Häftig läsning och fantastiska bilder!

Det är sådant här som gör forumet intressant anser jag och inte hur många bössor och kikare man *ska* ha och vice versa!!

Grattis till en fantastisk resa och upplevelse.

Väntar spänt på fortsättningen.

/Lasse

Kanon kul att läsa man blir bara så sugen på landet där nere.

Lasse

2010-05-16

06.00 ringde klockan. Snabb frukost men Sam var sen. Vi kom därför iväg lite senare än vi hoppats. Vi skulle nämligen till Marks farm 7 mil bort. Vi kom fram klockan åtta.
Vi körde ganska långt ut med cruisern. Vi stannade vi en liten camp som de lokala grabbarna byggt i sten. Dom använde den som jaktcamp och som weekend getaway.

Babianerna hade varit där innan oss och levt runt.
Vi lämnade bilen och började vandringen. Flera timmar över berg och savann. I första hand efter warthog. Efter 5 timmar stötte vi på en grupp med oryx. Vi följde dem ett antal gånger men dom kände alltid doften av oss. Till slut gick dom ut på öppen mark. Vi bestämde oss för att ta en chans att långsamt gå efter dem på led så att så lite som möjligt av oss syntes för att på så sätt komma nära. Det fungerade nästan. Jag fick upp bössan på runt 150 meter, men då brakade det lös. Hela gruppen sprang upp över ett berg.
Mark tyckte att vi skulle låta dom lugna sig och istället packa fram brunch.
Om vi låter dom lugna ner sig så finns en bra chans att dom står kvar på andra sidan berget.
På vägen tillbaka kom en Duiker trippandes. Vi frös till allihopa och den kom in på 2 meter ifrån oss och gick lugnt förbi. Den hade ingen aning om att vi var där.
Mark som också är bågjägare var lite ledsen över att han inte tagit med bågen. Så nära ska man inte kunna komma sa han.

Efter lunch satte vi igång igen.
Vi gick upp runt kammen där vi tidigare sett oryxarna gå över. Men de hade hunnit längre än vi trott. Vi började pürchen.
Ungefär 130 meter ifrån dem hittade vi ett bra träd att vila bössan mot. Dom var väldigt lugna och rörde sig nästan inte alls. Det krävdes att någon av dem klev fram så man såg vad det var.
Det blev en lång väntan.
Efter 20 minuter i färdigställning klev ett par fram några meter framför ett buskage. En av dem var en fin tjur.
Mark gav klartecken att jag kunde skjuta den.
Med fint stöd mot trädet lät jag skottet gå. Tjuren ställde sig på bakbenen som i en gammal svarta hingsten-film och stod så i flera sekunder innan den föll baklänges och dog.
Mark sa att han aldrig sett en sådan reaktion.
Mark sa att det var ett perfekt skott. När vi kom fram så såg jag att det också var det. Men jag hade också mycket fint stöd. Och hållet hade bara vuxit med ca 20 meter till ungefär 150 meter.
På vägen fram stod hela gruppen och tittade på oss på hundra meter. Dom sprang inte iväg på en bra stund. Dom tittade bara oroligt på oss. Dom väntade väl på sin ledare.


Vi fotade och tog ur den. Sedan körde vi den till Marks slakteri som låg närmast. Vi kylde ner den för att den inte skulle börja fälla hår. Där såg vi att övre delen av hjärtat och lungan var söndertrasad.
I slakteriet hängde gamla troféer. Bland annat en DOVHJORT!

Sedan tillbaka till Amakulu för en snabbdusch och middag.
Förrätt: Mördegsbotten med avokado mm.
Varmrätt: Springbock+Impala med pumpa och potatis
Efterrätt: Hetties chokladbakelse med en amarula och grädd-shot.
Rött vin

Sedan tog vi ett par G&T med danskarna.

 

/ John Johnson Hjord

...väntar på fortsättningen...

...väntar på fortsättningen...

Då är vi två.

Återigen trevlig läsning med trevliga foton!

2010-05-17

Upp som vanligt kl. 06.00. Mötte upp de andra för frukost.
John förklarade svårigheten med warthog i det fortfarande höga gräset. Jag bestämde mig istället för att ge mig ut för att försöka hitta en Blue wildebeest. En ko.
Vi skulle idag jaga ganska nära danskarna.
Vi började gå och vi hörde både babianer och jakaler på nära håll. Tyvärr var det ett berg emellan oss och dem. Vi var i samma område som Arne sköt sin springbock så åter igen hörde vi lejon ryta på håll.
Efter att ha smugit omkring på savannen i fyra timmar begav vi oss tillbaka mot bilen igen för brunch. Vi hade sett Black wildebeest, springbock på 20 meter, red hartebeest, mountain zebra och Kudu mm men ingen blue.
När vi väl kom tillbaka till bilen såg vi på håll hur en grupp blue var på väg över en stor kopje. Vi hade sett den gruppen tidigare uppifrån ett berg.
Vi började pürchen.


När vi smög uppåt så såg Mark ytterliggare en grupp Blue wildebeest till vänster ner i en dal.
Vi följde istället denna grupp en stund tills vi såg att det var en herrklubb med bara tjurar i gruppen.
Vi återtog ansmygningen på den första gruppen. Dom var nu på ca 800 meters avstånd och vi sänkte tempot.

När vi kom närmare såg vi att dom befann sig mitt uppe på kammen. En del stod och en del hade lagt sig ner.
En tyst ålning på runt 80 meter tog oss fram till ett litet träd. Avståndet var nu 130 meter.
Det var många unga tjurar i gruppen och det var svårt att hitta en gammal ko ibland dom.
Väntan blev denna gång nära 40 minuter. Jag satt med bössan lutad mot en gren. Halvt i färdigställning och väntade på att någon skulle röra sig rätt.
Till slut valde en ko att ta ett par steg i rätt riktning. Jag tittade på Mark och sa ”Whack her”
Jag tog sikte i bogen och tryckte av. Hon föll pladask. Men hon låg fortfarande och råmade. Jag och Mark gick långsamt emot henne. Hon låg på sidan så jag kunde lätt skjuta ett till skott mellan frambenen och in i bröstet. Det tog ändå en minut innan hon släppte ut sista luften ur lungorna. Jag förstår varför man kallar dem för ”poor man´s buffalo”


Det var en stor gammal ko med helt nedslitna tänder och stora horn. Nära på ungtjur i storleken.
Mark gick för att hämta bilen.
John Hade anropat via radion tidigare om att vi kunde äta tillsammans där ute. Men vi hade inte haft tid då vi jagat. Så vi satte oss under ett träd och åt brunch.

Sedan åkte vi och mötte upp de två danskarna.
Den yngre, Henning hade skjutit en skaplig impala. Vi gratulerade och jag fick ett grattis för min Wlidebeest.
På tillbakavägen stannade Sam bilen och John klättrade upp på vårt flak. Han frågade vad jag ville jaga härnäst. Jag funderade på Red hartebeest eller bleesbock.

Vi såg några mindre grisar på tillbakavägen men inget skjutbart.

Klockan 13.30 var det lunch.
Förrätt: Yoghurt men färsk frukt och müsli.
Varmrätt: lasagne på Blue wildebeest.
Passande.
Arne sover middag.
Klockan 15.15 åker vi ut igen

Klockan 15.15 möttes vi utanför lapan.
John och Mark frågade vad jag ville jaga. Jag hade tittat på prislistan och bestämt mig för att försöka hitta en Red hartebeest eller en bleesbock. Mark frågade vad jag föredrog men det spelade ingen roll för mig. Den vi får bäst läge på sa jag.
Nu hade vi nämligen bara ca 3 timmar dagsljus kvar av sista jaktdagen.
Vi åkte en stund med landcruisern och fick se en grupp red hartebeest. Men när vi smög oss närmare så såg de oss eller kände vår doft och sprang iväg.

Ny plan.
Vi vände runt med vinden och tog oss upp på en kopje.
Mark tittade i kikaren över krönet och vände sig om. Han hade sett gruppen stå inte mer än 50 meter ner för backen. Han satte upp skjutkäppen och jag klev upp. I det ögonblicket sprang dom iväg.
Men drygt 100 meter längre fram stannade de. Mark visade mig snabbt ett djur som var skjutbart. En ko som ställt sig långt till höger om de andra. Hon stod med fin bredsida och tittade åt vårt håll. Jag lät skottet gå nästan omedelbart.
Hartebeesten föll i skottet.
Mark sa ”You make this look easy and it makes my job a whole lot easier with someone who can shoot”
Det fick mig på ännu bättre humör.
Vi gick fram. Skottet hade tagit perfekt. Hon hade vänt sig något och jag satte skottet lite längre fram i bogen. Utgångshålet satt rakt ut mitt i bogen på andra sidan.


Återigen en fin gammal ko med nedslitna tänder och sneda klövar. Och kanonfina horn.
Mark hämtade bilen och de andra kom också med. Sören hade skjutit en mycket stor och fin Black wildebeest.
Vi tog hartebeesten till slakteriet för skull-mount och flatskin.
Tillbaka till Amakulu för en dusch och sedan middag.


Dom hade tänt en brasa i ute-lapan. Där stod snacks och drinkar. Fyra grytor stod och puttrade över glöden. Vi tog en G&T med John och Mark. Mark skickade över lite djurläten från sin mobil via bluetooth.
Sedan gick vi in för att äta.

Förrätt: en god svampsoppa serverad i små fina gjutjärnsgrytor.
Varmrätt: Serverades utomhus till sång och dans som det infödda manskapet stod för. Maten var lokala gamla recept på bla. Elandsvans, impala, springbock, sötpotatis och majs.
Den hade stått och puttrat hela dagen. Vi dansade med personalen och dom fortsatte sjunga för oss. MYCKET trevligt.
Efterrätt: En lokal pudding med sirap.

Sedan blev det en G&T till innan det var dags för lopplådan.

I morgon blir det helikopter över savannen.

 

/ John Johnson Hjord

Med risk för o bli tjatig men det ser otroligt trevligt ut

Mvh.

Med risk för o bli tjatig men det ser otroligt trevligt ut

Mvh.

Inget mot vad det är Flex

Då är vi två.

Tre då

Inget mot vad det är Flex

Fy f..n du retas

Mvh.

Låter som en helt fantastisk resa.

Har du en ungefärlig prislapp på kalaset? Kan förmodligen få en offert från Amakulu om man frågar men alltid kul att få reda på vad en sådan resa kostar.

Det låter som om din resa var mer jakt än "gummipyrsch" och inte så mycket stängsel i närheten i alla fall.

Låter som en helt fantastisk resa.

Har du en ungefärlig prislapp på kalaset? Kan förmodligen få en offert från Amakulu om man frågar men alltid kul att få reda på vad en sådan resa kostar.

Det låter som om din resa var mer jakt än "gummipyrsch" och inte så mycket stängsel i närheten i alla fall.

Det stämmer. Jag gjorde väldigt klart innan jag bokade att jag inte var ute efter att sitta i en bil.

Och John som äger Amakulu uppfyllde alla mina önskemål och mer därtill.

Både John och Mark som jag jagade med gillar själva att jaga till fots och det är det sättet man jagar på på Amakulu.

Vet inte hur många mil man fick i benen varje dag.

Prisinfo via PM

Det stämmer. Jag gjorde väldigt klart innan jag bokade att jag inte var ute efter att sitta i en bil.

Och John som äger Amakulu uppfyllde alla mina önskemål och mer därtill.

Både John och Mark som jag jagade med gillar själva att jaga till fots och det är det sättet man jagar på på Amakulu.

Vet inte hur många mil man fick i benen varje dag.

Prisinfo via PM

Mycket trevlig läsning & kanonfina bilder. Man får gratulera till alla vilt! Kul att brorsan fick nedlägga första viltet också

2010-05-18

Idag möttes vi för frukost kl. 07.15. Skönt med lite sovmorgon.
07.30 var vi på väg. Farmen vi skulle till för helikoptern låg ca 10 mil från Amakulu. Över Vaal-floden en bit.
Farmen vi kom till var i överklass. Priset för en övernattning utan vare sig jakt eller frukost var 3500Zar.
Vi blev mötta av Johann Kriek som var vår pilot. Vi gick in i stora salen och tog en kopp kaffe med Johann och hans mamma. Det var Johanns familj som ägde farmen.
Johann ville visa John en enorm buffeltjur som de precis fångat in och skulle sälja. Johanns far var veterinär som numera enbart sysslade med vilda djur. Så helikoptern användes flitigt på deras egen och andras farmer för att flyga över och skjuta djur med bedövningspil.
Det var en enorm tjur. Den var instängd i en inhägnad av betong med stora portar av stål och tjock gummiduk.
När buffeln vaknat upp hade den blivit helt vansinnig och slitit ner en av portarna med hornen och rullat den runt sitt huvud som en pannkaka. Sanslöst vilken styrka!

Dom hade därför släppt in en buffel-ko och det hade fungerat lugnande på honom.
Men man fick inte prata för högt utanför för då fick han spelet igen.
Man var inte kaxig när man stod utanför när man visste att han kunde slita porten i stycken igen om han ville.

Sedan åkte vi ut till helikopterhangaren.
Där fick vi en genomgång i säkerhet mm.

Helikopter var en R44 raven II med skinninredning, Ac, intercom mm.
Vi satte på oss intercom och Johann lyfte.
Johann berättade att vi hade tur idag, för nästan direkt fick vi se en stor hjord bufflar på 19 djur.
Vi fick dessutom se en stor hjord giraffer, Kudu, zebra, Impala, Black impala, springbock, blesbock, sabelantilop, red lechwe mm mm.





Efter ca 20 minuter återvände vi till hangaren.
Det var en mycket trevlig flygning och många fina bilder från ett annorlunda perspektiv.
Flygningen kostade oss 600Zar var vilket absolut måste ses som ett bra pris. John fixade det bra!
På vägen hem stannade vi på en souvenirbutik för att köpa en läsk.
Jag och Arne köpte ett varsitt fotoalbum.
John bjöd på dricka och biltong på Kudu.

När vi åkte förbi Kimberly såg vi hur de bodde i den stora kåkstaden utanför.
Plåtskjul packade så tätt att man knappt kunde gå mellan dem. I dessa hus bodde ibland mer än 8 personer.
”Staden” var konstant upplyst av stora strålkastare. Kameror och högtalare satt också på stolparna.
John berättade även om en farmägere som ägde en mark som var 28 000 hektar stor. Den var värd 50 000 000zar. Den nya regeringen hade tvingat honom att sälja den för 15 000 000zar. Annars skulle de bara ta den. Marken hade de sedan gett till lokalbefolkningen och nu stod den där helt orörd och växte igen.
Surt……….

Tillbaka på farmen köpte och skrev vi några vykort.
Henning hade skjutit en liten warthog.
Sedan lunch: Burritos.

Arne sover middag. Senare åker vi med på Johns eller Marks bil, som kikarspanare denna gång. Ut klockan 14.15.

På Utsatt tid möttes vi utanför. Både John och Mark skulle med denna gång.
Vi åkte ut för att leta efter Impala i första hand. Till Sören.
Henning ville hitta en Blue wildebeest.

Mark gick ut med Sören för att leta reda på en fin Impala.
Jag, Arne och John åkte vidare med Henning för att leta reda på en fin Blue wilebeest.
Efter ett tag såg vi en grupp med några fina Blue på 600 meters håll. John och Henning började ansmygningen.

Sam tittade då bakåt. På ca 300 meter stod en väldigt fin tjur. Sam anropade John via radion och de vände för att försöka smyga sig på denna istället.

Dom smög sig in på 100 meter bakom några träd. Henning satte ett fint bogskott och tjuren föll. Men tuffa som de är behövdes ett skott till.
Ett fint bogmontage på en gammal fin tjur.

När vi senare mötte upp Sören och Mark hade Sören haft chans på en jakal. Dom är inte lätta att få korn på.
John sa att det var gratis att skjuta jakal men att det kostade 800zar att INTE skjuta. =)
Sen blev det slakthuset med Hennings wildebeest. Sedan middag.
Förrätt: Lättrökt springbock med melon mm
Varmrätt: Eland med bakad potatis mm.
Efterrätt: Chokladbakelse med körsbär.
Rött sydafrikanskt vin.

På kvällen när vi kom tillbaka så hade 4 nya gäster anlänt.
2 herrar och 2 damer. Danskar.
Herrarna skulle på fågeljakt i morgon.

 

/ John Johnson Hjord

Daggaboy,

sjukt fint exemplar, känner jaktiver bara genom att titta på bilden,

det är nog inte helt friskt men det bjuder jag på.

Ijaman, underbara bilder.

/CHristian

2010-05-19

Idag åkte vi till konservatorn för att se lite hur det går till där samt titta hur vi vill ha våra troféer.
Så här bestämde jag:
• Zebra- Flatskin
• Kudu- Wall piedestal (Ungefär som ett bogmontage men med ena bogen synlig)
• Oryx- Skullmount + flatskin med ansiktet kvar.
• Impala- Skullmount + flatskin
• Springbock- Shouldermount (Tittar lite åt höger) + backskin
• Blue wildebeest- skullmount + flatskin
• Red hartebeest- Skullmount + flatskin

Arne ska göra ett skullmount och ett flatskin av sin springbock.


Efter att ha tittat hur det fungerade hos konservatorn så åkte vi in till Kimberly där John bjöd på brunch.
Efter det åkte vi till en juvelerare som John kände för att titta på lite smycken. Jag och Arne ville också titta på lite diamanter till våra drottningar.
Hennig och Sören hittade lite smycken att ta med hem.
Jag fastnade för en diamant till Maria på 0,25 ct. Den ska hon få i födelsedagspresent när jag kommer hem.
Arne fastnade för en diamant på 0,16 ct. Ni som känner Arne (Anna) får inte prata om den, då det är en present till Linda.
Efter att även ha tittat i hans souvenirbutik åkte vi hem för lunch.
Blue wildebeest-färs med mos som gratinerats i ugn.

Efter lunch åkte vi ut igen med Sören och Henning.
Sören ville testa sin bössa på banan igen då han tyckte att ett par skott gått konstigt.

Sedan åkte vi ut till samma område som tidigare. Sören sköt en fin gammal warthog och en extremt fin Steenbock.






Sedan åkte vi hem för en dusch och middag.
Förrätt: Honungsmelon med parmaskinka
Varmrätt: Stekt impala mm.
Efterrätt: En god cake av något slag.

Vi visade Hettie diamanterna förstås då hon uppskattar dessa stenar väldigt mycket.

John sa på kvällen att han inte längre ser på oss som klienter utan som vänner. Det kändes skönt att höra för precis så känner vi med.

I morgon får vi låna cruisern för en sista dag på savannen.

 

/ John Johnson Hjord

2010-05-20

Idag är hemresedag…………… Surt!
En positiv sak är att jag snart får träffa Julia och Maria. Det är nog det enda jag verkligen saknat medan jag varit borta.
Vi tog sovmorgon till klockan åtta. Sedan åt vi frukost och Kontrac hade kört fram en landcruiser till oss.

Vi satte oss i bilen och åkte ut på savannen. Direkt slog ett vemod över mig. Det här var sista timmarna på väldigt länge ute på den afrikanska savannen.

Vi åkte upp till det berget som jag sköt Kudun första kvällen. Det var en bra bit längre körning än vad jag minns. Vi körde fel ett par gånger men kom till slut rätt.
Vi tog en sväng upp på berget. För vi kom ihåg hur bra utsikten hade varit där uppifrån.
Som en sista hälsning på skoj så lade vi våra namn i sten ganska nära vägen. Vi visste båda två att det garanterat skulle synas för John och Sams skarpa ögon.

Sedan tog vi vägen förbi slakteriet för att titta på troféerna innan vi åkte hem.
John hade bett Kontrac att lägga fram samtliga troféer så vi kunde fota dem


Att sedan åka tillbaka till Amakulu var lite av ett projekt.
Det tog en ganska bra stund innan vi hittade tillbaka. Vi började få ont om både diesel och tid.
Men tillslut kom vi fram.

Vi mötte upp Hettie för att lösa det sista administrativa.
Sedan kom John som hade gjort en liten present till oss. En varsin cd-skiva med samtliga foton han hade tagit under vår vistelse där. 
Efter lunch gick vi in för att packa.
Klockan 12.00 när vi skulle åka mot Kimberlys flygplats hade hela personalstyrkan samlats för att säga hej då till oss.
Det var sorgligt att skaka dessa händer som tagit så väl hand om oss i tio dagar.

På Kimberly flygplats gick allt smidigt.

Väl framme i Johannesburg blev det två timmar över till lite fönstershopping och en öl.
Resan till Zürich gick förvånansvärt bra. Jag tittade på en film och direkt efter det somnade jag.

En extremt kort transfer från Zürich till Stockholm som vi knappt hann med.

Väl framme i Stockholm visade det sig att min studsare inte haft samma tur med transferen. Den låg nämligen kvar i Zürich.
Nåja, efter lite pappersarbete mötte jag upp Maria och Julia utanför. UNDERBART att se dem igen.

Min studsare gick med ett SAS-flyg 4 timmar senare och den levererades till min dörr klockan 18.30 samma kväll.
Däremot säkerheten med den transporten är en annan historia.
Jag stod ute på allmänningen när jag såg en bringbil köra in på området. Jag vinkade till honom och fick honom att stanna.
”Du kommer med min studsare antar jag” frågade jag. Han svarade att han inte visste vad det var han skulle leverera men att han hade en låda med sig.
Jag tittade på den och sa att, ja, den är min. Ok säger chauffören och räcker mig vapenväskan. Tack och hej.
Ingen legitimation, ingen vapenlicens ingenting.
Jag var inte ens på min tomt när han lämnade den….??

Hur som helst är jag hemma i Sverige igen. Och det känns ju sådär.
Maria blev väldigt glad för diamanten i alla fall. 
Nu fattas bara en ring att sätta den i!

Jag kan bara säga att detta har varit tio av de bästa dagarna i mitt liv.
John, Hettie och alla andra på Amakulu safari har gjort ALLT för att vi ska få det så bra man bara kan ha det.
Och dom lyckades storartat!!
Jag kommer garanterat tillbaka. Inom fem års tid hoppas jag.

2010-05-28 fick jag ett mail av John att dom hittat våra namn på berget!

 

// John Johnson Hjord

Som du redan blivit väl informerad om så var detta helt underbar läsning, vackra bilder och jag måste erkänna liksom christian att suget vart enormt att få ut o jaga

Vem vet en dag i framtiden kanske man får vara med om en sådan här resa själv.

Återigen tack för en tervlig lässtund

Ingen kan vara gladare än jag John över att du och Arne uppskattat er resa som ni tydligen har gjort.

Ingen kan vara gladare än jag John över att du och Arne uppskattat er resa som ni tydligen har gjort.

Ja Tore, det har som sagt varit några av de bästa dagarna i livet.

Och du ska ha ett enormt stort tack för all hjälp med att styra upp vår resa!

Och hade jag inte träffat dig här på forumet så hade jag kanske inte hittat Amakulu safari och det hade ju varit förfärligt!

TACK!

Jag rodnar av tacksamhet John.

Grattis till alla trofeer och jag vet att din resa sätter spår i dej som aldrig kommer att försvinna....

Grattis till alla trofeer och jag vet att din resa sätter spår i dej som aldrig kommer att försvinna....

Tack RW. Detsamma gäller ju dig!

Grattis till dig med!