Har funderat ett tag om det är nån skillnad på en jaktchampion som kommer från norra sverige/södra sverige? vad tror ni?

Jag får för mig att en "norrlandshund" (läs västerbotten norrbotten) är "vassare" än en hund från t ex småland. Oftast i fjällnära skog så står älgarna extremt dåligt i jämförelse med älgarna i söder, eller i kustlandet för den delen. Kan det har betydelse på vars i sverige man jagar in en unghund?

Detta kommer att bli en intressant diskussion hoppas jag:) Och intressanta synvinklar:) Kan det ligga nånting i det jag säger eller är det bara skitsnack? Iofs...provreglerna är samma över hela sverige, men.....

En grej med spetsarna som man hört är att en jycke med ett kasst norrlandssök kan vara formidabelt perfekt för sörlänska såter samtidigt som en sörlänskt injagad hund genererar många mil i benen för hundföraren på jakt norrut. Men jag vet inte, bara någon sån där grej man hört. En bekant har köpt en gråhundstik norrifrån som inte höll mottet sökmässigt där uppe men fungerar utmärkt här nere såvitt jag fattat.

Mvh!

Ja du Dan, detta är väl en fråga som har fler frågor än svar.

En stor faktor är väl:

Hur tycker man att en bra älghund ska fungera i norr?

Hur tycker man en bra älghund ska fungera i söder?

Eller är det ingen skillnad?

Sticker älgar som inte är vana vid folk och hundar lättare iväg då en hund dyker upp? Eller står de lättare för den inte lärt sig att det är fara när hund dyker upp?

Eller är det så att älgar som är vana vid folk och hundar sticker iväg för de lärt sig att det är en fara?

Eller står de kvar för de är vana vid folk och hundar?

Sen är det ju också väldigt personligt vad man tycker en bra hund är.

Var själv upp till Norrbotten i september och jagade och tyckte nog älgarna överlag var ovilliga att stå still.

Samma visa var det här nere i Söder i oktober-november men gick bättre när det blev kallt och lite snö.

Just det här med sök och förföljande är också intressanta faktorer.

Kan det vara så att Norrlandshundarna får ett längre sök och förföljande pga att de får ha det? Större marker?

Här i söder får man sällan skjuta om upptag kommer långt bort eller om älgen stannar först efter flera km förföljande för då är det som regel inne på fel mark och man måste kalla av hunden.

Lär vi hundarna att det inte lönar sig att arbeta så? Kan det verkligen vara så?

Sen kanske det beror på att mina hundar inte är tillräckligt bra?

Jag har som sagt inga svar utan bara frågor.

Ska bli intressant att se flera inlägg i denna tråd.

/ ekebo

Är ju ändå så att det aldrig går att få absolut rättvisa på ett jaktprov.

Och har det egentligen någon betydelse om det är lättare eller svårare i olika delar av landet?

Finns ju så mycket andra faktorer som påverkar ett prov t.ex väder,vind och en massa andra störningar. Jaktprovet är ju egentligen en bedömning hur hunden jobbar för dagen jämfört med hur regelverket vill att en älghund ska fungera.

Det kommer alltid att finnas folk som snackar om att det är lättare eller svårare att ta pris på prov i olika delar av landet, men i mina ögon är sånt att skita i.

För ett 1:a pris är ändå ett bra älgarbete var i landet och under vilka förhållande det än är tagit.

Har funderat ett tag om det är nån skillnad på en jaktchampion som kommer från norra sverige/södra sverige? vad tror ni?

Jag får för mig att en "norrlandshund" (läs västerbotten norrbotten) är "vassare" än en hund från t ex småland. Oftast i fjällnära skog så står älgarna extremt dåligt i jämförelse med älgarna i söder, eller i kustlandet för den delen. Kan det har betydelse på vars i sverige man jagar in en unghund?

Detta kommer att bli en intressant diskussion hoppas jag:) Och intressanta synvinklar:) Kan det ligga nånting i det jag säger eller är det bara skitsnack? Iofs...provreglerna är samma över hela sverige, men.....

Mina funderingar kring detta:) Jag tror att det är lättare att jaga in en hund i södra landsänden, det finns ofta mer vilt dvs fler tränings möjligheter, i Härjedalen där jag bor och jagar finns det perioder som man kan gå tomt i flera dagar medans i marken utanför Mora där har jag aldrig gått tomt...... Men jag tror att man får ett längre sök här hemma då hunden måste söka ut längre osv, har man ett "sämre" ämne så är det lätt att hunden blir oduglig i dessa trakter medans i tex Mora är det inga problem för där kan man ge chans på chans och till slut så funkar det.... Därför så ser jag ett hundköp från en kull av meriterade föräldrar från söder som ett "sämre" ämne än en kull av meriterade föräldrar som jagar i älgglesa marker där det kräver mer av hunden......

Det är klart att det finns ju även älg täta marker uppöver men jag använder samma funderingar där!!! Det är ju inte säkert att ämnet inte behöver vara sämre bara för att hunden kommer från en älg tät mark men "risken" ökar ju... Ena tiken jag har är en medelmåtta här hemma och när vi åker till de marker jag har i söder då förvandlas hon till en stjärna/ är jaktlagets bästa hund, där har hon ett enormt sök och det står ofta och jag får skjuta på stånd!!!!! Här hemma skjuts det väldigt lite på stånd och älgarna skenar mil efter mil.......

Nu är väl skillnaden i mångas ögon inte så stor mellan Lillhärdal och Mora men jag ser en stor skillnad!!!! Min åsikt är bara baserad på mina egna upplevelser/ Mvh

Mina funderingar kring detta:) Jag tror att det är lättare att jaga in en hund i södra landsänden, det finns ofta mer vilt dvs fler tränings möjligheter, i Härjedalen där jag bor och jagar finns det perioder som man kan gå tomt i flera dagar medans i marken utanför Mora där har jag aldrig gått tomt...... Men jag tror att man får ett längre sök här hemma då hunden måste söka ut längre osv, har man ett "sämre" ämne så är det lätt att hunden blir oduglig i dessa trakter medans i tex Mora är det inga problem för där kan man ge chans på chans och till slut så funkar det.... Därför så ser jag ett hundköp från en kull av meriterade föräldrar från söder som ett "sämre" ämne än en kull av meriterade föräldrar som jagar i älgglesa marker där det kräver mer av hunden......

Det är klart att det finns ju även älg täta marker uppöver men jag använder samma funderingar där!!! Det är ju inte säkert att ämnet inte behöver vara sämre bara för att hunden kommer från en älg tät mark men "risken" ökar ju... Ena tiken jag har är en medelmåtta här hemma och när vi åker till de marker jag har i söder då förvandlas hon till en stjärna/ är jaktlagets bästa hund, där har hon ett enormt sök och det står ofta och jag får skjuta på stånd!!!!! Här hemma skjuts det väldigt lite på stånd och älgarna skenar mil efter mil.......

Nu är väl skillnaden i mångas ögon inte så stor mellan Lillhärdal och Mora men jag ser en stor skillnad!!!! Min åsikt är bara baserad på mina egna upplevelser/ Mvh

Intressant! Menar du att älgproven inte bedöms lika i landet?

Själv är jag tämligen säker på att det bara finns ett älgprov och att det är samma regler för bedömning oavsett var provet gås!

Det jag vill få fram är att har du samma poäng och exakt lika i alla moment så borde väl inte hunden i söder vara sämre än den i Norr? För mig är de exakt lika duktiga!

Beträffande injagning så vet jag att det är nog så svårt att få till en ren älghund härnere, då injagningen störs av Rådjur, hjortar, vildsvin , harar mm.

Samtidigt vet jag också att det i många områden norröver finns mycket ren som kan ställa till injagningen.

/ ekebo

En bra hund är nog en bra hund oavsett var den jagar, däremot att diskutera om vad som är en bra hund kan man nog i oändligheter. Det finns nog lika många åsikter som jägare.

Att en 1a på jaktprov skulle innebära en bra prestation håller jag dock inte med om, efter min måttstock finns det många 1a pris som är tämliga mediokra prestationer.

Tiden på året har en väldig inverkan också på provet också, titta på statestiken hur kurvan pekar brantare uppåt ju längre in på året man kommer...

Här gås det mest omprov "älgtomma marker" i augusti.... . då älgstammen förmodligen är som absoult störst under året....

Mvh Rikard

Intressant! Menar du att älgproven inte bedöms lika i landet?

Själv är jag tämligen säker på att det bara finns ett älgprov och att det är samma regler för bedömning oavsett var provet gås!

Det jag vill få fram är att har du samma poäng och exakt lika i alla moment så borde väl inte hunden i söder vara sämre än den i Norr? För mig är de exakt lika duktiga!

Beträffande injagning så vet jag att det är nog så svårt att få till en ren älghund härnere, då injagningen störs av Rådjur, hjortar, vildsvin , harar mm.

Samtidigt vet jag också att det i många områden norröver finns mycket ren som kan ställa till injagningen.

/ ekebo

Älgproven bedöms väl lika jag har väl inte påstått något annat?

Med injagningen vet jag vad det är för skillnad mellan mina marker och därför återger jag min syn på saken, mina marker i Lillhärdal har vi en väldigt låg älgstam, vet inte hur många det beräknas va per tusen men vi har en avskjutning på 2+2 på ca 3000 hektar (den kvoten lyckades vi inte få) medans i Mora är det en avskjutning på ca 5+fri kalv på ca 2700 hektr, där fällde vi totalt 5+4 på fem jakt dagar......

Det är väl klart att det är lättare att jaga in en hund där du har en älgsam på kanske 8/tusen hektar än om du jagar in den där du har 3/tusen...... Där du har mer älg kan man få flera älgkontakter per dag och borde underlätta injagningen något än om du jagar in en hund där du kan gå tomt i en vecka åt gången...... Det borde kräva ett bättre ämne och mer vilja att hitta älg, vilket borde resultera i att det är fler av sämre ämne som lyckas där det finns mycket älg än tvärtom? Jag utgår endast från de marker jag varit i och kan se en klar skillnad......

En bra hund är nog en bra hund oavsett var den jagar, däremot att diskutera om vad som är en bra hund kan man nog i oändligheter. Det finns nog lika många åsikter som jägare.

Håller med där.

Jag tror inte att man kan skilja på Söderlandshundar och Norrlandshundar. Visst kan injagningen skilja och det finns ju extremer åt alla håll men alla i norrland jagar inte på kommunstora jaktmarker.

Själv köpte jag min jämte utanför Oslo och jagar i västerbotten. Det var en intressant valpkull och då fick det bli så.

Finns jakten i hunden spelar landsända ingen roll.

Det jag har märkt och tänkt på när det gäller jaktprov är att man inte ska stirra sig blind på poängen. Älgarna är olika individer och det betyder olika svårighetsgrad för hundarna. Nu vet inte jag hur det är för jämthundarna och grånhundarna som är utpräglade älghundar MEN med min laika så har jag gått ett några prov varav 4 har gått till pris och det prov som har högst poäng (87p) var i särklass det prov som behövde minst ansträngning från hunden (förutom att han fick stå och skälla i 6 timmar) men i det fallet så var det en ko med 3 kalvar och jag förstår henne att hon bara stod hela dagen (jag vet hur jävligt det är att hålla reda på 3 illbattingar). Den andra 1:an fick han jobba på bra mycket mer med då det stod dåligt och älgarna var oroliga hela tiden men det gav 85p. Den sista 1:an blev "bara" 73p men där fick han verkligen jobba på och skötte sig klockrent utifrån förutsättningarna så man ska som sagt inte stirra sig blind på höga poäng för de kan i värsta fall bara indikera att det var en snäll älg. Nu är självklart en hund som får ett första pris en fullt duglig jakthund så det är inget snack om den saken.

Det här med att värdera om hunden är bättre eller sämre än en annan beroende på vart den har tagit sitt championat är nog nästan omöjligt att sia om men visst, en hund som verkligen hittar en älg i älgglesa marker har ju onekligen bra förmåga att hitta älg och då har den ju förutsättningar att hitta en ostörd älg och då brukar de ju kunna stå lite bättre. I södra sverige ( i allafall där jag har jagat) är det ju en helt klart annan vilttäthet vilket mest ställer till det för min hund de första dagarna. Den får ett sämre sök efter att han har varit ut på den första sökrundan och kanske har hittat vilt. Varför vet jag inte men han kanske tror att det är som i normalfallet, dvs det finns ett vilt/1000 ha och då lägger han inte er samma energi på nästa sökrunda. Detta förändras dock efter ett tag och då blir sökrundorna oftast lite väl stora för de markerna (300 ha) så min hund passar nog inte för de markerna i dagsläget.

It´s all in the eye of the beholder!!!

framför allt är det väl söket som kan skilja dom åt men förmågan att ställa älg sitter ju i huvudet på hunden, vilken lands ända det än är, men vad vet jag har alldrig jagat söder om polcirkeln. jakt prov ger jag inte mycke för, vilken tax som helst kan ju få en etta där beroende på vad för älg den hittar ( ko med kalv eller nån oxe som bara väntar på att få snöa fast i slutet på säsongen)

Håller med där.

Jag tror inte att man kan skilja på Söderlandshundar och Norrlandshundar. Visst kan injagningen skilja och det finns ju extremer åt alla håll men alla i norrland jagar inte på kommunstora jaktmarker.

Själv köpte jag min jämte utanför Oslo och jagar i västerbotten. Det var en intressant valpkull och då fick det bli så.

Finns jakten i hunden spelar landsända ingen roll.

Tror som du Streif.

Är ju ändå så att det aldrig går att få absolut rättvisa på ett jaktprov.

Och har det egentligen någon betydelse om det är lättare eller svårare i olika delar av landet?

Finns ju så mycket andra faktorer som påverkar ett prov t.ex väder,vind och en massa andra störningar. Jaktprovet är ju egentligen en bedömning hur hunden jobbar för dagen jämfört med hur regelverket vill att en älghund ska fungera.

Det kommer alltid att finnas folk som snackar om att det är lättare eller svårare att ta pris på prov i olika delar av landet, men i mina ögon är sånt att skita i.

För ett 1:a pris är ändå ett bra älgarbete var i landet och under vilka förhållande det än är tagit.

Jag vet om 2(säkert + några till via bekanta mm) champions från dom södra delarna av landet som inte får stopp på älgarna här i norr(Jämtland)

Båda har varit här under 1-3 veckor/höst under 3-4 år utan något mer än enstaka skall i upptag.

Älgarna i söder överlever säkrast om dom stannar på plats.(Vägar, bebyggelse och tätare passkedjor men även inte så många rovdjur. Så det blir nedärvt: att om du står blir du vid liv)

I norr så finns inte mycket trafik. Passkedjorna är glesa och står älgen kvar så äter björnen/vargen upp älgen. Så älgar som flyr vid fara har större chans att överleva.

Så en Norrlandshund måste jobba hårdare och springa längre för att kunna ställa en älg.........

(Sen vet jag också om hunder från södern som är lika bra här uppe som hemma)

Jag vet om 2(säkert + några till via bekanta mm) champions från dom södra delarna av landet som inte får stopp på älgarna här i norr(Jämtland)

Båda har varit här under 1-3 veckor/höst under 3-4 år utan något mer än enstaka skall i upptag.

Älgarna i söder överlever säkrast om dom stannar på plats.(Vägar, bebyggelse och tätare passkedjor men även inte så många rovdjur. Så det blir nedärvt: att om du står blir du vid liv)

I norr så finns inte mycket trafik. Passkedjorna är glesa och står älgen kvar så äter björnen/vargen upp älgen. Så älgar som flyr vid fara har större chans att överleva.

Så en Norrlandshund måste jobba hårdare och springa längre för att kunna ställa en älg.........

(Sen vet jag också om hunder från södern som är lika bra här uppe som hemma)

Sen krävs det andra egenskaper i söder också som hundarna från norr kanske har problem med.

Fler hagar med stängsel/taggtråd. Oskärpa vid vägar och du blir överkörd....Fler hagar med tamboskap som inte skall jagas mm.

Det finns många olikheter både på hundar och marker!

Olika mark/förutsättningar, olika hundar. Men det kan vara så att om hunden inte fungerar på en typ av mark så kan den funka U.A på annan om det finns det minsta av jakt i den.....

Jag vet om 2(säkert + några till via bekanta mm) champions från dom södra delarna av landet som inte får stopp på älgarna här i norr(Jämtland)

Båda har varit här under 1-3 veckor/höst under 3-4 år utan något mer än enstaka skall i upptag.

Älgarna i söder överlever säkrast om dom stannar på plats.(Vägar, bebyggelse och tätare passkedjor men även inte så många rovdjur. Så det blir nedärvt: att om du står blir du vid liv)

I norr så finns inte mycket trafik. Passkedjorna är glesa och står älgen kvar så äter björnen/vargen upp älgen. Så älgar som flyr vid fara har större chans att överleva.

Så en Norrlandshund måste jobba hårdare och springa längre för att kunna ställa en älg.........

(Sen vet jag också om hunder från södern som är lika bra här uppe som hemma)

Tror inte det har med sörlandshundar att göra , och det går nog inte att dra någon slutsats av 2 hundars arbete .

Har själv en sydis med ett måttligt sök här hemma , men när hon kom upp på vidderna så blev söket betydligt större och hon lyckades dessutom ställa en "skygg" norrlandskalv i upptaget i 2 tim innan jag sköt den, inte illa för en sörlands hund första gången på fjället

Tror inte det har med sörlandshundar att göra , och det går nog inte att dra någon slutsats av 2 hundars arbete .

Har själv en sydis med ett måttligt sök här hemma , men när hon kom upp på vidderna så blev söket betydligt större och hon lyckades dessutom ställa en "skygg" norrlandskalv i upptaget i 2 tim innan jag sköt den, inte illa för en sörlands hund första gången på fjället

Det är bara att titta på älghunds SM, där går inte hundar söderifrån sämre än dom från norr. Det finns knappast någon skillnad på arvsanlagen för linjer blandas hela tiden.

Jag jagar på 2 marker, 1 i norra norrland 25k ha, där 1/4 är uppe på kalfjället.(angränsar mot sareks nationalpark)

Det andra är i umeås kust.

Jag har jagat på båda ställena med hund och det är verkligen som natt och dag.

En viktig sak är att älgtätheten är enormt högre vid kusten än inlandet, vilket medför tryggare älgar.(mer folk+mer älg på samma yta). I början var jag förundrad över hur det var möjligt att ha ett älgpass mellan stugorna 100m från havet... Ända tills jag insåg att älgarna sprang över altanen hos dom som bor där.

I norr kan jag vara första människan/hund som älgen stöter på, vilket talar sitt tydliga språk.

Jag tror inte det spelar någon roll om kullen kommer från norr eller syd, utan vart den är injagad.

Men om en hund ska lyckas få ett beteende som är ställande och inte trycker iväg älgen tror jag har mer med rutin och vana att göra.

Sammanfattning på detta är att älgar i norr/inlandet beter sig inte likadant som älgar vid kusten, vilket medför att en jaktchampion som jagat vid kusten kanske får en ny upplevelse och vice versa.

Sedan undrar jag hur många jaktchampions det finns som har sina 3 1:or i norr/inlandet... Finns säkert nån men flest tas vid kusten även procentuellt på befolkning av en anledning.

tycker själv att jämtlands älgarna är svårare att få att stå än smålandsälgarna ,här hemma tycker jag att det blir fast i upptaget ganska ofta (småland) och älgarna flyr inte lika långt om de blir skrämda av en.sen spelar det nog in olika marker olika älgar väder och vind och givetvis hundar mängd ute i skogen ja listan kan nog göras hur lång som helst.

Nog kan det vara skillnad, kanske inte lika mycket i championatet som i effektiviteten, har man 1-2K ha som i söder så vill man inte ha hunden stå och gaffla från 08:00 på grannmarken, haft en hund i laget som gjort så i flera år och den funkar säkert i norrland på runt 10K ha men här nere är den kass, att ställa snart i upptaget helst direkt är viktigare än förföljandet och idiotisk ihärdighet, utan inkallning!

Nog kan det vara skillnad, kanske inte lika mycket i championatet som i effektiviteten, har man 1-2K ha som i söder så vill man inte ha hunden stå och gaffla från 08:00 på grannmarken, haft en hund i laget som gjort så i flera år och den funkar säkert i norrland på runt 10K ha men här nere är den kass, att ställa snart i upptaget helst direkt är viktigare än förföljandet och idiotisk ihärdighet, utan inkallning!

håller fullständigt med, det konstiga jag tycker med det är att de som har dessa jaktidioter är stollta med dom ,har haft ganska många sådana hundar här i vårat lag också upptag sen tyst sen är hundförarna ute och letar hundar med bil långt bort utanför gränserna inte så kul jakt enligt min mening.sen kanske man har en annan syn på hundarna om man har en sådan hund

Klart att det är skillnad! Men det är stora lokala skillnader också. Injagning/jakt påverkar hundens prestation, inte minst förföljandet. Detta innebär att en del "bra" ämnen i söder får korta förföljande helt enkelt då man aldrig skjuter efter långa. Dvs att de närmar sig de mindre bra hundarna i jaktsätt. Detta i sin tur gör att det är svårt att se vilket värde hunden har t ex avelsmässigt. Därför är ofta ”norrlandshundar” intressantare i avel, de hundarna som visat att de kan göra jobbet där kan göra jobbet överallt! Och som jag ser det finns en stor skillnad mellan ”bra” hundar och "topp"hundar här. Topphundarna anpassar sig snabbt, och gör vad som krävs för att älgen ska bli skjuten – oavsett plats. En riktigt bra hund från Småland har vad som krävs för Västerbotten.

En hund med ett förföljande på några hundra meter kan inte bortförklaras med att "vi jagar alltid i små såtar". Den brister i förmåga och ska inte in i avel, som jag ser på det.

Klart att det är skillnad! Men det är stora lokala skillnader också. Injagning/jakt påverkar hundens prestation, inte minst förföljandet. Detta innebär att en del "bra" ämnen i söder får korta förföljande helt enkelt då man aldrig skjuter efter långa. Dvs att de närmar sig de mindre bra hundarna i jaktsätt. Detta i sin tur gör att det är svårt att se vilket värde hunden har t ex avelsmässigt. Därför är ofta ”norrlandshundar” intressantare i avel, de hundarna som visat att de kan göra jobbet där kan göra jobbet överallt! Och som jag ser det finns en stor skillnad mellan ”bra” hundar och "topp"hundar här. Topphundarna anpassar sig snabbt, och gör vad som krävs för att älgen ska bli skjuten – oavsett plats. En riktigt bra hund från Småland har vad som krävs för Västerbotten.

En hund med ett förföljande på några hundra meter kan inte bortförklaras med att "vi jagar alltid i små såtar". Den brister i förmåga och ska inte in i avel, som jag ser på det.

Visst är det bra om hunden håller i en stund..... (Det kan vända och komma in igen.)

Men kanske inte i flera mil. Även om du har marken så kommer du aldrig att kunna gå in på det ståndet, då det kan ta flera timmar innan du är framme.... Resten av jaktdagen är borta, om hunden står i grannkommunen.

Klart att det är skillnad! Men det är stora lokala skillnader också. Injagning/jakt påverkar hundens prestation, inte minst förföljandet. Detta innebär att en del "bra" ämnen i söder får korta förföljande helt enkelt då man aldrig skjuter efter långa. Dvs att de närmar sig de mindre bra hundarna i jaktsätt. Detta i sin tur gör att det är svårt att se vilket värde hunden har t ex avelsmässigt. Därför är ofta ”norrlandshundar” intressantare i avel, de hundarna som visat att de kan göra jobbet där kan göra jobbet överallt! Och som jag ser det finns en stor skillnad mellan ”bra” hundar och "topp"hundar här. Topphundarna anpassar sig snabbt, och gör vad som krävs för att älgen ska bli skjuten – oavsett plats. En riktigt bra hund från Småland har vad som krävs för Västerbotten.

En hund med ett förföljande på några hundra meter kan inte bortförklaras med att "vi jagar alltid i små såtar". Den brister i förmåga och ska inte in i avel, som jag ser på det.

En väldigt viktig faktor då det gäller som man inte får glömma då det gäller jakt söder om Dalälven är vägar .

Har du hund som förföljer älg som går rakt ur mer än säg en halvmil blir inte gammal.

Det är sällan som vi jagar längre än någon kilometer väg & oftast närmre .

//Lasse D.

En väldigt viktig faktor då det gäller som man inte får glömma då det gäller jakt söder om Dalälven är vägar .

Har du hund som förföljer älg som går rakt ur mer än säg en halvmil blir inte gammal.

Det är sällan som vi jagar längre än någon kilometer väg & oftast närmre .

//Lasse D.

Sa kan det ju vara, jaktförhållanden varierar. Men vad jag menade var att aveln ju inte bedrivs utifrån den egna jaktsituationen utan ifrån vad som är bäst för rasen! Och att avla på bristande jaktlust är katastrofalt, och inte ett dugg bättre än att avla på höftledsfel eller ärftliga sjukdomar.

Tycker ofta det lite felaktigt sätts ett likhetstecken mellan långt förföljande och stor jaktlust. Visst kan korta förföljande bero på bristande jaktlust, men det kan ju också vara ett avsiktligt framavlat beteende.

Jag hävdar också att en ställande hund kan ha stor jaktlust utan att ha extremt långa förföljande.