Jag är lite nyfiken på vilka erfarenheter ni gjort av skadskjutningar. Hur ser det ut i era jaktlag? Tycker ni att det ofta är samma personer som skjuter bomskott eller skadskjuter? Eller är det så att det är de dåliga skotten är någorlunda jämnt fördelade? Är det så att en viss ungefärlig procent av alla skott är dåliga oavsett vem som skjuter eller ser ni några mönster?

Vad upplever ni själva som vanliga orsaker till dåliga skott?

Jag ställer frågan helt ovetenskaplig, men som många av er vet så forskar jag inom psykologi och jag har där bland annat ett intresse för jaktmotivation, så frågan kommer ur det intresset.

Hälsningar,

Martin

Tror inte man kan se någon klar bild över skammningarna av vilt, För egendel så ser jag genom åren (för jaktdagbok) att det blir något mindre lyckat skott varje år.

Detta trots att jag jagar med ställande hundar och avstånden blir korta, Nu inte sagt att skotten blir enkla för att viltet är nära.

Men tyvärr så tar man ibland något större chanser än vad man borde.

När det gäller de eftersök jag gör kan man klart se en trend,

Ju större kanon ju större chanser tar man tyvärr.

Björnhunden

Eftersom jag "bara" är småviltsjägare, med största inriktningen på fågel så kanske jag inte har så mycket att komma med. Men klart är att med mycket övning under sommaren så blev det mindre skadskjutningar under hösten.  

Jag har aldrig tillbringat så mycket tid på "tippen" som jag gjort nu i sommar och mitt skytte har förbättrats massor.

Men det är nog inte så vetenskapligt att övning ger fördighet.

I det jaktlag jag tillhör så är nog de dåligare skotten ganska jämnt fördelade.

Min teori är att under ett aktivt jägarliv råkar nog alla ut för ett dåligt skott förr eller senare.

// gAsToN

Något vetenskapligt har jag ganska svårt att komma med.

Men stress/adrenalin kan nog vara en orsak.

Vissa skuter jädrans bra på bana men kommer förmodligen in i stress/adrenalin kick och släpper skott i fel ögonblick under jakt.

Medans andra skjuter som krattor på bana (även på stillastående) men nästan alldrig skadskjuter.

Nybörjaren känner nog mer stress, sen ju längre man jagar så ökar chanstagningar i takt med erfarenheten.

Har sett alla möjliga märkliga skottskador där man förundras över hur FN man lyckats skjuta så illa.

Känner en som har orsakat en del jobb för mig men numera så är det sällan.

Samtliga jobb var på rådjur med hagel.

Kula har alldrig varit några problem för killen.

Det märkliga var att han sköt mycket trapp, skeet och liknande hagelskyte, men med hagel på rådjuren var det stört omöjligt för honom att få djuret på plats.

Varför har jag ingen aning om men tror att det berodde på för mycket siktande som med ett kulvapen.

Sista gången kom rådjuret i sakta mak och han drog på 2 smällar som resulterade i skadskjutning.

Han fick senare chansen att avsluta eftersöket när bocken under eftersöket gick på honom med 2 hundar ett par meter bakom

djuret.

Då var det inget problem för honom att sätta kärven i huvudet på rådjuret trotts hög fart och risk för att träffa hund.

Min slutsats av detta var att sista skottet var mer reflexmässigt och inget siktande som med kulvapen.

Inte för att jag vet om ni blev så mycket klokare :-

MvJh

NS

Oftast är det samma jägare som skadeskjuter enligt min mening. De saknar förmodligen bättre omdöme. Sedan tycker jag äldre jägare ofta är mer nonchalanta om man skall generalisera lite. Tjejer är vidare sällan orsaken till skadeskjutningar.

Även jag tycker att det oftast är samma gubbar som utmärker sig,jägarexamen saknas förståss,övningsskytte har inte genomförts de senaste tio åren, och givetvis är den största orsaken till de ständiga misslyckandena är en enorm kötthunger :-

Eftersom jag har svårt att hålla käften när folk leker gud med det vilda så har detta resulterat i att jag numera har två marker själv,där endast goda omdömesgilla vänner är välkommna.

/Micke

Jag tror bland det vanligaste är överskattning av sin (och vapnets) förmåga. Några jägare närmar sig skjutbanan med reluktans och tänker tillbaka på lyckade skott (glömmer ev. dåliga eller finner på en förmildrande omständighet). Tränar man inte/för lite vet man inte sin begränsning.

"Jag skjuter bättre i skogen" hör man ibland...

En annan anledning till regelbunden träning är att ta reda på om vapnet är OK. Ibland hör man personer som säger "Ja, den har har inte varit ur skåpet sedan i fjol höst...ha,ha,ha".

Hur skall en sådan person veta att de skott som träffar inom träffområdet på en löpande papp-älg en (1) kväll i sept.-okt. är representativa för vapnets träffläge? Och var tar första skottet?

Även om det finns är jag glad att det inte är mer utbrett än det verkar, det borde ge möjligheter till att eliminera oskicket med oträning.

Det där med diskussioner om skämtande... ger mig kalla kårar. Folk refererar allt som oftast till folk som skämtar om skadskjutningar men vadfan... Jag och många andra skämtar ju om ALLT?

Håller dock med om att det är "the usual suspects" som brukar utmärka sig dock.

MVH

/HerrBerg

Det märkliga är att många tycker det är fruktansvärt att åka upp till älgbanan en kväll och träna eller att följa med på en kulstig där skyttet verkligen är så realistiskt man kan få det. Men att dra till skogs och otränad skjuta på levande figurer, det är ej så farligt?!

Jag anser att det är vår förbannade skyldighet gentemot viltet att öva mycket samt skjuta med den bössa man jagar med och inte med banas hårdtryckta 6,5á med fast 4ggr förstoring!

Hej,

det här med skadeskjutningar är ett svårt kapitel och givetvis är det ofta en fråga om adrenalin och stress som gör att man ibland fattar fel beslut.

Det tydligaste exemplet på adrenalin som jag själv har upplevt var det allra första rådjuret jag sköt med studsare för drygt 20 år sedan. Jag var så fokuserad att jag aldrig upplevde att bössan small utan trodde att den klickade och blev mycket förvånad när bocken gick i backen när jag skulle skjuta om. Det var först när jag hittade tomhylsan som jag blev säker på att bössan verkligen funkat  Kanske skall det tilläggas att jag skjutit många tusen skott på bana och under tävling innan jag sköt mitt första vilt men jag blev ändå så stressad att mina sinnen inte fungerade till 100%.

I takt med att rutinen infunnit sig blir man givetvis lugnare och mindre stressad i jaktsituationer, dessutom skall jag inte sticka under stolen med att man numera är betydligt mycket mindre bytesmedveten än vad man var förr. Numera lyfter jag oftare på hatten åt vilt än vad jag tidigare gjort. I början av min jaktliga karriär betraktade jag det snarast som fanflykt att inte skjuta om ett skottillfälle uppenbarade sig men numera finner jag allt oftare anledning att inte skjuta. I och för sig har jag haft turen att att inte råka ut för mer än ett par tre skadeskjutningar på klövvilt genom årens lopp men det är bara att inse att ju fler djur du skjuter ju närmare en skadeskjutning kommer du.

En annan reflektion är att med hagelbössan i handen och fjäderfä framför mynningen har de flesta av oss en lite annan tillställning till skadskjutningar. Eftersom jag har en jaktlabbe som apporterat ganska mycket under bland annat andjakter är det ganska uppenbart att väldigt många av oss jägare inte betraktar en påskjuten and som flyger vidare som skadeskjuten utan som en bom. Jag måste erkänna att detta lämnar en inte helt angenäm eftersmak på vissa jakter.

Ytterligare en reflektion är att på en av de marker som jag jagar på har vi inte jagat rådjur med hagelbössa sedan -95 utan endast använt kulvapen. På denna marken sköts det 8 rådjur under den gångna säsongen och i tre av dem hittades det hagel (ett av dem hade två olika sorters hagel i sig)

Min uppfattning är att skadskjutningar undviks genom en kombination av flitigt tränade och rutin vid viltkontakt, var för sig är inte någon av dessa faktorer tillräckliga. När detta är sagt vill jag bara hålla med om att det på många håll finns en bristande vapenvana på grund av för lite träning men dessutom skall vi fundera lite över hur vi tränar, att skjuta träffbilder och ha ett korrekt skottställt vapen är givetvis mycket viktigt MEN i mina ögon är detta inte nån riktigt träning för jaktsituationer.

Henrik

Skadeskjutningar är väl något som händer alla, förutom de som ljuger trovärdigt 

Där jag jagar så har vi inte haft så mycket eftersök på skadeskjutet vilt men visst händer det. Och det har väl vart spridda skurar ifrån jaktledare till resten av jaktdeltagare.

Sen så tycker jag att skadeskjutning även innefattar 3-5 skott på en älg, skjuter man på ett djur som är så stort som en älg så ska det väl räcka med ett skott? Annars är man väl inte 100 på att man gjort rätt eller?

Det finns folk som skjuter 3 skott på en älg på 60m  med bredsida eller skjuter så länge den springer Varför?

Jaktlaget har krav på ett godkänt älgbaneprov, men jag vet inte om det spelar någon roll eftersom de hitentills som skadeskjutit har legat i täten på länstävlingar och div kulbanestigar.

Kanske blir folk för säkra på sig själva efter att träffa en pappälg på banan som man också kan ha tur att få en träff och det ända som inträffar är lite lägre poäng. Därmed inte sagt att man inte ska träna.

Jag tror inte att enbart skytteträning hjälper. Att kunna avstå ifrån ett inte helt säkert skott är en merit. (även om delar av jaktlaget tycker att man borde skjutit eftersom det var den enda älgen dom sett ) Jag har nu turen att vara med i ett väldigt bra jaktlag men man hör ju snacket i jaktaffärer eller på andra jakter.

Och sedan är det väl så att man kommer att skadeskjuta ett vilt, frågan är väl bara när. Jag hoppas att det dröjer för mig.

Intressant forskning.

Nu vet ju inte jag riktigt vad endel klassar som skadeskjutningar och inte, det jag nu tänker på är t,ex fågeljakt där man träffat lite illa på en flygande ripa t,ex och den inte är död ordentligt utan gömmer sig i risen, vilket medför att man får söka den en stund för att kunna avsluta lidandet. Nu har ju jag inte någon hund men med lite envist letande hittar man så gott som alltid fågeln även om det kan ta en stund. Att skjuta på flygande fågel som vägrar dö på första skottet och behöver en portion till när den tar i backen är väl också skadeskjutning, eller..?

Jag vet inte ja.. även om jag är 100% säker på att mitt första skott på älgen sitter där det ska så skjuter jag igen om jag har bra läge och anser att jag kan förkorta flytsträckan med ett andra och ett tredje skott. Vet inte varför om jag ska vara ärlig men jag tror det är ganska vanligt.

Mvh!

Ja Hipshot det är nog så att jag inte hinner skjuta fler än ett skott

I värmland där jag jagar är det väldigt vanligt att det skjuts fler än 1 skott helst 2-3 och jag vet inte varför.

Jag har själv skjutit 2 skott på en älg och det kändes 100% men eftersom älgen stannade efter 30m

och stod och tittade raktfram utan att välta så vart jag väldigt osäker men väntade i ca 30-40 sek men det kändes som hur länge som helst. Men då kom osäkerheten fram och jag drog ett skott i bogen och den gjorde ett skutt på 2m och tvärdog. Vid slaktboden

så visade det sig att första skottet tog genom bogen och lungorna och det andra likaså, bägge genomskott.

Enda älgen som jag skjutit med Federals High Energi dom gick lite väl fort

Personligen är jag helt emot en massa onödiga skott på djur, rådjur som älg mfl...

Kan inte fatta varför man skall skjuta två snabba hagelskott på ett rådjur och blir skitless

när man sedan drar skinnet av dom!

Om "folk" bara kunde vänta nån sekund extra istället....

Samma sak gäller älg!

Korta ner flyktsträckan ???

Om älgen går 10 meter eller 70 meter spelar väl ingen roll?

Oftast sitter första skottet bra medans resterande helt åt h-vete!

/Vänligen

Jag vet inte ja.. även om jag är 100% säker på att mitt första skott på älgen sitter där det ska så skjuter jag igen om jag har bra läge och anser att jag kan förkorta flytsträckan med ett andra och ett tredje skott. Vet inte varför om jag ska vara ärlig men jag tror det är ganska vanligt.

Mvh!

Jag upplever att dom som slänger iväg en massa extra skott när första sitter skjuter "igång" älgen och förlänger flyktsträckan mer än tvärtom. Om man känner att första smällen sitter är det bättre att låta djuret vara.

Personligen är jag helt emot en massa onödiga skott på djur, rådjur som älg mfl...

Kan inte fatta varför man skall skjuta två snabba hagelskott på ett rådjur och blir skitless

när man sedan drar skinnet av dom!

Om "folk" bara kunde vänta nån sekund extra istället....

Samma sak gäller älg!

Korta ner flyktsträckan ???

Om älgen går 10 meter eller 70 meter spelar väl ingen roll?

Oftast sitter första skottet bra medans resterande helt åt h-vete!

/Vänligen

Håller med 100 %.

Hej!

Intressant ämne det här.

Jag deltar ofta som slaktdräng och utsättare av passskyttar på storjakter och har sett en del...jag lovar :

Tyvärr är det så som alla kanske förstår....rutinen avgör.

En 6,5x55 i händerna på en rutinerad jägare är att föredra framför en 416 rigby i händerna på en Östermalms gubbe.... ;D.

Ofta ser det ut så här....först får man plocka upp gubben från backen....leta reda på diverse attirajer såsom glasögon mm. Sedan leta reda på ett skadskjutet vilt om han mot all förmodan skulle träffa det : 

Av nån underlig anledning så envisas dessa herrar med att sitta på sin lilla pall med sitt muskedunder och skjuta....resultatet låter inte vänta på sig...slutar allt som oftast med att dom ligger på backen.

Med en kroppshållning och muskulatur som passar till att lyfta pennan från skrivbordet eller hålla ett glas vin mellan två fíngrar och spreta lite med resterande tentackler....undrar jag om det inte vore lämpligare med 6.5x55 istället!

Viktigt att poengtera är att det även i dessa kretsar finns lysande undantag....en del lyfter jag tom på hatten för.

Jag anser själv att bland det viktigaste man kan göra förrutom att öva på sitt skytte är att studera djuren i sitt rätta element...kolla rörelsemönster....tänkbara skottvinklar i olika situationer.

Att sedan ha karaktär nog att kunna släppa djuren vid osäkra lägen istället för att skjuta ett skitskott tycker iaf jag visar att man är en bra och omdömesfull jägare.

Att det sedan kan gå snett även för den som är ansvarsfull och rutinerad är självklart.

Ofta har jag råkat ut för att ha kommit fram till en passskytt och frågat vad han skjutit på....standardsvaret är: Jag bommade.....men det är ju blod på skottplatsen? Äh det tog lågt, den klarar sig...3 timmar senare skjuter jag en gris med tarmarna hängande på utsidan....Hm den klarar sig nog???

Jag har själv skadskjutit vilt, och därefter tillbringat timma efter timma med ångest i löpan, fast beslutsam att finna det jag söker. Denna ångest verkar en del människor ha en total avsaknad av....varför???

Älgjägarna som sitter på sin pall i en vecka om året och däremellan endast putsar linsen på siktet innan dom ger sig ut i skogen ger jag inte heller mycket för.

Det spelar ingen roll om du skjutit 40 älgar i ditt liv.....har du inte kollat att ditt vapen är helt och inskjutet samt att du själv förvissat dig om att du klarar av att träffa tavlan på 80m tycker jag att du ska stanna hemma och fundera på om jakt är nåt du ska hålla på med överhuvudtaget.

När vi bedriver jakt har vi ett mkt stort ansvar gentemot de djur vi skjuter och mot våra jaktkamrater.

Det är viktigt att du är förberedd inför den jakt du ska bedriva.

Vildhog

Jag blir alltid lite förvånad när folk talar om "100% säkert skottillfälle"...

Ett skottillfälle är säkert bara då man inte skjuter, eller när man har tagit ur viltet. I januari skadsköt jag ett rådjur som kastade precis när hjärnan beställde en krökning av höger pekfinger. Jag uppfattade att djuret kastade efter träffen. Efter ett lyckat eftersök där den gode Hipshot (!) avslutade som förhållskytt kunde man konstatera att skottet skjutit av bogen på "min" sida djuret, ungeför 7-8 cm ovanför bröstbenet. Djuret måste ha vikt sig kraftigt bortåt just när den kastade och kulan som var på väg mot ett perfekt skott i hjärt/lungregionen svepte i stället jämnsmed bröstkorgen och träffade höger framben. Avstånd 50 meter, sakta lunkande.

Det var ett bra läge och ett bra skott. Det blir inte bättre, den jägare är inte född som skulle kunna kalla det för ett dåligt skottillfälle. Det kan gå åt helvete i alla fall. Vill egentligen, med detta inlägg, bara konstatera att all skottlossning är en risktagning som man gör på viltets bekostnad. Vår uppgift som jägare är att hålla riskerna små och komplettera med bra eftersöksjyckar.

MVH!

/HerrBerg

Måste även tillägga en sak gällande dåliga lägen och att hålla inne med skott, nämligen att jag

tycker det är helt värdelöst med jägare som inte skjuter trots läge.

"-djuret kom för fort"...

"-fel djur"...

"-dålig sikt eller bladverk i vägen"

osv

När snön fallit avslöjas alla dess bortförklaringar och om man gång på gång skyller (upplever att det ofta är samma jägare)

ifrån sig så har man noll koll på vad hund och hundförare kan få slita för att "dom" skall få se vilt över huvud taget.

Nu vart det kanske en annan vinkel på ämnet  :

/Vänligen

Måste även tillägga en sak gällande dåliga lägen och att hålla inne med skott, nämligen att jag

tycker det är helt värdelöst med jägare som inte skjuter trots läge.

"-djuret kom för fort"...

"-fel djur"...

"-dålig sikt eller bladverk i vägen"

osv

När snön fallit avslöjas alla dess bortförklaringar och om man gång på gång skyller (upplever att det ofta är samma jägare)

ifrån sig så har man noll koll på vad hund och hundförare kan få slita för att "dom" skall få se vilt över huvud taget.

Nu vart det kanske en annan vinkel på ämnet  :

/Vänligen

Vad man än tycker så skall ingen skugga falla på den som väljer att inte skjuta!

Sen kanske det finns dom som inte är i skogen för att skjuta utan är där av sociala aspekter.....där kan man ju tycka en del

Men om djuret redan är skadat skulle det fan vara straffbart att inte skjuta. >

Vildhog

Vildhog - du skriver många sanna ord. Jag instämmer.

Vildhog - du skriver många sanna ord. Jag instämmer.

Tack Mr Fiberclass!

Jag är övertygad om att de allra flesta håller med om detta med ansvarsfull jakt.

Sen har vi en klick som helt ser jakten som ett nöje......visst jakten är ett nöje för mig med, men inte på bekostnad av den etik som jag som ansvarsfull jägare måste uppvisa.

Vänligen

Vildhog

""

Måste även tillägga en sak gällande dåliga lägen och att hålla inne med skott, nämligen att jag

tycker det är helt värdelöst med jägare som inte skjuter trots läge.

"-djuret kom för fort"...

"-fel djur"...

"-dålig sikt eller bladverk i vägen"

osv

När snön fallit avslöjas alla dess bortförklaringar och om man gång på gång skyller (upplever att det ofta är samma jägare)

ifrån sig så har man noll koll på vad hund och hundförare kan få slita för att "dom" skall få se vilt över huvud taget."""

Jag kan förstå att man som hundförare med slit och släp drivet fram djur och ingen skjuter.

Men jag tror att när någon får höra dessa ord om varför man inte skjöt så ökar det risken att samme person nästa gång skickar iväg ett skott som inte borde avfyras pga att samma person inte vill stå och få skullden för att inte ha avlossat skott.

Det blir säkert mer skadeskjutningar av detta.

Sen så är det väl med all säkerhet jägare som bara vill vara med för den stora gemenskapens skull.

Vi har där jag jagar älg gruppen "prostatagänget" där medelåldern är 75år dom brukar ta passen närmast vägen, en del har nog inte ens ammo med sig ut :-) Men jag tycker att de är mycket trevliga att prata med ändå.

Ni hundförare gör ett jättejobb och det tackar man för.