Lasse,

med risk att börja låta som ett eko kan jag bara hålla med dig. Jag har genom åren haft fyra olika dubbelstudsare, tre tyskar och en belgare. De klarade allihop efter lite handladdning att hålla fyra smällar inom snusdosan på 100m. Tre av dem har varit bockar medan den senaste (en Merkel 141 var en sida-sida). Kalibermässigt har de legat mellan 7x65R och 9.3x74R (den lilla Merkeln var en 8x57IRS), faktum är att allihop satte förstaskottet med tillräcklig precision för att funka ut till 200m men däremot var de inte reglerade med ammunition och utrustade med riktmedel som gjorde detta särskilt praktiskt. Undantaget är den lilla merkeln som hade en AV 3-9x36 som extrakikare och med den var det fullt möjligt att sätta första skottet i en snusdosa på 200m. Kanske lider dubbelstudsarna av ett "imageproblem" i vårt avlånga land?

Henrik

Hmm den där 6x50R så ju trevlig ut. Jag skulle välja en 6mm framför en .22 som klen kaliber, om mman nu inte vill ha en riktigt klen typ hornet, för den har ju en annan nisch.

Vänta bara, när du väl skaffat en bergstutzen så kommer du att börja snegla på en kuldrilling... och då menar jag en med tre olika kulpipor, inte nån smidig ny merkel med 3st 8x57JRS-pipor!

Nu vill inte jag spinna tråden åt fel håll,

men den svenska jägarens förmåga att ta till sig jaktliga nyheter, vapen information och skapa en uppfattning/image måste väl ändå ses som ganska skral,

i ett land där husqvarna 1600/1640 hyllas som det "bästa" som skapats och där husqv 310:or går för 3-4 gr ett reellt värde har vi inte mycket till grund för att skapa något/någon.

Jag själv lider av alla dessa genom vapenpress/jägarexamen och gamla goa gubbar förmedlade fördomar och tyckanden, det är enbart sentida och i vuxen, vill inte skriva mogen ålder som jag har kommit att i delar frigöra mig från dem.

Min egen utsvävning med en ds gick inte så bra som jag hoppades på, men de skyller jag inte vapensystemet för, snarara det individuella vapnet och mig själv för.

Således mot bakgrund av detta i landet där älgar skjuts på ett snittavstånd om 37 meter har vi något nytt att ta till oss från övriga europa,

om vi så önskar.

Ursäkta min OT, jag skall nu återgå till att följa tråden.

/Christian

Kanske är det lite OT men jag tror att ni är en intressant kulturskillnad på spåren. Men låt oss inte falla i de klassiska fällorna och antingen okritiskt hylla eller okritiskt racka ner på den svenska kulturen bara för att den är svensk.

Har man inte generellt sett en helt annan skyttekultur i alpländerna? Om jag inte minns fel så brukar man i tyska alpbyar resa majstänger prydda med de skyttepriser som tagits hem till byn! Nu kan det ju också vara så att det faktiskt är just jakten som skapat detta. I ett landskap som är öppet och kuperat måste det vara svårt att komma nära viltet, istället borde det vara baskunskap för jägaren att kunna skjuta ostörda lugna skott på långa håll.

I Sverige jagar vi i skogen och långa håll är inte aktuella eftersom det är träd i vägen. Vi har istället blivit duktiga på att använda hundar för att antingen leda oss till viltet med skall eller sätta fart på det så att det kan komma inom skotthåll. Skjutskicklighet blir mindre viktigt då.

Funderar man på det så struntar nog den vanlige alpjägaren om hans bergsstudsare samskjuter piporna utan har istället vapenkunskap nog för att veta hur mycket varje pipa avviker från riktpunkten på olika håll och skjutskicklighet att ta hänsyn till detta.

Jämför med vårt svenska stå-gå älgbaneskytte. Jag tror det skulle vara mycket svårt att förklara logiken för en kontinental jägare i att man inte ska skjuta på djur i rörelse men ändå kunna det "ifall första skottet tar dåligt". Är du inte säker på att skottet kommer döda, så skjut inte, skulle han nog svara.

F.ö. är detta en livsfarlig tråd för en nybliven jägare. Nu blir jag sugen på dyra exotiska vapen som jag aldrig skulle ha tid att lära mig skjuta bra med!

Ulf,

kul att du vill vara med eftersom jag vet att du har en hel del kunskap på området. Om du har tid och lust får du gärna tipsa om ytterligare informationskällor, antingen i tryckt form eller på nätet eller tips om andra kunniga entusiaster. Vi kanske kan höras via PM?

Helt klart så behövs det ett lite annorlunda "mindset" när man närmar sig dessa vapen, jag har själv en tendens att hamna i ett "DBS tänk" vilket är lurigt. Givetvis är det så att jag inte riktigt ser en situation där det kommer att avlossas flera skott i snabb följd med en bergstutzen om man bortser från ett eventuellt uppföljande skott som alternativ till att ladda om bössan. Med kipplaufen har jag nu skjutit ett 20 tal vilt i storlek mellan nötskrika och älg och bara laddat om bössan en gång (när det i efterhand visade sig vara onödigt). Numera skjuter jag inte om jag inte VET att jag har ett bra skott, däremot kan det oväntade alltid hända men att beväpna sig med en magasinsbössa måste väl vara att förbereda sig för ett misslyckande vilket torde vara ett tveksamt mindset . På en helt annan bog undrar jag om du har någon känsla för skillnaderna mellan t ex en Sodia och en Scheiring då Sodian efter Ferlachmått mätt är att betrakta som massproduktion? Givetvis inser jag att Scheirings kippblock är en betydligt starkare låsning än Sodians kerstenlås men frågan är hur stor den praktiska skillnaden är? Mitt intresse ligger snarast i den praktiska tillämpningen än i utsmyckning, gravyr etc. Nu är det såklart så att på den här typen av vapen så varierar de olika tekniska lösningarna en hel del mellan individer av samma modell, Frans Sodia bössor har jag ju bland annat sett med dubbla sidolås modell Holland&Holland. Scheiring har ju normalt ett lås med omkoppling mellan piporna osv.

F*n vad jag älskar att få vara nybörjare och lära och tänka nytt!

Henrik

Henrik

Tack. Jo kan jag tillföra diskusionen något så brukar jag inte tveka.

Just det du berör med "mindset" gällande dbs kontra bergstutsen är nog nåt man måste klargöra från början. Vapentyperna har olika användningsområden och därmed används de på olika sätt.

Att det ska finnas en samskjutning mellan piorna är självklart men en ytterligare parameter i sammanhanget är ju just patronkombinationen och hur man vill att den ska se ut och vilka egenskaper den ska ha. Återigen faller det tillbaka på sättet att använda vapnet och mot vilket vilt.

Det som förvånar lite är de kombinationer man ser på befintliga bergstutsen idag där det ofta florerar en eller obland båda kalibrar med flänslös hylsa! I ett brytvapen borde det vara standard med flänshylsor. Sen fins ju givetvis fantasifulla kreationer med som exemplet ovan 7 STW som det grövre alternativet. Tyskar och Österrikare drar sig ju inte för att göra udda kobinationer med i våra ögon udda kalibrar.

Det där med majstång med skyttepriser i är faktiskt inte unikt för alpländerna utan förekom/förekommer lite varstans .

I norden fanns för utbrett ett skytte som kallades "Papegoj skytte" .

En fågelfigur som såg ut som en papegoja sattes upp på en majstång sedan tävlade man om att skjuta ner denna.

Oftast då med armborst, jag vet att detta fortfarande fans i Lund så sent som på 70-talet.

Tror faktiskt att det förekommer än idag.

En lite rolig sak angående detta om skytte & vapen traditioner är att för närvarande envisas svenska vapenförsäljare & vapenskribenter med att kalla en rak kolv för "klassisk" problemet är att det finns inte ett enda äldre svenskt vapen med

rak kolv så en rak kolv kan inte vara klassisk med utgångspunkt från Sverige.

Raka kolvar är skapade för studsar skytte på stillastående vilt & långa håll i öppen terräng en anglosaxisk uppfinning .

En klassisk svensk kolv är skränkt & krokig vilket passar för snabbskytte på korta håll i skogsterräng.

//Lasse D.

God morgon,

efter att ha inlett efterforskningar och ett antal telefonsamtal i ämnet till mina stackars vänner har jag i viss mån reviderat mina initiala antaganden. Det första som blivit uppenbart är den varierande kvalitén på Ferlachalstren, genomgående är det nog så att det inte kommer något skräp från Ferlach men variationerna mellan olika vapenindivider är uppenbarligen rätt stora. Framför allt verkar detta gälla Sodiavapen men även de andra tillverkarna har en stor spännvidd i det de har producerat. De tekniska lösningarna varierar också en hel del, jag har sett varianter med sidolås mod holland&holland, Anson &Deely, Blitz men också varianter med uppspänningstangent och kippblock. Vidare så öpnnas dessa med toplever, sidolever eller underlever, förreglingen varierar också en hel del även om Kersten verkar vara det vanligast förekommande. Kontentan av detta är att det kan vara lite lurigt att köpa den typen av vapen på distans, å andra sidan så kan jag mycket väl tänka mig att åka ner till Österrike/Tyskland för att kolla in vapnet på plats (dessutom har det redan framkommit att det finns potentiella medresenärer på en dylik utflykt).

Jag sågade ju på ett rätt tidigt stadium bergstutzen från de stora tillverkarna som alternativ, dessutom antog jag att en bockdrilling skulle vara allt för tung för att vara intressant. På bägge dessa områden finns det nog också anledning att revidera uppfattningen, Blaser bockdrilling BD 880 väger uppenbarligen 3 kg blankt vilket är helt OK, dessutom har det visat sig att även de gamla Blaser 750/88 skulle kunna vara klart vettiga alternativ och i båda dessa fallen så ser såklart prisbilden förhållandevis trevlig ut. De vapen som vi pratar om är vapen som är samtida med deras K77 kipplauf och det är nog den Kipplauf som jag egentligen håller som allra trevligast av de fabriksproducerade kipplaufbössorna på marknaden.

Nu gäller det bara ett fortsätta sätta sig in i utbudet och att informera sig om de olika tekniska lösningarna vilket inte alls känns som en särskilt betungande uppgift.

Henrik

Bockdrilling Helt rätt.

/ Johan

Bockdrilling Helt rätt.

/ Johan

ja visst är det så.

/Christian

En Blaser 880 med hagelpipa i kaliber 16/70 och med klen kulpipa i 22 Hornet och den grövre i 8X57JRS eller 9,3X74R vore verkligen den ultimata allroundbössan med en vridmonterad kvalitetsglugg med förstoringsintervallet 2,5-10X50..

Även om jag tycker att bockdrillingarna är rätt intressanta så ser jag dem egentligen som utpräglade "nischvapen". Om bergstutzen är att betrakta som två kipplaufvapen i ett så blir bockdrilling i logikens namn tre st kipplauf i ett och samma vapen. Det är ett vapen uppbyggt kring ett enda lås med lite olika möjligheter att välja vilken pipa som skall användas, för egen del ser jag inget annat problem med detta än att jag rätt sällan har behov av en hagelsmäll i min jakt. De gångerna jag har behov av hagel så är det mot fjäderfä av olika slag och för den jakten känns bockdrillingen som ett mindre lyckat vapen.

Iprincip ser jag bockdrillingen som ett renodlat pürsch och vakjaktsvapen för de tillfällen när man kunna skjuta både stort och smått. Möjligheten att skjuta småvilt som järpar eller duvor med hagelpipan kommer då till sin rätt, vill man också kunna skjuta harar och rävar samtidigt som det står älg eller gris på menyn så är nog bockdrillingen ett klockrent vapen. Helt klart är att man med en kombination som 22hornet/hagel i kal. 20 eller 16 och t ex 8x57IRS klarar av att hantera rätt många olika situationer och det är givetvis här tjusningen med vapentypen ligger.

Nu är ju jag en renodlad kuljägare så för mig så är nog lockelsen i en bergstutzen större, med två olika kulkalibrar i samma vapen minskar behovet av att kompromissa med respektive kulkaliber. Rent konkret innebär det att med en vettig klass 2 kaliber i den klena pipan som t ex 5.6x50R eller min gamla favorit 5.6x52R så har man ett klockrent vapen för det mindre viltet upp till och med rådjur. Den grövre kalibern kan med andra ord väljas för att vara optimal mot klass 1 vilt vilket gör att jag börjat funder i termer av en lite kraftigare kulkaliber som t ex 30R Blaser, 8x75RS eller 9.3x74R, givetvis är en 8x57 IRS aldrig heller fel. Som jag har sagt tidigare så handlar det mesta om att hitta rätt objekt, tittar man på siter som Egun m fl så hittar man en del bergstutzen men svårigheten ligger givetvis i att välja. Å andra sidan finns det ett antal fabriksbössor där främst de lite äldre heym eller blaserbössorna känns intressanta även om det ligger en fin Krieghoff ulm primus ute på Egun nu fördelen med dessa bössor är att de är rätt förutsägbara när det gäller både kvalité och tekniska lösningar och givetvis en lägre prisbild.

Det andra alternativet är en Ferlachbössa som egentligen är det som lockar allra mest,bland dessa skiljer sig de tekniska lösningarna och detaljarbetet en hel del varför det känns som en stor chansning att köpa ngot som man inte fysiskt har sett och faktiskt också plockat isär.

Nåja, sökandet efter såväl mer information som intressanta objekt går vidare... Men nu är det dags att skära ned älgen som föll för kipplaufen i söndags.

Henrik

hur går det här då?

Fick denna på mailen, en bergstutzen i sitt rätta element, dvs i de österrikiska alperna. Gemsbock skjuten på 214 meter. Skytten är min kusin, bössan är en Heym i 7x57R/5,6x52R. Optiken är en Helia 2,2-9.

Kom igen nu, lev drömmen

Bäste Broder,

det har gått lite stå i sökandet efter bergstutzen. Skälen är många , kroppen beslutade sig för att repetition är all kunskaps moder varför jag kör en ny cancersväng för tillfället.

Sedan har mina goda föresatser att ta det lite lugnt på jobbet kommit på skam och med nya arbetsuppgifter så har ett kanske alltför stort fokus kommit att hamna där

Som lök på laxen så beslutade som bekant sig gud fader för att vara lite extra generös med snötilldelningen varför jakten för egen del i princip legat nere sedan mitten av november. Innan dess hade jag faktiskt en makalös jaktsäsong med min Kipplauf så i grund och botten har inget förändrats mer än att tiden och motivationen att leta efter nya bössor inte riktigt har infunnit sig. Jag har faktiskt knappt varit påloggad på forumet under december månad...

Det var en trevlig bild som späder på mitt intresse ytterligare, jag har en del intressanta uppslag på gång när det gäller bergstutzen så vi får väl se om och när jag kommer i mål med dessa tankar.

Henrik

En jaktform i Sverige där en bergsbössa kan komma till sin rätt är ju vid grävlingjakt med ställande hund i vildsvinsmarker. Man vill ju gärna inte dunka på med en klass 1-smäll i örat på spetsen, men vill ha den till vildsvinen som lika väl kan dyka upp.

Lite nyfiken vad är skillnaden mellan IRS och RS?

Har fått för mig att RS är en äldre variant av IRS stämmer de eller är det mkt annat som skiljer?

Mvh Fredrik