För två år sen så lade jag ut bilder på ett annat forum av en råbock som jag avlivade i augusti som hade ett avskjutet framben som det bara kokade av fluglarver i,många tog väldigt illa vid sig av hur vekligheten ser ut när man misslyckas.

Tyvär ligger den bildbanken nere så jag kan inte lägga in dom igen.

Idag blev jag utkallad till ett villaområde där en svårt haltande råget hade synts bland husen, ivrigt besökandes varje fågelbord.

Givetvis antog jag att hon var påkörd då en starkt trafikerad väg går i närheten,lyckades efter lite trixande skjuta henne mellan två hus och det visade sig att hon hade ett öppet benbrott strax ovanför höger bakklöv.

Benpipan stack ut ca 6-7cm med en kraftig bindvävsvarböld runt benet.

Hon var för övrigt i relativt gott hull så jag åkte till slaktboden för att ta reda på köttet,där visade det sig att att det inte alls var trafiken som var orsaken utan flera Us:5 hagel satt under skinnet i baklåret,alltså var benet avskjutet.

Sannolikt någon gång i januari.

Tyvär dog vår digitalkamera på en möhippa i våras så inga nya bilder kan erbjudas.

Jag lägger inga värderingar i det här men jag tror att många skulle få sig ytterligare en tankeställare om dom såg vilket lidande vi kan ställa till med...medvetet eller omedvetet.

/Micke

Många kloka ord sagda! Skulle bara vilja tillägga vikten av att ha eller ha tillgång till bra eftersökshundar. Lite därför jag har skaffat mig en Wachtel som komplement till taxarna, visserligen gjorde en av taxarna ett bra jobb i vintras där han ställde ett skadat rådjur efter 1 timmes arbete. Men hade rådjuret varit lite mindre skadat, hade han kanske inte kommit ifatt det!

Måste även tillägga en sak gällande dåliga lägen och att hålla inne med skott, nämligen att jag

tycker det är helt värdelöst med jägare som inte skjuter trots läge.

"-djuret kom för fort"...

"-fel djur"...

"-dålig sikt eller bladverk i vägen"

osv

När snön fallit avslöjas alla dess bortförklaringar och om man gång på gång skyller (upplever att det ofta är samma jägare)

ifrån sig så har man noll koll på vad hund och hundförare kan få slita för att "dom" skall få se vilt över huvud taget.

Kan hålla med om detta till en viss del. Har hänt mig ett flertal gånger i höst och det är frustrerande när hunden har presterat ett kanondrev och djuret går i pass utan att det smäller.

Känns ibland att det är bäst att jaga ensam, då har man ju bara sig själv att skylla på...  8) 8) :

Jag tycker att det är svårt att komma med några riktiga sanningar när det gäller jakt och skadeskjutningar...

Det är alltid svårt att värdera vad det var som verkligen hände i skottögonblicket för mig som eftersöksjägare, ofta upplever jag att skyttar har en berättelse om skottögonblicket som när man väl hittar det påskjutna djuret så förefaller berättelsen "mindre sannolik" :-[ men tyvärr är det nog bara att inse att vi skall alla sträva efter att minska antalet skadskjutningar men till noll kommer vi nog aldrig . Alla skott mot vilt innebär en mer eller mindre stressande situation och beroende på träning, rutin och personlig läggning är vi alla lite olika rustade för att hantera den stressen. Det är bara att konstatera att enda sättet att undvika skadskjutningar helt och hållet är att stanna hemma från skogen, alla som jagar kommer förr eller senare att råka ut för en jaktsituation där allt inte går som man tänkt sig.

Det viktiga är att vi på alla möjliga sätt strävar efter att vara så väl förberedda som möjligt, för mig innebär detta både omfattande egen skjutträning, nogrann skottställning och vapenvård samt en massa spårträning tillsammans med labben.

Det största ansvaret ligger givetvis på oss som skyttar men en viktig detalj som jag vill lyfta fram är att vi planerar och förbereder passen på ett sådant sätt att vi möjliggör så lugna skott som möjligt. Att som jaktledare placera ut skyttar på dåligt röjda vägpass är enligt mig att be om problem. Att se till att det finns välröjda skottgator och en möjlighet för skytten att bedömma vad det är för djur som närmar sig passet är ett effektivt sätt att minska skadskjutningarna. En enkel jämförelse är ju att konstatera att antalet skadskjutningar är väsentligt lägre under vak och pürschjakt än vad som är fallet vid drevjakt.

Min personliga uppfattning är också att jag upplever det som att hagelbössan är skyldig till oproportionerligt många skadskjutningar på rådjur. Det är inte ovanligt att jag upptäcker att både trafikskadade och kulskjutna rådjur har ett antal hagel i kroppen

Henrik

Måste även tillägga en sak gällande dåliga lägen och att hålla inne med skott, nämligen att jag

tycker det är helt värdelöst med jägare som inte skjuter trots läge.

"-djuret kom för fort"...

"-fel djur"...

"-dålig sikt eller bladverk i vägen"

osv

När snön fallit avslöjas alla dess bortförklaringar och om man gång på gång skyller (upplever att det ofta är samma jägare)

ifrån sig så har man noll koll på vad hund och hundförare kan få slita för att "dom" skall få se vilt över huvud taget.

Nu vart det kanske en annan vinkel på ämnet  :

/Vänligen

Hylsan

Blir du inte mer irriterad om dom skjuter och du får ett eftersök på halsen i stället.

Hylsan

Blir du inte mer irriterad om dom skjuter och du får ett eftersök på halsen i stället.

Håller med dig musköt, hellre att passkyttarna ger fan i att skjuta än att jag får göra ett flera timmar långt eftersök i mörker.

Måste även tillägga en sak gällande dåliga lägen och att hålla inne med skott, nämligen att jag

tycker det är helt värdelöst med jägare som inte skjuter trots läge.

"-djuret kom för fort"...

"-fel djur"...

"-dålig sikt eller bladverk i vägen"

osv

När snön fallit avslöjas alla dess bortförklaringar och om man gång på gång skyller (upplever att det ofta är samma jägare)

ifrån sig så har man noll koll på vad hund och hundförare kan få slita för att "dom" skall få se vilt över huvud taget.

Nu vart det kanske en annan vinkel på ämnet  :

/Vänligen

Jag håller med Hylsan. Jag tycker att det är alldeles för många gånger som man hör dåliga ursäkter varför folk inte skjuter. > Den huvudsakliga anledningen är väl att de tränar för lite och inte är "vän" med sitt vapen. >  Det är tyvärr dessa "jägare" som står för en stor del av skadeskjutningen. Detta gäller i alla delar i landet. Jag har varit på jakt i de norra delarna där jägare knappt sett en älgbana sedan Dackefejden pga att de tycker att de kan jaga. Det finns inget mer irriterande när man t ex är älgjakt, det är svinkallt och man har suttit på pass ett par timmar för att sedan höra en ursäkt varför man inte sköt när älgen kom gående förbi på 30 m. Då slösar man alla andras tid. Visst naturupplevelser o s v men jakt är jakt, det är inte fågelskådning vi håller på med.

Sedan finns det vissa jakter, t ex dovvilt och vildsvin, där måste man ofta skjuta "aggressivt" för att få en chans vid hundjakt. Det går jäkligt fort ibland, förutsättningen för detta är att man tränar mycket. Dessa jakter kräver otroligt mycket av skytten och hundarna. Man måste "våga ta skottet" samtidigt som man vet vad man gör. Visst ibland går det fel men då krävs det att man har bra hundar.

Min personliga uppfattning är också att jag upplever det som att hagelbössan är skyldig till oproportionerligt många skadskjutningar på rådjur. Det är inte ovanligt att jag upptäcker att både trafikskadade och kulskjutna rådjur har ett antal hagel i kroppen

Henrik

Håller med 100 %, förstår inte folk som chansar med hagelbössan. Resultatet blir ofta att det går för fort, det är för långt håll, man ligger efter och det påskjutna djuret lämnar knappt något blodspår. Hur många tränar hagelskytte på låga, snabbgående mål?

>Musköt

Givetvis gillar jag inte skadeskjutningar och lidande för viltet men som redan skrivit, att avlossa ett skott innebär alltid en risk och ju mer man jagar ju närmare kommer man den dagen/situationen man skadskjuter.

Mitt inlägg som du citerar tror jag innerst inne du håller med om, tror att du blir lika irriterad om dina hundar och du gör en kanonjobb och sedan står det en passkytt

som gång på gång avstår.

Eller?

/Vänligen

Är helt med Hylsan här.. det kan tex ha varit ngn liten buske ivägen eller något som fått skytten att avstå... "inte helt rent" osv.. Visst, en kvist mellan mynning och rådjur går inte men en kvist 30 cm innan rådjuret kan på sin höjd resultera i ett fult skott men råjdjuret ligger där givet att det inte är sbk.. Gått en hel del i rätt viltfattiga marker och när jyckarna väl får tag i vilt så blir man rätt sur om det inte smäller givet att det varit ett läge som man själv skulle utnyttjat.

Dock, det ska mycket till innan man säger ngt om detta kanske.

Kört hund på en hel del utbildningsjakter för nybörjare och där är folk generellt hysteriskt hårdtryckta! Inget konstigt med det men lite tröstlöst ibland  ;D

Mvh!

Visst har även jag svurit över uteblivna skott någon gång. Men tycker ändå att det andra alternativet är värre.

Kan väl även säga att jag själv håller inne i många skottlägen där jag säkert skjutit för 10år sen. Framför allt vid rådjursjakt med hagel.

Sen måste jag nog säga att jag varit tacksam mer än en gång för att passkyttar hållit inne skott pga att hunden legat för nära.

All jakt och vapenhantering innebär en risk!!

Självklart är det så, under den gångna säsongen har tre jägare fått betala för dessa risker med sina liv. Men trots detta väljer vi allihop att fortsätta jaga eftersom vi dels inte tror att det kommer att hända oss och dels för att vi litar på vår egen och våra jaktkompisars omdöme.

I mina ögon handlar det om att göra allt vi kan för att minimera dessa risker både för oss själva i och med att vi alltid måste sätta säkerheten i främsta rummet. Men så fort vi kröker fingret kring avtryckaren ökar risken markant, de flesta av oss som varit med några år har varit med om rikoshetter eller något annat tillbud som har kännts otrevligt.... Varenda avlossat skottr innebär en risk, kan vi inte acceptera det kanske vi skall syssla med något annat? Givetvis skall vi göra allt vi kan för att minimera riskerna men i slutändan är det ändå upp till skytten att bedömma situationen och fatta sitt beslut om det är möjligt att avlossa ett säkert och direkt dödande skott.

De enda skotten som är 100% säkra är de som ligger kvar hemma i vapenskåpet.

Genom att förbereda oss själva som skyttar på bästa möjliga vis (flitigt övningsskytte, viltvana, rutin, vapenvård, skottställning etc...) tar vi vårt ansvar för att minimera riskerna. Som jägare kan vi dessutom bygga torn, röja pass och planera såterna för att minska riskerna för att vara så väl förberedda som möjligt.

Men till syvende och sist handlar ju jakten om att vi vill fälla ett antal vilt oavsett jaktform. Är vi då inte beredda som jägare att ta en viss risk är vi bara ute för att få frisk luft och det är en annan hobby. En jägare som aldrig skjuter trots bra läge är i mina ögon ingen jägare.

Observera att jag inte anser att man skall ta några onödiga risker men det kan vara väldigt lätt att vara efterklok och konstatera att eftersom det blev ett eftersök var beslutet fel från början. Jag har själv varit upphov till ett eftersök på grund av att jag sköt på ett stillastående rådjur (när jag beslutade mig för att skjuta) på 50-60 m håll ute på ett öppet gärde. Jag satt i torn med utmärkt stöd men i skottögonblicket kastade killingen och eftersöket tog 2-3 timmar innan min bror kunde skjuta det. Det visade sig att mitt skott tagit i bröstkorgens underkant. Eftersom jag hade skjutit ett stort antal rådjur vid detta tillfälle utan problem blev det inget "snack" om detta men om jag hade jagat med folk som inte kännde mig är jag säker på att det hade blivit en hel del sneda blickar.

Jag vet inte om ni får ut något vettigt av detta babbel, kontentan är väl att jag tycker att det är ett jättesvårt ämne och att det som regel finns flera olika sanningar bakom en skadskjutning...

Henrik

All jakt och vapenhantering innebär en risk!!

Självklart är det så, under den gångna säsongen har tre jägare fått betala för dessa risker med sina liv. Men trots detta väljer vi allihop att fortsätta jaga eftersom vi dels inte tror att det kommer att hända oss och dels för att vi litar på vår egen och våra jaktkompisars omdöme.

Jag vet inte om ni får ut något vettigt av detta babbel, kontentan är väl att jag tycker att det är ett jättesvårt ämne och att det som regel finns flera olika sanningar bakom en skadskjutning...

Henrik

Att tre jägare har fått sätta livet till i år är väl mer en brist på ett vettigt säkerhetstänkande. Nr 1 var väl eftersök där skytten sköt utan att se vad han sköt på. Nr 2 är väl misstänkt fylla isamband med riktigt livsfarlig vapenhantering inomhus mitt i natten. Nr 3 var väl att den omkomne inte gick upp i tornet utan han gjorde lite som han ville därav det olyckliga skottet. Detta är ännu värre än dåliga skott mot vilt men det är en helt annan diskussion.

Denna diskussion torde landa i vanan att hantera vapen i stressiga situationer, som ofta kan avhjälpas med rätt övning dvs inte endast stå och mata skott mot frånduvor och tavla utan mer kreativa övningar. När jag började jaga tävlade vi mycket med älgstudsarna. Vi ställde upp 8 st 1,5 liters flaskor på en rad och en 0,5 liters i mitten på 80 m. Den som först hade skjutit 4 st 1,5 l och den lilla flaskan vann. Grymt stressig situation, snabbt skytte samtidigt som man ska röra geväret i sidled. Vinsten var en middag på krogen, bäst av 15 serier. ;D ;D

Om det är nybörjare i skogen kanske man ska införa någon typ av faddersystem innan de får stå själva på pass. Många av våra yngre förmågor på forumet verkar har varit och jaga med fäder eller andra innan de själva har fått stå på pass ensamma. Den erfarenheten som förs över till nybörjaren kan vara ovärderlig för denne.

Men frågan är om skadeskjutningar kan undvikas och där är svaret givetvist nej men med rätt övning kan antalet skadeskjutningar minskas.

Jag förstår de hundförare som vill att man skjuter för hunden. Det blir ju lite bittra miner när en unghunden driver och den tilltänkta skytten ej skjuter pga att han inte skjuter rågetter av princip, trots att läget var alldeles utmärkt. Skulle jag vara hundförare i det läget  > > >

Orjant,

klart att mitt resonemang är en utvikning från ämnet. Min poäng var att all vapenhantering innebär risker. Det enda sättet att helt undvika riskerna är att stanna hemma från skogen. Men det är för mig fullständigt självklart att vi skall vidta varje rimlig åtgärd för att eliminera riskerna i samband med all vapenhantering.

Men jag ser helt klart paraller mellan en jägare som visar dåligt omdöme när det gäller vådaskjutningar mot andra jägare eller vissa skadskjutningar. I båda fallen är det ofta bristande omdöme som orsakat olyckan, att skjuta mot något som man inte är säker på vad det är innebär enligt mig att skytten på ett oacceptabelt sätt brustit i sitt omdöme.

Jag skall inte fortsätta diskussionen om denna avvikning från ämnet, själva kärnämnet om skadskjutningar är viktigt i sig självt och förtjänar helt klart sin tråd.

Henrik

Orjant,

klart att mitt resonemang är en utvikning från ämnet. Min poäng var att all vapenhantering innebär risker. Det enda sättet att helt undvika riskerna är att stanna hemma från skogen. Men det är för mig fullständigt självklart att vi skall vidta varje rimlig åtgärd för att eliminera riskerna i samband med all vapenhantering.

Men jag ser helt klart paraller mellan en jägare som visar dåligt omdöme när det gäller vådaskjutningar mot andra jägare eller vissa skadskjutningar. I båda fallen är det ofta bristande omdöme som orsakat olyckan, att skjuta mot något som man inte är säker på vad det är innebär enligt mig att skytten på ett oacceptabelt sätt brustit i sitt omdöme.

Jag skall inte fortsätta diskussionen om denna avvikning från ämnet, själva kärnämnet om skadskjutningar är viktigt i sig självt och förtjänar helt klart sin tråd.

Henrik

Båda ämnena berör varandra väldigt mycket eftersom det ena är en konsekvens av det andra så dikussionen torde kunna pågå i samma tråd. Jag håller verkligen med dig om att det är skillnader på jägare och "jägare".

Skadeskjutningar är det lite svårt att få bort för visst händer det någongång under en jägares liv att man råkar skadeskjuta, om man missbedömmer något i naturen eller har för bråttom att avlossa skott mot viltet eller att djuret rörsig för snabbt osv .

Målsättningen hos oss alla är ju att viltet inte ska lida när vi skjuter det men tyvärr så kan ju oturen vara framme men även andra orsaker kan ju  leda till att det blir en skadeskjutning med följd av eftersök vilket vi alla inte vill,träning på skjutbanan ser ju jag som ett gott tecken för att förebygga skadeskjutning om inte annat att självklart lära sig att vara kompis med sitt vapen vilket är ett måste.

För hur än det är så måste man ju känna till sin trogne studsare innan man går ut i skog och mark, sedan så finns det ju många som kanske tycker att det kan vara jobbigt att stå på banan innan jakten för att få diverse små kliringar utav sina så kallade jaktkompisar.

Istället för att man hjälper dom som kanske har det svårt vid skyttet eller att man ser att personen är nervös utav sig för att det är mycket folk omkring henne eller honnom, då får man faktist ta och gå åt sidan så att man inte stör dem.

För några gånger har man ju hört vissa mäniskor säga att nu sköt den där i vallen igen eller det där vart en bom osv det är inte kompis aktikt att bete sig så i mot andra mäniskor om inte annat så är det väldigt omoget... 8)

Jag förstår Hylsans resonemang helt!

Första året jag jagade hade jag väl en del skottchanser men avstod pga ris ivägen och ej rena håll men desto mer rutinerad man blir så tar man ju chanser, trots allt måste man ju ta en chans när den kommer och det är oftast ett snabbt avgörande som ska göras annars får man snart gå hem tomhänt från skogen.

Förstår även om det ej kändes rätt och skottet hölls inne men ska man vinna måste man våga, så enkelt är det.

Jag förstår Hylsans resonemang helt!

Första året jag jagade hade jag väl en del skottchanser men avstod pga ris ivägen och ej rena håll men desto mer rutinerad man blir så tar man ju chanser, trots allt måste man ju ta en chans när den kommer och det är oftast ett snabbt avgörande som ska göras annars får man snart gå hem tomhänt från skogen.

Förstår även om det ej kändes rätt och skottet hölls inne men ska man vinna måste man våga, så enkelt är det.

Det krävs ju ganska mycket erfarenhet innan man kan börja skjuta i skymda lägen osv, man bör veta ungefär vad som kan hända med kulan i olika situationer.

Det är en grej man lär sig med tiden. En kul grej är att köpa golvpapp(STOR brun papp på rulle), sen spänner man upp den bakom ett buskage och ritar in

några riktpunkter med tuschpenna. Sen är det bara att skjuta som satan och se vad som händer med kulorna på vägen genom buskaget. Man kommer att märka att om man skjuter klass 1 och har hyffsat hårda kulor så händer inte mycket med kulan på vägen om det bara är normalt småris. Varmintkulor eller klass 2 m.m välter eller splittras ofta.