastrera hunden kanske ?

Ända nackdel kan vara att han inte blir magrare precis men

med motionen och stimulansen som alla råder om blir det nog bra.

(alla övningar/träningar blir dessutom enklare och roligare)

Du har en hund som fungerar bra!!

Bygg på det.

Klicker är, rätt använd, ett kanonbra hjälpmedel.

Det fungerar i princip såhär:

Du ska till att börja med nöta in att klick betyder godis och eller kel beroende vad hunden uppskattar mest. Godis är lättast att träna. Du kan tillexempel lägga 5 hundhodis på golvet och klicka i det exakta ögonblicket hunden tar godiset. (Komihåg att ha riktigt gott godis med i pyttebitar så att hunden inte blir mätt innan ni tränat färdigt hela passet) Det finns massor med övningar för att lära hunden kopplingen klick=godis.

Därefter ska du börja öva in önskvärda beteenden, till att börja med ska du träna något du vet att hunden kan (exempelvis sitt) Här är det svårare att vara husse/matte än att vara hund. du ger kommandot och belönar med ett klick i exakt det ögonblicket hunden sätter sig och ger godis.

När ni har övar detta i någon/några veckor går ni över till att träna något som hunden inte kan, det är nu du gradvis tar bort godiset (klicket är belöning nog). Du ska börja med enkla uppgifter där det är lätt för dig att ge klicket i exakt rätt ögonblick. Ta tillexempel inkallning, då kan hunden till att börja med få ett klick när den lystrar till kommandot. Om hunden inte kommer in eller inte spelar ingen roll för den har ju lyssnat. Belöningen (klicket) talar om för hunden att den gör rätt och då får man ju inte skälla eller bråka med hunden. När hunden exempelvis tar ögonkontakt kan den få nästa klick. Timingen är superviktig, nästa klick kan den få när den gör ansats att gå åt rätt håll ett till när den kommer fram till dig osv. osv....

Viktigt att aldrig skälla/ryta åt hunden när ni klickertränar, bara positiva reaktioner på allt hunden gör rätt. Springer hunden ivär men har lystrat så är det ju endå ett rätt. Alltså: POSITIV, RÄTT TIMING, TILLFÖRLIT OCH TÅLAMOD så kommer du ha en bra grund för att lära in önskvärda beteenden.

Klicken ska inte användas när väl hunden har lärt sig beteendet, den har du bara i träningsfasen. Klicket i sig får inte användas som kommando.

Bäst är nog om du går en kurs i detta så att det verkligen blir rätt från början.

Lycka till!!

Det var ingen liten story, det jag fastnar för som du beskriver det hela är några saker:

Att ni för en kamp istället för en relation, det är inte lätt i början, man gör fel och det är inte hela världen.

Vad har du tänkt använda hunden till? läser om promenader men det är ingen aktivering.

Det är jämthund i honom , något mera?

Alla raser är inte lika benägna att trippa på tå för en frolic, men de flesta förstår rätt och fel sen måste man presentera det på ett bra sätt, vara tydlig och konsekvent, är man det så förstår hunden vad som förväntas, är man det inte blir hunden osäker och går sin egen väg, en klar brist i ledarskapet om man ska prata dressyr.

Du får ett PM om bra hjälp i dina trakter.

Hej!

Jag skulle råda dig till att börja med en aktivitet där det krävs samarbete. Motion är viktigt och att ni går långa promenader är jättebra, men för att få en bättre relation och ett bättre samarbete kan ni göra något där fokuset måste vara på er ägare, istället för dofter i skogen osv.

Sedan är hundar i puberteten mellan 7-10 månader (de blir jobbiga, vill ta egna beslut, vill-kan själv, tikar får sitt första löp osv). Och efter den här perioden är det vissa hundar som blir lite mer vuxna. Andra kan falla tillbaka till samma attityd igen. Men det är nästan alltid en period och inte nödvändigtvis ett personlighetsdrag hos hunden.

Att dra tillbaka när hunden drar är inte det jag skulle gjort. Hunden kan så småningom vänja sig vid dragandet och då blir hundens egna dragande ännu mer intensivt för musklerna i halspartiet har förstärkts och han/hon har vant sig vid bestraffningen. Uppmuntra när hunden inte drar, träna på följsamhet, uppmuntra hunden vid spontan kontakt och gör det intressant och roligt att vara vid dig. Bestraffar du är du troligen inte så rolig för hunden.

Jag utbildar mig till hundinstruktör så än kan jag inte allt men du får gärna skicka iväg ett meddelande om du vill ha fler tips/råd.

Tycker du fått några bra tips, och jag spinner vidare på det Pertan nämner - aktivering. Promenader är nyttigt för både kropp och själ, men det ger oftast väldigt lite mental stimulans. Provat spårträning?

En annan grej att tänka på när man rannsakar problem är självbelöning. En hund som bogserar sin ägare och når fram till t.ex. doftfläcken, hur mycket skäll den än må utsättas för när det händer, har oftast nått sitt mål och fått belöningen - i det här fallet att få lukta. Finns massor med exempel... Det gäller att klura ut hur man ska bryta på rätt sätt för att hunden ska haja till och koppla ihop sambandet, plus ta bort belöningen. (svårt att förklara men du kanske förstår )

Med tanke på de raser som ingår i din hund, kan jag föreställa mig att det inte är en herre med mycket "will to please". Men han låter trevlig och fin så klurar ni bara ut hur ni ska samarbeta lär ni säkert hitta nyckeln och få mer nöje i hundägarskapet.

Jag är ganska radikal i mitt sätt att tänka vad gäller dessa stora och okänsliga hundar, har bara råkat ut för träskallar och väljer alltid enkla vägar till att nå fram d.v.s. nästan uteslutande negativ förstärkning när det handlar om grundläggande saker såsom linförighet och inkallning. Har verkligen ingen kadaverlydnad, utan en rätt så levande hund (läs: flamsig, vissa skulle nog säga lite ouppfostrad ), men dra i kopplet är inte värt mödan och det vet han om, osv...

Nu råkar det vara så att det i våra moderna tider börjar vara ganska gammeldags och förlegat med den synen, idag ska allt ske med klicker och köttbullar. Rätt beteende belönas medan fel beteende ignoreras. Jag tycker det är bra med mjuka metoder och generaliserar hejvilt naturligtvis, men frågan om vilken väg man ska välja (går ju att blanda också!) är viktig att lyfta så man inte kör in sig på en filosofi som man varken tror på eller tycker fungerar.

"Innan han går ut/in genom ytterdörr och från trapphus får han sitta och vänta på varsågod"

Kom ihåg att när du är i ovanstående lägen vänta tills hunden tittar på dig innan du ger tillåtelse att att gå ut/in hunden ska ha ögonkontakt med dig och belöna rikligt när den tar ögonkontakt med dig sen är det många saker som löser sig med åldern.

Det glömde jag skriva, men det görs. Han får inga varsågod, varken vid maten eller gå ut/in om han inte har fokus på mig. Ibland, när han känns ofokuserad, så brukar jag stanna och sätta honom och vänta tills han har fokus på mig. Ibland hjälper det, annars inte.

Förutom det som alla skriver:

kastrera hunden kanske ?

Ända nackdel kan vara att han inte blir magrare precis men

med motionen och stimulansen som alla råder om blir det nog bra.

(alla övningar/träningar blir dessutom enklare och roligare)

Tanken har slagit oss, men det känns som om vi har mycket annat vi vill testa först.

Det var ingen liten story, det jag fastnar för som du beskriver det hela är några saker:

Att ni för en kamp istället för en relation, det är inte lätt i början, man gör fel och det är inte hela världen.

Vad har du tänkt använda hunden till? läser om promenader men det är ingen aktivering.

Det är jämthund i honom , något mera?

Alla raser är inte lika benägna att trippa på tå för en frolic, men de flesta förstår rätt och fel sen måste man presentera det på ett bra sätt, vara tydlig och konsekvent, är man det så förstår hunden vad som förväntas, är man det inte blir hunden osäker och går sin egen väg, en klar brist i ledarskapet om man ska prata dressyr.

Du får ett PM om bra hjälp i dina trakter.

Tackar för PM, ska kolla upp det. Angående kampen så känns det så, men visst vill jag hellre jobba på en relation än föra en kamp. Som jag skrev i den långa storyn så är det jämte, gråhund, finnspets, norrbottensspets, labbe och collie.

Användningsområden blir kanske löshund på älg om intresset vaknar, annars hade jag tänkt träna eftersök med honom.

Humlegaard: tackar för tipsen, skall börja genast med att träna lite klicker med honom och se om vi kan få igång skallen på den lilla token!

Rebecka: Den fysiska könsmognaden har han redan gått igenom, han började redan vid 6 månader, bråttom som han har. Det är på efterdyningarna av denna vi bygger nu. Och som du säger så vill jag ha mer än bara promenader med honom, grejer att göra, något som binder oss tätare och gärna tröttar ut honom mentalt och verkligen utmanar honom.

Det är mycket sådant som jag önskar tips om nu.

Vad gäller ryckandet vid dragning så försöker jag undvika det. Jag varvar ett "pisksnärtsryck" med att bara markera genom att lyfta koppelhanden och påkalla hans uppmärksamhet. Jag drar gärna hårt så sällan som möjligt, för jag vill inte vara en bestraffande husse med en påföljande osäker hund. Jag tror att vi inte har riktigt nog bra relation för att hårda tag skall funka utan att sätta djupa spår. Och om vi får den relationen tror jag inte vi behöver hårda tag.

Har du några tips på aktiviteter, utom att kanske träna lite doftspår som jag har tänkt göra snart. Ville bara vänta till den mesta hundjakten är över i närområdet då jag inte vill störa hundjakten i närmarken med mina blodspår.

Tack för dina tankar med Vickan! Gissade nästan att jag skulle få se dig här i tråden. Jag tror dock redan jag svarat mycket i mitt inlägg jag skrev när du skrev ditt, om det du skrev =)

Kanske du/ni kan resonera om kastrering en gång till.

Fråga gärna några andra och knäck en del myter.

Många goda egenskaper kommer tydligare fram och

vissa jobbiga tendenser minskar/försvinner.

Det är inte "ett misslyckande" att kastrera en hund.

Det är heller ingen lösning, förutom hos vissa hundar

som verkligen har problem att hantera könsdrift.

Den här "puberteten" kan lätt pågå 1 eller 1,5 år till.

Ta bort en del av oro och blockering hos hunden så mår han

bättre själv och era aktiviteter blir fort skoj.

Att i den här trotsåldern bygga på relation/ledarskap när

hunden just börjar göra sig fri och stark. Hunden utvecklas

åt andra hållet just nu.

Hemma har vi en 2,5 årig hane.

Han hade så mycket lydnad och hängivenhet att han har ballarna kvar.

(skall antagligen avla, 1 prov till, snart avelsgodkänd.)

Vidare finns en 7 årig kastrerad sällskapshund och

I fredags kastrerades min 9 månaders "valp".

OBS, jag är inte professor eller allvetare !!

Lycka till !

Det glömde jag skriva, men det görs. Han får inga varsågod, varken vid maten eller gå ut/in om han inte har fokus på mig. Ibland, när han känns ofokuserad, så brukar jag stanna och sätta honom och vänta tills han har fokus på mig. Ibland hjälper det, annars inte.

Tanken har slagit oss, men det känns som om vi har mycket annat vi vill testa först.

Tackar för PM, ska kolla upp det. Angående kampen så känns det så, men visst vill jag hellre jobba på en relation än föra en kamp. Som jag skrev i den långa storyn så är det jämte, gråhund, finnspets, norrbottensspets, labbe och collie.

Användningsområden blir kanske löshund på älg om intresset vaknar, annars hade jag tänkt träna eftersök med honom.

Humlegaard: tackar för tipsen, skall börja genast med att träna lite klicker med honom och se om vi kan få igång skallen på den lilla token!

Rebecka: Den fysiska könsmognaden har han redan gått igenom, han började redan vid 6 månader, bråttom som han har. Det är på efterdyningarna av denna vi bygger nu. Och som du säger så vill jag ha mer än bara promenader med honom, grejer att göra, något som binder oss tätare och gärna tröttar ut honom mentalt och verkligen utmanar honom.

Det är mycket sådant som jag önskar tips om nu.

Vad gäller ryckandet vid dragning så försöker jag undvika det. Jag varvar ett "pisksnärtsryck" med att bara markera genom att lyfta koppelhanden och påkalla hans uppmärksamhet. Jag drar gärna hårt så sällan som möjligt, för jag vill inte vara en bestraffande husse med en påföljande osäker hund. Jag tror att vi inte har riktigt nog bra relation för att hårda tag skall funka utan att sätta djupa spår. Och om vi får den relationen tror jag inte vi behöver hårda tag.

Har du några tips på aktiviteter, utom att kanske träna lite doftspår som jag har tänkt göra snart. Ville bara vänta till den mesta hundjakten är över i närområdet då jag inte vill störa hundjakten i närmarken med mina blodspår.

Hunden har mycket jakthundsraser i sig. Då är min rekommendation jakt av något slag för där krävs ju samarbete. Viltspår är bra men där kanske inte fokuset är på er.

Men att bara få arbeta lite mer mentalt kan göra så att hunden lyser upp och börjar tänka och fokusera mer på dig. Det finns många olika lätta träningar man kan göra hemma. Lära hunden släcka och tända lampan på signal - med hjälp av klickerträning exempelvis. Som någon nämnde tidigare är det en bra metod för att få fokuset på er. Man behöver inte använda klicker utan man kan säga "rätt" eller något annat om man hellre vill det. Det gör jag för jag vill att min hund ska lystra till min röst inte till ett klick.

När ni har övar detta i någon/några veckor går ni över till att träna något som hunden inte kan, det är nu du gradvis tar bort godiset (klicket är belöning nog). Du ska börja med enkla uppgifter där det är lätt för dig att ge klicket i exakt rätt ögonblick.

I min, och min hunds, värld betyder klick alltid belöning. Om du börjar plocka bort belöning för klick kommer klickljudet snart att få mindre effekt. Klickern är inget annat än en betingad förstärkare, klickern betyder "belöning på väg" och om den plötsligt börjar betyda "belöning kanske på väg" kommer du inte ha samma nytta av den.

Du kan även lära in en röstmarkör som betyder samma sak, personligen använder jag "rätt" eftersom "bra" använder jag även när hon inte får en belöning. Röstmarkören blir dock sällan lika effektiv som en mekanisk markör av olika anledningar.

Mitt råd är att istället för att börja plocka bort belöning efter klickljudet så börjar du att använda klickern mer oregelbundet när hunden börjar kunna beteendet. Detta brukar kallas variabel förstärkningsfrekvens och betyder att du bara belönar de gånger hunden verkligen anstränger sig lite extra. På detta sätt kan du sortera bort de mindre bra gångerna genom att belöna de bättre.

Att använda sig av en variabel förstärkning på rätt sätt leder även till att beteendet blir starkare hos hunden eftersom den kommer lära sig att den inte alltid blir belönad utan behöver jobba vidare för att nå belöningen.

Detta är en av anledningarna till att det kan vara så jäkla svårt att få sin hund att sluta hoppa på köksbänkarna (exempelvis), om den vet att den lyckas hitta något var tionde gång, så klart den kan försöka tio gånger till om inte korrigeringen är värre än belöningen på bänken, söndagssteken kanske? Ett sätt att då få hunden att sluta är att bryta det långa variabla förstärkningsschemat, man låter helt enkelt hunden hoppa upp på bänken och hitta godis 50 gånger på raken, därefter bryter man tvärt av och ser till att hunden aldrig mer kommer hitta något. Om den då inte hittar något de nästkommande 50 gångerna är chansen större att hunden slutar än om den hade legat på ett förstärkningsschema där den hittat var 10-20 gång.

En belöning behöver heller inte vara godis, lek eller kel. Utnyttja din omgivning! Om din hund vill nosa på en tikfläck, låt den göra det, men först efter att ha gått fint i koppel en bit, eller gått förbi fläcken utan att dra. Fungerar inte det, öka avstånd, gör det enklare, få hunden att förstå vad du faktiskt vill. Vi som jagar har ju ofta ypperligare tillfällen att belöna hundarna med det de allra helst vill ha. Själv kan jag gå omkring med en rådjursskank i fickan eller ett harskinn. Om du vill grotta ner dig kan du läsa mer på Wikipedias sida om Premacks princip. Genom att utnyttja din omgivning som belöning kan du faktiskt få din hund att se dig som intressantare, se till att belöningarna (godis, kel, nosa, äta m.m.) gå genom dig.

Kontrollera hunden eller kontrollera din omgivning, svårare än så är det inte!

PS. Nu råkar nog jag säkert ha en rätt "annorlunda" träningsfilosofi än andra här, jag anser exempelvis att djur jobbar antingen för en förstärkning eller för att undvika obehag, inte för att de är "willing to please". Jag anser att ledarskap och dominans oftast är dåliga och inte tillräckligt konkreta verktyg att jobba med. Titta istället på vad du har för problem; utfall mot hundar, jobba med motbetingning, hoppa på människor, belöna alla fyra tassar i backen osv. Många etologer slutade tro att hunden såg oss som en flockledare för flera decennier sedan, att hackordning/dominans är något som förekommer i icke friska och ej naturligt sammansatta grupper där resurserna är begränsade.

Nu inte sagt att man inte kan träna sin hund med korrigeringar, det går utmärkt, jag vet flera skitduktiga hundar som tränas så! Men om man nu vill jobba med de metoderna tycker jag att man bör lära sig mer om varför det fungerar och inte tro att det handlar om ledarskap och dominans. Detta för att kunna göra sin träning ännu bättre, på det sätt man själv vill träna.

Nu har jag väl skitit i det blå skåpet, men se inte detta som något påhopp. Se det som ett alternativ och som inspiration, eller så får ni väl er ett gott skratt åtminstone...

Ursäkta att det vart så långt...

I min, och min hunds, värld betyder klick alltid belöning. Om du börjar plocka bort belöning för klick kommer klickljudet snart att få mindre effekt. Klickern är inget annat än en betingad förstärkare, klickern betyder "belöning på väg" och om den plötsligt börjar betyda "belöning kanske på väg" kommer du inte ha samma nytta av den.

Du kan även lära in en röstmarkör som betyder samma sak, personligen använder jag "rätt" eftersom "bra" använder jag även när hon inte får en belöning. Röstmarkören blir dock sällan lika effektiv som en mekanisk markör av olika anledningar.

Mitt råd är att istället för att börja plocka bort belöning efter klickljudet så börjar du att använda klickern mer oregelbundet när hunden börjar kunna beteendet. Detta brukar kallas variabel förstärkningsfrekvens och betyder att du bara belönar de gånger hunden verkligen anstränger sig lite extra. På detta sätt kan du sortera bort de mindre bra gångerna genom att belöna de bättre.

Att använda sig av en variabel förstärkning på rätt sätt leder även till att beteendet blir starkare hos hunden eftersom den kommer lära sig att den inte alltid blir belönad utan behöver jobba vidare för att nå belöningen.

Detta är en av anledningarna till att det kan vara så jäkla svårt att få sin hund att sluta hoppa på köksbänkarna (exempelvis), om den vet att den lyckas hitta något var tionde gång, så klart den kan försöka tio gånger till om inte korrigeringen är värre än belöningen på bänken, söndagssteken kanske? Ett sätt att då få hunden att sluta är att bryta det långa variabla förstärkningsschemat, man låter helt enkelt hunden hoppa upp på bänken och hitta godis 50 gånger på raken, därefter bryter man tvärt av och ser till att hunden aldrig mer kommer hitta något. Om den då inte hittar något de nästkommande 50 gångerna är chansen större att hunden slutar än om den hade legat på ett förstärkningsschema där den hittat var 10-20 gång.

En belöning behöver heller inte vara godis, lek eller kel. Utnyttja din omgivning! Om din hund vill nosa på en tikfläck, låt den göra det, men först efter att ha gått fint i koppel en bit, eller gått förbi fläcken utan att dra. Fungerar inte det, öka avstånd, gör det enklare, få hunden att förstå vad du faktiskt vill. Vi som jagar har ju ofta ypperligare tillfällen att belöna hundarna med det de allra helst vill ha. Själv kan jag gå omkring med en rådjursskank i fickan eller ett harskinn. Om du vill grotta ner dig kan du läsa mer på Wikipedias sida om Premacks princip. Genom att utnyttja din omgivning som belöning kan du faktiskt få din hund att se dig som intressantare, se till att belöningarna (godis, kel, nosa, äta m.m.) gå genom dig.

Kontrollera hunden eller kontrollera din omgivning, svårare än så är det inte!

PS. Nu råkar nog jag säkert ha en rätt "annorlunda" träningsfilosofi än andra här, jag anser exempelvis att djur jobbar antingen för en förstärkning eller för att undvika obehag, inte för att de är "willing to please". Jag anser att ledarskap och dominans oftast är dåliga och inte tillräckligt konkreta verktyg att jobba med. Titta istället på vad du har för problem; utfall mot hundar, jobba med motbetingning, hoppa på människor, belöna alla fyra tassar i backen osv. Många etologer slutade tro att hunden såg oss som en flockledare för flera decennier sedan, att hackordning/dominans är något som förekommer i icke friska och ej naturligt sammansatta grupper där resurserna är begränsade.

Nu inte sagt att man inte kan träna sin hund med korrigeringar, det går utmärkt, jag vet flera skitduktiga hundar som tränas så! Men om man nu vill jobba med de metoderna tycker jag att man bör lära sig mer om varför det fungerar och inte tro att det handlar om ledarskap och dominans. Detta för att kunna göra sin träning ännu bättre, på det sätt man själv vill träna.

Nu har jag väl skitit i det blå skåpet, men se inte detta som något påhopp. Se det som ett alternativ och som inspiration, eller så får ni väl er ett gott skratt åtminstone...

Ursäkta att det vart så långt...

Vill bara säga att jag tycker ovanstående är ett jättebra inlägg! Och välskrivet! Håller helt med.

En liten utvikning bara: För mig så betyder "will-to-please" en hund som gör mycket för socialbelöning, dvs en hund som lägger stort värde i att få beröm, och att du visar att du är nöjd med den.

Håller helt med i att djur jobbar för att få eller undvika "saker".

och lite tips och så, nosjobb är ofta det bästa för att göra hunden lugn, trött och tillfreds, förutom spår så finns det mkt annat, godissök både inne och ute, lär hunden hålla koll på och hämta tappade saker på promenaden, din hund kommer snabbt börja hålla bättre koll på dig om den väntar sig att det ska hända roliga saker på promenaderna, en vante är väl bra att tappa (hemnycklarna kan man ju vänta med tills man är säker på att hunden gör sitt "jobb" ). Att gömma godis uppe på en sten eller i ett träd ni går förbi och sedna uppmärksamma hunden på vad du har "hittat" är också bra.

Sedan ngt som brukar vara överlägser för kontakten och samarbetslustan är ju lek! Lek mycket med din hund, klappa om den, kampa med trasa, busa och småbrottas, du kan även kasta dig ner på rygg och brotta hunden fram och tillbaka över dig och rulla runt i snön, du kan också jaga hunden och låta honom jaga dig. låt hunde hoppa up och putta ner den, hoppa upp och putta ner och allt som får hunden att tycka att du är bäst och roligast i världen!

Lydnaden blir lätt tråkig, ofta är man lite stel och fantasilös och kräver en massa, försök att se lydnaden mer som trick, lär in den på samma sätt som du hade lärt in "sitt fint", eller "spela död" eller likande

Har inte läst alla tips men det första jag tänker på är de raser som är i hunden Många självständiga hundar, de flesta av raserna är rena "jaktidioter"(jösse vilken blandning)... Tycker du ska pröva någon kurs i vår här kolla upp tex brukshundsklubben brukar ha lite olika kurser i både klicker och ren allmänlydnad, tycker det kan va bättre att gå någon kurs där det finns kunniga instruktörer så man lär sig rätt och får bra tips....

Många hundar kan ju få en period då de är kring året som de blir lite bökig och jag tycker det låter som ni är på god väg... Börja motionera lite försiktigt nu när hunden närmar sig året och börja ev träna lite drag eller cykla, alla hundar behöver jobba både med huvudet och kroppen och en hund med så mycket jakt i sig behöver sina svängar på skogen och börja undersöka allt spännande:)

En liten uppdatering är att jag har tagit hjälp av en bekant till min mor som är hundvan från jobb inom försvaret. Vi har samtalat och det samtalet har lugnat mig och speciellt min fru. Utifrån våra beskrivningar tycker han att det låter som ett bra utgångsläge, och att hunden som har så mycket jakt i sig mest troligt tycker att vi är sjukligt tråkiga i jämförelse med alla spännande dofter.

Så han skall ta och träffa mig och hunden, och se hur jag agerar och se om han känner att han kan hjälpa oss eller om han skall hänvisa mig till de riktiga proffsen på hund på F21 här i Luleå.

Jag tycker det känns bra, och sedan jag skrev detta har jag fått en bättre kontakt med hunden, just för att jag kommer ihåg att han är så ung som han är och behöver mycket lek och saker som gör honom intresserad. Med en sådan hund som jag har, om man jämför med en schäfer t.ex. så finns ju inte samma medfödda vilja att göra husse till lags, utan vi måste se till att vara så kul att den genetiska inställningen att sticka iväg och spåra kommer på andra kälken.

Tackar alla! har fått mycket hjälp av det ni skrivit här i tråden!

En liten uppdatering är att jag har tagit hjälp av en bekant till min mor som är hundvan från jobb inom försvaret. Vi har samtalat och det samtalet har lugnat mig och speciellt min fru. Utifrån våra beskrivningar tycker han att det låter som ett bra utgångsläge, och att hunden som har så mycket jakt i sig mest troligt tycker att vi är sjukligt tråkiga i jämförelse med alla spännande dofter.

Så han skall ta och träffa mig och hunden, och se hur jag agerar och se om han känner att han kan hjälpa oss eller om han skall hänvisa mig till de riktiga proffsen på hund på F21 här i Luleå.

Jag tycker det känns bra, och sedan jag skrev detta har jag fått en bättre kontakt med hunden, just för att jag kommer ihåg att han är så ung som han är och behöver mycket lek och saker som gör honom intresserad. Med en sådan hund som jag har, om man jämför med en schäfer t.ex. så finns ju inte samma medfödda vilja att göra husse till lags, utan vi måste se till att vara så kul att den genetiska inställningen att sticka iväg och spåra kommer på andra kälken.

Tackar alla! har fått mycket hjälp av det ni skrivit här i tråden!

Hej ser att du redan tackat för svaren men har ett jätte bra tips för koppelträning.

Gå med hunden i koppel på vänster sida sväng hela tiden..

Åt vänster:korta kopplet sväng vänster och gå på hunden (försiktigt)..sväng sväng sväng så du blir yr i mössan..

Åt höger: långt koppel gå snabbt från hunden låt kopplet sträcka ut och det blir ett litet ryck (försiktigt man vill inte att dom ska känna obehag utan bara bli förvånade över husses beteende) och sväng sväng sväng..

när hunden förstått att här går det undan växlar du vänster med höger och gör en springtur rakt fram och växlar svängarna igen..

Har provat på två vuxna jämthannar och en treårig gråhundstik.Dom tycker faktiskt det e kul att gå fot sen,plus att dom har förstått själva,man tvingar inte dom.

Sen att dom tycker husse eller matte är lite tokig spelar mindre roll för då håller dom ännu bättre koll på dig

Hej ser att du redan tackat för svaren men har ett jätte bra tips för koppelträning.

Gå med hunden i koppel på vänster sida sväng hela tiden..

Åt vänster:korta kopplet sväng vänster och gå på hunden (försiktigt)..sväng sväng sväng så du blir yr i mössan..

Åt höger: långt koppel gå snabbt från hunden låt kopplet sträcka ut och det blir ett litet ryck (försiktigt man vill inte att dom ska känna obehag utan bara bli förvånade över husses beteende) och sväng sväng sväng..

när hunden förstått att här går det undan växlar du vänster med höger och gör en springtur rakt fram och växlar svängarna igen..

Har provat på två vuxna jämthannar och en treårig gråhundstik.Dom tycker faktiskt det e kul att gå fot sen,plus att dom har förstått själva,man tvingar inte dom.

Sen att dom tycker husse eller matte är lite tokig spelar mindre roll för då håller dom ännu bättre koll på dig

de där provade jag igår å de fungerar ganska bra tycker min valp vart betydligt lugnare iallafall för stunden ska ut nu och prova igen =)