Sitter och sippar på en singelmalt efter att nyss kommit hem från Sydafrika. Resan är fruktansvärd då jag inte kan sova på planeten och vi började vår resa för mer än 30 timmar sen.

Jag har skjutet Kudu, Impala, Steenbok och Vatterbok. Tyvärr är inte Vatterboken hittad än (såvitt jag vet) trotts bra träff med rejält blodspår (lungblod ca var 30cm) men mer om detta senare. Nu måste jag vila mig.

Wow, härligt att få en rapport on-line och jag är grymt avundsjuk!!!

Hälsningar,

Martin

Välkommen hem till det fina vädret i skåneland då

När du har vilat upp dig och fått läppjat tillräckligt av det flytande guldet så hoppas jag att du försår att vi förväntar oss massor av härliga jaktbilder!

Usch vad sugen jag är på att åka till sydafrika på jakt...

Nu måste du ju ha vilat färdigt eller...........

Sjukt sugen jag med på liknande äventyr.

/Lasse

Vi vill se bilder och få oss upplevelsen till livs!!

Nu måtte du väl ändå ha vilat färdigt?

Henrik

Låter härligt! Längtar tillbaks. Det är lite trist att behöva lämna med vilt kvar i bushen. Sköt en Kudu våren 2009 som gick omkull men sen försvann in i tät bush, det tog 11 månader innan den kom till rätta. Hoppas de hittar den.

Ok, då har jag vaknat igen!

Jag tänkte rapportera med kortare inlägg och några blider för att det inte ska bli för mycket text och för många bilder.

Vi (jag och min svåger Mickael) kramade familjerna farväl på pågatågsstationen i byn för vidare färd till Kastrup. Vi har det ju så bra att man sätter sig på tåget och via ett byte i Malmö så hamnar man i flygplatsen direkt och går bara upp i vänthallen. Mycket praktiskt!

På Kastrup ringde vi våra medresenärer (Håkan och Lars) som vi inte träffat tidigare. De var dock mycket trevliga och jag ska försöka hålla kontakten levande. Givetvis träffades vi i baren...

Låter härligt! Längtar tillbaks. Det är lite trist att behöva lämna med vilt kvar i bushen. Sköt en Kudu våren 2009 som gick omkull men sen försvann in i tät bush, det tog 11 månader innan den kom till rätta. Hoppas de hittar den.

Tråkigt är inte på långa vägar tillräkligt för att beskriva vad jag känner . Mest för att det var en bra träff med rikligt blodspår att följa men p g a en del märkliga beslut och direkt okunnighet under eftersöket har Vatterbooken inte hittats än. Troligen ligger den död i den mycket täte buschen eftersom den inte än har besökt nåt vattenhål sen skottet (enl. spårarna). Fortsättning kommer att följa i denna speciella fråga.

Får både gratulera och beklaga ! Håller tummarna att de löser det!!!!!! Sitter med näsan över du vet vad o drömmer........

Får både gratulera och beklaga ! Håller tummarna att de löser det!!!!!! Sitter med näsan över du vet vad o drömmer........

Kan det vara nåt som innefattar Sikahjortar och Irland måntro...

....efter en lång, lång flygresa (Kastrup - Frankfurt - Johanesburg - Polokwane) är vi äntligen framme och en 2 timmars bilfärd påbörjades. Det var ca 30°C och fuktig värme efter regnen som föll veckorna innan så även sydafrikanerna svettades.

Givetvis var det en back kall öl i bilen med sedvanliga pissepauser....

...framme vid lodgen strax innan det mörknade. Lodgen vi bode på heter Mopane bush lodge och ligger i Limpopoprovinsen ca 3 mil väster om Musina. Lodgen var 4-stjärnig och på det hela mycket fräsch. Maten var utmärkt och betjäningen oklanderlig. Jaktmarken var på 6 000ha vilket kan tyckas vara stort men det var den inte, mer om det senare.

Rummen var små hyddor som låg kring huvudbyggnaden. Min hydda hette Impala.

Hela resan var arrangerad av Ikamwa Safaris Scandinavien (Caj lindblom, Harlösa).

Resan köptes som paket med 1:1 guide, vapenhyra, 7 dagars jakt och tre vilt (Kudu, Impala & Blue Wildebeest). Kostnaden med flygresan blev ca 39 000skr.

Vi var lite skeptiska till att hyra bössa men lovades att bössorna skulle hålla bra kvalite samt att vi skulle få en halv dags extra jakt p g a att det skulle innebära snbbare transport. Bössorna visade sig vara ok men kikarsiktena var kinajunk. I den ena lossnade riktmedlet så när Håkan sköt på en Impala så tog den ca 20 cm för högt trots inskjutning första morrgonen. Senare snurrade riktmedlet ca 185°...

Bössan jag fick var det inga större problem (Ruger mk 77 helstock) med men var rejält tubseende i kikarsiktet och den klarade inte något ströljus för då blev det bara mjölk i siktet.

Den halva jaktdagen fick vi inte så det är något vi kommer att ta upp med Caj så får vi se hur det utfaller.

På kvällarna samlades vi runt elden (nära baren) för samtal om dagens händelser och annat.

När alla var samlade så sattes bord framför oss och middagen inleddes med förrätt (oftast soppa) följt av huvudrätten som var köttbasserad. Därefter följde effterrätt och ostbricka. Det känndes lite märkligt till början att bli uppassad hela tiden men man kan faktiskt vänja sig....

På bilden ses förutom Mikael även Gille (Håkan & Lars PH), Tom (Mikaels PH) och Andrew som blev "min" PH. Andy är även delägare i företaget. "Min" spårare hette Victor och var en ung, och som det sen visar sig oerfaren Zuluättling.

Förste jaktdagen inleddes med inskjutning.

Sen börjar jakten.....

Sen börjar jakten.....

...och spänningen ökar!!!

...första jakten inleds med "Gummipursch" och jag upptäcker snart att det är det vanligaste sättet att jaga på på denna egendommen och kanske i hela afrika. Vi kör helt enkelt runt i timmar och försöker hitta nåt djur som antingen skjuts där man ser det (om det står kvar) eller så börjar man spåra och hoppas att djuret stannar inom rimligt avstånd.

Vi ser inget intressant på förmiddagen och efter en snabblunch (ett par mackor och nån bulle samt vatten/cola) kör vi nya rundor.

De fyra - fem timmarna runt kl 12 är ganska ointressanta för då står djuren och vilar i skuggan men innan och efter det rör sig djuren. Runt kl 15 - 15,30 ser vi plötsligt en Impala(ca 23 - 24 tum) på 300m vid gränsstaketet och bilen körs in till sidan. Vi kastar oss ut och börjar göra en kringgående rörelse bland Mopanebuskarna. Vi kommer fram en bit och smyger ut mot staketvägen men plötsligt kommer Impalan gående mot oss och står plötsligt bara 10m framför oss. Jag försöker smyga upp bössan men Impalan märker oss och springer förbi oss och vidare längs staketet.

Vi går ut på staketvägen och ser hur Impalan går in i buskaget ca 500 m bort relativt lungt så det beslutas att vi ska försöka smyga på den igen. Snabbförflyttning så länge han står i buskarna och plötsligt står han på vägen igen på 300m. Vi går in i buskaget och avancerar mot honom igen, 50 m senare smyger vi ut mot vägen igen och ser då att han går mot oss. Jag sätter mig på vägen och tar stöd mot pinnarna. Han kommer närmare o närmare samtidigt som jag hör Andy viska "shot, shot".

Jag låter honom komma in på 150 - 160 m eftersom han verkar att inte se mig. Andy verkar inte tro att jag hör honom för han låter mer o mer desperat i sina försök att få mig att skjuta. Plötsligt stannar Impalan och jag inser att nu gäller det att skjuta om jag vill ha honom trots att han står rakt mot mig.

Jag osäkrar och när jag tycker att jag har honom försöker jag trycka av men inget händer. I ivern har jag glömt att Rugern har treläges säkring så jag för fram säkringen ett steg till. Otroligt nog står Impalan och tittar på mig fortfarande så jag andas in och försöker igen.... PANG... och han slår direkt i backen, vilken härlig känsla....

När vi kommer fram ser plötsligt Andy lite misstänksam ut. Han vrider på hornen och säger sen lite förvånat att detta är en annan Impala än den vi började smyga på. Denna har något mindre horn men de är å andra sidan med helt rak uppåtpekande spetsar. Efter lite arrangerande så tas lite bilder och jag blir nedsmetad med blod då det är mitt första vilt på den Afrikanska kontinenten.

mkt bra berättat

man vill ju höra resten nuu.....

...kvällen blev som vanligt en trevlig tillställning med gott att dricka och god mat samt en mängd skitsnack!

Upp igen kl 5 och en kopp kaffe och några skorpor & yougurt senare så ger vi oss ut igen. Idag ska vi testa Altenberg, en koptje (stenig kulle) där Kudu brukar hålla till. Vi tar oss upp på krönet och visst står det Kudu i svackan framför oss. Det står tre st fina tjurar på ca 300 - 400 m varav en med vita spetsar som blir utvald. Den ska enl. Andy hålla 54-55 tum. Det står även några mindre tjurar och ett gäng kor och kalvar.

Andy tycker att jag ska skjuta därifrån vi står så jag tar stöd mot en sten med viss tvekan. Tjuren döljs delvis av buskarna och minuterna går. Plötsligt blir "min" tjur bortmotad av en av de andra tjurarna (korna brunstar) och försvinner in i buskarna. Vi avvaktar för att se om han kommer tillbaka.

Efter en stund börjar hela hjorden röra sig bort från oss och plötsligt står tjuren åter synlig i buskarna men nu är avståndet ännu längre. Vi tar ett snabbt belut att smyga efter så vi gör en ansmyggning runt hjorden. Ansmygningen sker till en början hukande men övergår snart till krypande. Till slut blir det att åla sakta framåt i buskarna för det finns många ögon och öron. Till slut är vi ca 50 m från hjorden då en ko börjar stirra på oss och vi blir blixtstilla. Kon stirrar på oss i ca 10 minuter och vi väntar bara på att hon ska slå larm men av nån konstig anledning blir det inte så utan hjorden börjar röra på sig igen.

Den kommer då att passera ett lite öppnare område och där har jag en lucka på 0,5x1m att skjuta igenom. Det passerar en mindre tjur, en kalv och ko men så viskar plötsligt Andy "shot, shot". Jag blir förvirrad för det är inget skjutbart i luckan men sekunderna senare så ser jag att det kommer en tjur (tjurarna är gråare än kor och kalvar). Jag kan dock inte se om det är rätt utan får lita på Andy.

Hårkorset riktas snabbt in på den smålunkande kroppen och när den når bogen...PANG... hjorden får panik!!

Vi blir nästan påsprungna av en tjur där vi ligger i buskarna men klarar oss genom att visa oss. Efter några minuters pustande så går vi och tittar hur det gick. Till allas glädje ligger han ca 20 m bort och det blir ett väldigt lätt eftersök och en väldigt lätt uttransport. Det är ju inget så kul att släpa en 275kg tjur i 33°C nån längre sträcka!

Tjuren mäts sen till 51-52 tum och bedöms vara 13-15 år och nästan i retur. Nacken är grov som fassen och pälsen i "nacken" nästan kal.

Mera, MERA!!!

Den dagen jag tar mig iväg så tänker jag ta egen bössa, även om det innebär lite pappersarbete.

När man har betalat 40 papp så vill man inte fundera på om bössan kommer att funka eller inte...

Blir till att bygga om i Rävkroken för att få in den trofén!!

Läckert!!

Mvh!

... när Kudutjuren är avlämnad på slakteriet kör vi ut igen och gummipurschar.

Vi hinner knappt köra en timme förrän Vic signalerar att det står nåt på vägen 3-400m framför oss. Vi stannar till och tittar i kikarna, det är ett par Steenbokar.

Vi kör in till sidan och parkerar bilen i skuggan sen smyger vi frammåt.

När vi smugit nåt hundratal meter tar vi oss ut mot vägen igen och spanar. Visst står de kvar och betar på vägen. Efter några taktiska förflyttningar framåt och in i skuggan så hasar jag mig ut på vägen, sätter mig på baken och sätter studsaren på stödet och börjar sikta in mig.

De går helt ovetande om faran runt och betar men oturligt för mig så går de och täcker varandra. Plötsligt ser jag att bocken upptäckt mig och jag fruktar att de kommer att försvinna innan jag får en ordentlig skottchans. Sekunderna går medan jag ber en bön till Diana att få en chans och plötsligt vänder geten och går ut mot buschen. Jag tar chansen .... PANG.... bocken slår runt i skottet och blir liggande. Några små sparkar och det är slut.

När vi går frammåt så får jag lyckönskningar och Andy säger att det var ett fantastiskt skott. Jag förstår inte riktigt varför förränn vi når fram till bocken. Den är pytteliten och avståndet 150-160m! Tur att jag inte visste hur liten den var innan skottet och hur långt det var för då hade jag nog blivit nervis.

När Andy tittar på hornen börjar han muttra och mäta med handen. Efter en stund säger han att det är en stor rackare för vara Steenbok och att den med marginal går in i rekordboken, kul, men inget jag har som måste. Jag jagar ju för jaktens skull.

Andy kör igen till slakteriet men lämnar nu mig och Vic vid ett vattenhål där vi sitter och dricker öl och väntar på Warthog. Jag känner mig som en kung med tre djur nere och alla nästintill på plats men det kommer ju att ändras radikalt senare...

Dagen rinner iväg och när Andy kommer tillbaka börjar vi gummipurscha igen men inget skjutbart dyker upp. Tar lite bilder på giraffer och sen blir det en Sundowner på en närbelägen koptje.

Mera, MERA!!!

Den dagen jag tar mig iväg så tänker jag ta egen bössa, även om det innebär lite pappersarbete.

När man har betalat 40 papp så vill man inte fundera på om bössan kommer att funka eller inte...

Tydligen så är bössor och kikarsikte väldigt dyrt i RSA. Därför ska man nog inte räkna med Blaser, Sauer eller liknande med Zeisssikte på lånebössor men det visste inte vi innan (en Sauer 202 std kostade ca 36 000:- och ett Varipoint ca 39 000:- enl PH Tom). Att vi sen skulle få extra jakttid var också det en anledning. Man lär sig alltid nåt nytt....

Blir till att bygga om i Rävkroken för att få in den trofén!!

Läckert!!

Mvh!

Får kanske hänga den på gaveln mot parkeringen.

Får kanske hänga den på gaveln mot parkeringen.

Halvdrygt dvs råccolt

Vinkla ut skallen så lär varje horn kunna hysa 10-15 harar

Mvh!

Läckert

Det är nog bara att börja spara.. Kudu i AFrika och sedan iväg till Argentina för att skjuta axeln trasig på duvor

Mer mer mer.............

/Lasse

...upp igen vid 5 och denna dagen bestämdes det att vi skulle försöka hitta en Wildebeest. Jag hade ju vid detta laget skjutet två av de tre vilt på min lista så nu började det bli svårare att hitta nåt att skjuta. Förutom Wildebeesten var det ytterligare en Impala, om den var större än den första. Warthog, Gemsbok och Buschbok var också intresant samt om det kom en mosterKudu så klart.

Vi började gå på morrgonen vid ett ställe som heter Snipepan vilket är en högplatå med en vattensamling på toppen. Vi stötte på ett större djur i den täta buschen vilket vi började smyga på. Det visade sig vara en Eland vilken är lite väl dyr i mitt nuvarande läge så det var bra att jag inte fick nåt läge på den.

Vi smög vidare men hittade inget. Smyga i Afrika (eller i a f på denna farmen) är inte samma smyga som vi gör på rådjur i Sverige. I Afrika har man kläder som tål grenar och taggar vilket betyder ljudliga. Det prasslar och rasslar hela tiden som man smyger och att gå långsammare verkar ingen tänka på. Kan ha att göra med att ytorna man ska kolla över är betydligt större. Nåväl så småningom kom vi fram till en väg och där ser vi ett par Gemsbockar som försvinner i buchen 200 m bort.

Andy säger att han vet vad det är för Gemsbockar och en av dem är stor. Vi beslutar snabbt att följa efter. Vi spårar och Vic säger att de börjar att förbereda sig för att ta lunchvila. Vi spårar vidare men då får Vic plötsligt ett bekymrat uttryck i ansiktet. Han säger att gemsbockarna vet att vi är efter dem. De har börjat gå i cirkel för att få korn på vad det är som följer efter och plötsligt ser vi hur de har hoppat till och ökat farten, det är inte lönt att följa efter mer och några timmars spårande i hettan är förgäves, bläää!

Jag föreslår att vi kör hem och badar i poolen istället vilket tas emot med glädje. Vid 15 börjar vi gummipurscha igen. Jag har börjat förstå att Andy inte har speciellt bra kondis och han lider mer än mig av värmen, jag har faktiskt börjat vänja mig och svettas inte så värst längre. Därför gör vi mer gummipursch än de andra men å andra sidan har vi ju haft bäst jaktlycka än så länge.

Vi kör runt tills det mörknar och bryter, första dagen utan att få skjuta men jag är nöjd ändå.

Nåt jag måste nämna är att Limpopo är inget för den som är rädd för ormar och spindlar. Jag ser i o f s inget jättegiftigt men många stora spindlar. De flesta är stora som halva min hand och sitter på nät i buskarna. Läskigast är den spindel som jag ser springa förbi mig på marken. Den är nästan stor som en hand, långhårig och ljus, burrrr! Det finns också massor av tusenfotingar som är 2dm långa men de är så många att man till sist inte reagerar.

En kul historia är när Micke frågar sin spårare om de stora spindlarna är giftiga (poisonous) och menar då om de bits. Spåraren nickar då och säger "yes", Micke frågar då om de är mycket giftiga, samma svar, han frågar då om de är dödliga, samma svar igen.

Micke tar upp det här på kvällen och är lite uppbragd på hur vi passerar dem på nära håll hela tiden och är då tydligen i dödsfara. Jag börjar skratta för jag har några timmar tidigare gjort samma misstag. Jag frågade Andy samma sak och då sa han "yes, but they are not venomos" d v s de är giftiga att äta men de har inget giftigt bett. I Svenskan skiljer vi inte på detta.

Vi ser även spår av Puffadder och Hornadder. Vi hör förövrigt också leoparder och ser spåren efter dem i närheten av lodgen. Den natten stänger jag dörren på min hydda....