Alla har vi (tror jag) någongång varit med om jakter som bara blir helt fel.

Jakter där vi kanske glömt någon viktig detalj eller där vädret ställt till det rejält, där något gått sönder eller viltet drivit er till vansinne , ja listan kan göras lång.

Ta under denna tråd och dela mer er om era "fjasko" jakter, tror det kan locka till ett och annat skratt ;D

Jag har en hel del praktfjaskon under mina jägarår.....som denna.

Vad gör man när längtan upp på fjället blir för stor och man bara måste iväg, jo man trotsar allt och alla bara för att få ett tillfälle att åka.

Som när jag och jaktsidans Mika trotsade SMHI,s stormvarning och drog till Ritsem i februari för något år sedan i tron att väderleksrapporten inte kommer att stämma som vanligt.

Väl framme i Ritsem kvällen innan jakten var det ljuvligt vindstilla och en och annan snöflinga dalade ner från skyn, tänk vad fel SMHI hade igen

Under natten vaknade vi av att det susade så underligt utanför fönstret där vi bodde, hmm det verkar ha börjat blåsa säger Mika men jag tyckte inte lite vind var så farligt för på några timmar skulle vi jaga fjällripa, härligt.

Nåja visst blåste det men inte så farligt och nu skulle skotern ta oss upp mot Sekukdalens västra del där vi skulle pröva jaktlyckan.

Väl uppe på fjället blev sikten väldigt dålig och vindarna minst sagt hårda, att bege sig genom hela dalen gick inte så det fick bli jakt i dalens östra del istället

Vi lämnade skotern tog ut gps kordinaterna och började gå upp mot storsekuks toppar.

Sikten var väldigt dålig i vindbyarna och det nu ymmniga snöfall som dragit in, som sämmst såg man endast 10 meter och det var bara att inse att.....

vi måste tillbaka till förläggningen, vi måste avsluta jakten innan den ens börjat, jägarlivet är en pest :'(

Vi tar nya tag imorgon istället och hoppas då att vinden och snöfallet avtagit en hel del.

Ny dag ny storm eller orkan om man så vill, det hade kommit 40-50 cm blötsnö och här satt vi.

Bilen var igensnöad, skotern med, vägen oplogad och ingen plogbil i sikte då den bara körde vissa dagar till Ritsem under vintern och jakt, nä det gick inte alls >

Timmarna inomhus blev långa och tråkiga, fan vi som äntligen var på fjället och skulle jaga fick sitta här som två fån och vänta på en plogbil som aldrig kom.

Jägarlivet är en pest tänkte vi båda, när vi satt och dagdrömmde om sol, ripor och 22 knallar : Plötsligt vaknar vi upp från våra dagdrömmar och slänger oss mot det igensnöade fönstret, jo visst f-n är det plogbilen som kommer där efter den smala krokiga vägen från sjöfallet.

Nu är det bråttom, vi måste skotta fram bilen lasta skotern och åka hemmåt innan vägen snöar igen.

Plogbilen som nu tagit sig fram till Ritsem råkar gena för mycket i en kurva och dunsar mer i diket, killen som kört bilen är inte allt för nöjd när han ringer efter hjälp som säkerligen är långt borta.

Hemresan blev inte heller problemfri då det hala underlaget och den starka vinden ställer till det för Mikas 850.

I höjd med Sorvadammen har en bil med skotersläp blåst av vägen och vi får rycka in och hjälpa killen komma loss med sitt ekipage.

Det visade sig att det blåst uppemot 46 sek/m i byarna i området under våran jaktresa...

Ja vad kan man lära sig av detta då, jo att ta SMHI,s väderleksrapporter på allvar nästa gång jaktlusten blir för stor, men då har dom väl fel "som vanligt" ;D

Ja fiaskon har vi väl alla varit med om i varierande storleksordning.

Ett missöde som jag har lite svårt att glömma utspelade sig en vinterdag för några år sedan. Det skulle jagas rådjur och jag tänkte för en gångs skull vara med. Sagt och gjort, jag tog pass efter en skogsväg, på ett i mitt tycke lämpligt ställe, den tyska jaktterriern släpptes och jag stoppade plugg i min Brno-kombi.

Steg två i förberedelserna var att skruva på aimpointen. Stod och skruvade och skruvade men inte såg jag någon röd punkt i tuben. förbannade skit också aimpointen hade så lägligt slutat att fungera. Som tur är så har jag ett snabbfäste på kombin så det var väl inte mer med det än att skruva av aimpointen och placera den i fickan. Sagt och gjort, fick av mig vantarna och skruvade upp de FJÄDERBELASTADE skruvarna som håller fast snabbfästet, kan nån gissa vad som händer? Jo givetvis så har jag med mina stelfrusna fingrar lyckats skruva för mycket så att det flyger fjädrar och brickor all världens väg. Två decimeter snö gör det lönlöst att leta efter dem. Nu kommer en svada ord som inte lämpar sig ens för Internet.

Jaha, ner med skitsiktet i fickan och där kommer de första hundskallen, en kort stund senare hoppar ett rådjur upp längre ner på skogsvägen som jag passar vid. Perfekt bredsida men lite drygt håll för en hagelsmäll. Bestämmer mig för en kulsmäll och lägger upp bössan, PANG, rådjuret iväg som en projektil utan att teckna det minsta för skottet. Jag står och kliar mig i huvudet en stund och går sedan fram till skottplatsen. Snö brukar som regel underlätta skottplatsundersökningen, men i det här fallet finns inte en bloddroppe eller ett snitthår att finna. Tanken på en bom börjar infinna sig men innan dess så gör vi naturligvis ett ordentligt eftersök med hund. Jodå efter det är det bara att konstatera att det var en bom. Förklaringen till bommen är att dårarnas dåre (jag) inte tänkte på att kolvkamsförhöjningen som underlättar skytte med kikare ställer till det rejält vid skytte över öppna riktmedel. Jag var inte imponerad av mig själv efteråt.

Tyvärr var inte dagen slut här... vi fortsatte jaga efter den ganska misslyckade morgonen. Tyvärr ska väl tilläggas eftersom jag egentligen borde åkt hem. Men men, det beslutas att jag ska leka hundförare med kompisens tysk. Visst, det blir säkert skoj tänker jag och knallar iväg. Efter att ha gått ett tag gör jag halt i en granplantering och står där i vintersolen och börjar trivas ganska bra med livet, sakta börjar minnet av morgonens fadäs att blekna och jag tänder en cigarett där jag står i granplanteringen som är vackert inbäddad i snö. Bäst som jag står där och röker kommer jag att tänka på att det var ett tag sen jag såg hunden, ungefär samtidigt bryter helvetet loss precis bredvid mig och ut mellan två granar kommer ett rådjur som skjutet ur en kanon. Nu är goda råd dyra, jag slänger cigaretten och tar ner bössan, eller vänta nu. Så långt kom jag inte, för när jag skulle slänga cigaretten lyckades jag klämma fast den mellan mina fingrar och bränna mig. Med svidande fingrar ser jag djuret skutta iväg med hunden efter sig... Det som kunde blivit lite av en revansch blir bara ett ännu större fiasko.

Efter detta beslutades att vi skulle luncha, gott tänkte jag som inte ätit nån frukost och varit igång hela förmiddagen. Sagt och gjort vi återsamlades vid bilarna och efter diverse tråkningar av mig gick jag för att hämta mina smörgåsar. Vad jag får se när jag öppnar bildörren är en väldigt lycklig och aningen rund tysk-jaktterrier som har gjort inbrott i min ryggsäck, tagit mina smörgåsar med julskinka på och ätit upp skinkan, slickat av smöret och lämnat de torra brödbitarna i sätet... Ibland undrar man verkligen varför allt jävelskap ska drabba en samtidigt.

Sensmoralen är: Elektronik är bra så länge den fungerar. Nära skjuter inget rådjur och sist men inte minst hundar ska hållas i bur när de är i bilen...

;D

--

  usch jag törs inte berätta om mina. :-[

Mvh MA

Sensmoralen?Sluta att röka! ;D

Sensmoralen?Sluta att röka! ;D

Det har jag redan gjort 

Hårt snöfall på morgonen,men fan när man en gång fått sig ur sängen så drog jag o stövaren till skogs. Det hade kommit en del snö på morgontimmarna som med tiden fick en blötare sammansättning (slask). Trodde inte stövaren skulle få upp, men trodde fel för efter en stund efter löskoppling hördes drevet. Kollade drevlöpan och kunde konstatera att räven var på fötter. I detta väder skulle man kunna tro de inte skulle ligga ute utan inne i ett passligt gryt och att jägaren skulle ha fortsatt morgonen i varma sängen.

Nåja, ett håll igång började för att hitta pass. Den hårda blåsten och upplegan gjorde att skallet inte hördes värst långt. Följde med drevet på radaren och skallindikatorn, och när skallet hördes var det att göra sig beredd. Första gången räven kom i pass blev jag överrumplad och räven drog det längre strået o tog en tvärvändning. Förflyttandet från pass till pass fortsatte med radaren i högsta hugg för att hålla koll på drevet. Brister i utrustningen (ingen gore-tex) gjorde att det började kännas blötare o blötare. Efter att räven gått i passet bredvid mig ett antal gånger så verkade so om den hade riktning mot mig igen en gång. Nu var allt klart för en lyckad avslutning. Ser nånting skymta en bit framför mig, jo det var räven. Bara den går bakom den där granen lyfter jag bössan o när den sticker fram knäpper jag till, tänkte jag. Allt gick som planerat med räven bakom granen osv, men när det kom till skjutande resultera det i två RENA BOMMAR. Av någon jävla anledning höll jag siktet en bit framför räven trots dess sakta framfart, vilket gjorde att jag sköt förbi med min dåvarande rätt trångborrade bössa. Helvete, detta kunde inte vara sant o räven försvann bland granarna. Handen i fickan efter nya patroner, men fler hade jag inte lyckats få med mig denna dag, så det var bara att koppla då hunden kom. Genomblöt, smått frysande, utan räv, utan skott o förbannad på mig själv gick jag iväg med stövaren mot bilen o åkte hem.

Denna dag då vädret var rent av ruskigt, hunden skötte sig väl och räven buktade som aldrig förr och som borde enligt alla konstens regler ha slutat bra förblir i minnet.

Fiaskon finns gott om  ;D

Bland dom värre var nog grytjakten för ett år sedan, när min tjt hittade ett eget hål att krypa ner i, ingen räv var hemma, men väl en grävling eller två......

För att göra en lång historia kort, vinter, minst 60cm tjäle, en gammal soptipp,6 timmars grävande, svärande, slitande slutade med att vi hittar en övergrävd gammal bil! som grävlingarna bodde i.....ridå!! under tiden vi slet kom hunden upp 2 gånger, bara för att kolla att vi var kvar, när hon såg oss så skyndade hon sig ner igen så vi inte skulle hinna få fatt i henne!!  >....man kan väl lugnt påstå att inkallningen vid grytjakt lämnar en del övrigt att önska :- till sist fick vi ut kräket....inte så illa åtgången, men några hål här och var hade hon allt, som sedemera blev infekterade och krävde några veterinärsbesök....2500:- kostade den läropengen....

Var med min dåvarande sambo i skogen.

Mest för att öka hennes intresse för jakt.

Hon gillar ju hunden så lite jakt kan kanske gå bra.

Jag har gjort massor av go fika som jag bär i ryggsäcken, allt för att denna dag ska bli så trevlig som möjligt..

Vad händer?

När vi stannat och klivit ur bilen, släppt hunden, allt känns bra, kliver vi i ett jordgetingbo...Aj, aj, aj och AJJJJ!

Som tokiga höns yrar vi runt i skogen viftandes med händerna.

Tjejen är ju inte glad...men inser att sånt kan faktiskt hända..

Vi fortsätter ett hundratal meter. Nu vägrar hunden plötsligt att söka ut. Han står med svansen mellan benen och darrar, trycker sig mot mig. Jag fattar ingenting.

Ropar åt hunden: "SÖK NU ! ! !".....NÅ , kom igen!!!!

Då kommer jag på vad som hänt.....jag hör mig själv säga det högt.. BJÖRN! !

-Oj shit, det måste finnas en björn i närheten, utbrister jag..

Nu är minen på flickvännen allt utom glad.

Skyndsamt beger vi oss mot bilen.

På väg tillbaka sticker hunden iväg och börjar rota med nå´t.

Efter ett tag hör jag hur han tar upp ett djur och driver det.

Nöjt tittar jag på tjejen...-Nu ska du se att vi får oss en hare, säger jag och ler...

Väl ute på vägen står vi och passar. Plötsligt får jag se en ren kliva upp på vägen 300 meter bort. Sekunden senare kommer hunden bakom...

Han driver en ren...

Nu är jag inte glad 

Kallar in hunden.

Tjejen vill åka hem.

Vi har varit ute i 40 minuter...

Jag övertalar henne att vi byter område, det kan ju inte bli värre än det varit hittills.

-Ok, säger hon, vi ger det en chans till..

Nu, äntligen tänker jag ska hon få se på myspys i skogen. Jag har ju massa gofika i ryggsäcken. Nå´t som hon gillar.

Väl framme i det nya området ger vi oss ut.

När vi gått en bit känner jag dropparna komma.

Skyndsamt föreslår jag att vi ska fika. Jag har massa gott i ryggan...

Hon sneglar på mig och säger, -Ja ja, lite fika vore väl trevligt...

Innan jag har hunnit få av mig ryggsäcken VRÄKER regnet ner.

Helt genomvåta sitter vi tysta och fikar, packar ihop utan att säga ett ord till varann.

Går med raska steg mot bilen, det var första och sista gången hon följde med ut på jakt..

aaa det är otroligt va jakt och väder guden kan vara jävliga ibland!!!!!!!!

Stackars Eva. :-

Stackars Eva. :-

Nja, då hette hon Linda.. :-

Ok, jag tänkte inte delje denna men...

Obs!!! Många år sedan, var jag med min morbror för att jaga änder i den beryktade viken i Antnäs/Ersnäs. Som alltid rodde man i land vid den lilla ön där vi gjorde läger för att invänta premiärljuset. Jag höll i matlagning av stekt potatis och hemma köttisar med grädde. Medans jag kockade så glömde jag plastbesticken i stekpannan som var på elden. En vit liten plast röra var nu i pannan. 8)

Efter en del skäll så skulle jag hugga mera ved i ljuset från elden. : Då jag var klar med detta så högg jag fast yxan i björken, ett metalliskt ljud hördes och en olustig rysning gick genom min ryggrad...OJ tänkte jag. :-[

Jag hade klyvt toppen på min morbrors hagelbock som stod lutad mot trädet.  

Jaha tänkte jag hur förklarar man något sådant...om jag fick skäll för min matlagning så kan ni ju tänka er ordvalet då jag kom med bössan. :-[ :-[ :-[

Historen slutade med att en släckting åkte från Boden med sitt vapen till morbror samt att jag fick betala självrisk. : :-

Nja, då hette hon Linda..

Sorry, jag har svårt att hänga med i alla brudsvängarna.

;D ;D ;D ;D Obetalbart Hallen!!!  :D

Har kanske inte så mycket med själva jakten att göra men rätt roligt i alla fall. Frugan hade varit och köpt två fina kycklinga av någon ovanlig ras. De var ute på gräsmattan när jag släppte ut taxarna som vanligt ( de är vana att springa runt lösa i trädgården och rör alldrig de andra hönorna om de är ute ). Men de kunde ju så klart inte låta bli kycklingarna så de fick tag i varsin och jagade och bet så fjädrana rök. Jag efter gapande och svärande lyckas få dem att sluta och kycklingarna in under vinbärsbuskarna. Frugan ut och undrar vad som är på gång! Jag går och letar efter de förgjordade kyckingarna, men lyckas bara hitta en som är oskadd. Men efter ett par timma så kommer den andra med fram. Puu skönt att de klarade sig så husfriden är återställd. Döm om min förvåning när jag ska mata hundarna två kvällar senare, då hittar jag två kyckling fötter på Sigges bord, då har förmodligen kycklingen kört in huvudet genom nätet och det var det sista den gjorde! Tur i oturen att det var frugans favorithund!!!!!!

;D ;D ;D den va inte dålig den heller!!  :D ojojoj

Det absolut mest otrevliga som finns är att sulla bort ett rovdjur eller flera, för det är i regel ett omfattande arbete bakom!

Tänker delge er en riktig skit jakt från förra året som jag fortfarande är sur över.

Det hela började dagen innan, sent, ca 17:00 körde stövar-tiken in en räv i en kolbotten med 2 ingångar, jag la ett par vantar utanför i ett försök att stänga inne räven tills dagen efter.

Dagen efter kommer vi upp till grytet som är övertäckt av ca 2 dm nysnö ,så vi kunde inte se om räven var kvar, hunden släpptes in och tog kontakt omedelbart, och jobbade hyggligt i över 1 timme. Den bröt fint och kom ut med jämna mellanrúm men räven flyttade inte på sig. Efter ca 2 timmar så grävde vi upp och sköt 3 grävlingar och den förmodade räven hade gått ut innan snön föll och terriern hittade inget mer i grytet. Nu undrar ni varför detta var misslyckat, jo en räv klarade ju sig faktiskt!!!!

Under tiden vi var vid grytet så gick min kompis med min stövare och de hade ordnat med en till räv i ett annat gryt, dit med terrier och passare, räven kommer ut och 3 snabba skott kommer från 2 passare och räven fortsätter precis lika fint som före skotten.

Jag kutar som en Thompsson gasell ner till bilen efter stövare (ca 1km) och sparkar lös henne vid bilen och tänker att hon borde ta bakspåren upp till grytet, det gjorde hon nästan, på halva vägen möter hon ett rådjur och hon kan inte hålla sig, måste nog trott att jag var galen som bara var hel galen när jag kom till bilen!

Ja ja hon släpper rådjuret efter en stund och kommer tillbaka, och då har vi en annan räv inne i ett sten skravel långt upp i ett berg. Tar med min unga foxtik som visat bra intresse tidigare och släpper henne i stenskravlet som är ca 75 meter långt och hon hittar räven efter 10 minuter, räven kommer ut omgående i det sista dagsljuset och beskjuts av en harjägare som inte kan liknas vid Jocke Smålänning, resultatet är givet, 1 bom till.

På vägen ner går har-jägare och trallar glatt att det var kul att få se räven i alla fall, ja ha tänkte jag och bestämde mig för att det var sista gången som han fick stå på ett pass värt namnet.

Jag vet det låter som en Åsa-nisse jakt, men vi har faktiskt skjutigt bra med räv både före och efter denna tragiska dag!

--

det största fjaskot jag har varigt med om var när jag var och spanade efter bävrarna  och vad fick jag se  ??? jo var det inte en mink så säg  då tänkte jag  8) den skall sotas den lille fan  ;D minken kom i fullt sken och jag blåste på patron efter patron efter den till böss satan var tom, då stannade kräket 3-4m i från mig och där satt han länge å glodde å jag stod och funderade om man skulle kasta den gamla tikkan i nyllsnyllte på aset för några skott hade då inte jag inte :-[, å bäver såg jag åxå  :'( sedan den dagen har jag mer än 4plugg på mig

Hahaha, många roliga historier....men hallens tar nog ändå priset, f_n så otur och jobbigt...hehe....

;D ;D ;D

Ja, jobbigt var det!!!

Ja man får sig ett gått skratt, men visst finns det fler av er därute som har något dråpligt att berätta för oss ??? ;D

Här kommer en till fjaskojakt från en av mina många turer i Tornedalen.

Med nyinköpta kängor på fötterna traskade jag iväg just som solens strålar började visa sig på trädtopparna.

Jag släppte Aramis (eng Setter) och han drog iväg som en vit blixt mellan träden.

Allt var frid och fröjd, kängorna kändes bra, hunden skötte sig men fågeln lyste med sin frånvaro.

Efter ca en timmes vandring smög sig en tjockdimma in över skogen, minutrana efteråt kom regnet och inte vilket regn som helst då det regnade något makalöst.

Det var som att ställa sig i en automattvätt för bilar, trots goretexkläder från topp till tå kände jag mig sjöblöt efter en stund.

Mina nyinköpta kängor visade sig läka som ett såll, mina hyffsat nya jaktbyxor gick sönder då jag rev upp tyget från knät upp till grenen på höger byxben ute på ett hygge.

Efter ytteligare en stund ser jag Aramis komma in mot mig med höger bakben ur funktion, en pinne tjock som en tumme hade gått rakt genom tassen på han. :'(

Ja då fanns det inget annat än att bege sig mot bilen för hemfärd till vetrenär då tassen mest troligt måste sys ihop.

Jag lindade tassen med ett förstaförband och hoppades att det skulle hålla till bilen som var........ ???

Dags att plocka fram kompassen från ryggsäcken och.....men var är den då ?, hur jag än letade fanns den inte kvar i ryggsäcken inte heller i någon ficka.

Tänk tänk nu Jonas och ingen panik, får se nu myrstackarna åt söder likaså de längsta grenarna på granarna.

Jag visste att vägen där bilen stod var sydväst om mig så med hjälp av naturens enga kompass började jag gå.

Bandaget på Aramis ben lossnade givetvis efter ett tag, mina sjöblöta kläder kändes som bly och mina fötter kändes som disksvampar när jag plågade mig genom dimman och regnet.

Efter att ha gått i någon timme började jag bli smått orolig för var jag verkligen var, vägen som bilen stod på skulle jag nått för länge sedan.

Aramis tass som nu svullnat upp gjorde inte sitvationen mindre nervös precis

Jag försökte linda den med allt möjligt men tygden från vattnet gjorde att det bara trillade av efter någon minut.

Flera gånger tyckte jag känna igen området jag var på och lika många gånger hade jag fel när jag tillslut kom fram till en skogsbilväg.

Men vilken väg är det här då den inte alls stämde med den vägen jag ville till.

Nä nu var jag helt snurrig i bollen och jägarlivet var en pest som aldrig förr då jag bara chansade och gick åt ett håll efter vägen.

Regnet och dimman hade smått börjar upphöra när jag på håll såg en liten blå vägskylt, på skylten står det Pelijärvi 1 km >

Aj aj aj vad jag var fel då jag nu visste precis var jag var.

Skulle tro att bilen låg 8-9 km tillbaka var jag just kom ifrån och tanken att gå tillbaka genom skogen kändes inge vidare, men vad skulle jag göra ???

Det fanns bara en sak och det var att just gå tillbaka då vägen jag stod på gick i helt fel riktning.

Efter en stunds vila vid en tjärvedsbrasa och något torrare kängor och kläder begav jag mig iväg, hundens tass var rejält svullen då han hoppade på tre ben bakom mig.

Det var nu inga problem att hitta då jag hade bra referenser av bergen i området.

När jag tillslut når rätt väg hade det börjat bli rejält mörkt och på håll ser jag räddningen min vita opel kadett

Väl framme vid bilen hoppas Aramis in och lägger sig bums, jag slänger in bössan och ryggsäcken sätter på mig torra kläder och ser..........

Den så efterlängtade bilen har ett däck lika platt som bara ett däck med punktering kan ha ....NEjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjj

Grrrrr!