....hur själva jakten går till, eller sätta sig in i viltet och deras beteenden, liv och leverne?

Jag vet flera som bara går ut och sätter sig och har ingen aning om hur det viltslaget de jagar fungerar!

Hur insatta är ni?

Själva jakten brukar komma först, men jag tycker även att det andra bör komma på samma plats!

I mitt jägarliv så har jag alltid fördjupat mig i i de viltslag som jag jagar, tex så är jag ganska väl insatt i vildsvin och fasan men när det gäller älg så vet jag ungefär det som står i boken när jag tog jägarexamen..

För mig är det en del av jakten att försöka förstå de viltstammar som man försöker förvalta..

/Håkan H

Det intressanta är helheten. Skrev ngn insändare för många år sen där en kottplockare ondgjorde sig över att jag sköt kråka och jag tror jag avslutade den typ..

Utan en kunskap om samt intresse för viltet och naturen så skulle jakten inte vara ett dugg intressant.

Det är alltså inte bara det jaktbara viltet det gäller utan allt runt om, hur många gånger har man tex inte fått ståpäls då man hört lärkan lååångt före alla andra på vårarna när man jagar kråka?

Mvh!

Måste nog svara lite likt Hippen, fast det bär emot

Allt hänger ju ihop på ett eller annat sett. Blev ex glad i går när jag såg en nötskrika sitt o käka havrekross från Rådjurens foderbord.

Jag vill gärna lära mig och kunna så mycket som möjligt om de viltslag jag jagar, inte så att jag plöjjer genom all tänkbar litteratur om det men är man ute mycket i skogen samt läser en del så ramlar bitarna på plats så sakteliga.

jag kan ha svårt för personer som anser sig kunna genom att bara ha läst sig till saker, det är ju inte alltid det stämmer med ens egna förhållanden..

//

Måste nog svara lite likt Hippen, fast det bär emot

Allt hänger ju ihop på ett eller annat sett. Blev ex glad i går när jag såg en nötskrika sitt o käka havrekross från Rådjurens foderbord.

Jag vill gärna lära mig och kunna så mycket som möjligt om de viltslag jag jagar, inte så att jag plöjjer genom all tänkbar litteratur om det men är man ute mycket i skogen samt läser en del så ramlar bitarna på plats så sakteliga.

jag kan ha svårt för personer som anser sig kunna genom att bara ha läst sig till saker, det är ju inte alltid det stämmer med ens egna förhållanden..

//

Egen erfarenhet kommer oftast med åren.. Först läser vi, sen är det vad vi själva upplever som styr vårt kunnande. Helheten som ni skriver om finns inte hos alla och de hör inte fåglarna, eller ser allt det fantastiska som händer framför våra ögon. Kan vara små saker, men det förgyller mycket i vår vardag, om vi bara kan ta tillvara på det...

Om vi skall gå in på vad egentligen ämnet handlar om, så låg rådjursjakten (bockjakt) mig varmt om hjärtat för en del år sedan. Läste allt jag kom över och lärde mig själv mycket genom att bara studera dem. Det kändes mer naturligt och även respekt för djuren att göra så.

Kom till slut till vägs ände och tyckte att det inte var lika kul längre.. Fanns inte mycket mera.. och utmaningarna blev inte heller så stora.

Jag fick ett nytt vilt på marken för ca 11 år sedan och nu håller jag på med samma sak med de som jag gjorde med rådjuren... Ser vägs ände längre fram för åteljakten och blickar mer åt hundjakten... Slutar dock inte med åtlar, men det ger mig inte lika mycket längre! Fortfarande finns det saker jag skulle vilja veta om svinen..

Jag försöker se helheten, de ekologiska sammanhangen. Men det kan inte hjälpas att vissa arter är intressantare än andra och att man därför medvetet söker upp mer information om dessa. Både för att förstå dem och för att kunna bedriva en lämplig jakt på dem, samt inte minst kunna ta till vara på djurens produkter vare sig det rör sig om skinn eller kött.

Även jag tillhör de som gärna ser till helheten. Om man lär känna ett visst villt och hur den arten samspelar med andra arter (inkl växter) så blir hale jakten både mer spännande och mer framgångsrik. Framförallt villtvården i form av utfodring, hur man röjjer, ev dikesrensing (eller ej) förändras en hel del för mig när man ökar kunnskapen. Det här är nog också en del av anledningen till att jag inte är så lockad av vissa typer av "köpe jakt".

Sedan lever jag kanske inte riktigt som jag lär i den frågan. Men helt klart så känner jag en större tillfredställelse över att skjuta en Järpe vid den där konstiga röjningen jag gjorde för något år sedan än att skjuta en gris på en åtel någon annan anlagt på en mark jag aldrig eller sällan besökt tidigare. (Har dock aldrig skjutit en trofé Galt så det kanske ändrar sig framöver)

MVH // Henrik

Henke, det du skrev om åtlar stämmer väl in på delaktighet och jag skulle inte heller vara så intresserad om jag inte varit med och anlagt dem.

Köp - eller hägnjakt har aldrig intresserat mig och kommer aldrig att göra det i framtiden heller.

På tal om att leva sig in i jakten, eller fisket som också många sysslar med;

Jag är uppe i Norge varje sommar och flugfiskar (torr)! Det närmar sig 30 år nu på samma ställe och det är förbaske mig lika kul varje gång. Följer älven och spanar efter lite större vak... Byter fluga ett otal gånger... sätter mig in i hur fisken jagar och var de lite större öringarna står i älven... ser framför mig hur de rör sig... en stigning efter flugan... ett kraftigt hugg... En större öring river ut det mesta av backingen på rullen...

Helheten försvinner och koncentrationen läggs helt på fisket för stunden! I stridens hetta ser jag inte örnen som svävar högt upp... renarna på andra sidan... solnedgången...

Som tur är kommer helheten tillbaka när fisken slutar vaka..

Samma sak gäller för det viltet som jagas! Naturen sugs in i vårt medvetande och vi blir ett tills djuret som skall jagas kommer smygande. Focusen förändras och vi blir jägaren...

Lite OT, men ändå...

Henke, det du skrev om åtlar stämmer väl in på delaktighet och jag skulle inte heller vara så intresserad om jag inte varit med och anlagt dem.

Köp - eller hägnjakt har aldrig intresserat mig och kommer aldrig att göra det i framtiden heller.

På tal om att leva sig in i jakten, eller fisket som också många sysslar med;

Jag är uppe i Norge varje sommar och flugfiskar (torr)! Det närmar sig 30 år nu på samma ställe och det är förbaske mig lika kul varje gång. Följer älven och spanar efter lite större vak... Byter fluga ett otal gånger... sätter mig in i hur fisken jagar och var de lite större öringarna står i älven... ser framför mig hur de rör sig... en stigning efter flugan... ett kraftigt hugg... En större öring river ut det mesta av backingen på rullen...

Helheten försvinner och koncentrationen läggs helt på fisket för stunden! I stridens hetta ser jag inte örnen som svävar högt upp... renarna på andra sidan... solnedgången...

Som tur är kommer helheten tillbaka när fisken slutar vaka..

Samma sak gäller för det viltet som jagas! Naturen sugs in i vårt medvetande och vi blir ett tills djuret som skall jagas kommer smygande. Focusen förändras och vi blir jägaren...

Lite OT, men ändå...

Tyckte inte alls det var OT, det var lixom kärnan i det hela.

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

//

Tyckte inte alls det var OT, det var lixom kärnan i det hela.

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

//

Jo, vi skulle diskutera om jakten eller läran om viltet stod i centrum!

min mor är på mig varenda gång jag jagat med att:

-hur kan du döda djuren??!"...

jag är rätt trött på den...

svaret på min mors påstående är även svaret på din fråga. Som jägare kan jag skifta mellan att titta och att välja att fälla. det bekommer mig inte det minsta att växla mellan dessa mentala lägen.

hur ofta ärdet inte så att man bara "ska" eller "får" titta på djuren som kommer. Alla tillfällen som inte blir något, då

filar man på sin förmåga - alltså så är det oftast det man gör på jakten. Jag sitter och kollar mest och lär mig hurde rör sig, hur de väljer flyktväg då hunden kommer närmre, när de bryr sig för vind - you name it.

Nu säger jag det som jag själv inte gillar:

- skottet är en så jäkla liten del i det hela! det blir heller inga bra skott om man inte lär sig om viltet.

så för min del så kommer väl läran först av ovan nämnda skäl och själva jakten efter det. även om jag önskat i vissa fall att

det vore tvärt om.

Moralen biter en dessutom i röven så fort man försöker skita i att bry sig för vad man siktar på, så det blir så att kunskapen gör jakten, den går inte att dribbla bort om det ska bli goda minnen.

jag hoppas det blev begripligt.

För att jag ska kunna njuta fullt ut av jakten så anser jag mig behöva kunna mer än att skjuta. Skytte , biologi , matlagning. Då blir det en fulländad jakt för mig iaf. Skjuta kan man lära en chimpans

det underlättar betydligt om man kan sin natur och djuren som lever där...spec i norrlands skogsland där vilten är färre till mängd och utspridda över större ytor...

Läran om djurs betende är minst lika roligt som själva jakten, när man tex lärt sig om hur vildsvinens betende är så är det en betydligt större tillfredtällelse när man väl lycka tyda det och fälla sin första åtelgris. Hade man lagt samma arbete på läran om tex älgar betende så hade det säkert varit myycccket lättare att komma om dom också, iaf för oss Skåningar.Men för egen del så nöjer jag mig i att fördjupa mig i grisarnas betende som kan ge grå hår för mindre just för tillfället

För mig så har intresset för djur, natur, naturens resurser, överlevnad alltid funnits. Ett exempel är tex olika växter och vad dom kan används till både medecinskt och inte. Inte så konstigt att man blev helt såld på jakt. Av alla kategorier som man kan dela upp jakten på så kommer nog skyttet pås sista plats..Tyvärr.

Något som är väldigt intressant är spår eftersom det kan berätta så otroligt mycket och det finns ju inget stopp på hur duktig man kan bli på det.

För mig så har intresset för djur, natur, naturens resurser, överlevnad alltid funnits. Ett exempel är tex olika växter och vad dom kan används till både medecinskt och inte. Inte så konstigt att man blev helt såld på jakt. Av alla kategorier som man kan dela upp jakten på så kommer nog skyttet pås sista plats..Tyvärr.

Något som är väldigt intressant är spår eftersom det kan berätta så otroligt mycket och det finns ju inget stopp på hur duktig man kan bli på det.

Kommer ihåg en liknelse med det sista du skrev. Jag och en kompis var ute en vinter mitt på dagen och skulle kolla på djur. När vi kom tillbaka hade vi inte sett några och då säger kompisen; Här var det då tomt på djur!

Jag; Då såg du inte alla spåren av olika vilt i snön som säger emot dig...

Lära sin natur och försöka förstå djurens beteende känns för mig som en naturlig del jakten. Att sen kunna dra nytta av denna kunskap och erfarenhet för att lyckas i jakten är för mig lika uppskattat som det fällda viltet.

Att komma till ett "dukat bord" och bara plocka ut ett vilt känns inte som en jakt som skulle tilltala mig.

Kommer ihåg en liknelse med det sista du skrev. Jag och en kompis var ute en vinter mitt på dagen och skulle kolla på djur. När vi kom tillbaka hade vi inte sett några och då säger kompisen; Här var det då tomt på djur!

Jag; Då såg du inte alla spåren av olika vilt i snön som säger emot dig...

Precis det som är så kul med spårsnö. Är ju precis lika mycket vilt om inte mer som rör sig på sommrarna men man har ju ingen aning

För min del var det just mitt intresse för djur och natur som förde in mig på jakten, jag skulle nog säga att jakten och viltvården är en del av det intresset liksom fågelskådningen, fisket och djurhållningen.

Kunskapen om viltet och naturen måste väl komma först. Hur fan jagar man annars? Går ut och sätter sig i närmaste buske och hoppas att något ska springa förbi?

Kunskapen om viltet och naturen måste väl komma först. Hur fan jagar man annars? Går ut och sätter sig i närmaste buske och hoppas att något ska springa förbi?

Lite väl drastiskt.. Vem som helst kan skjuta, men har alla den kunskapen på de djurens beteenden etc.

Låter som självklarheter för de flesta, men verkligheten är en helt annan!

Jägarexamen tar upp en del om viltet och det räcker tror många.. Nu kan vi inte sätta oss in i allt vilt så mycket som vi jagar, men är det något speciellt vi tycker är mer intressant och jagar mycket, bör vi visa lite respekt. Sen om någon jakt är "roligare" än någon annan, brukar den kunskapen komma av sig självt genom egen erfarenhet och förkovring - böcker o dylikt.

Jag tycker att det är svårt att precisera om det är jakten eller kunskapen om viltet som är viktigast. Personligen så jagar jag inte utan att ha kunskap om det vilt jag jagar.

Som för många andra kom ju grisarna till mig också för ca 10-11 år sedan och jag tycker att jag kan det viltet (det jag jagar mest) så pass bra att det känns osm att man kan ta nästan vilken frågeställning som helst, men, jag har säkert massor kvar att lära. Grisen är ju ett väldigt anpassningsbart vilt, så det som är aktuellt idag kanske inte är det om 10 år.

Frågar någon mig om vad som gäller vid jakt på hmmm....bäver (den riktiga sorten som lever vid vatten) så kan jag inte svara på så värst mycket om det djurets betingelser, för att jag jagar inte bäver.

Tycker att kunskap och jakt är en symbios...först pluggar man, sen jagar man och lär sig mer och mer...

Hojsan!

Att veta vad man får jaga ,hur man skall jaga det, vilka tider osv osv är ju saker man måste lära sig innan man sätter sig i skogen o jagar, så den teoretiska biten är näst först i vad som kommer vad.

Viljan att jaga tror jag kommer först och i o med det viljan att lära sig om de olika djuren, för o veta just ovan nämnda vilket resulterar i en jägarexamen tex.

tror också på det motsatta då det hör ihop med hur du är som person, dvs är du teoretiskt eller praktiskt lagd , för mig praktiskt lagd och vet inte riktigt hur jag skall förklara men " kände i mig" att jakt , djur o natur är för mig o då kom också en jägarexamen, var även scout , frivillig i flygvapnet o hemvärnare så skogen lockar .

o i det andra fallet tror jag att, "jag vill lära mig om alla/allt med djuren och skogen" o börjar studera böcker o åker ut i skogen och omsätter teori med egen erfarenhet o i förlängningen kommer jakten in i bilden med en jägarexamen .

mina tankar en fredag ..( som sagt är inte teoretiker så har lite svårt o få ut vad som finns i huvudet på rätt sett)

MVH

Eas

Jag märker en tendens att kunnandet sjunker med 40 talisterna på väg ut. Anledningen till detta är ganska enkel och det är att folk tillbringar mindre och mindre tid i skogen utanför själva jaktmomentet. Internet, urbanisering, alternativa hobbys kopplade till mer pengar i samhället, krävande jobb, skev politik som folk att ledsna etc.

Själv tillbringar jag minst 1 hel dag i veckan i skogen även utanför jakten. Det gör mig inte till allvetare naturligtvis, men det ger mig en tillfredsställande förståelse för ekologin och även kunskap om det viltet jag jagar. En billig hobby att befinna sig i skog och mark, och oerhört intressant.

Vi har en förmåga att uppfinna hjulet själva för allt som är nytt i Sverige, relevant kunskap kring förvaltning exempelvis finns utomlands i spaltmeter om vi bara letar.

Jag känner 25 åringar som kan mer om jakt och viltet än den genomsnittlige 60 årige jägaren. Förutsättningar och intresse skiljer takten av inlärning, gemensamt för bägge är att dom lär så länge dom lever.

Att förstå viltet man jagar är ju en självklarhet i alla fall för mig.

men som nyinflyttat från sthlm trakterna till dom djupaste skogarna i norr där det finns skogsfågel,bäver,björn så va det en stor förändring i kunnande om viltet och som många andra gav jag mig ut och testade lyckan och jag kan säga att detta år så fick jag två järpar i frysen, men av att döma alla dom timmar jag var ute detta år så har jag tagit till mig hur natur och djur beter sig och vilka tider en del djur har så kan jag säga att kommande jaktår är jag förberedd på en härlig jakt och naturupplevelser som kommer att löna sig.

Kort och gott: Förstår man inte djur och natur så kan man inte kalla sig jägare om man inte har kunskap inom dom två områdena.

mvh