Hej!

Vilket fantastiskt bra forum, så glad jag är att jag hittade detta!

Jag och sambon har bestämt oss för att utöka flocken med en stående fågelhund.

Idag finns tre retrievers hos oss och vi både jagar och går jaktprov med dem. Vi startar både på A-, B - och C-prov med hundarna med goda resultat. Jag har tidigare även gått en hel del viltspår och även tävlat lite i lydnad men intresset för jakten har lett till att det varit det enda vi satsat på de senaste åren. Sambon min jagar även en hel del älg och en del skogsfågel, dock skulle han gärna öka antalet jaktdagar på skogsfågel om han hade en hund. Marker har vi gott om tillgång till.

Vi har nu i flera månaders tid funderat och forskat i vilken ras som skulle passa oss bäst.

Så gott som samtliga stående har funnits på listan från början, även spaniels har lurat runt knuten men nu börjar vi sakteligen ha gallrat och funnit några favoriter. Jag har fastnat lite grann för Bretonen men bekymras lite över att det är en så liten ras, om den vore så bra kanske fler borde ha upptäckt den?

Både den engelska och irländska settern tilltalar oss men där skulle jag gärna hitta föräldradjur med goda meriter från just skogsprov. Tips?

Vill någon framhålla ytterligare någon ras så lyssnar vi gärna.

Som livet ser ut just nu så kommer det inte att bli så många fjällturer, dock ska man aldrig säga aldrig, vi bor i Norrbotten och har inte långt till fjälls men i första hand söker vi alltså en hund för skogsfågeljakt. Dessutom ska hunden givetvis vara en trevlig familjemedlem på alla sätt och vis.

Jag tar otroligt tacksamt emot alla synpunkter, tips och råd.

Vi har inte bråttom utan väntar gärna på att hitta rätt ras och rätt kombination.

Tusen tack!

/ Nina

Jag tycker att ni ska åka och kolla på ett vårprov i fjällen så ni ser flera raser jobba. Om ni inte ska ta en valp nu.

Strävhårig vorsther!

Problemet det kommmer att ge er är att ni kommer att överge retriverna det gjorde jag

Instämmer, lägg lite tid på att besöka jaktprov. Vad gäller numerär hos Breton tror jag det finns fler jagande Bretoner än jagande Irlänska settrar, men kan ha fel.

Själv skulle jag liksom lindberg valt ett strävhår

Instämmer, lägg lite tid på att besöka jaktprov. Vad gäller numerär hos Breton tror jag det finns fler jagande Bretoner än jagande Irlänska settrar, men kan ha fel.

Själv skulle jag liksom lindberg valt ett strävhår

Ser att du har liten munsterländer varför rekomenderar du inte den rasen? Själv så har jag träffat på en individ av rasen som gör att jag tycker genuint illa om rrasen. Jag förstår nu att det var ägarnas fel helt och hållet. På senare tid så har jag lärt känna ett par riktigt efektiva individer. Trevliga? Nja men det kan vara mina gamla fördomar som spökar

Håller med de andra. Välj en strävhårig vorsteh. Det är en suverän stående hund för jakt på skogsfågel. Den har ofta snävare sök än sina engelska kollegor vilket är önskvärt i tjäderskogen. Och på köpet får ni (om ni vill) en bra eftersökshund, vattenapportör och familjehund m.m.

Edit: Glömde tillägga att rasen också är tämligen "oförstörd" då den absoluta majoriteten som köper rasen är jägare och använder hunden till jakt. Trots det ska man givetvis försäkra sig om att föräldrarna är jakthundar och vilken typ av jakt dom är använda till. Risken är dock mindre att man blir pålurad någon utställningshund som bara har jakt på pappret, jämfört med några andra stående raser.

Gordonsettern är ofta en härlig hund att jaga med ,både i skogen och på fjället. Att den sedan också är en trevlig familjehund och är vacker att se på gör ju inte saken sämre! Det finns flera valpkullar på gång med "skogsprovs-meriterade" föräldrar på http://www.sgsk.se/valpar.html

Om ni främst skall ha den stående hunden för skogen, så är valet enkelt.

Vorsteh är skogens hund utan tvekan och då givetvis ett korthår

Kolla in dessa kullar om ni är intresserade av en vorsteh.

http://www.resultatdatabasen.se/vorstehavel/Breed/showbreed.asp?breed=457

http://www.resultatdatabasen.se/vorstehavel/Breed/showbreed.asp?breed=427

Snygga, lugna och bra jaktlinjer hela vägen.

Jag har ju inte testat ngt annat än Breton i skog men skulle inte tveka att ta en tredje.

Deras storlek intensitet och lugn gör att jag som barnfar fullkomligt älskar hunden som flockmedlem i skog och bland småbarnen.

Just i år kommer det dessutom finnas ett otroligt stort valputbud efter kända välmeriterade Bretonlinjer så passa på.

Oavsett ras så håller jag med övriga om att åka o kolla raserna på ett vårprov.

Tusen tack för alla svar och kommentarer.

Jag har faktiskt sett nåt prov för några år sedan och även varit med på några få jakter över stående hundar (vorseh och setter) med mina apportörer.

Överlag rör jag ju mig mycket i hund- och jaktkretsar så jag ser och hör en hel del. Jag är även instruktör inom SSRK (spaniel-och retrieverklubben) och har haft en hel del stående hundar på mina kurser. Så jag har träffat och sett en del individer av samtliga raser. Det vårat huvudbry handlar om är egentligen vad som är rätt för just oss. Vilken hund passar skogsfågeljakten bäst.

Vorstehn är det många som rekommenderar, både strävhår och korthår. Vi är ärligt talat inte jättesugna på rasen. Varför kan jag inte riktigt svara på. Många anser det vara en enormt tuff och hård hund. Vi har tre hanar hemma och nästa hund kommer också att bli en hanhund. Det är viktigt att det fungerar. Jag har ett tydligt ledarskap, är bestämd med och kräver lydnad av mina hundar men vill trots allt ha en hund som helst redan i sig självt vill samarbeta och är lyhörd. Hur väl stämmer detta med en vorseh?

Jimbolo - jag har sett att det tycks vara många bra kullar på G när det gäller breton, ska man tolka det som att rasen är på uppgång överlag? Jag är flitig besökare av både breton.se och har faktiskt tagit mig igenom hela den galet långa tråden med rubriken breton här på forumet.

Har du någon speciell kull du vill slå ett extra slag för?

Finns det någon som vill kommentera engelsk setter för skogsfågeljakt och gärna även tipsa om uppfödare som kanske mer än andra har skogsmeriterade hundar?

// Nina & Roger

I stort sett alla kullar som är ute just nu skulle jag kunna tänka mig en valp ifrån.

Sen finns de vissa som jag gillar lite mer bara för att jag sett dem irl.

Men när de gäller att föreslå kullar/parningar överlåter jag det till SBnKs avelsråd som sitter inne med MKT mer ingående kunnskaper än jag.

De har även sett de flesta hundarna irl. på jaktprov.

Hade inte sambon o unghundens ålder satt stopp så.....

Men än e de 4mån kvar till beräknad leverans av valpar från den kull jag e intresserad av så vem vet.

De e ju så söööta....

Hej!

Kul att Ni går i Bretontankar.

Jag tänker inte föreslå någon kull före den andra då jag är "partisk". (Hanhunddsägare i en av kullarna)

Jag har jagat med många olika hundar,både bra och dåliga.Vorsteh, pointer och munsterländer har dom alla sina olika kvaliteer.

Setterraserna har jag aldrig haft möjligheten att jaga över,så där tänker jag inte uttala mig.

Att det blev en Breton för mig beror helt på att jag såg många "fördelar".

* Storleken.Väger ca hälften av en vorsteh men uträttar i stort sett samma jobb.

* Lättlärda och alerta.Tror det beror på släktskapet med spaniels.

* Uthålligheten.

* Gemytliga familjehundar.

Dom flesta Bretoner och ägare som jag känner,jagar både i skog och fjäll. Jag tycker att dom flesta hundarna har en bra förmåga att anpassa söket efter terrängen. Det är iofs mycket en förarfråga och inte bara rasen som avgör det.

Vad det gäller avelsbasen, så tror jag inte att man behöver vara orolig. Vi har ett stort avelsutbyte med Norge,och även en del

intressanta franska,tyska och danska importer.

Har ni funderingar så kan vi prata bort en stund i telefon!! Skicka ett PM så kan ni få telnr.

Jens

Vorstehn är det många som rekommenderar, både strävhår och korthår. Vi är ärligt talat inte jättesugna på rasen. Varför kan jag inte riktigt svara på. Många anser det vara en enormt tuff och hård hund. Vi har tre hanar hemma och nästa hund kommer också att bli en hanhund. Det är viktigt att det fungerar. Jag har ett tydligt ledarskap, är bestämd med och kräver lydnad av mina hundar men vill trots allt ha en hund som helst redan i sig självt vill samarbeta och är lyhörd. Hur väl stämmer detta med en vorseh?

Vorsteh är inte så "enormt tuff och hård" längre som förr.

Men allt handlar ju om tycke och smak. Den stora frågan är vad man föredrar för hundtyp helt enkelt. Är ju en hel del skillnad mellan t.ex. kontinentala och brittiska. För även om en vorsteh, breton och pointer alla tre kan bli fina och fungerande jakthundar så är de totalt olika hundar. Som ni vet.

Välkommen till forumet!

Vorsteh är inte så "enormt tuff och hård" längre som förr.

Men allt handlar ju om tycke och smak. Den stora frågan är vad man föredrar för hundtyp helt enkelt. Är ju en hel del skillnad mellan t.ex. kontinentala och brittiska.

Helt rätt. Och sedan måste man ju reda ur på vilket sätt vorsteh är "hård". Mitt 6-åriga strävhår är en tuffing i skogen som inte väjer för särskilt mycket. (förutom björnar. Dom gillar han inte) Hemma är han följsam, lugn, mjuk och har alltid varit lättlärd. Det har heller inte varit några problem att ha honom med andra hanhundar.

Det syns på ert (trådstartarens) inlägg att ni kanske hoppades på att fler skulle rekommendera setter. Det finns bra settrar som jagar skogsfågel men enligt mig och många andra så är de kontinentala hundarna överlag bättre. Däremot tycker jag det är tvärtom på fjäll och fält.

"Det vårat huvudbry handlar om är egentligen vad som är rätt för just oss. Vilken hund passar skogsfågeljakten bäst."

Detta är ju 2 helt olika frågor. Den ras som passar er kanske inte är den optimala för skogsfågeljakt. Men det är givetvis mycket bättre att skaffa en hund som man trivs med och sedan träna den utifrån ert syfte. Vill ni ha en setter så borde ni skaffa det. Med träning så kommer ni få skjuta mycket tjäder för hunden. Om den sedan är optimal för just skogen är ju då av mindre betydelse.

Helt rätt. Och sedan måste man ju reda ur på vilket sätt vorsteh är "hård". Mitt 6-åriga strävhår är en tuffing i skogen som inte väjer för särskilt mycket. (förutom björnar. Dom gillar han inte) Hemma är han följsam, lugn, mjuk och har alltid varit lättlärd. Det har heller inte varit några problem att ha honom med andra hanhundar.

När det handlar om hårdhet tänker jag alltid på förmågan att bilda minnesbilder.

Då måste jag inflika att Breton (läs kont.) e en alldeles utmärkt fjällhund som, åtm i Norge där man går delade prov med övriga raser, slår övriga raser på tassarna med jämna mellanrum o tar hem bucklan.

Men som jag hört!

De bästa fjällhundarna funkar sällan bäst i skogen o vise versa oavsett ras.

Min egen uppfattning e dock inte så men jag har sett för få hundar för att kunna utrycka mig i frågan.

Ser att du har liten munsterländer varför rekomenderar du inte den rasen? Själv så har jag träffat på en individ av rasen som gör att jag tycker genuint illa om rrasen. Jag förstår nu att det var ägarnas fel helt och hållet. På senare tid så har jag lärt känna ett par riktigt efektiva individer. Trevliga? Nja men det kan vara mina gamla fördomar som spökar

Min munster är en trevlig familjehund, har barn som är 2 och 4 som älskar henne. Men av de munstrar och strävhår jag sett, så är min personliga åsikt att ett bra strävhår är bättre på allt, jämfört med en bra munster. Nästa stående blir tveklöst ett strävhår för mig.

Återigen tack, otroligt intressant att läsa era tankar och synpunkter!

Självklart avgörs det hela i slutändan till stor del efter tycke och smak. Frågan om vilken ras som passar oss kontra vilken ras som är den "bästa" skogsfågelhunden är precis som någon skrev två skilda frågor.Det stämmer också att jag gärna hade velat höra lite mer kring setter, vi har som sagt lite grann fastnat kring setter eller breton, men inget är skrivet i sten än.

Hur ser ni på balansen mellan arv/miljö. Eller egentligen så undrar jag över i hur stor grad den stående fågelhundens arbete är ett resultat av träning. Hur mycket kan jag påverka exempelvis hur stort och vitt hunden söker. Vi har ju från många håll hört att settrarna i många fall kan vara nog så storsprungna för skogsjakt, men är detta en träningssak, kan vi påverka det och hur lätt/svårt är det? (intressant att höra oavsett vilken ras vi pratar om)

Jens, jag kan gärna slå en pling nån kväll och prata lite breton, vore intressant, liksom att jag givetvis tar kontakt med avelsrådet oavsett ras vi beslutar oss för.

Vi försöker fatta ett klokt och genomtänkt beslut. Hunden ska ju förhoppningsvis leva med oss i 10-15 år och vara en älskad familjemedlem och jaktkamrat, självklart finns det inga garantier men jag vet av erfarenhet av mina retrievers att efterforskning gällande linjer, uppfödare och föräldradkjur brukar löna sig!

// Nina & Roger

Frågan ang arv/miljö e oerhört intressant.

Jag "tror" att arvet spelar en mkt stor roll men inte utan att miljöpåverkan spelar en stor roll också.

De jag hört är att man kan alltid få en storspringare att söka snävare men inte tvärtom.

Jag jobbade med en riktig "fjällBreton" som du säkert läst om i Bretontråden, och fick honom att funka fiiint i skog innan han blev sjuk.

Idag jobbar jag med en trängre sökare men tycker att han börjar ta för sig ord. på öppna ytor.

Så frågan e ju riktigt intressant.

Dock tror jag de finns få sanningar att hita i frågan pga miljöpåverkan!!!

Vill någon framhålla ytterligare någon ras så lyssnar vi gärna.

Vilka raser har ni funderat på så man inte kommer och släpar med något som ni redan avfärdat?

Eftersom det hitills nästan bara diskuterats Settrar, Vorsteh och Breton så skulle jag nog slå ett slag i saken och rekommendera en Weimaraner. Naturligvis är jag färgad så som ägare ev det, men det gäller nog fler här som gärna framhåller sin egen ras.

Eftersom ni inte verkar ha bråttom, och som föregående skrivare säger, titta gärna på andra raser. Drentsche Patrijshond kanske kan vara av intresse. En stående fågelhund från Holland, duktiga retrivers och går snävt men är en kraftfull hund.

I Norden är det en ovanlig ras och danskarna har jobbat längre än Sverige med rasen. Det behövs människor som är villiga att prova nya raser och visa på andra än de traditionella stående hundarna. Jag tycker själv att det är en allsidig ras som passar bra för de nordiska förhållandena. Drentsche Patrijshond som stående, stötande, apporterande, spår, draghund mm.

Hej

Jag har själv en Strävhårig Vorsteh på 9 mån och är än så länge jä..... nöjd. Om det blir någon bra skogsfågelhund får vi väl se.

Men om ni är intresserade av setter finns två intressanta parningar på www.jaktsetter.com. Vet inget mer om hundarna än det som står på hem sidan, men meriterna ser bra ut och vad jag förstår så jagar uppfödarna mest skogsfågel. Det är ju alltid bra med en kunnig uppfödare att rådfråga.

/Johan

Hej

Jag har själv en Strävhårig Vorsteh på 9 mån och är än så länge jä..... nöjd. Om det blir någon bra skogsfågelhund får vi väl se.

Men om ni är intresserade av setter finns två intressanta parningar på www.jaktsetter.com. Vet inget mer om hundarna än det som står på hem sidan, men meriterna ser bra ut och vad jag förstår så jagar uppfödarna mest skogsfågel. Det är ju alltid bra med en kunnig uppfödare att rådfråga.

/Johan

För att kontra lite så vet jag en nyligen genomförd parning av 2 weimaraner där både är jaktchampion genom skogsprov och viltspårchampion (och en en massa utställnings tjofräs osså ). Har inte koll på hemsida men PMa eller skriv här så kan jag säkert ruska fram informationen om du är intresserad.

Är som lite nyfiken på den där rasen. Hur är dom jaktligt? Funderar dina som stående? Hur står sig rasen i jämförelse med de andra stående raserna?

Eftersom ni inte verkar ha bråttom, och som föregående skrivare säger, titta gärna på andra raser. Drentsche Patrijshond kanske kan vara av intresse. En stående fågelhund från Holland, duktiga retrivers och går snävt men är en kraftfull hund.

I Norden är det en ovanlig ras och danskarna har jobbat längre än Sverige med rasen. Det behövs människor som är villiga att prova nya raser och visa på andra än de traditionella stående hundarna. Jag tycker själv att det är en allsidig ras som passar bra för de nordiska förhållandena. Drentsche Patrijshond som stående, stötande, apporterande, spår, draghund mm.