Känner för att skriva lite till om terrier.....

Jag tror inte att det är så enkelt att försöka köra vissa förliggarlinjer(undantag taxar) de flesta hundar är i grunden sprängare vid injagningen.

De vill upp och kolla läget, den typen av sprängare är ofta den orutinerade hundens sprängarbete.

In och ge några skall/ettriga attacker sen kolla var husse är.

Kan ofta skjutas räv för dessa....sen brukar de vilja ligga längre och längre tid i grytet och vissa går över till förliggare.

Det är så att man kan uppmuntra en hund att ligga kvar längre om man gräver men den genuina sprängaren bryter ändå...den som har anlagen att bli förliggare kommer att bli bättre på det.

Jag tyckar man helt enkelt får kolla av sin egen hund och se var den hamnar det kanske tar tjugo-trettio grytvilt men då ser man i regel varåt det barkar.

Jag tycker att terriern ska vara lika skarp oavsett det är räv eller grävling men ha ett lugnare mindre ettrigt anfallsätt vad gäller grävling, det är värdelöst med en hund som låter grävlingen gräva in sig på grund av att hunden ligger för långt ifrån....

Vad som är viktigt är att inte blanda ihop ett bra sprängararbete med bristande skärpa och dådkraft.

I bägge fallen ska det finnas jaktlust som räcker till dess husse/matte vill sluta.

Det du skriver här peter är exakt min mening med .Är ex skärpan /dåd kraften för liten så får de ligga och skälla så mycket de vill en gryt hund måste våga ge gryt viltet ett nyp så fort de försöker vända rumpan till för att gräva igen gången annars blir man utan gryt vilt.

Känner för att skriva lite till om terrier.....

Jag tror inte att det är så enkelt att försöka köra vissa förliggarlinjer(undantag taxar) de flesta hundar är i grunden sprängare vid injagningen.

De vill upp och kolla läget, den typen av sprängare är ofta den orutinerade hundens sprängarbete.

In och ge några skall/ettriga attacker sen kolla var husse är.

Kan ofta skjutas räv för dessa....sen brukar de vilja ligga längre och längre tid i grytet och vissa går över till förliggare.

Det är så att man kan uppmuntra en hund att ligga kvar längre om man gräver men den genuina sprängaren bryter ändå...den som har anlagen att bli förliggare kommer att bli bättre på det.

Jag tyckar man helt enkelt får kolla av sin egen hund och se var den hamnar det kanske tar tjugo-trettio grytvilt men då ser man i regel varåt det barkar.

Jag tycker att terriern ska vara lika skarp oavsett det är räv eller grävling men ha ett lugnare mindre ettrigt anfallsätt vad gäller grävling, det är värdelöst med en hund som låter grävlingen gräva in sig på grund av att hunden ligger för långt ifrån....

Vad som är viktigt är att inte blanda ihop ett bra sprängararbete med bristande skärpa och dådkraft.

I bägge fallen ska det finnas jaktlust som räcker till dess husse/matte vill sluta.

Tycker en föreliggare behöver mer motor än en sprängare,sällan man ser en sprängare håller mer än 40 min medans en föreliggare räknas i timmar,sen hur dom arbetar där nere är väldigt ovisst ofta.En för skarp föreliggare blir inte optimal,en sprängare med för mycket jaktlust ligger längre och ger mindre chans i en enkelpipa tex..

Tycker personligen största vinsten hos vardera är storleken,har testat min stora fox mot snart 20 talet rävar och får inte någon riktigt bra sprängning när det är trångt,rävarna tittar ut och kan vända,Medans andra ligger som ett frimärke och är mer problem om han hinner ikapp och klarar sig räven kommer dom som en sarkofag ner från en pyramid..

Båda har åtskilliga gryt jobb över godkända 5 timmar..

Nu börjar ju gumman komma upp i ålder (8,5 år) men för 4 år sen sista jaktdagen den 15 mars fick hon "driva" räven i gryt i 3 timmar.

Hårt tryck och det gick runt runt runt i grytet med gor hörbarhet hela tiden.

Ca 15 minusgrader och över metern snö gjorde att räven inte ville ut.

Jycken var upp var tionde minut som vanligt och kollade läget, en nickning från mig och ....ned igen!

Jag tror...att en FÖR hård hund gör att räven "ställs" i grytet och kommer ej ut. Sprängaren måste bryta för att ge räven chans till att skifta ställe och sen inte ge den chans till att retirera.

Förliggaren däremot bör nog vara lagom "hård", men framförallt "bytesmedveten" och inte vilja släppa sitt "byte" och då bara ligga och vakta.

//Roggman66 med en för nuvarande biten Borderterrier

Nu börjar ju gumman komma upp i ålder (8,5 år) men för 4 år sen sista jaktdagen den 15 mars fick hon "driva" räven i gryt i 3 timmar.

Hårt tryck och det gick runt runt runt i grytet med gor hörbarhet hela tiden.

Ca 15 minusgrader och över metern snö gjorde att räven inte ville ut.

Jycken var upp var tionde minut som vanligt och kollade läget, en nickning från mig och ....ned igen!

Jag tror...att en FÖR hård hund gör att räven "ställs" i grytet och kommer ej ut. Sprängaren måste bryta för att ge räven chans till att skifta ställe och sen inte ge den chans till att retirera.

Förliggaren däremot bör nog vara lagom "hård", men framförallt "bytesmedveten" och inte vilja släppa sitt "byte" och då bara ligga och vakta.

//Roggman66 med en för nuvarande biten Borderterrier

Jo, givetvis är det så ibland men vi har många enpipor till gryt och oftast vill inte räven komma ut om hunden inte tagit viss kontakt....räcker med ettriga attacker inget mer.

Men sen ska hunden bryta....det ska finnas visst obehag för räven...vissa rävar kommer ju bara det skramlar i grytet men anda gör det inte....

Jo, givetvis är det så ibland men vi har många enpipor till gryt och oftast vill inte räven komma ut om hunden inte tagit viss kontakt....räcker med ettriga attacker inget mer.

Men sen ska hunden bryta....det ska finnas visst obehag för räven...vissa rävar kommer ju bara det skramlar i grytet men anda gör det inte....

du menar spränga rävar som Finhunter och CC och hector gör,skramla vid gryten

JAHA då förstår jag varför jag får gräva fram rävarna för min "smygare" som Göran kallar hon

Sprängare eller förliggare känns enligt min mening som alldeles för hårda fack att plasera våra hundar i.

Räcker enligt mig att kalla dom gryt hundar =) dock med olika egenskaper.

Och varje gryt bjuder på olika förutsättningar för att lyckas.

För att inte nämna räven eller grävligen som oxå beter sig olika från gång till gång.

Vissa rävar vill absolut inte ut hur skarp hun än är. Andra grävlingar springer ut direkt.

i andra gryt går alldrig grävligen in i en änd gång (utan man får göra nedslag och ta grävlingen på drev)

vissa rävar springer ur gryten innan hunden gått ner i gången =)

Så man slutar alldrig förvånas tycker jag. och en hund som är värdelös till ett visst gryt är suverän i ett annat.

Sen har vi ett kapitel lite för sig själv. Sten tippar. Går inte att jämnföra med valiga gryt. t.ex. sten högar på 25x25 meter kanske 3-4meter hög. Det kräver sin hund. Gämnfört med en räv som är uppvuxen i sten högen, hal som en ål.

ja ja mina 5 öre =) kände för att skriva lite jag med =)

Helt rätt att sätta hundarna i vissa fack är ganska svårt....men ofta har man ett hum om sin egna hundars arbetsätt---

Stentippar...älska och hata,i det flesta hör man jobbet bra och det kan röra sig över stora ytor för att sen ploppa ut en räv eller två.

eller ibland bli det bara tyst och räven har tagit sig där den ej komms åt av hunden....

Har två små tippar som vi bommat räv ur den ena och hundarna gått bet i den andra nu ligger det lite åtel vid dessa och vid första fina spårsnön ska det revanscheras....kommer dom inte ut får man väl gå ner själv.

Och det finns även stora tippar man inte vill släppa i...

Jag var med om en rolig grej igår med min 17 månaders fox tik, tanken va att bara gå ut och kolla till ett gryt om det fanns rävspår (har alltid haft oturen att det är bara grävling inne) men iaf så kom vi fram och ja fick se på håll att det var trampat och att det fanns en daglega vid en ingång så ja höll tummarna, greja ihop pejlen med batterier m.m. för att sedan släppa henne. Hon markerade direkt att det va nåt intressant i grytet så jag ställde mig i någorlunda position för det va 4 in/utgångar att täcka av och det dröjde några sekunder bara så var skallgången ett faktum, hon låg på ca 5 minuter första gången fast ganska så klent för att sedan komma ut och kolla läget, sprang ner i nästa hål, skall på samma ställe men lite hetare och så här höll hon på i ca 1,5 timme med skall i 5-10 min intervaller utan att det flyttat sig nån nämnvärt och då hade det blivit för mörkt.

Har skjutit 9 grävlingar för henne i höst och hon har aldrig visat det sprängar beteendet förut så ja blev ju självklart nyfiken på vad det var jag tryckte igång pejlen, drog spaden i backen och mana på henne att "ta busen!" och hon for ner som en blixt och där la hon sig precis som en förliggare ska göra. Jag grävde kanske i nån timme för att ta mig genom tjälen och ca 4 fot ned med den stackars spaden jag hade och till slut kommer jag ner och då ligger det över en meter in under en stubbe men en jäklans massa rotben som ja fick gräva mellan för ja hade inte tänkt mig nån avancerad grytjakt från början så självklart va saknaden stor efter yxan och den vikbara sågen börjar höra henne väldigt tydligt så genomslaget va inte långt borta och Myra som hon heter börjar ryta i bra nu och då får man höra rävens fräsande och svordommarna börjar hagla.. varför skulle den ligga kvar där inne under stubben när han låg knappt 1,5 meter från utgången!! utan att sticka?? man vill ju inte gärna börja gräva upp rävarna för hunden heller...

Till det jag ville komma fram till, för man kan ju kalla henne oerfaren då det va första gången på räv i naturgryt men hon visste precis hur hon skulle göra utan att jag gjorde det minsta tecknet åt henne, hon har aldrig sett mig bara stå och glo med ett gevär i handen vid ett gryt under så lång tid, för att sedan som att trycka på en knapp när pejlen och spaden kom fram så gjorde hon ett brytande under hela tiden jag grävde mig ner på ca nån timme, -i mina ögon ett suveränt förliggar arbete för att vara 17 månader gammal med 9 grävlingar i bagaget.

Hur ska man tolka det? att hundarna arbetar utefter hur vi beter oss vid grytet eller vad? eller var detta bara en ren tillfällighet? ja menar hon är ju tränad för att ligga kvar och skälla men gjorde inte det nu förrän pejlen och spaden kom fram. Kommer hon göra så nästa säsong om vi ska jaga grävling att bara om jag står kvar stilla vid grytet så kommer hon försöka spränga? Hon är tränad förövrigt på både räv och grävling i konstgryt nu under sommaren som var. (räv i Norge dock så ingen tror nåt annat startade henne på sprängar prov i september efter att hon hade jagat i natur gryt vilket gick åt skogen som befarat så där hade hon inga större ambitioner, men hon har en far som enbart jagat som sprängare och en mor som är förliggar champion men även fungerar bra på räv.

Va detta nåt att fundera över eller va det överreklamerat svammel?

fick bli en liten bild här ist

Kul det lyckas,men tror man måste kolla på fler händelser,min hund gick från kanon till kalkon efter ca 40 vilt,min foxterrier har jag 50 för och tycker ännu inte han är bra eller kan säga han är varken hård föreliggare eller sprängare för på räv kommer han ut och byter inte bryter,för bryter gör han då han blir slut eller somnar i grytet..

Jätte svårt ibland men en hund som gör båda är ideal för mig,att inte begränsas,men då kan man heller inte jämnföras med en specialist som funkar bättre men inte till allt..

Sprängare eller förliggare känns enligt min mening som alldeles för hårda fack att plasera våra hundar i.

Räcker enligt mig att kalla dom gryt hundar =) dock med olika egenskaper.

Och varje gryt bjuder på olika förutsättningar för att lyckas.

För att inte nämna räven eller grävligen som oxå beter sig olika från gång till gång.

Vissa rävar vill absolut inte ut hur skarp hun än är. Andra grävlingar springer ut direkt.

i andra gryt går alldrig grävligen in i en änd gång (utan man får göra nedslag och ta grävlingen på drev)

vissa rävar springer ur gryten innan hunden gått ner i gången =)

Så man slutar alldrig förvånas tycker jag. och en hund som är värdelös till ett visst gryt är suverän i ett annat.

Sen har vi ett kapitel lite för sig själv. Sten tippar. Går inte att jämnföra med valiga gryt. t.ex. sten högar på 25x25 meter kanske 3-4meter hög. Det kräver sin hund. Gämnfört med en räv som är uppvuxen i sten högen, hal som en ål.

ja ja mina 5 öre =) kände för att skriva lite jag med =)

Visst måste vi kunna ha dessa "hårda" fack att placera dom i. En hund som bryter efter 5-15 minuter kan väl anses som en ren sprängare.En hund som jobbar på i minst 1 timme utan uppehåll är en förliggare. En hund som bryter efter 20-25 minuter är bara en dålig sprängare eller dålig förliggare

Visst skiljer det på gryt och vilket vilt den möter, men man måste se till vad hunden presterar överlag, undantag finns alltid.

Helt rätt att sätta hundarna i vissa fack är ganska svårt....men ofta har man ett hum om sin egna hundars arbetsätt---

Stentippar...älska och hata,i det flesta hör man jobbet bra och det kan röra sig över stora ytor för att sen ploppa ut en räv eller två.

eller ibland bli det bara tyst och räven har tagit sig där den ej komms åt av hunden....

Har två små tippar som vi bommat räv ur den ena och hundarna gått bet i den andra nu ligger det lite åtel vid dessa och vid första fina spårsnön ska det revanscheras....kommer dom inte ut får man väl gå ner själv.

Och det finns även stora tippar man inte vill släppa i...

Runes??

Runes??

Peter lovar stort och heligt i Parson newsletter att alltid han har med bågfil mm men sicken blåsning

Ja det ger sig med tiden hur det blir. Lite upp till mig själv oxå vad det ska bli utav jycken, hon har ju visat kvaliteér från båda håll men mycket kvar att bevisa så att säga

Men det va just att hon så medvetet körde ett annat system på just räven jämfört mot grävlingen som gjorde mig nyfiken på vad som försigår innanför skallbenet på dom, vad det är som säger dom att göra annorlunda på en räv eller om det beror helt å hållet på hur jag ter mig? Det är ju inte utan att man blir nyfiken räven låg ju lika stilla som grävlingen.. å den lägger hon sig bara å skäller på, utan att vilja bryta eller komma ut på inkallning om hon får bra kontakt nu är ju inte räv och grävling samma djur heller dock

är kanske off topic nu

Peter lovar stort och heligt i Parson newsletter att alltid han har med bågfil mm men sicken blåsning

Men så här är det man ska inte tro allt man läser.....och kom just ihåg vad jag ska köpa imorgon....

En hund som bryter efter 5-15 minuter kan väl anses som en ren sprängare. En hund som jobbar på i minst 1 timme utan uppehåll är en förliggare. En hund som bryter efter 20-25 minuter är bara en dålig sprängare eller dålig förliggare

Med denna definition så står det nu klart för mig att jag inte har en endaste sprängare i mitt stall. Kanske kan man lägga till en kategori ytterligare? Jag tänkte mig "tok-räv-hetsar-förliggare"

Men seriöst så brukar mina hundar köra ut räven fast dom håller inte på och bryter hela tiden. När räven kommer ut så brukar hunden komma strax efter, sällan tar det mer än 5-6 minuter. Kanske är dom inge bra som sprängare men jag skjuter ju en hel del räv för mina hundar så något rätt gör dom ju uppenbarligen. På grävling brukar det bli mycket gräva och tyvärr långa "återhämtningsperioder" varför jag numera tar det lite lugnt med grävlingarna. Rävbetten tenderar ju till att hamna på bättre ställen och man slipper ju oftast bett&dragskadorna som erhålls vid grävlingjakten. Jag har förövrigt noterat att de hundar jag äger som var tämligen dugliga grävlinghundar i sin ungdom tyvärr har stegrat i skärpa med ökande ålder och därmed blivit mer eller mindre oanvändbara på grävling. Vad har ni andra för tankar om detta fenomen? Känns det igen?

Med denna definition så står det nu klart för mig att jag inte har en endaste sprängare i mitt stall. Kanske kan man lägga till en kategori ytterligare? Jag tänkte mig "tok-räv-hetsar-förliggare"

Men seriöst så brukar mina hundar köra ut räven fast dom håller inte på och bryter hela tiden. När räven kommer ut så brukar hunden komma strax efter, sällan tar det mer än 5-6 minuter. Kanske är dom inge bra som sprängare men jag skjuter ju en hel del räv för mina hundar så något rätt gör dom ju uppenbarligen. På grävling brukar det bli mycket gräva och tyvärr långa "återhämtningsperioder" varför jag numera tar det lite lugnt med grävlingarna. Rävbetten tenderar ju till att hamna på bättre ställen och man slipper ju oftast bett&dragskadorna som erhålls vid grävlingjakten. Jag har förövrigt noterat att de hundar jag äger som var tämligen dugliga grävlinghundar i sin ungdom tyvärr har stegrat i skärpa med ökande ålder och därmed blivit mer eller mindre oanvändbara på grävling. Vad har ni andra för tankar om detta fenomen? Känns det igen?

Låt höra din defenition av en sprängare.

Nånstans måste man ju dra gränsen och riktlinjer behövs. Annars kan ju vilken stövarjägare som helst säga att dom har en rävhund bara för att den driver räv ibland och att dom råkar skjuta nån oxå.

Ifall din hund nu spränger dem efter 5-6minuter jobbar den nog bra...huruvida den skulle bryta vid 15 minuter är ju kanske osett då rävarna alltid kommer ut.

Med denna definition så står det nu klart för mig att jag inte har en endaste sprängare i mitt stall. Kanske kan man lägga till en kategori ytterligare? Jag tänkte mig "tok-räv-hetsar-förliggare"

Men seriöst så brukar mina hundar köra ut räven fast dom håller inte på och bryter hela tiden. När räven kommer ut så brukar hunden komma strax efter, sällan tar det mer än 5-6 minuter. Kanske är dom inge bra som sprängare men jag skjuter ju en hel del räv för mina hundar så något rätt gör dom ju uppenbarligen. På grävling brukar det bli mycket gräva och tyvärr långa "återhämtningsperioder" varför jag numera tar det lite lugnt med grävlingarna. Rävbetten tenderar ju till att hamna på bättre ställen och man slipper ju oftast bett&dragskadorna som erhålls vid grävlingjakten. Jag har förövrigt noterat att de hundar jag äger som var tämligen dugliga grävlinghundar i sin ungdom tyvärr har stegrat i skärpa med ökande ålder och därmed blivit mer eller mindre oanvändbara på grävling. Vad har ni andra för tankar om detta fenomen? Känns det igen?

Var lite stressad då jag skrev mitt förra inlägg så jag tänkte förklara lite mer hur jag tänker.

Till att börja med måste jag gratulera till dina hundar som uppenbarligen måste vara duktiga då rävarna kommer ut inom 5-6minuter.

Det är lite beroende på målet vi har med jakten och hundarna.Är endast målet att skjuta viltet så kan vi kanske ge tusan i att bry oss om hur hundarna jobbar.För endel funkar det...för andra inte. Jag tillhör den skalan som vill ha ett bra hundjobb innan jag skjuter ett vilt. Var man ska dra gränsen för hur en bra sprängare jobbar är inte så lätt.Kanske ska man nöja sig med att räven kommer ut och inte alls ta hänsyn till om hunden bryter eller ej.

Men hur blir det då med alla andra hundar vi har. Älghunden som det bevisligen skjuts många älgar för, men alla älgar skjuts av passkyttar pga att hunden ej ställer älgarna utan bara kör iväg dem.

Stövaren som driver femjävligt om och om igen men som är så jäkla lös att man knappt vet när haren är på benen eller när hunden har tappt.Men bevisligen är den grym på att driva så det skjuts många harar för den.

För att inte tala om taxen som egentligen är en rådjurshund, men som har kommit på att det är kul med älg ibland, och som det varje år skjuts endel älg för när den kommer bjäbbandes efter älgen.Är det en älghund?

Och till sist har vi förliggaren som ligger 20-25 minuter och jobbar på grävlingen.Är man tillräckligt snabb på att börja gräva direkt så hinner man ner till grävlingen och kan då skjuta den.

På grävling brukar det bli mycket gräva och tyvärr långa "återhämtningsperioder" varför jag numera tar det lite lugnt med grävlingarna. Rävbetten tenderar ju till att hamna på bättre ställen och man slipper ju oftast bett&dragskadorna som erhålls vid grävlingjakten. Jag har förövrigt noterat att de hundar jag äger som var tämligen dugliga grävlinghundar i sin ungdom tyvärr har stegrat i skärpa med ökande ålder och därmed blivit mer eller mindre oanvändbara på grävling. Vad har ni andra för tankar om detta fenomen? Känns det igen?

Jag har ju bara fått höra av duktiga erfarna grytjägare att jag ska jaga mera så blir nog hundarna mindre hårda. Men i vart fall med min äldre fungerar inte detta. Han skäller inte längre utan går in och tar fighten oavsett vilt. Jag undviker också grävling numera. Jag undviker också enpipor. Det är väl taget ca 20-30 grytvilt för honom och med 8 mil till de egna jaktmarkerna och avsaknad av egen stövare så är jag ganska nöjd med det. Men jag överväger att pensionera honom nu : ( Mårdhund går hyfsat bra men även i där kan det bli skador.

Den yngre har jag förhoppningar att kunna använda på grävling! Han är inte lika envis men han är bara på sin första egentliga jaktsäsong. Förra testade jag men då var han för klen. Men i år har poletten ramlat ner. Jag kan dock inte bedöma hans jobb ännu - i vilket fack han hamnar.

/Micke

Till att börja med måste jag gratulera till dina hundar som uppenbarligen måste vara duktiga då rävarna kommer ut inom 5-6minuter.

Det är lite beroende på målet vi har med jakten och hundarna.Är endast målet att skjuta viltet så kan vi kanske ge tusan i att bry oss om hur hundarna jobbar.För endel funkar det...för andra inte. Jag tillhör den skalan som vill ha ett bra hundjobb innan jag skjuter ett vilt. Var man ska dra gränsen för hur en bra sprängare jobbar är inte så lätt.Kanske ska man nöja sig med att räven kommer ut och inte alls ta hänsyn till om hunden bryter eller ej.

Huruvida mina hundar är duktiga eller ej får du fråga de rävjägare som ringer och vill ha hjälp att köra ut räven när deras stövare har grytat. Men än så har ingen av mina hundar misslyckats om räven varit hemma i grytet. Jag har varit och släppt i gryt där man har provat med andra hundar innan utan resultat, och skjutit en hel del rävar på detta sätt också. Detta brukar inte vara populärt hos de andra sk "grythundsägarna" som har varit och släppt innan, brukar rendera i sura miner och skitsnack om för skarpa hundar utan hjärna. Problemet är att folk överlag har för dåliga hundar och nöjer sig med detta, troligtvis har dessa personer heller aldrig ägt en bra hund. Om en hund lyckas bra med att spränga räv i gryt är den då inte en rävsprängare? Om hunden under den tid den är i grytet inte bryter men ändå lyckas köra ut räven så har den väl gjort vad den skulle?

Många menar att en sprängares viktigaste egenskap är att den är rörlig och bryter ofta men enligt mig så är den absolut viktigaste egenskapen hos en rävsprängare att den kör ut räven. Jag tycker alltså inte att det har någon betydelse för hur räven jagas ut ur grytet, det viktigaste är att hunden jagar ut räven så att skottchans kan erhållas. Detta är iaf syftet när jag släpper någon av mina hundar på inspårad/inkörd räv. Det är faktiskt inte alltid så enkelt att säga hur en hund ska jobba för att göra ett bra jobb, det kan finnas fler sätt att komma fram till målet. Om du tycker att det viktigaste är om hunden bryter eller ej så köper jag det, smaken är som baken.

Huruvida mina hundar är duktiga eller ej får du fråga de rävjägare som ringer och vill ha hjälp att köra ut räven när deras stövare har grytat. Men än så har ingen av mina hundar misslyckats om räven varit hemma i grytet. Jag har varit och släppt i gryt där man har provat med andra hundar innan utan resultat, och skjutit en hel del rävar på detta sätt också. Detta brukar inte vara populärt hos de andra sk "grythundsägarna" som har varit och släppt innan, brukar rendera i sura miner och skitsnack om för skarpa hundar utan hjärna. Problemet är att folk överlag har för dåliga hundar och nöjer sig med detta, troligtvis har dessa personer heller aldrig ägt en bra hund. Om en hund lyckas bra med att spränga räv i gryt är den då inte en rävsprängare? Om hunden under den tid den är i grytet inte bryter men ändå lyckas köra ut räven så har den väl gjort vad den skulle?

Många menar att en sprängares viktigaste egenskap är att den är rörlig och bryter ofta men enligt mig så är den absolut viktigaste egenskapen hos en rävsprängare att den kör ut räven. Jag tycker alltså inte att det har någon betydelse för hur räven jagas ut ur grytet, det viktigaste är att hunden jagar ut räven så att skottchans kan erhållas. Detta är iaf syftet när jag släpper någon av mina hundar på inspårad/inkörd räv. Det är faktiskt inte alltid så enkelt att säga hur en hund ska jobba för att göra ett bra jobb, det kan finnas fler sätt att komma fram till målet. Om du tycker att det viktigaste är om hunden bryter eller ej så köper jag det, smaken är som baken.

Visst har du rätt i att den viktigaste egenskapen är att de spränger räven.Det spelar ingen roll hur ofta hunden bryter om den inte får ut räven.Där är vi överens. Är det nu så att hundarna gång på gång kör ut rävarna efter 5 minuter så är det ju kanonbra och har de nu aldrig misslyckats så måste jag gratulera till bland förmodligen sveriges bästa grythundar.

Jag anser mig ha både ägt och jagat med andra bra hundar och jag uppskattar absolut hundar som bryter med jämna mellanrum. Bland den tråkigaste jakten som finns är rävjakt med hundar som inte bryter.

Du ställer frågan: "Om en hund lyckas bra med att spränga räv i gryt är den då inte en rävsprängare?" En rävsprängare Ja. Bra rävsprängare?..beror på omständigheterna. Kan vara. En hund som alltid kör ut räven efter 5 minuter är synnerligen effektiv och ja, det är en sprängare.En hund som bryter efter 45 minuter, går ner igen, bryter sedan efter 50 minuter, den går ner igen och kort därefter kommer räven ut. Är detta en sprängare? Nja, den får visserligen ut räven. Har den ett önskvärt arbetssätt? Nej, inte om du frågar mig. Sprängare?Hmm..näe..

Vi lär nog inte komma överens i den här frågan tror jag och det gör mig ingenting. Det är alltid intressant att höra andras åsikter.

Du ställer frågan: "Om en hund lyckas bra med att spränga räv i gryt är den då inte en rävsprängare?" En rävsprängare Ja. Bra rävsprängare?..beror på omständigheterna. Kan vara. En hund som alltid kör ut räven efter 5 minuter är synnerligen effektiv och ja, det är en sprängare.En hund som bryter efter 45 minuter, går ner igen, bryter sedan efter 50 minuter, den går ner igen och kort därefter kommer räven ut. Är detta en sprängare? Nja, den får visserligen ut räven. Har den ett önskvärt arbetssätt? Nej, inte om du frågar mig. Sprängare?Hmm..näe..

Jag kanske skulle vilja nyanseare det ännu mer har själv en hane på dryga året som är sprängarchampion....är han då en sprängartyp.....senaste grytjobben har han på det ena sprängt två rävar in och ut en par gånger i början inom en par minuter sen kom dom, den första efter kanske 10 min och den andra kanske 5 min senare....klart godkänt sprängarjobb....men de två senaste rävarna har han haft enpipor då går han helt enkelt in och jobbar jättebr med räven men efter en halvtimmes väntan så grävde jag ut dom... han har helt klart talangen för att bli en bra förliggare....han kommer att fortsätta spränga räv om grytet är lämpligt....med reträtter så att säga.

Man bor på olika typer av mark i vårat avlånga land och ju längre norrut vi hamnar tenderar vi att få trängre och trängre gryt som ofta är grävda av räven själv, då klarar inte en hund med enbart framåtknapp att "spränga räven".

Skillnaden är att en hund av sprängartyp bryter även under kontakt inte bara om den tappat bort räven i grytet vilket inte en hund av förliggartyp gör....

Terreirman: utan hard feelings hur stort underlag har du på att din hund spränger alla rävar ? 10 av tio ?

Måste ju hålla med kettukiller om att man måste ha en idealisk bedömning på hundarna i och med jakt proven. Alltså hur en sprängare ska jobba för att så effektivt som möjligt få ut rävarna. Om du har en enpipa utan chans för räven att ta sig förbi hunden kommer ju den hunden av förliggar typ som inte bryter aldrig att lyckas spränga den räven i det grytet, medans en hund som enligt bedömningen sprängare på jakt prov som bryter med jämna mellanrum iallafall ger räven en chans att fly. ATT man sedan lyckas köra ut rävar med en hund av förliggar typ beror nog mer på grytets utformning. Så när jag ska välja ny terriervalp kommer jag iallafall välja valp efter föräldrar som har sprängar egenskaper enligt jaktptoven. För de är väl därför vi har jaktprov? För att kunna avla fram bästa tänkbara hundar beroende av vad och hur vi vill jaga.