Har en valp som ligger och trycker under altanen nu i hällregn. Skulle ta in henne och hon hade gått runt pelarna på altanen(oklart bygge) så jag tog loss linan och började gå in och kallade på henne. Hon satte sig som hon kan göra och jag började gå mot henne och då pep hon in och vägrar komma ut. Hon nafsade då jag skulle ta bort linan som hon hade lindat in ena benet i så jag sa åt henne ordentligt, bara muntligt men det verkar ha räckt. Ska dom verkligen vara så vek vid 3 mån ålder? Börjar kännas som att man ska få en till hund som inte kommer duga nåt till. Säg att jag har fel och hon kommer tuffa till sig åtminstone så hon tål att sägas till muntligt.

Brukar vara liknande då jag ibland kallar och hon inte kommer. Då går jag fram till henne för att mana på henne lite och då brukar hon lägga sig på rygg. WTF Jag spöar ju inte hunden för att hon inte alltid lyssnar men hon beter sig som det ibland.

Jämttiken jag har nu var oxå otroligt vek som valp (gäller åtminstone fyra av valparna i den kullen), men det har hon växt ifrån, är fortfarande lite vek i lynnet inomhus hemma, men jävlar anåder då man kommer till skogs, det är som att slå om en strömbrytare på henne, ifjol höstas skällde hon björn vid ett tillfälle som jag kunde konstatera var björn tack vare våra moderna leksaker.. hon är nu tre år och en toppenhund att ha inomhus och en kanonhund i skogen.

Jämtvalpar (visst var det en sådan du skaffade?) kan iofs vara ganska föriga och signalkänsliga eftersom de ofta är det även som vuxna, men de ska snabbt avreagera och vara pigg och "på't" igen tämligen omgående. Låter som du fått tag på en som inte är så tuff och framåt av sig.

Om jag relaterar till de vildbasare jag fött upp, så låter det som att du har en försiktig liten dam och därför bör vara ganska mild i din uppfostran så att hon lär sig att ha förtroende för dig. Har hon det så kommer allt nog att bli bra bara jakten finns däri.

I fråga om att de lägger sig på rygg vid hårdare tillsägelser, så visar hon ju bara att hon är liten och inte vill att husse ska vara arg

Påminner lite om min tik när hon var valp. Iof så är hon rätt mild nu också, men kan bita ifrån ochså!(mot närgångna hanhundar, tikar som uppträder hotfullt mm)

Jag kom snabbt underfund med att jag inte kunde tillrättavisa henne alls!! Då ryggade hon bakåt och "miste förtroendet för mig"

Jag ignorerade henne när hon gjorde något fel/alt flyttade hennes fokus från det hon inte fick göra. Sedan la jag min energi på att belöna det som gjorde rätt.

Visa aldrig missnöje/ inte tillrättavisa när hon gör fel!

Avled hennes uppmärksamhet om hon gör något fel/inte får göra!

Belöna(visa glädje) det hon gör bra/rätt!

Följer du dom råden så kommer du att få en hund som känner stor tillit till dig och gör ALLT du ber om.(om du ser till att hon förstår vad du vill)

Jämttiken jag har nu var oxå otroligt vek som valp (gäller åtminstone fyra av valparna i den kullen), men det har hon växt ifrån, är fortfarande lite vek i lynnet inomhus hemma, men jävlar anåder då man kommer till skogs, det är som att slå om en strömbrytare på henne, ifjol höstas skällde hon björn vid ett tillfälle som jag kunde konstatera var björn tack vare våra moderna leksaker.. hon är nu tre år och en toppenhund att ha inomhus och en kanonhund i skogen.

Låter bra att höra

Jämtvalpar (visst var det en sådan du skaffade?) kan iofs vara ganska föriga och signalkänsliga eftersom de ofta är det även som vuxna, men de ska snabbt avreagera och vara pigg och "på't" igen tämligen omgående. Låter som du fått tag på en som inte är så tuff och framåt av sig.

Om jag relaterar till de vildbasare jag fött upp, så låter det som att du har en försiktig liten dam och därför bör vara ganska mild i din uppfostran så att hon lär sig att ha förtroende för dig. Har hon det så kommer allt nog att bli bra bara jakten finns däri.

I fråga om att de lägger sig på rygg vid hårdare tillsägelser, så visar hon ju bara att hon är liten och inte vill att husse ska vara arg

Är så mild jag kan men man blir ju fundersam då hon reagerar som hon gör.

Påminner lite om min tik när hon var valp. Iof så är hon rätt mild nu också, men kan bita ifrån ochså!(mot närgångna hanhundar, tikar som uppträder hotfullt mm)

Jag kom snabbt underfund med att jag inte kunde tillrättavisa henne alls!! Då ryggade hon bakåt och "miste förtroendet för mig"

Jag ignorerade henne när hon gjorde något fel/alt flyttade hennes fokus från det hon inte fick göra. Sedan la jag min energi på att belöna det som gjorde rätt.

Visa aldrig missnöje/ inte tillrättavisa när hon gör fel!

Avled hennes uppmärksamhet om hon gör något fel/inte får göra!

Belöna(visa glädje) det hon gör bra/rätt!

Följer du dom råden så kommer du att få en hund som känner stor tillit till dig och gör ALLT du ber om.(om du ser till att hon förstår vad du vill)

Det ska provas! Tack för råden alla

Låter bra att höra

Är så mild jag kan men man blir ju fundersam då hon reagerar som hon gör.

Det ska provas! Tack för råden alla

Tilläggas är att jag idag kan säga nej åt henne om hon gör något fel och hon förstår utan att rygga/flyr. Hon accepterar att jag inte gillar det hon gör då och slutar. Men jag försöker fortfarande att låta henne göra något "rätt" direkt efter, så jag kan berömma något hon gör bra. Då är det positiva hon tar med sig när vi går vidare och det dåliga är "glömt".

Milda hundar kan vara "jobbiga" under uppväxten, men sköter du dina kort rätt kommer det att bli en underbar vän i den hunden.

Min gamling var ett försynt (men inte rädd/feg) litet liv som ung (och även som vuxen) men satan i gatan så tuff och framåt i skogen. Så många törnar och smällar han fick i sitt liv av både björn, älg och tåg, så gav han aldrig någonsin upp, gjorde alltid sitt allra bästa i alla lägen och det är ju vad man vill ha, eller i alla fall vad jag vill ha

Låter gott! Gav henne nyss mat och jag satte mig på golvet och då hon vände sig om kom hon springande å slängde sig i famnen

jag satte mig på golvet och då hon vände sig om kom hon springande å slängde sig i famnen

Härligt!

Du får lära dig att jobba med mycket förstärkning, stöd och beröm. Apdrygt i början (hade en fl för många år sedan som var sådär och var själv van att jobba med hundar som var lite tuffare milt uttryckt) med gudars vad bra det blir i slutänden om man får till det

Härligt!

Du får lära dig att jobba med mycket förstärkning, stöd och beröm. Apdrygt i början (hade en fl för många år sedan som var sådär och var själv van att jobba med hundar som var lite tuffare milt uttryckt) med gudars vad bra det blir i slutänden om man får till det

Att få ordning på en hård hund är en sak. Man måste kunna vara tuff om det behövs, men på rätt sätt vid rätt tillfälle!

Men en vek hund kan man bara jobba med det som är positivt. Allt hård och negativ "feedback" mot hunden blir nedbrytande för den.

Men som sagt när man lyckas, så har man en hund som bokstavligen är villig att gå genom eld för en! Jag tror att det är den bästa hunden som man kan få nöjet av att lära känna. Fullständig tillit och en vilja att göra husse/matte glad oavsett vad det kostar, för det gör hunden glad.

En tuff och hård hund kan du aldrig komma så nära, även om det blir en hund som fungerar bra i alla samanhang.

Men en vek hund kan man bara jobba med det som är positivt. Allt hård och negativ "feedback" mot hunden blir nedbrytande för den.

Men som sagt när man lyckas, så har man en hund som bokstavligen är villig att gå genom eld för en!

Då kommer jag få världens bästa hund då

Då kommer jag få världens bästa hund då

Japp det tror jag. Har själv en sån idag

Hoppas på det

Hon hade förresten sin första älgkontakt igår. En ensam ko hade vägarna förbi på stranden nedanför huset så jag kopplade hunden och gick dit. Hon var ju intresserad och det kom ett par skall men sen verkade hon tycka den var läskig och stor. Hon tittade på mig som om, kan vi gå nu husse. Är nog inte mogen än på så stora djur. Hur har era hundar betett sig vid ung ålder då dom träffat vilt?

Vid den åldern har mina fått lära sig att får och höns ska man inte bry sig om

Skämt å sido så reagerar hon helt normalt för åldern

Hade nästan det på känn. Är nog en anledning till att man inte ska släppa hundar för tidigt.

Nja.. Det är ju skillnad på att släppa en 6 månaders och en 3 månaders. De sistnämnda är alldeles för unga, men de förstnämnda behöver få skogsvanan och brukar ha rätt bra intresse för älg om de stöter på nån.

Finns ju olika "läror" om det där med när man ska släppa och jag personligen har alltid släppt mina ganska tidigt, vilket funkar för mig och mina hundar. Du känner nog när hon är mogen för att börja släppas lite smått i skogen

Hade nästan det på känn. Är nog en anledning till att man inte ska släppa hundar för tidigt.

Du ser på hunden om det går att släppa tidigt.

Jag tror som jämta att det går att släppa tidigt...

Har du en lite försiktig hund, så brukar det inte vara någon fara att släppa vid 6-9 mån.

Är hunden tuff, orädd och oförsiktig. Då har inte hunden fysiken/kroppskontroll att gå i närkamp med en elak älgko. En försiktig hund håller avstånd och tar inte risker. Den orädda kan ju springa fram och försöka bita kon i tex bakbenen eller halsen. Med kropskontrollen en så ung hund har, slutar det i regel med att den får en snyting.

Om hunden inte är mentalt mogen att ta sig an ett så stort djur, så kommer den inte heller att börja bråka med älgen. Då hunden träffar på älg, kanske hunden skäller till, men lämnar älgen snabbt ifred. Sen kommer hunden kanske inte att aktivt leta efter älgar om den inte är mentalt mogen för det. Det blir mer som en promenad i skogen och upptäcka pinnar, stubbar, småfåglar men även doften av älg och kanske någon plötsligt möte.

Min valp fick vara lös på skogpromenader från ca 3-4 månader. Vid 5-6 träffade hon sin första älg som hon skällde till på och följde efter en bit.

Vid ca 9mån så började jag "jaga" med henne. Med varierat resultat... Det blev kanske inget riktigt stånd, men hon hade stopp på ett antal älgar i några minuter iaf. En ko och kalv höll hon i ca8-10 min på "stånd, gångstånd" synligt för en skytt men på fel sida jaktgränsen. Jag fick nog se runt 20älgar i höstas. Runt 15 älgar på 80m eller kortare, som valpen skällde på. Men ingen stod när jag såg älgen så det blev inget skjutet. Iof så såg jag någon älg som stod still, innan valpen upptäckte älgen och rusa fram och skällde. Men vid dom tillfällena så stack älgen direkt och jag kunde inte skjuta stillastående älg som valpen skallade på.

I år kommer hon vara alldeles för ung för att släppa tycker jag. Så jag har sagt att hon får vänta till nästa höst. Då är hon ca 17 mån och jag har förhoppningsvis den pli på henne som behövs Sent släpp är en av anledningarna varför jag tog hunden nu den här tiden. En annan är att jag vill ha hon rumsren innan det är 30 grader under nollan

Verkar vara en mjuk tik du fått kan vara jobbiga att få ordning på men lyckas man så blir dem underbara enmanshundar

Hur hon blir jaktligt tror jag inte du kan gissa ett skvatt om ännu har sett många nervvrak till hundar bland folk och nytt som är stentuffa jakthundar i skogen med husse.

Min äldre finne är väldigt mjuk i det vardagliga livet men bättre jakthund har jag aldrig haft och är nog den enda finne jag haft som aldrig visat rädsla för något i skogen skällt både älg och björn, vilket dem flesta av mina "hårda" finnar har visat respekt för i sin ungdom.

Hon är ju inte vek på så sätt att hon är rädd av sig. Som tysken jag hade som drog svansen mellan benen och sprang för livet då en okänd hund sprang fram mot henne. Det är bara då husse ska säga nej så får han göra det på ett snällare sätt Annars reagerar hon inte på mycket.

Det verkar som du har en lite förarvek hund, men det är inget negativt tvärtom.

En hund som är förarvek är inte automatisk vek mot något annat.

Mina senare hundar har alla varit lite förarveka=mycket mer lätt lärda

än en hund som är ifrågasättande och dominant mot sin förare, en sån

hund som både är ifrågasättande och dominant mot sin ägare har jag

haft en...och det var dagligen en kamp innan den fattade sin position

i herarkin.

mvh christer

Nafsandet då? Nån som vet hur man får bort det eller slutar det med tiden Hon biter ju inte hårt men har vassa tänder. Tuggben har hon.

Sådant brukar jag bara ignorera/försiktigt fösa bort valpen om den blir alltför ivrig. Det försvinner helt av sig själv i takt med att de växer utan några större åtgärder.

Nafsandet då? Nån som vet hur man får bort det eller slutar det med tiden Hon biter ju inte hårt men har vassa tänder. Tuggben har hon.

Körde med inte låta den bita/försiktigt fösa bort den eller ignorera och det gick bort relativt fort och då var han ganska pigg på att tugga på folk.