Det här med utställning är lite av en kunskapslucka för mig för att uttrycka det milt, men vilka extra klasser kan du ställa ut i om du har ett viltspårschampionat? Finns det jaktklass för Rhodesian Ridgeback? Eller är det någon slags bruksklass?

Tror säkert att de funkar som eftersökshundar. Dock tror jag att i många linjer så är deras mod helt bortavlat eller så är det för stort, och då måste västarna på om du ska göra griseftersök iallfall. Själv har jag planer på att införskaffa en Blackmouth cur dog så fort mina studier e avslutade. Suveräna baydogs som har förmågan och fysiken att hålla fast skadade halvstora grisar så man slipper tänka på rikoschettrisken. Större grisar ställer dom. Kanske lite för "catchy" för många, men underbara hundar, bra vaktinstinkter, bra med barn och det finns linjer som e avlade med cold nose, dock inte som plotthundar+ att man slipper de ofantliga mängderna hår som våra kära spetsar ger ifrån sig. Förstår inte varför alla bara tittar på sk jakthundraser, många sk dogge hundar har utmärkta möjligheter till bli utmärkta eftersökshundar, de har fysiken och framförallt viljan att hålla fast eller ta död på ett skadat djur. Den enda varningen är ju just gris o älg då d kan gå galet men då får man kanske välja någon annan hund för det tillfället./ Christian . E

 

 

Så är det. Tragiskt nog. Äkta genuina jaktlinjer av RR är sällsynta i dag då man medvetet lyckats få en hundras som går under jakthund blir rädda för viltklövar. Har dessvärre sett det själv på en viltspårkurs.Däremot känner jag inte igen att de få som brukas till jakt skulle vara överheta, eller kanske du menar s.k "jaktidioter"? Mod i bemärkelsen dådkraft är något en jakthund måste ha. Min RR jobbar ihjäl sig då han ställer gris. Han har dock förstånd att sticka då någon av de grisar han försöker trötta ut plöltsligt gör en kontraattack. Låt oss inte glömma att de genuina äkta RR från jaktlinjer härstammar från hundar som skulle ställa lejon och gjorde detta med framgång. Detta sätt att jaga lejon är ovanligt i dag. *Det är mest entuister som i sin strävan tack o lov försöker förvalta rasens sanna identitet.

 

Skulle en hund, oavsett ras vara idiot nog att att försöka gå i närkamp med ett lejon har den kanske en sekund kvar att leva.För att lyckas med sin uppgift togs en ras fram som var listig, strategisk och smart. Samtidigt som jaktlusten manade på dem och fortfarande gör, behövde de snarare ha denna under kontroll.

 

Idiotiska skrönor förekommer om att RR dödar lejon?!?! Har jagat ett flertal gånger i Afrika och sett vilka bestar vissa lejonhanar är (något annat än våra smågrisar runt 100 kg) och genast insett att det självklart är myter som berättas om de verkligen tror att en-tre eller t.om. tio hundar skulle ha minsta chans att döda ett lejon.

 

Däremot krävs enorm dådkraft att inte bara försöka utan faktiskt lyckas ställa lejon.En dampig jakgalning som t.ex. Tysk jakterrerier hade nog varit korkade nog att försöka hugga tag i lejonet och en hav sekund senare därför också vara död.

 

Anser inte RR vara utmärkande bra på eftersök utan håller snarare en acceptabel nivå för att fixa ett skarpt eftersök, d.v.s. olika duktiga från individ till individ likt alla andra jakthundar. Min och flera andras erfarenhet är den att de bayhounds te.x som är riktigt imponerande duktiga och allround är blandraser.

 

Tror förra årets skickligaste grisställare var en Border terrier.....återigen, oftast en fråga om individuell skicklighet snarare än att en specifik ras skulle vara så extremt bra.

 

Visst är RR tydligt predatorinriktade. Vissa vill ha med min RR för drevjakt, själv anser jag dem dock vara för snabba för detta precis som många anser om Weimaraner och t.om Vorste vara och har inte ens hunnit lyfta bössan eftersom klövviltet kommer för fort. Inte lätt om man står inklämd i ett trångt pass man fått tilldelat sig.. Dessutom är det så att även om han driver t.ex. en hjort är alltid hans "predatorantenn" påslagen, och kan mycket väl plötsligt sluta driva då hans luktsinne vittrar färskt grisspår.och prioriterar genast detta istället. Vid två divjakter slutade dessa med att han var helt av banan och stog och skälde för att han ställt en gris istället. Självklart inga sura miner men mycket skratt blev det! Inte poå något sätt hade han gjort bort sig, tvärtom, han var ett levande bevis på exakt det som rasen en gång blev framavlad för; .att ha fokus på och prioritera.predatorer.

Nu är inte jag någon särskilt erfaren jägare, men du är den första jag hör som räknar vildsvin som predator.

Kollade lite på RR-klubbens hemsida och hittade följande citat om användningsområden:

"Idag används ridgebacken som allroundhund. Den fungerar som eftersökshund, apportör, stötande hund och kan även användas som stående fågelhund. God vaktinstinkt är kanske dess mest kända egenskap."

Är det någon som hört talas om en RR som används som stående fågelhund eller ens apportör?

Den som har skrivit det går nog på opium! Nog för att alla hundar kan lära sej att apportera, men att stå för fågel, tveksamt. Det låter i mina öron som att klubben vill framställa den som en bättre och mer allsidig ras än vad det är.

Att få den Ridgebacken jag har haft att apportera en död anka i ett kallt vattendrag ser jag som helt omöjligt men som stötande å ställande borde funka

Heter Viltspårchampion idag, Svensk viltspårchampion (Svch).

Tack, skönt att höra.

Jag tycker RR verkar vara en trevlig ras, otroligt snygga och ståtliga är de också.

(Däremot undrar jag om det är sant att ridgen innebär ett genetiskt fel, och hundar utan den karaktäristiska ridgen tas bort eftersom de inte är rastypiska? Alltså, att ridgen är egentligen en defekt. I så fall är det extremt sjukt. Men vet inte om jag fått det hela om bakfoten, och i vilket fall som helst hör det inte till huvudfrågan. )

Inte ett genetiskt fel men däremot ett genetiskt arv. En kort historisk tillbakablick: De första emigranterna kom att bosätta sig i det område vi i dag kallar för Kapprovinsen redan i början av 1500-talet. Europa var helkatolskt, även vi på Skandinaviska halvön, en glest befolkad halvö som man först inte ens ansåg tillhöra Europa. På kontinenten, d.v.s. dåtidens "riktiga" Europa fanns olika stater/länder  I de framförallt Flamländska delarna av kontinenten utvecklades en ny gren av kristendomen. Tror det var Metodister men är ångt från säkerr., Som en konsekvens av att religonsfrihet var ett totalt okänt begrepp tvingades därför denna kristna gren och skara  finna ett nytt land där de totalt fritt kunde få utöva sin religon. De "lade saken i Guds händer". Om det var därför eller p.ga. deras egna aktiva val som gjorde att de hamnade i dagens Sydafrika förtljer inte historien. 

 

De hundar de de hade med sig från Europa hade svårt att överleva denna nya miljö. För att göra en lång historia kort (finns mängder av intressanta detaljer.då RR skapelse är sammanlängkad med de s.k Boernas behov)  behövde man helt enkelt jakthundar kapabla till att både vakta och jaga.

 

Den s.k. ridgen rasen har är beviset på att de har ca 20-25% Koi-Kio hund i sig. Finns bara några få skisser gjorda på denna ras men de sidor som Koi-Koi hunden hade var precis det man såg fattades i de hundar de tagit med sig från Europa. Skisserna på Koi-Koi visar en hundliknande varelse som närmaqt påminde om hyenor. Den långa borsten på ryggen var till för att ha som kamofuage då de gick i högt gräs. 

 

Således ett genetiskt arv som är bevis nog för att rasen har en nridge.ärvd av den s.k. Koi-Koi hunden.

Inte ett genetiskt fel men däremot ett genetiskt arv. En kort historisk tillbakablick: De första emigranterna kom att bosätta sig i det område vi i dag kallar för Kapprovinsen redan i början av 1500-talet. Europa var helkatolskt, även vi på Skandinaviska halvön, en glest befolkad halvö som man först inte ens ansåg tillhöra Europa. På kontinenten, d.v.s. dåtidens "riktiga" Europa fanns olika stater/länder  I de framförallt Flamländska delarna av kontinenten utvecklades en ny gren av kristendomen. Tror det var Metodister men är ångt från säkerr., Som en konsekvens av att religonsfrihet var ett totalt okänt begrepp tvingades därför denna kristna gren och skara  finna ett nytt land där de totalt fritt kunde få utöva sin religon. De "lade saken i Guds händer". Om det var därför eller p.ga. deras egna aktiva val som gjorde att de hamnade i dagens Sydafrika förtljer inte historien. 

 

De hundar de de hade med sig från Europa hade svårt att överleva denna nya miljö. För att göra en lång historia kort (finns mängder av intressanta detaljer.då RR skapelse är sammanlängkad med de s.k Boernas behov)  behövde man helt enkelt jakthundar kapabla till att både vakta och jaga.

 

Den s.k. ridgen rasen har är beviset på att de har ca 20-25% Koi-Kio hund i sig. Finns bara några få skisser gjorda på denna ras men de sidor som Koi-Koi hunden hade var precis det man såg fattades i de hundar de tagit med sig från Europa. Skisserna på Koi-Koi visar en hundliknande varelse som närmaqt påminde om hyenor. Den långa borsten på ryggen var till för att ha som kamofuage då de gick i högt gräs. 

 

Således ett genetiskt arv som är bevis nog för att rasen har en nridge.ärvd av den s.k. Koi-Koi hunden.

....RR är en korsning av Grand Danois, Mastiff, Greyhound, Pointer samt Koi-Koi. Vissa oklarheter råder om det just exakt var de fyra förstämda, men däremot råder inga tvivel på att man mycket snabbt ville ha den den där "missing link" som de Europeiska raserna saknade, b.la Kio-Kois predatorskärpa vilket gjorde att de hade två huvuduppgifter. Skydda boskap och människor från rovdjur i kombination och främst för att kunna bruka dem till jakt. Detta var exakt dessa två ändamål RR också sedermera användes till och fortfarande görs på en del platser i Afrika. De hade rykte om sig att vara en ganska farlig ras som bara ett fåtal kunde hantera. De attackerade inte människor, tvärtom, de offrade sina liv för dem men hade mycket urhund i sig varaför de inte precis var några sällskapsdjur utan helt och hållet endast bruks/jakthundar, och inga hundar barn t.ex. ens fick gå i närheten av. De var helt enkelt ovana att ha för mycket och nära samhörighet och vara  en foglig dumsnäll  "en i familjen" hund.

....RR är en korsning av Grand Danois, Mastiff, Greyhound, Pointer samt Koi-Koi. Vissa oklarheter råder om det just exakt var de fyra förstämda, men däremot råder inga tvivel på att man mycket snabbt ville ha den den där "missing link" som de Europeiska raserna saknade, b.la Kio-Kois predatorskärpa vilket gjorde att de hade två huvuduppgifter. Skydda boskap och människor från rovdjur i kombination och främst för att kunna bruka dem till jakt. Detta var exakt dessa två ändamål RR också sedermera användes till och fortfarande görs på en del platser i Afrika. De hade rykte om sig att vara en ganska farlig ras som bara ett fåtal kunde hantera. De attackerade inte människor, tvärtom, de offrade sina liv för dem men hade mycket urhund i sig varaför de inte precis var några sällskapsdjur utan helt och hållet endast bruks/jakthundar, och inga hundar barn t.ex. ens fick gå i närheten av. De var helt enkelt ovana att ha för mycket och nära samhörighet och vara  en foglig dumsnäll  "en i familjen" hund.

Precis vad jag försökte förklara, "missing link" - mycket klargörande och precis som du skriver saknade emigranterna en hund ​som först och främst skulle brukas till jakt men även skydda människor och boskap från predatorer.

Har undrat länge på hur man bäst skall definiera "urhund" och vad som är karaktäristiskt för raser med mycket "urhund" kvar i sig.

 

En av mina RR från Afrika har en stamtavla som vittnar om att alla i hans gren nyttjats till framförallt predatorjakt. Jag tycker mig se mycket av just urhund hos honom, men denna sida ger sig uttryck i att han uppenbart "bara har det", m.a.o att man får uppleva  rasens fascinerande sida som vissa individer av rasen har av att vara tänkande/smarta/listiga, taktiska och målmedvetna vid bl.a. vildsvinsjakt och björnjakt men även förmågan att själv räkna ut hur han på bästa sätt skall lösa andra uppgifter. Exemplen är många.

 

Jämfört med mina "Europeiska Ridgebacks" är det tydligt att han har medfödda fördelar de andra inte har då hans gener är helt intakta och speglar, tror jag, mycket av den genuina RR man en gång avlade fram i Afrika, och kanske har jag blandat samman begreppen "urhund" med genuin?

 

Hursomhelst, det vore både intressant samtidigtååddxdddddddddddedededededeedededededeeeeedd som man räddar en ras specifika egenskaper genom att själv eller med någon annan tik ta fram en genuin linje av rasen.

Diskuterar du med dig själv nu? Antar att det är ok så länge du håller med dig själv.

Hallå. Min sambo köpte en tik för snart 2 år sedan, redan från start tränade jag tiken på spår, och gjorde allt för att stärka/plocka fram hennes jaktlust. Jaktlusten är enorm, dock oanvändbar i de flesta ajktsammanhang, förutom spår och avfångning. De har ett temperament som kan vara lite svårt att hantera rent samarbetsmässigt, men fokusera på lusten så går det nog bra, samtidigt som deras kroppar är super. Skadade rådjur och hjortar är inga som helst problem,bara att släppa hunden..Även ett friskt rådjur har svårt at hinna undan, speciellt i mera öppna landskap.

Visst har man avlat mycket på ren exteriör, med ursprung i gen. fel, men hunden har fortfarande jakt i sig. Problemet är att 99% av ägarna inte använder dom till annan än ren uppvisning. Vår tik fick konstiga resultat på mentaltestet(skottmomentet) enbart pga hon blev helt överförtjust och sprang på världens sökrunda, rasen skall enbart noterasmällen och återgå till annat för maximal poäng. Jag tyckte givetvis det var döhäftigt!

Apporten gick inget vidare, med anledning av det egensinniga arbetet, men spårmomentet kräver inte lika mycket av kontakt mellan förare och hund. Genom RRén har jag utökat mitt jakthundsstall med en god eftersökshund som även vaktar huset kanonbra.

Sätter Du familjen innan jakten och skall ha en trofast hund hade jag satsat på Ridgeback!

RG

Intressant. Själv har jag fått uppleva RR bli rädda för hjortklövar när jag hållt i eftersökskurser. Tyvärr har vissa uppfödare "lyckats" att till synes helt avla bort jaktintresset hos vissa individer. Allt för att få dem till mer säljbara objekt dömda till ett liv att springa runt i en manege för att deras exteriör skall bedömas, m.a.o. s.k. utställningar.

 

Min RR kommer från en jaktlinje och är helafrikansk. Tror dock inte detta är nödvändigt för att få en RR att bli en funktionell jakthund, men kan som exempel nämna att han är mycket duktig på att både söka upp för att sedan ställa en gris. Som eftersökshund var han godkänd till den dagen jag tänkte till lite. 

 

Hur är denna ras ursprungligen upplärd att jaga och utföra ett eftersök? Åtminstone inte som våra vanligaste förekommande jakthundar i Sverige i alla fall.

 

Då jag väl knäppte bort eftersökslinan och lät honom själv utföra uppgiften uppgraderades hans skicklighet flera snäpp och är i dag en eftersökshund många jaktlag gärna vlll ha tillgång till. 

 

Vad jag vill komma fram till är att en RR aldrig kommer till sin rätt om man tränar dem på det sätt som bl.a. jag själv tränat upp "vanliga" jakthundraser. Man måste lite "vända på steken". RR har en annan teknik den använder sig av vid jakt jämfört med mer konventionella raser.

 

För att deras potential skall få en ärlig chans skall man använda minst två st samtidigt. Tro mig, ni kommer att fä se synnerligen taktiska, tänkande och smarta jakthundar i aktion. I Afrika använder vi oss av 5 st samtidigt men personligen anser jag att 3 st är precis lagom. Vad som fascinerat mig är att så fort RR får jaga tillsammans behöver man inte göra mer förutom lära dem basal lydnad. De bara har "det" i sina gener.

Om man bara fördjupar sig lite i hur rasen har avlats för att jaga, dvs vilken teknik de skall använda tror jag att RR tillhör en av de raser man behöver lägga ner minst tid på att jaga in, De är redan injagade om de bara får chansen att jaga på det sätt som är naturligt för dem.  

Intressant. Själv har jag fått uppleva RR bli rädda för hjortklövar när jag hållt i eftersökskurser. Tyvärr har vissa uppfödare "lyckats" att till synes helt avla bort jaktintresset hos vissa individer. Allt för att få dem till mer säljbara objekt dömda till ett liv att springa runt i en manege för att deras exteriör skall bedömas, m.a.o. s.k. utställningar.

 

Min RR kommer från en jaktlinje och är helafrikansk. Tror dock inte detta är nödvändigt för att få en RR att bli en funktionell jakthund, men kan som exempel nämna att han är mycket duktig på att både söka upp för att sedan ställa en gris. Som eftersökshund var han godkänd till den dagen jag tänkte till lite. 

 

Hur är denna ras ursprungligen upplärd att jaga och utföra ett eftersök? Åtminstone inte som våra vanligaste förekommande jakthundar i Sverige i alla fall.

 

Då jag väl knäppte bort eftersökslinan och lät honom själv utföra uppgiften uppgraderades hans skicklighet flera snäpp och är i dag en eftersökshund många jaktlag gärna vlll ha tillgång till. 

 

Vad jag vill komma fram till är att en RR aldrig kommer till sin rätt om man tränar dem på det sätt som bl.a. jag själv tränat upp "vanliga" jakthundraser. Man måste lite "vända på steken". RR har en annan teknik den använder sig av vid jakt jämfört med mer konventionella raser.

 

För att deras potential skall få en ärlig chans skall man använda minst två st samtidigt. Tro mig, ni kommer att fä se synnerligen taktiska, tänkande och smarta jakthundar i aktion. I Afrika använder vi oss av 5 st samtidigt men personligen anser jag att 3 st är precis lagom. Vad som fascinerat mig är att så fort RR får jaga tillsammans behöver man inte göra mer förutom lära dem basal lydnad. De bara har "det" i sina gener.

Om man bara fördjupar sig lite i hur rasen har avlats för att jaga, dvs vilken teknik de skall använda tror jag att RR tillhör en av de raser man behöver lägga ner minst tid på att jaga in, De är redan injagade om de bara får chansen att jaga på det sätt som är naturligt för dem.  

Vill bara tillägga att jag personligen tror att skälet till att så få brukas för det ändamål de är framavlade till, dvs jakt, snarare beror på att man försöker träna dem till att jobba som tex en Jämte eller Wachtel vilket bara begränsar en  RR. De är RR, inte Jämtar , Wachtlar eller apportörer. De är RR.

Riktigt trevlig läsning!

Diskuterar du med dig själv nu? Antar att det är ok så länge du håller med dig själv.

Reflektion - inte diskussion, stor, stor skillnad... 

 

Att dela med sig av sina personliga reflektioner faller inom ramen för ABC i retorik och har till syfte att i all välmening kanske även få andra att börja reflektera över den aktuella frågan om vilken av alla olika definitioner på "urhund" som egentligen är mest riktig.

 

Ju fler som bidrar/responderar desto bättre och först då kanske steg två i denna process utvecklas till en diskussion.

 

Detta torde vara elementärt  just för att detta är ett forum där man delar med sig av sina erfarenheter, ställer frågor mm.

Riktigt trevlig läsning!

Skoj att höra. Bara lite synd att man/jag i landet där Jantelag är kungsord lätt kan misstolkas som en Besserwisser trots att jag i all välmening egentligen hade velat  dela med så mycket mer av de erfarenheter jag har, vilket jag råkar ha beträffande RR kopplat till jakt. Ett av skälen till att jag har en källa av erfarenheter jag gladeligen velat dela med mig av är att en gren i min släkt emigrerade till dåvarande Rhodesia och sedan en gren av dessa (ca hälften av barnen) sedan emigrerade från Rhodesia till Sydafrika i slutet av 1940-talet.

 

De föder upp sina egna RR likt många farmare eftersom då de väl "fångat in " en linje de anser uppfylla de specifika och genuina egenskaperna de anser en funktionell RR skall ha. Det hela innebär egentligen att de utan att själva närmare reflekterat över saken faktiskt förvaltar den ursprungliga RR.

 

Vi har kontinuerlig kontakt och under våra samtal lär de mig ovärderliga men inte hemliga råd, kunskap och vägledning. Men som sagt var; människor misstolkar gärna och lätt. Märkligt och lite synd är det i alla fall enligt mig.

Reflektion - inte diskussion, stor, stor skillnad... 

 

Att dela med sig av sina personliga reflektioner faller inom ramen för ABC i retorik och har till syfte att i all välmening kanske även få andra att börja reflektera över den aktuella frågan om vilken av alla olika definitioner på "urhund" som egentligen är mest riktig.

 

Ju fler som bidrar/responderar desto bättre och först då kanske steg två i denna process utvecklas till en diskussion.

 

Detta torde vara elementärt  just för att detta är ett forum där man delar med sig av sina erfarenheter, ställer frågor mm.

Det var inte min mening att vara näsvis och jag ber om ursäkt om du tog illa upp. Jag tyckte bara att det var lite märkligt att du skrev svar till dig själv som att du svarade nån annan. I synnerhet som du inte svarar på andra frågor du fått i tråden, jag ställde t.ex två frågor till dig på förra sidan utan svar.

Nu är inte jag någon särskilt erfaren jägare, men du är den första jag hör som räknar vildsvin som predator.

Kollade lite på RR-klubbens hemsida och hittade följande citat om användningsområden:

"Idag används ridgebacken som allroundhund. Den fungerar som eftersökshund, apportör, stötande hund och kan även användas som stående fågelhund. God vaktinstinkt är kanske dess mest kända egenskap."

Är det någon som hört talas om en RR som används som stående fågelhund eller ens apportör?

Skall försöka förtydliga mig.

 

Först vill jag dock göra ett inlägg kring påståendet att en RR kan användas till apportör samt stående fågelhund. Kan inte förstå var detta kommer från? Tror helt enkelt inte det är sant, och även om det ev finns något enstaka undantag vilket jag även betvivlar har jag svårt att tro dessa eventuella undantag är funktionella nog att brukas för "riktig" fågeljakt. 

 

Sanningen går att finna i historien. RR framavlades i sin begynnelse i syfte att endast fylla TVÅ uppgifter, men synnerligen avgörande uppgifter,  uppgifter de tränades och avlades till att bemästra till fullo.

 

1. Rovdjursjakt

2. Skydd mot rovdjurs attacker

 

Som "lök på laxen" noterade man att den variant av korsningar där den sista länken var att korsa med  Zulufolkets jakt- och vakthund kallad Khoi-Khoi hund. Denna inhemska ras hade använts sedan urminnes tider för just de två funktioner emigranterna saknade i sina egna hundar. Man "lade till" Khoi-Khoi genom avelsarbete. Början på en ny ras kallad Rhodesian Ridgeback  hade fått sin början.

 

Landet som de första emigranterna (inte kolonisatörer) kom till i början av 1500 talet var helt folktomt men desto mer fyllt av vilt, inte minst lejon som det lär ha funnits otroliga mängder av i främst Sydafrika och Zimbabwe. Attacker mot både människor och boskap var vanligt förekommande och trots alla mängder av vilt var det få som vågade jaga dessa p.g.a. risken att bli anfallna av bl.a. lejon. De hundar man tagit med sig från Europa strök med som flugor och hade inget nedärvt arv att ens försöka stå emot en flock lejon, vildhundar, hyenor etc. Själv hade jag stuckit fort som f….Platsen de bosatte sig på heter i dag Cape Town.

  

Tilläggas bör att man i rasens hemland använder t.ex. Schäfer, Doberman, Bullterrier mfl. som vakt/skyddshund. Polisen i bl.a Sydafrika, liksom armén använder Schäfrar, och som i nästan övriga världen använder tullen även i Afrika med fördel Labradorer eller Springerspaniels i sökande efter illegala droger.

 

Till bl.a. fågeljakt är Vorste en populär hund.

 

För att komprimera allt är RR starka sida att ställa rovdjur, d.v.s. i huvudsak en enda huvuduppgift som i sin tur också gjort individer av rasen från jaktlinjer som finns kvar till synnerligen imponerande skickliga att ställa vilt som är ytterst farliga både för dem själva och jägaren. De har för sin egen överlevnad tvingats utveckla taktiska, "smarta", listiga sätt för att t.ex. kunna ställa ett lejon. Nu skall man inte se bilden framför sig av en jämte som ställt en älg med ögon som lyser men trots detta finns ingen hemma….för att inte vara ironisk mot älgar så låt oss säga att de låtit sig bli paralyserade av jämten.

 

Ett lejon reagerar långt ifrån som en älg och kommer aldrig att låta sig stå helt stilla förstenade av skräck/paralysering. Tro mig, även om ditt pack av RR (5 st) jobbat konstant i flera timmar fortsätter lejonet, om än inte lika kraftfullt, att fortsätta med att göra utfall mot hundarna. Detta ger skytten en bättre möjlighet till ett så säkert skott som möjligt, men kan också göra det svårare då lejonet far runt med ca 5 RR springande runt sig och dammet yr.

 

De få RR, inklusive egna, som visat sig ha "det" och som jag ansett mödan värd att träna till jakthundar uppfattar till synes vildsvin som predatorer. Varför vet jag  ärligt talat inte men skulle gärna veta då jag själv undrar varför RR gör detta. De driver med glädje allt vilt men du hade själv oundvikligen kunnat notera en helt annan skärpa, medvetenhet, fokus, målmedvetenhet mm då de får vittring på vildsvin eller t.ex. björn. Det är då du kanske för första gången får se vad en RR egentligen är. Brukar själv säga:  -"Inte förrän man sett hur 2-3 RR jagar tillsammans har man sett en RR"

 

Det är först i dessa ögonblick man får se och uppleva deras snabbhet (fysiskt som mentalt), list, en till synes kommunikation mellan hundarna som exakt tycks veta vad och var en skall göra i rätt ögonblick är det som gör dem så otroligt taktiska. Detta är ett arv, en taktik, de utvecklat då de ställdes mot lejon för att överhuvudtaget ha en chans att fullfölja sitt jobb. 

 

Beträffande eftersök anser inte jag personligen att just RR är utstickande skickliga. Har hört att endast 1-2 procent av de horder som liksom andra raser drar hem ett viltspårchampionat överhuvudtaget får göra ett äkta eftersök, d.v.s. användas vid faktisk jakt även om eftersök kanske inte direkt faller inom ramen för jakt.

 

Min egen hund var vid en ålder av c.a  drygt 1.5 år gammal klar för att bli champion enligt ovan. Varför tänkte jag? Innebär detta att han blir skickligare? Absolut inte. Gjorde tvärtom. Gjorde en djupdykning i hur just RR används i sitt ursprungsland vid eftersök. Fastbunden i en lina med en eller två övergödda medelålders flåsande män bakom sig begränsar en RR betydligt mer än man anar.

 

Sagt och gjort. Vid en skottplats knäppte jag av honom spårlinan som varit likt en boja för honom. Man måste våga gå emot konventionerna och låta en RR sköta sitt jobb hans gener säger honom att göra. Han agerade exakt så som en RR skall göra. Stannade ungefär var 20.e meter, vindade/vittrade, gick av spåret en bra bit för att han ville kontrollera en sak. Direkt tillbaka för att återuppta eftersöket för att åter med både syn och vittring kolla av närområdet och vid ett par tillfällen gick han helt av spåret men kom alltid tillbaka och fullföljde detta snabbare och säkrare än han nånsin gjort tidigare.

 

Jag lät min RR vara en RR och därmed kom hans fulla potential till sin rätt. Numera gör han ståndskall då han väl är framme, nästa steg är att lära honom att själv göra avfångst om detta krävs. Håll tummarna!

 

Han har ett antal kullar han är "skyldig" till. Han får med glädje fortsätta med detta men har bestämt mig för att dra mitt strå till stacken genom att bara låta honom avla med tikar där intressenter finns att ha en RR till jakt då han själv är Afrikan och kommer från en mer  och mer sällan förekommande ren jaktlinje.

 

En tik som har jaktlust, ser ut som en RR och inte kryper in i ett hörn och kisar misstänksamt mot främlingar, innerst inne rotlös, avsaknad av identitet. Så kallat Afrikanska Lejonhundar som i grund och botten är väldigt lättskrämda och är uppenbart rädda och nervösa som en konsekvens av att många uppfödare till slut lyckats sudda ut just de egenskaper som gör en RR till en RR. 

 

Trevlig helg!

Skall försöka förtydliga mig.

 

Först vill jag dock göra ett inlägg kring påståendet att en RR kan användas till apportör samt stående fågelhund. Kan inte förstå var detta kommer från? Tror helt enkelt inte det är sant, och även om det ev finns något enstaka undantag vilket jag även betvivlar har jag svårt att tro dessa eventuella undantag är funktionella nog att brukas för "riktig" fågeljakt. 

 

Sanningen går att finna i historien. RR framavlades i sin begynnelse i syfte att endast fylla TVÅ uppgifter, men synnerligen avgörande uppgifter,  uppgifter de tränades och avlades till att bemästra till fullo.

 

1. Rovdjursjakt

2. Skydd mot rovdjurs attacker

 

Som "lök på laxen" noterade man att den variant av korsningar där den sista länken var att korsa med  Zulufolkets jakt- och vakthund kallad Khoi-Khoi hund. Denna inhemska ras hade använts sedan urminnes tider för just de två funktioner emigranterna saknade i sina egna hundar. Man "lade till" Khoi-Khoi genom avelsarbete. Början på en ny ras kallad Rhodesian Ridgeback  hade fått sin början.

 

Landet som de första emigranterna (inte kolonisatörer) kom till i början av 1500 talet var helt folktomt men desto mer fyllt av vilt, inte minst lejon som det lär ha funnits otroliga mängder av i främst Sydafrika och Zimbabwe. Attacker mot både människor och boskap var vanligt förekommande och trots alla mängder av vilt var det få som vågade jaga dessa p.g.a. risken att bli anfallna av bl.a. lejon. De hundar man tagit med sig från Europa strök med som flugor och hade inget nedärvt arv att ens försöka stå emot en flock lejon, vildhundar, hyenor etc. Själv hade jag stuckit fort som f….Platsen de bosatte sig på heter i dag Cape Town.

  

Tilläggas bör att man i rasens hemland använder t.ex. Schäfer, Doberman, Bullterrier mfl. som vakt/skyddshund. Polisen i bl.a Sydafrika, liksom armén använder Schäfrar, och som i nästan övriga världen använder tullen även i Afrika med fördel Labradorer eller Springerspaniels i sökande efter illegala droger.

 

Till bl.a. fågeljakt är Vorste en populär hund.

 

För att komprimera allt är RR starka sida att ställa rovdjur, d.v.s. i huvudsak en enda huvuduppgift som i sin tur också gjort individer av rasen från jaktlinjer som finns kvar till synnerligen imponerande skickliga att ställa vilt som är ytterst farliga både för dem själva och jägaren. De har för sin egen överlevnad tvingats utveckla taktiska, "smarta", listiga sätt för att t.ex. kunna ställa ett lejon. Nu skall man inte se bilden framför sig av en jämte som ställt en älg med ögon som lyser men trots detta finns ingen hemma….för att inte vara ironisk mot älgar så låt oss säga att de låtit sig bli paralyserade av jämten.

 

Ett lejon reagerar långt ifrån som en älg och kommer aldrig att låta sig stå helt stilla förstenade av skräck/paralysering. Tro mig, även om ditt pack av RR (5 st) jobbat konstant i flera timmar fortsätter lejonet, om än inte lika kraftfullt, att fortsätta med att göra utfall mot hundarna. Detta ger skytten en bättre möjlighet till ett så säkert skott som möjligt, men kan också göra det svårare då lejonet far runt med ca 5 RR springande runt sig och dammet yr.

 

De få RR, inklusive egna, som visat sig ha "det" och som jag ansett mödan värd att träna till jakthundar uppfattar till synes vildsvin som predatorer. Varför vet jag  ärligt talat inte men skulle gärna veta då jag själv undrar varför RR gör detta. De driver med glädje allt vilt men du hade själv oundvikligen kunnat notera en helt annan skärpa, medvetenhet, fokus, målmedvetenhet mm då de får vittring på vildsvin eller t.ex. björn. Det är då du kanske för första gången får se vad en RR egentligen är. Brukar själv säga:  -"Inte förrän man sett hur 2-3 RR jagar tillsammans har man sett en RR"

 

Det är först i dessa ögonblick man får se och uppleva deras snabbhet (fysiskt som mentalt), list, en till synes kommunikation mellan hundarna som exakt tycks veta vad och var en skall göra i rätt ögonblick är det som gör dem så otroligt taktiska. Detta är ett arv, en taktik, de utvecklat då de ställdes mot lejon för att överhuvudtaget ha en chans att fullfölja sitt jobb. 

 

Beträffande eftersök anser inte jag personligen att just RR är utstickande skickliga. Har hört att endast 1-2 procent av de horder som liksom andra raser drar hem ett viltspårchampionat överhuvudtaget får göra ett äkta eftersök, d.v.s. användas vid faktisk jakt även om eftersök kanske inte direkt faller inom ramen för jakt.

 

Min egen hund var vid en ålder av c.a  drygt 1.5 år gammal klar för att bli champion enligt ovan. Varför tänkte jag? Innebär detta att han blir skickligare? Absolut inte. Gjorde tvärtom. Gjorde en djupdykning i hur just RR används i sitt ursprungsland vid eftersök. Fastbunden i en lina med en eller två övergödda medelålders flåsande män bakom sig begränsar en RR betydligt mer än man anar.

 

Sagt och gjort. Vid en skottplats knäppte jag av honom spårlinan som varit likt en boja för honom. Man måste våga gå emot konventionerna och låta en RR sköta sitt jobb hans gener säger honom att göra. Han agerade exakt så som en RR skall göra. Stannade ungefär var 20.e meter, vindade/vittrade, gick av spåret en bra bit för att han ville kontrollera en sak. Direkt tillbaka för att återuppta eftersöket för att åter med både syn och vittring kolla av närområdet och vid ett par tillfällen gick han helt av spåret men kom alltid tillbaka och fullföljde detta snabbare och säkrare än han nånsin gjort tidigare.

 

Jag lät min RR vara en RR och därmed kom hans fulla potential till sin rätt. Numera gör han ståndskall då han väl är framme, nästa steg är att lära honom att själv göra avfångst om detta krävs. Håll tummarna!

 

Han har ett antal kullar han är "skyldig" till. Han får med glädje fortsätta med detta men har bestämt mig för att dra mitt strå till stacken genom att bara låta honom avla med tikar där intressenter finns att ha en RR till jakt då han själv är Afrikan och kommer från en mer  och mer sällan förekommande ren jaktlinje.

 

En tik som har jaktlust, ser ut som en RR och inte kryper in i ett hörn och kisar misstänksamt mot främlingar, innerst inne rotlös, avsaknad av identitet. Så kallat Afrikanska Lejonhundar som i grund och botten är väldigt lättskrämda och är uppenbart rädda och nervösa som en konsekvens av att många uppfödare till slut lyckats sudda ut just de egenskaper som gör en RR till en RR. 

 

Trevlig helg!

Glömde att tillägga varför en RR har behov att ibland gå av spåret för att kontrollera något. En RR fyller en dubbel funktion vid eftersök i Afrika. De både skyddar hundförare och skytt genom att försäkra sig om att inget rovdjur ligger och lurpassar, samtidigt som de mycket väl vet vad deras huvuduppgift är och återupptar alltid detta. 

Det var inte min mening att vara näsvis och jag ber om ursäkt om du tog illa upp. Jag tyckte bara att det var lite märkligt att du skrev svar till dig själv som att du svarade nån annan. I synnerhet som du inte svarar på andra frågor du fått i tråden, jag ställde t.ex två frågor till dig på förra sidan utan svar.

Oj, beklagar. Ska försöka hitta dessa frågor.

För att återgå till Ridgebacken som spårhund,

är det helt klart en intressant hund men bara för vissa former av spår och eftersök,

de tillika som rottweillers är skarpa och har stor dådkraft tillsammans med jaktlust.

Vi har använt en råtta som spårhund, tror jag har skrivit om det tidigare, han, Oskar var helt fantastisk och lyckades med en del saker där andra hundar gått miste,

men dem kräver en stark hand och förare för att det inte skall gå illa.

/Christian

Har Rottweillers jaktlust? Pratade nyligen med en tjej när min RR och hennes "Rottis" lekte. Hon påstod att rasen hade noll jaktlust. Skoj att höra att de är så allround.

Skall försöka förtydliga mig.

 

Först vill jag dock göra ett inlägg kring påståendet att en RR kan användas till apportör samt stående fågelhund. Kan inte förstå var detta kommer från? Tror helt enkelt inte det är sant, och även om det ev finns något enstaka undantag vilket jag även betvivlar har jag svårt att tro dessa eventuella undantag är funktionella nog att brukas för "riktig" fågeljakt. 

 

Sanningen går att finna i historien. RR framavlades i sin begynnelse i syfte att endast fylla TVÅ uppgifter, men synnerligen avgörande uppgifter,  uppgifter de tränades och avlades till att bemästra till fullo.

 

1. Rovdjursjakt

2. Skydd mot rovdjurs attacker

 

Som "lök på laxen" noterade man att den variant av korsningar där den sista länken var att korsa med  Zulufolkets jakt- och vakthund kallad Khoi-Khoi hund. Denna inhemska ras hade använts sedan urminnes tider för just de två funktioner emigranterna saknade i sina egna hundar. Man "lade till" Khoi-Khoi genom avelsarbete. Början på en ny ras kallad Rhodesian Ridgeback  hade fått sin början.

 

Landet som de första emigranterna (inte kolonisatörer) kom till i början av 1500 talet var helt folktomt men desto mer fyllt av vilt, inte minst lejon som det lär ha funnits otroliga mängder av i främst Sydafrika och Zimbabwe. Attacker mot både människor och boskap var vanligt förekommande och trots alla mängder av vilt var det få som vågade jaga dessa p.g.a. risken att bli anfallna av bl.a. lejon. De hundar man tagit med sig från Europa strök med som flugor och hade inget nedärvt arv att ens försöka stå emot en flock lejon, vildhundar, hyenor etc. Själv hade jag stuckit fort som f….Platsen de bosatte sig på heter i dag Cape Town.

  

Tilläggas bör att man i rasens hemland använder t.ex. Schäfer, Doberman, Bullterrier mfl. som vakt/skyddshund. Polisen i bl.a Sydafrika, liksom armén använder Schäfrar, och som i nästan övriga världen använder tullen även i Afrika med fördel Labradorer eller Springerspaniels i sökande efter illegala droger.

 

Till bl.a. fågeljakt är Vorste en populär hund.

 

För att komprimera allt är RR starka sida att ställa rovdjur, d.v.s. i huvudsak en enda huvuduppgift som i sin tur också gjort individer av rasen från jaktlinjer som finns kvar till synnerligen imponerande skickliga att ställa vilt som är ytterst farliga både för dem själva och jägaren. De har för sin egen överlevnad tvingats utveckla taktiska, "smarta", listiga sätt för att t.ex. kunna ställa ett lejon. Nu skall man inte se bilden framför sig av en jämte som ställt en älg med ögon som lyser men trots detta finns ingen hemma….för att inte vara ironisk mot älgar så låt oss säga att de låtit sig bli paralyserade av jämten.

 

Ett lejon reagerar långt ifrån som en älg och kommer aldrig att låta sig stå helt stilla förstenade av skräck/paralysering. Tro mig, även om ditt pack av RR (5 st) jobbat konstant i flera timmar fortsätter lejonet, om än inte lika kraftfullt, att fortsätta med att göra utfall mot hundarna. Detta ger skytten en bättre möjlighet till ett så säkert skott som möjligt, men kan också göra det svårare då lejonet far runt med ca 5 RR springande runt sig och dammet yr.

 

De få RR, inklusive egna, som visat sig ha "det" och som jag ansett mödan värd att träna till jakthundar uppfattar till synes vildsvin som predatorer. Varför vet jag  ärligt talat inte men skulle gärna veta då jag själv undrar varför RR gör detta. De driver med glädje allt vilt men du hade själv oundvikligen kunnat notera en helt annan skärpa, medvetenhet, fokus, målmedvetenhet mm då de får vittring på vildsvin eller t.ex. björn. Det är då du kanske för första gången får se vad en RR egentligen är. Brukar själv säga:  -"Inte förrän man sett hur 2-3 RR jagar tillsammans har man sett en RR"

 

Det är först i dessa ögonblick man får se och uppleva deras snabbhet (fysiskt som mentalt), list, en till synes kommunikation mellan hundarna som exakt tycks veta vad och var en skall göra i rätt ögonblick är det som gör dem så otroligt taktiska. Detta är ett arv, en taktik, de utvecklat då de ställdes mot lejon för att överhuvudtaget ha en chans att fullfölja sitt jobb. 

 

Beträffande eftersök anser inte jag personligen att just RR är utstickande skickliga. Har hört att endast 1-2 procent av de horder som liksom andra raser drar hem ett viltspårchampionat överhuvudtaget får göra ett äkta eftersök, d.v.s. användas vid faktisk jakt även om eftersök kanske inte direkt faller inom ramen för jakt.

 

Min egen hund var vid en ålder av c.a  drygt 1.5 år gammal klar för att bli champion enligt ovan. Varför tänkte jag? Innebär detta att han blir skickligare? Absolut inte. Gjorde tvärtom. Gjorde en djupdykning i hur just RR används i sitt ursprungsland vid eftersök. Fastbunden i en lina med en eller två övergödda medelålders flåsande män bakom sig begränsar en RR betydligt mer än man anar.

 

Sagt och gjort. Vid en skottplats knäppte jag av honom spårlinan som varit likt en boja för honom. Man måste våga gå emot konventionerna och låta en RR sköta sitt jobb hans gener säger honom att göra. Han agerade exakt så som en RR skall göra. Stannade ungefär var 20.e meter, vindade/vittrade, gick av spåret en bra bit för att han ville kontrollera en sak. Direkt tillbaka för att återuppta eftersöket för att åter med både syn och vittring kolla av närområdet och vid ett par tillfällen gick han helt av spåret men kom alltid tillbaka och fullföljde detta snabbare och säkrare än han nånsin gjort tidigare.

 

Jag lät min RR vara en RR och därmed kom hans fulla potential till sin rätt. Numera gör han ståndskall då han väl är framme, nästa steg är att lära honom att själv göra avfångst om detta krävs. Håll tummarna!

 

Han har ett antal kullar han är "skyldig" till. Han får med glädje fortsätta med detta men har bestämt mig för att dra mitt strå till stacken genom att bara låta honom avla med tikar där intressenter finns att ha en RR till jakt då han själv är Afrikan och kommer från en mer  och mer sällan förekommande ren jaktlinje.

 

En tik som har jaktlust, ser ut som en RR och inte kryper in i ett hörn och kisar misstänksamt mot främlingar, innerst inne rotlös, avsaknad av identitet. Så kallat Afrikanska Lejonhundar som i grund och botten är väldigt lättskrämda och är uppenbart rädda och nervösa som en konsekvens av att många uppfödare till slut lyckats sudda ut just de egenskaper som gör en RR till en RR. 

 

Trevlig helg!

Låter otroligt intressant och häftigt Vortrekker!

Vart kan man få reda på mer om din hund och dess avkommor?

Mvh Bergvi