Hej

Jag har en vorstehtik på 14 månader. Det börjar väl bli dags för röntgen. Vissa rekomenderar att vänta lite längre. Vid vilken ålder röntgar ni era hundar?

Och om ni cykeltränar era hundar vid den här åldern hur hårt och långt gör ni det?

Hälsningar Johan

Vår weimaranerhane röntgades vid 12 månaders ålder.

För honom blev det inte mycket cykling innan han var 2, delvis för att de fortfarande växer lite, dels för att vi nästan bara har asfalt i närområdet vilket sliter med. Nej, vi körde mycket simmande med honom för att få honom i form. Hunden kom i form och husse fick blåsor på sina kontorshänder och träningsvärk i hela kroppen. Nej, riktigt så illa var det inte.

Jag röntgade min vorsteh då han var 19 månader. Kanske en smula tidigt med tanke på att det är en riktigt storvuxen hund.

Tror aldrig det kan vara någon nackdel att vänta lite extra. Min nästkommande hund kommer röntgas vid 2 års ålder ungefär.

Mellan 12-18 månader är lagom.

Mvh.

16-18 månader känns inte fel alls, man vill ju att de ska ha vuxit färdigt. Före HD-röntgen så brukar jag rekommendera väldigt sparsamt med cykelträning, det kan ju faktiskt finnas ett fel på hundens höfter, t.ex A - C höfter som i sig inte behöver vara ett problem men som kan förvärras av cykelträning.

Tackar för alla snabba svar.

Det blir till att vänta lite längre till. Känns bra, om inte annat för semesterkassan!

/Johan

18 månader och senare har jag blivit rekommenderad att röntga. Inte senare än 3 år då eventuella pålagringar börjar synas. Självklart ska hundarna ha en god muskulatur innan röntgen.

18 månader och senare har jag blivit rekommenderad att röntga. Inte senare än 3 år då eventuella pålagringar börjar synas. Självklart ska hundarna ha en god muskulatur innan röntgen.

Ska pålagringar döljas?

*dubbelpost*

Inom 18-24 månader har jag blivit rekommenderad.

Ska pålagringar döljas?

Det kan ju handla om naturliga pålagringar till följd av t.ex ålder som knappast kan härföras till någon sjuklig avvikelse... Om man BARA skulle avla på hundar med 100% felfria leder vid säg 8 års ålder så har de fallit för ålderssträcket OM man skulle hitta några individer.

I hundvärlden idag kontrolleras väldigt många saker på både gott och ont, det goda är ju att kunskap ger styrka, problemet är väl hur kunskapen hanteras, speciellt av uppfödarkonkurrenter... OK, vid dödliga åkommor är det väl viktigt att agera kraftfullt men för mindre allvarliga bekymmer tror jag att åtskilliga barn kastas ut med badvattnet.

Detta föranleder mig att framföra en tes som jag haft länge nu, precis som för hästar (tror jag) borde en hunds meriter baseras på dess avkommas egenskaper, det skulle verkligen bli ett betyg på såväl goda som dåliga egenskaper. En superduktig praktiskt jagande hund med fantastiska provresultat och en hälsa utan anmärkning kan under sitt liv bara producera avkommor som är såväl sjuka som odugliga eller vice versa. Många är de engelska kenneldamer jag träffat som haft fingertoppskänsla och god kunskap om sina raser och avlat på "brood bitches", knappt rastypiska men fantastiska producenter av toppindivider.

Ooops, det blev visst en del OT här... Sorry!

Det kan ju handla om naturliga pålagringar till följd av t.ex ålder som knappast kan härföras till någon sjuklig avvikelse... Om man BARA skulle avla på hundar med 100% felfria leder vid säg 8 års ålder så har de fallit för ålderssträcket OM man skulle hitta några individer.

I hundvärlden idag kontrolleras väldigt många saker på både gott och ont, det goda är ju att kunskap ger styrka, problemet är väl hur kunskapen hanteras, speciellt av uppfödarkonkurrenter... OK, vid dödliga åkommor är det väl viktigt att agera kraftfullt men för mindre allvarliga bekymmer tror jag att åtskilliga barn kastas ut med badvattnet.

Detta föranleder mig att framföra en tes som jag haft länge nu, precis som för hästar (tror jag) borde en hunds meriter baseras på dess avkommas egenskaper, det skulle verkligen bli ett betyg på såväl goda som dåliga egenskaper. En superduktig praktiskt jagande hund med fantastiska provresultat och en hälsa utan anmärkning kan under sitt liv bara producera avkommor som är såväl sjuka som odugliga eller vice versa. Många är de engelska kenneldamer jag träffat som haft fingertoppskänsla och god kunskap om sina raser och avlat på "brood bitches", knappt rastypiska men fantastiska producenter av toppindivider.

Ooops, det blev visst en del OT här... Sorry!

Jag håller absolut med dig!

Men en hund som får pålagringar vid 3 års ålder tycker inte jag har i avel att göra.

Röntgar man däremot en äldre hund på 8, då är det en annan femma, dock kan jag inte se någon anledning att låta SKK läsa av plåtarna i den åldern för att det kan förbrylla hälsoöversikten.

Varningslamporna lyser illrött!

Äh, det kollas så Himla mycket på våra hundar - är det verkligen nödvändigt!?

Det finns inget Ont med kontroller! En avog lite apatisk inställning till kontroller kommer ofta från människor med dåligt avelsmaterial eller som hänger upp sin hushållsekonomi på att få genomföra parningar då o då. Det må vara så att viss information inte visar sig gå att använda men har man ambitioner så kollar man ändå! HD är en del i en helhetsbild av hunden. Därför blir det oerhört tråkigt att läsa inlägg som skulle kunna antyda att man ska röntga hunden när "det är minst chans att något upptäcks". Om man hade Rasens, Avelns och framför allt Individens bästa i sinne så ska man väl röntga när det är Störst chans att upptäcka något!? (hunden ska självklart vara "färdigutvecklad")

Vidare tycker jag att ALLA röntgenbilder/-resultat ska vara offentliga. På det viset slipper man i efterhand få informationen om hur många gånger en viss avelstik blivid omröntgad och vilket preparat som använts vid sederingen. Jag blir sjukt besviken att se statistik på hur vanligt Plegicil är vid andra o tredje gången man röntgar jämfört med första. Sådant ska synas för ALLA! Det är oseriöst och det ska framgå vilka som väljer att röntga om hundarna för att tjäna några tusenlappar extra vid en parning!

Hörde härom veckan att Plegicil var förbjudet. Har inte hört det (eller tagit reda på det) från säker källa men är det verkligen så underbart att det förbjudits!?

Varningslamporna lyser illrött!

Äh, det kollas så Himla mycket på våra hundar - är det verkligen nödvändigt!?

Det finns inget Ont med kontroller! En avog lite apatisk inställning till kontroller kommer ofta från människor med dåligt avelsmaterial eller som hänger upp sin hushållsekonomi på att få genomföra parningar då o då. Det må vara så att viss information inte visar sig gå att använda men har man ambitioner så kollar man ändå! HD är en del i en helhetsbild av hunden. Därför blir det oerhört tråkigt att läsa inlägg som skulle kunna antyda att man ska röntga hunden när "det är minst chans att något upptäcks". Om man hade Rasens, Avelns och framför allt Individens bästa i sinne så ska man väl röntga när det är Störst chans att upptäcka något!? (hunden ska självklart vara "färdigutvecklad")

Vidare tycker jag att ALLA röntgenbilder/-resultat ska vara offentliga. På det viset slipper man i efterhand få informationen om hur många gånger en viss avelstik blivid omröntgad och vilket preparat som använts vid sederingen. Jag blir sjukt besviken att se statistik på hur vanligt Plegicil är vid andra o tredje gången man röntgar jämfört med första. Sådant ska synas för ALLA! Det är oseriöst och det ska framgå vilka som väljer att röntga om hundarna för att tjäna några tusenlappar extra vid en parning!

Hörde härom veckan att Plegicil var förbjudet. Har inte hört det (eller tagit reda på det) från säker källa men är det verkligen så underbart att det förbjudits!?

Det har gjorts undersökningar på HD röntgen på hundar(Stod i ÖP eller LTz för 6-18 månader sen, om jag minns rätt)

En hund som var felfri första gången, kunde ha allvarliga fel hos nästa vet någon vecka senare. Hundar som blev underkända på första röntgen kunde vara utan anmärkning vid nästa.....

Om jag mins rätt så var det över 30% av resultaten som visade på bättre eller sämre höftleder vid omröntgen hos annan vet.

Det hänger nog mycket på hur hunden ligger och hur den hålls under röntgen, om det blir bra eller dåliga leder....

Så HD röntgen är inte ett absolut instument som jag litar på!

Metoden bör förbättras avsevärt om det ska gå att uttyda något från en sådan röntgen! Så som det är nu så går det lika gärna att dra en lapp ur en burk där det står om hunden har bra/dåliga höfter.

Möjligtvis så skulle snittet av 5 HD röntgenundersökningar hos olika vet under en 1½ års period, kunna vara vägledande.

Att säga att hunden har bra/dåliga höfter efter 1 undersökning är helt förkastligt, då det verkar vara mer som ett lotteri.

Hejsan !

För att belysa eller göra saken lite mer oklar om HD- se denna länk som förövrigt finns på Vicks´s (medlem på detta forum) egna sida:

http://ex-epsilon.slu.se:8080/archive/00002147/01/Sederingsrutinens_p%C3%A5verkan_p%C3%A5_resultatet_av_h%C3%B6ftledsr%C3%B6ntgen.pdf

Tusan jag och datorer... nåväl jag har försökt klistra in hennes länk om HD, som finns på hennes egna sida. Funkar det ej att se infon här- sök på hennes profil Vicks`s och besök hennes blogg :http://villesbravader.blogg.se/ där hittar ni länken.

MVH: Tjäder

Hej igen !

Min länkning funka ju

Jag är en riktigt hacker ju !!! ha ha ha

MVH: Tjäder

Haha, ja det funkade.

(som en parentes är min sida väldigt dåligt uppdaterad på sistone och under konstruktion, ska skärpa mig )

Vad gäller HD-röntgen finns det så mycket brister att jag nästan blivit skeptisk till att röntga alls i utvärderingssyfte. Avläsningssystem och rutiner kring sedering och praktiska detaljer är ju under all kritik. Hoppas verkligen SKK utvecklar det här och jobbar fram ett pålitligare system, annars vette tusan om det är så mycket att gå efter i avelssynpunkt. Som det är nu är det ju mer eller mindre att likna vid ett lotteri.

Min senaste var 2,5år, jag vet inte vilken sedering hon fick men klubbad som en oxe blev hon.

Jag är inte insatt i varken typ av sedering eller dess påverkan och jag kommer läsa tidigare angiven länk. Men om vi nu klassar våra hundar som vuxna vid 24 månader (i tävlingssammanhang) så kan jag undra varför vi skall skena iväg och röntga hunden innan 24 månader.

Jag fuderar som så att en får C C B för att man håller på att röntga om så kan man ju i alla fall säga att det är en hund som ligger i gränslandet och bara för den skull ifrågasätta om hunden bör gå i aveln även om den lyckades knipa ett B tillslut.

Jag fuderar som så att en får C C B för att man håller på att röntga om så kan man ju i alla fall säga att det är en hund som ligger i gränslandet och bara för den skull ifrågasätta om hunden bör gå i aveln även om den lyckades knipa ett B tillslut.

Det där resonemanget förstår jag inte alls.

Varför skulle en B-höft vara mindre värd om den röntgats flera gånger? Då brister det någon annanstans än i höften?

Det där resonemanget förstår jag inte alls.

Varför skulle en B-höft vara mindre värd om den röntgats flera gånger? Då brister det någon annanstans än i höften?

En höft som ligger och väger mellan ett godkänt eller icke godkänt resultat anser jag vara en sämre höft än ett klockrent B på första plåten.

Varför tycker du att det skulle brista någon annan stans än i höten?

Att det kan ske fel på en vet.station är självklart, men att nöta med en massa omtagningar för att få ett C till ett B, en höft som ligger på gränsen till att vara dålig bör man inte använda i avel tycker jag. Möjligen kan jag tycka att det är ok om det är en ras med få genetiskt obesläktade individer osv men inte om det finns A eller B syskon som fått sina resultat på första plåten och rasen har en stabil polulation. Bättre då att gå vidare på av de syskonen.

En höft som ligger och väger mellan ett godkänt eller icke godkänt resultat anser jag vara en sämre höft än ett klockrent B på första plåten.

Varför tycker du att det skulle brista någon annan stans än i höten?

Att det kan ske fel på en vet.station är självklart, men att nöta med en massa omtagningar för att få ett C till ett B, en höft som ligger på gränsen till att vara dålig bör man inte använda i avel tycker jag. Möjligen kan jag tycka att det är ok om det är en ras med få genetiskt obesläktade individer osv men inte om det finns A eller B syskon som fått sina resultat på första plåten och rasen har en stabil polulation. Bättre då att gå vidare på av de syskonen.

Allting blir bättre även röntgen, är det otydliga bilder kan det bedömmas som ett C för att det ser ut som ett C, nu har man sen 3-4 år tillbaka börjat skriva ut kan ej bedömmas och omröntgen, man pratar om sedering och ålder, vem man ska åka till, cirkusen ska inte avgöra, det är ett bra program som blir bättre.

Jag håller med dig i sak en hund som fått C C B höjer man på ögonbrynen till, men det viktiga i sammanhanget är att inte stirra sig blind på individen utan syskonen, finns det ett par C och något D så varnar det mera, oröntgade klassas som C o D

En höft som ligger och väger mellan ett godkänt eller icke godkänt resultat anser jag vara en sämre höft än ett klockrent B på första plåten.

Varför tycker du att det skulle brista någon annan stans än i höten?

Att det kan ske fel på en vet.station är självklart, men att nöta med en massa omtagningar för att få ett C till ett B, en höft som ligger på gränsen till att vara dålig bör man inte använda i avel tycker jag. Möjligen kan jag tycka att det är ok om det är en ras med få genetiskt obesläktade individer osv men inte om det finns A eller B syskon som fått sina resultat på första plåten och rasen har en stabil polulation. Bättre då att gå vidare på av de syskonen.

Självklart är det ju rutinerna kring röntgen och avläsning som bör justeras, för en höftled kan knappast förvandlas från C till B. Om så är fallet bör vi genast forska på vad som orsakade miraklet.

Mig veterligen läser inte SKK av en hunds röntgenresultat mer än två gånger i hundens liv, där det ges en officiell bedömning alltså.

Om en hund får C och sedan A, vilket förekommit, vad tycker du om det?

Hejsan !

Röntgentankar: FELKÄLLOR:

Referensmallen

Om jag fått rätt info så används schäfer som referensmått för röntgen av Stövare, Vorsteh, älghundsraserna mfl. Höften och vinklarna på höftleden på schäfern utgör alltså mallen för bedömningen av andra raser. Att använda en annan ras i bedömningen av höften på "din" ras måste ju bara vara en källa till att felaktiga bedömningar görs.

Sedering

Att nyttja olika sederingsmediciner (bedövningsmedel)utgör oxå en faktor för felbedömning. Det visas ju i bla en rapport som finns länkad i denna tråd. Tror det var samma hund som bedömdes A annat sederingsmedel så fick den hunden C.....

Olika kliniker

Om jag förstått det rätt så lyckas vissa veterinärkliniker bättre på att ta "bra" bilder. Därför söker sig riktigt insatta hundfolk sig just till dessa kliniker då de ska röntga sin hund. Jag vet ej riktigt vad det beror på- om det är deras val av sederingmetod alt att de är duktiga på att ta bra bilder (lägga hunden i bra läge) så att bilden kan bedömas fördelatigt. Det kan oxå vara så att det är en slump att de lyckas ta röntgenbilder som bedöms godkända i högre frekvens än andra kliniker.

Nyttan av bedömningen/aveln

Jag måste oxå sticka ut hakan lite och påstå att nyttan av avelsarbetet rörande höftröntgen inte har gett någon nämnvärd förbättring av rasens höftstatus. Japp ! Ni läser rätt- att vi röntgat höfter på våra hundar i ca 20 - 30 år för att välja ut individer med bra höfter till aveln har inte gett önskat resultat. Frekvensen på höftfel har inte reducerats nämnvärt trots den selektiva aveln som vi bedrivit. Jag står fast i min övertygelse tills dess någon länkar en undersökning som motvisar det (undersökningen bör vara av god källa- typ av SLU eller liknande). (Allt för att skapa debatt )

MVH: Tjäder

Varit på föreläsningar och personligen diskuterat detta med Håkan Kasström ett antal gånger, att vinkeln kommer från schäfer har jag aldrig hört förr, men en artikel bifogas!

http://www.skk.se/Global/Dokument/Uppfodning/ovrigt/Hoftledsrontgen-kvalitetsutvecklingen-fortsatter-hss08.pdf

Hejsan !

Intressant artikel, jag ögnade igenom den som hastigast. Ju mer man läser om höfter desto mer komplex blir frågan. Skrämmande vad många felkällor det finns som påverkar slutresultatet i bedömningen av våra hundars höfter.

Det verkar ju oxå vara så att den nedärvda faktorn på höfterna inte är så stor, för varför kan en parning med två A höftföräldrar ge avkommor med c och d höfter ? Jag står kvar i min tjuriga övertygelse om att den selektiva aveln INTE har lett till någon förbättring av hundars höfter nu de senaste 20-30 åren, eller vad tror ni ?

MVH: Tjäder