Jag tror väl att det generellt, om det i vissa situationer är ok och i andra inte, är bäst att lära dem att man slutar om man blir tillsagd snarare än att de ska lära sig skillnad på komplicerade sociala situationer.

Min hund hälsar väldigt ivrigt och gärna på människor, hon är så liten så "ingen" blir sur för det, men hon får bara hälsa efter att hon fått ett "varsågod". Det får hon ju när det är någon man känner eller någon som vill hälsa på henne. Hon fattar inte vilka man får hälsa på utan bara att man bara får hälsa när man får.

Jag tror att det kan vara enklast med samma sak med skall, man får skälla om ingen blir förbannad när man skäller.

Sen (återigen inga expertkunskaper utan bara hundvana och funderingar) kanske du omedvetet har lärt dina äldre hundar att det är du som uppfostrar valpen och inte dem, och därför tål de en massa bus från valpen. Jag har gjort lite olika med min hund, två surtikar på jobbet fick inte säga till henne (för att jag lite mesigt tyckte att de var för hårda) men några äldre hundar på andra håll fick säga till henne. Hon är mycket lydigare när de hundarna är med som fått säga åt henne än hon är på jobbet.

Jag har också upptäckt att hundar även om de verkar socialt klumpiga oftast kan det där med hundspråk mycket bättre än oss. Min border fjäskar något oerhört för en gammal tax som min morsa har, taxen blir sur, morrar går undan och bordern kryper efter på sidan och slickar henne i mungiporna. Eftersom taxen blev irriterad så sa vi till bordern att sluta flera gånger. En gång på ett barnkalas så hade ingen tid att säga till och hon besvärade taxen i två timmar, sen började taxen att leka med henne! Första gången den taxen lekte med en annan hund! Bordern hade rätt hela tiden, det var så man gjorde.

Jag tror väl att det generellt, om det i vissa situationer är ok och i andra inte, är bäst att lära dem att man slutar om man blir tillsagd snarare än att de ska lära sig skillnad på komplicerade sociala situationer.

Min hund hälsar väldigt ivrigt och gärna på människor, hon är så liten så "ingen" blir sur för det, men hon får bara hälsa efter att hon fått ett "varsågod". Det får hon ju när det är någon man känner eller någon som vill hälsa på henne. Hon fattar inte vilka man får hälsa på utan bara att man bara får hälsa när man får.

Jag tror att det kan vara enklast med samma sak med skall, man får skälla om ingen blir förbannad när man skäller.

Sen (återigen inga expertkunskaper utan bara hundvana och funderingar) kanske du omedvetet har lärt dina äldre hundar att det är du som uppfostrar valpen och inte dem, och därför tål de en massa bus från valpen. Jag har gjort lite olika med min hund, två surtikar på jobbet fick inte säga till henne (för att jag lite mesigt tyckte att de var för hårda) men några äldre hundar på andra håll fick säga till henne. Hon är mycket lydigare när de hundarna är med som fått säga åt henne än hon är på jobbet.

Jag har också upptäckt att hundar även om de verkar socialt klumpiga oftast kan det där med hundspråk mycket bättre än oss. Min border fjäskar något oerhört för en gammal tax som min morsa har, taxen blir sur, morrar går undan och bordern kryper efter på sidan och slickar henne i mungiporna. Eftersom taxen blev irriterad så sa vi till bordern att sluta flera gånger. En gång på ett barnkalas så hade ingen tid att säga till och hon besvärade taxen i två timmar, sen började taxen att leka med henne! Första gången den taxen lekte med en annan hund! Bordern hade rätt hela tiden, det var så man gjorde.

Jo!!! Det är hundarna som är bäst på hundspråk..... Min tik lärde en hundagresiv(fram för allt mot andra hanar) jämtehane att leka. Han har nu flyttat men enl uppgift funkar han bra även tillsammans med en annan hane. Dock fick inte tiken leka lika våldsamt som med labben. Men visst mycket lek tyckte jämten var roligt, när han kom till mig blev han tom sur när dom andra lekte med varandra. Har trott att min tik skulle sköta mycket av valpuppfostringen. Tror faktiskt att hon gör det också, men att jag inte kan se/förstå alla signaler mm.

när jag hämtade min senaste valp var hon oxå välldigt gnyig i bilen men eftersom hon var med mig på jobbet varje dag, har en ressträcka på ca tre mil enkel, så tog det ca en vecka innan hon förstod att det var rätt mysigt att åka bil man hamnade på ett roligt ställe. nu är det inga problem hon är året nu och lägger sig tillrätta med en gång i buren när vi ska iväg någonstans Tålamod...

Ja det kan gå bra efter lite tid. Stövartiken som är 4 trivs fortfarande inte med att åka bil. Hon spänner sig och dreglar, ibland kräks hon. Hon är inte speciellt gnällig eller så med nått små pip kan det bli men inte så det är något problem. Jag har ca 3 mil till jaktmarken och trots att hon vet det blir roligt där så är hon inte förtjust i bilåkningen dit. Hon vill inte till bilen trots att hon vet att det blir jakt sen. Hem brukar kunna gå lite bättre, för då är hon trött. Var på en resa på 60 mil och inte ens då slappnade hon riktigt av under resan. Hem gick lite bättre för hon hade fått jaga på morgonen.

Vet inte om jag gjorde något fel när hon skulle vänja sig med bilåkning eller hon hellt enkelt är en hund som mår illa av bilåkning!

Jag hoppas att jag kan få det att funka bättre med valpen............

Gjorde en tur med bilen idag....

Inte för valpens skull utan för jag hade lite att uträtta och tänkte att det är bra hon får vara med!

Första 2 milen var det skall och gnäll. Sen blev det tyst i 10 min för att sedan igen låta som om hon stod vid dödens brant. Stannade på en affär där bla grisöron inköptes......

Lite gnagning och rastning så var hon tyst och nöjd resterande tid, trots några besök i affärer( ca 40-50 min) och hemresa på ca 45 min.

Så en bit grisöra följer med på nästa tur. Sen håller jag tummarna på att hon börjar lära sig.......

Idag blev det en ny tur med bilen.... Valpen var missnöjd i ca 7 km sen tyst. Ett stopp på en timme och sen hem igen utan ljud!

Glömde att muta med en bit grisöra men det verkar som det funka rätt bra iaf.

Stövartiken sa ifrån för första gången när valpen hade ståndskall på henne. Får se om det hjälper.......

Idag blev det en ny tur med bilen.... Valpen var missnöjd i ca 7 km sen tyst. Ett stopp på en timme och sen hem igen utan ljud!

Glömde att muta med en bit grisöra men det verkar som det funka rätt bra iaf.

Stövartiken sa ifrån för första gången när valpen hade ståndskall på henne. Får se om det hjälper.......

kul att det går åt rätt håll utan muta

Hon är helt tyst vid resor nu. Är lugn och tyst även om hon blir lämnad i bilen enstund. Så det funkar hur bra som helst.

Däremot ståndskallen inne på mina andra hundar går jag bet på. Säger jag åt henne att vara tyst så blir hon tyst och tar något steg i sida eller bakåt, tittar på mig och skäller igen..... Hon gör det när hon är "busig" och glad.

Känns som jag måste acceptera att hon vill skälla när hon är uppspelt och hoppas på att det växer bort........

Med huset fullt av barn, hundar, arbete att sköta och hushållsysslor att göra. Blir det på någotvis bara halvhjärtade försök att lära henne att vara tyst. Kanske bättre att inte "tysta" henne alls om man inte kan ha koll på det hela tiden.....

Härlig att en greja har löst sig riktigt bra iallafall. Själv prioriterar jag att hunden är tyst i bilen finns inget värre än att gå förbi en bil och höra en hund stå o gapa lika dant när man är på jakt hunden som är kvar i bilen ska vara tyst. Skallen inne tror ju jag kommer ge sig med tiden då hon inte är så gammal ännu och hon lär väll komma på att det inte ger något bryr sig varken du eller dom andra hundarna om henne när hon håller på så ger det ju inget, även om det är "negativ" uppmärksamhet så är det iallafall någon som reagerar... bästa är att berömma henne när hon ligger tyst och lugn på sin plats.

Hon är helt tyst vid resor nu. Är lugn och tyst även om hon blir lämnad i bilen enstund. Så det funkar hur bra som helst.

Däremot ståndskallen inne på mina andra hundar går jag bet på. Säger jag åt henne att vara tyst så blir hon tyst och tar något steg i sida eller bakåt, tittar på mig och skäller igen..... Hon gör det när hon är "busig" och glad.

Känns som jag måste acceptera att hon vill skälla när hon är uppspelt och hoppas på att det växer bort........

Med huset fullt av barn, hundar, arbete att sköta och hushållsysslor att göra. Blir det på någotvis bara halvhjärtade försök att lära henne att vara tyst. Kanske bättre att inte "tysta" henne alls om man inte kan ha koll på det hela tiden.....

Tycker deffinitivt inte att du ska acceptera att hon skäller ståndskall innomhus. Jag blir nog irriterad på min om han boffar till när han hör något som han inte vet vad det är.

Att man skulle "förstöra" hunden genom att få den att vara tyst inne och att den skulle ta med sig det och inte skälla i skogen tror jag är ren bull****..

Tycker deffinitivt inte att du ska acceptera att hon skäller ståndskall innomhus. Jag blir nog irriterad på min om han boffar till när han hör något som han inte vet vad det är.

Att man skulle "förstöra" hunden genom att få den att vara tyst inne och att den skulle ta med sig det och inte skälla i skogen tror jag är ren bull****..

Det är lite att välja sina strider..... Att hon skäller på de andra hundarna när dom busar/bjuder in till lek och bus, kan jag leva med.

Eftersom jag inte kommer att kunna vara 100% konsekvent så väljer jag att inte korrigera henne då. Tror att det bara skapar en respektlöshet mot mina kommandon senare om jag försöker ibland. Är hon och jag inne utan dom stora hundarna och hon skäller omotiverat på tex strumpa/blomblad, då går jag in och säger åt henne och försöker avleda uppmärksamheten. För hon tenderar att skälla igen efter en kort stund annars.

Stövartiken har börjat att leka med valpen nu..... Dom första försöken till lek var för våldsamma, valpen blev rädd och sprang undan. Nu i kväll har tiken hittat "rätt" nivå och dom har riktigt roligt tillsammans. Man får vara med lite grand nu i början för tiken kan bli lite väl upspelt och våldsam. Vill inte att valpen ska sträcka sig eller tex böja en led åt fel håll, för då kan det bli problem senare. En halt hund i skogen lär inte hålla så länge....

Men det är inga större problem att bryta leken när jag tycker att det går för långt.

Labben är lugnare i sin lek. Han lägger sig på golvet och låter valpen klättra på honom och bita. Han brukar "nagga" tillbaks och "buffa" med nosen, den leken är mer som om dom gosade och är rätt stillsam. Biter valpen för hårt så river han ifrån.

Så jag tror att hon är helt accepterad nu och "stor" hundarna är tämligen lyckliga med att ha henne här.

Jag brukar ge valpen en bit grisöra och efter en stund tar jag tillbaks örat för att sedan ge tillbaks. Villket hon accepterar utan knorr, trots att hon älskar dom. Brukar också "krama" valpen ibland när hon äter så att hon ska lära sig att inte skydda sin mat. Med barn i huset så kan det dyka upp barn som inte vet hur man umgås med hundar. Det vore fatalt om när hon blir större skulle skydda sin mat och hugga ett sånt barn i ett obevakat ögonblick. Mao så försöker jag att tidigt lära henne att vilken människa som helst,kan ta ifrån det som hon "har" och hon inte skall försvara det. Kan även vara bra i skogen så hon inte bevakar sitt byte och vägrar att släppa fram andra människor till ev skjuten älg.

I övrigt så kommer hon ofta när jag säger åt henne att komma. Kommer alltid in när jag vislar i pipa(har misslyckats någon gång när vi varit på varsin sida om huset och hon inte riktigt vetat vart hon ska. Men hon har även då försökt att komma in, så viljan fanns... (hon var iaktagen inne ifrån huset).

"Sitt" kan hon bra men har svårt för "vänta" och "stanna".

Hon har inte börjat att tala om när hon är nödig, utan det är att ta ut henne som vanligt efter mat, lek och när hon har sovit. Ibland så kan hon vara lite "tussig" om hon behöver ut men inte alltid.

Hon är orädd och nyfiken på det mesta. Lite försiktig om det är något som är konstigt/ovant eller låter mycket.

Ska ev lära henne att åka skoter till helgen....

Tycker nog att det har gått förvånandsvärt bra så långt. Hon verkar vara rätt lyhörd och uppmärksam.

Igår firade vi 11 veckor!! (3 veckor hos mig då)

Nu kan hon sitta och vänta på varsågod när hon får mat.

Vi har även tagit en kort tur på snöskoter(ca 2-300m). Funkade jätte bra!!

Kan inte sluta att förvånas över hennes formbarhet.

Hon skäller fortfarande på stor hundarna när hon vill busa. Men som sagt det är inget jag lägger något arbete på nu....

Nu har det gått några veckor till........

Skäller fortfarande när hon försöker att få igång "stor hundarna" till lek och bus. Även under lek skäller hon....

Har varit ut några gånger i skogen, bla för att titta på nya bävermarker. Då var det "stövel" djupt med snö och det bar inte mig men valpen sprang ledigt uppe på snön. Hon fick springa fritt och största delen av tiden så var hon utom synhåll. Dock var det ganska mycket med sly där, så hon kan ha varit allt mellan 20 och 60m från mig. Varje gång jag kallade in henne så kom hon in som en oljad blixt.

Någonting var tydligen lite extra spännande där för hon skällde några enstaka(2-3) skall.(kan ha varit allt från en kvist eller stubbe till att det var någon fågel/hare. Vi såg harspår, rävspår och några dagar gamla bäverspår)

Lite fler tricks har hon lärt sig, bla "ligg" och "skall". Hon väntar också med att gå ut tills hon får tillåtelse att gå ut genom dörren.(nu är det mest bara "tyst" hon inte vill förstå)

Det är sällsynt med "olyckor" nu, hon gnäller och piper rätt duktigt när hon måste ut!

Hon går också hyfsat fint i koppel. När viljan finns så går hon riktigt fint "fot".

Vi har även besökt andra hundar. Hon är passiv nästan lite undfallande, går gärna och lägger sig i ett eget hörn för att iakta eller sova.

Dock lekte hon "järnet" med en jackrussel i ca 1 timme innan kraften tog slut....

Så det verkar som den sociala biten funkar rätt ok, och hon uppför sig bra hemma. Nu återstår det bara att se hur hon fungerar i skogen...... Men det får man vänta på ett tag innan man får testa på riktigt.

Valpen med sin mentor...

Ja då har det gått några veckor till!

Hon skäller fortfarande inne ibland, men jag tycker att det är mycket mer sällan. När hon skäller är det uteslutande i samband med lek.

Några svängar till skogen har det blivit. Hon springer och leker med pinnar, kottar eller vad som hon hittar.

Hon har jagat iväg några småfåglar. Jagat skogsmöss och undersökt några spår av älg. Räv- och skogshöns lämningar har hon också stiftat bekantskap med.

Hon har vid något tillfälle dragit iväg ca 100m. Där har hon undersökt och grejat i runt 4-6 min innan hon sökte sig tillbaks till mig. Har gömt mig vid några tillfällen och hon har ganska enkelt hittat mig.

Vi har börjat att träna att gå fot utan koppel, funkar sådär. Kan gå fin fot i några tiotals meter.

Lite inkallning och trix har vi fortsatt att träna.

Har upptäckt att hon är VÄLDIGT känslig för negativa korrigeringar. Säger jag NEJ åt henne så kryper hon ihop och går undan. Så nu är det endast uppmuntring som gäller (när hon gör rätt). Vill jag bryta ett felaktigt beteende så blir det mer att avleda henne, än försöka korrigera. När jag sen får henne att göra "rätt" så får hon rikligt med beröm och oftast något gott.

Nu börjar även vasstandtiden vara till ända. 4 nya framtänder har kommit fram.

Det är några veckor sedan sista "olyckan". Hon är väldigt duktig på att säga till när hon är nödig.