Eftersom vi lever i ett land där det finns omkring säg 250.000 människor som årligen använder skjutvapen för att ta levande varelser av daga men gissningsvis mindre än 100 skytteinstruktörer (Och såvitt jag vet en i Göteborg-fast då en hagelskytt) tillgängliga för dessa får jag återigen vända mig till vårt eminenta forum för att få svar på mina funderingar.

Min huvudfråga rör hur man på bästa sett gör för att minimera rekylens påverkan på precisionen? Jag tänker på hur man rent skyttetekniskt gör - Hur man står och håller i vapnet t ex - och inte på den mentala biten. Jag tänker framförallt på stående frihandsskytte och stående med skjutpinnar, vid knästående och med jägarstöd.

Mina andra frågor är lite mer teoretiska:

- Jag undrar också om rekylens påverkan på precisionen är tämligen linjär, så att ett vapen som genererar en fri rekylenergi på 10 foot pounds, säg en .243 Win, ger ungefär hälften så stor påverkan på precisionen som ett vapen som ger en fri rekylenergi på 20 foot pounds, säg en fulladdad .30-06, eller finns det en gräns där rekylen plötsligt börjar spela större roll? Spelar rekylhastigheten någon roll?

- Är skillnaden störst vid fristående och minst i bänk, där kroppen följer med vapnet mest repsekticve minst?

- Jag vet att lopptiden har betydelse, och att .22 LR är särskilt knepig att skjuta just på grund av detta, men den är ju lite av ett extremfall. Är skillnaden mellan säg en .30-06 med V0 760 m/s (200 gr kula) och en 7 mm Rem Mag med V0 1000 m/s (140 gr kula) av någon praktisk betydelse (Båda med med samma rekylenergi på 21 ft lbs och samma rekylhastighet på 12 ft/sec, dessutom med lite snabbare krut i 7mm RM:en - Norma 204 vs MRP).

Sist undrar jag också om någon känner till en duktig skjutinstruktör för kulskytte inom tio mil från Göteborgsområdet (Gärna närmre), alltså någon som mot betalning lär ut jaktrelevant skytte.

Tack på förhand, kära forummedlemmar

Beatless

Hej,

Jag har på sistonde tvingat mig till att slappna av, detta sa Rikard till mig för läänge sen och det funkar... Riktigt bra!

Men jag är absolut inte mannen som instruerar däremot har du ju RIkard som sagt eller Henrik som borde vara en ypperlig kandidat om du kan få han till detta.

Det du rent generellt ska arbeta efter är att få rekylen att röra sig rakt bakåt, pipan skall inte slå upp eller åt någon sida - rakt bak är det som gäller om den skall röra sig.

slappnar du av så hämmar/stör/påverkar du rekylen mindre och kulan hinner längre och kanske hela vägen ut genom pipan innan pipan hinner röra sig speciellt mycket från den riktning du hade på loppets central-axel när du tryckte av.

Sedan är det ett hyfsat linjärt förhållande mellan rekylenergi och avsteg från riktpunkt, förutsatt att du håller emot procentuellt lika mycket och att förbränningshastigheter mm är samma i patronen. Så svaret rent "semiteoretiskt är - nej det är det inte. om du vill att jag skall utveckla det lite mer så kan jjag göra ett försök, ett åt det mer förståelse-teoretsika hållet och inte så jävla strikt fysikaliskt.

det på precisionen oeffektiva tillägget i utrustning är således något som tar bort rekylenergi i sådan omfattning att det som är kvar är hanterbart. vad menar jag - jo, det är enbart ett mentalt stöd för kulan är redan ur pipan då dämpningen påbörjas av broms eller ljuddämpare.

mvh

Kalle

Att vara konsekvent, och hålla bössan lika hårt och på samma sätt för varje skott. Och att ha bakkappan lika hårt/löst mot axeln för varje skott.

Ett riktigt kikarmontage med bra kindkontakt är också viktigt.

Jag skulle nog vilja påstå att det är i bänkskyttet som man verkligen kan få skillnader... Skjuter man en klass 1 patron i en normaltung studsare så gäller det verkligen att vara noga om man vill ha ett rättvist resultat.

Om jag skottställer eller testar en grovkalibrig bössa, så brukar jag köra fram bilen bredvid bänken och lägga upp sandsäckarna på biltaket istället. Sen kan man stå stadigt och bekvämt och panga på (om man inte har SUV, då förstås ; ) )

För mig gäller följande. Så mycket vikt bakom vapnet som möjligt för att rekylen ska möta större motstånd. Total avslappning i axeln för att kolven ska möta lika motstånd varje gång.

T ex om jag skjuter stående med stöd av träd eller skjutkäppar så står jag vinkelrätt med bröstet mot tavlan och kolven långt in på axeln. Detta ger en riktigt bra rekylupptagning och jag skjuter ofta bra från den ställningen.

Har man en bra rekylupptagning och naturlig riktpunkt mitt i målet så kan man göra andra fel men skotten "sugs" som in i mitten. Det blir helt plötsligt enkelt att skjuta. Detta händer dock inte så ofta för mig men känslan är underbar när det händer.

Rekylen i sig påverkar inte precisionen. Det är bara rädslan för rekylen som påverkar. I en äldre skrift från Norma finns en beskrivning som heter "Den långa sekunden". Där visas att en 30-06 kula når älgen efter 0,3625 sekunder men den utvecklade rekylen kommer först efter 0,4208 sekunder. Det betyder att kulan redan lämnat loppet när rekylen kommer.

Rekylen i sig påverkar inte precisionen. Det är bara rädslan för rekylen som påverkar. I en äldre skrift från Norma finns en beskrivning som heter "Den långa sekunden". Där visas att en 30-06 kula når älgen efter 0,3625 sekunder men den utvecklade rekylen kommer först efter 0,4208 sekunder. Det betyder att kulan redan lämnat loppet när rekylen kommer.

Tyvärr så har Norma fel eller du har läst fel. Rekylen börjar direkt tändhatten antänds, kan vara att den fulla rekylen uppnås efter dessa sekunder men jag kan säga att rekylupptagningen påverkar precisionen enormt.

Rekylen i sig påverkar inte precisionen. Det är bara rädslan för rekylen som påverkar. I en äldre skrift från Norma finns en beskrivning som heter "Den långa sekunden". Där visas att en 30-06 kula når älgen efter 0,3625 sekunder men den utvecklade rekylen kommer först efter 0,4208 sekunder. Det betyder att kulan redan lämnat loppet när rekylen kommer.

hur resonerar med 45/70 alt 9,3x57? skulle vara intressant att höra. du får gärna förklara träfflägesskillnaderna mellan liggande, bänk och stående.

Det är någon som har lagt upp en tråd med en bra beskrivning om hur man gör för att få bra resultat ifrån liggande.

Hittar den tyvärr inte just nu men du kan väl leta lite.

I övrigt tycker jag att det mesta sagts här ovan. För frihandskytte så tycker jag dock att det är bäst att skjuta med pipan i rörelse. Annars dippar jag gärna pipan mellan varven. Framförallt i början på säsongen. (Jag är otroligt dålig på att hålla igång skyttet Jan-juni.)

Vad gäller bössor som i sin konstruktion ger stora uppslag/snedvridning. (Läs DS Kombi alt dåliga kolvar etc) Kan det ge stora skillnader i träffläge beroende på om/ hur man håller i förstocken. Kanske bättre att sprida lite under inskjutning än att skjuta hål i hål i skottbänk men ligga helfel vid fristående. (Om jakten nu sker med fristående skytte) Tror den skillnaden är svår att träna bort. (Men jag försöker...)

Rekylen i sig påverkar inte precisionen. Det är bara rädslan för rekylen som påverkar. I en äldre skrift från Norma finns en beskrivning som heter "Den långa sekunden". Där visas att en 30-06 kula når älgen efter 0,3625 sekunder men den utvecklade rekylen kommer först efter 0,4208 sekunder. Det betyder att kulan redan lämnat loppet när rekylen kommer.

I samma tidsålder fick vi lära oss att hagel dödar genom att reta ytliga smärtreceptorer och inte ens behöver tränga in i djuret för att döda.

Älgkalvar skall sparas, bättre att skjuta kon.

Hormoslyr och DDT var bra grejjer.

etc etc.

Kan vara bra att byta ut de gamla skrifterna ibland .

(Men bränn inte de gamla om de är av religiös natur. Kan bli tråkigheter...)

Det du rent generellt ska arbeta efter är att få rekylen att röra sig rakt bakåt, pipan skall inte slå upp eller åt någon sida - rakt bak är det som gäller om den skall röra sig.

Tämligen svårt att realisera med exempelvis en Monte Carlo-stock à la Sako 75. Där SKA pipan slå uppåt.

Tämligen svårt att realisera med exempelvis en Monte Carlo-stock à la Sako 75. Där SKA pipan slå uppåt.

är det generellt att man har en Monte Carlo stock a la Sako 75? isf håller jag med.

är det generellt att man har en Monte Carlo stock a la Sako 75? isf håller jag med.

Det är nog mer generellt att man har en lätt "krokig" stock för ståendeskytte än en spikrak (och obekväm) historia. När det gäller liggandeskytte med benstöd har du dock en poäng.

Skjuter man från bänken, och vill göra bössan rättvisa, så riktar man först in både kropp och skjutstöd i skjutriktningen, och sen likadant med bössan.

Och sen tar man emot smällen lika för varje skott och ser till att bössan kan glida i stöden under rekylen (passa rembygelfästena, t.ex)

Jag vill hålla i framstocken med vänsterhanden, bakom skjutstödet.

Men jag vet att många vill skjuta "KSP" fattning. Men själv tycker jag att det känns hoppigt med klass 1 vapen.

Men inskjutning stående, med hjälp av t.ex det nämnda biltaket och låga sandsäckar, fungerar nästan lika bra som bänken.

Jag använder det till alla typer av brytvapen och till studsare med uppkäftiga kalibrar.

Ok.

jag är inte sämre än att man kan ändra sig. så här ska det tydligen vara.

Det du rent generellt ska arbeta efter är att få rekylen att röra pipan uppåt, pipan skall slå upp men helst inte åt någon sida - rakt upp är det som gäller om den skall röra sig, detta för att stockar generellt sett är mer eller mindre krokiga och då ska de slå upp.

slappna av så är det lättare att repeoducera som andra skrivit.

i övrigt finns alla bra förslagen ovan.

själv kör jag med så raka stockar jag kan, de snabbar upp återhämtningen av ovan givna skäl. mina är bekväma men kräver mer aggressiv skjutställning och mer muskler i armarna.

Det på precisionen oeffektiva tillägget i utrustning är således något som tar bort rekylenergi i sådan omfattning att det som är kvar är hanterbart. vad menar jag - jo, det är enbart ett mentalt stöd för kulan är redan ur pipan då dämpningen påbörjas av broms eller ljuddämpare.

mvh

Kalle

Det var intressant, det har jag inte tänkt på. Men så är det naturligtvis.

I övrigt verkar det vara slappna av, kropp vinkelrät mot målet, kolven mot axelns på samma ställe varje gång, samma fattning varje gång - ja allmän konsekvens vid varje skott som gäller.

Jag har inte alls tänkt på de här aspekterna av skytte förut, annat än vid liggande och på längre håll, men här finns det klart förbättringar att göra.

Men jag förstod inte riktigt - är raka stockar bra för rekylupptagningen men obekväma vid stående skytte?

Men jag förstod inte riktigt - är raka stockar bra för rekylupptagningen men obekväma vid stående skytte?

Jag tycker det iaf. En rak stock gör ju att rekylkraften inte lyfter bössan lika mycket som en "krokig". Men titta på människokroppen: i stående är det ett visst avstånd i höjd mellan ögat och axeln. I liggande är det avståndet i höjdled mycket mindre - därför är en rak stock betydligt mer bekväm i liggande än i stående.

Du har helt annan potential till höjdspridning med en krokig stock än med en rak, och det blir ännu "värre" om bössan är lätt. Min K95:a är ett praktexempel på detta då t.o.m. en 7x57R är ganska "livlig" iom att bössan är lätt. När jag skjuter i bänk med den så är det hyperviktigt att hålla i bössan likadant för varje skott och med samma rekylupptagning, annars sticker skotten i höjdled. Och det blir värre ju mer rekyl patronen ger. En Remington 700 Sendero kamrad för 7x57 skulle inte ge alls samma svårigheter i bänk då den är rakare och tyngre.

I stående tycker jag det är avsevärt mycket bekvämare med en "krokig" stock typ Sako 75. Och krokigheten är egentligen inga problem förrän du kommer upp ganska mycket i rekylkraft. Jag har haft en Sako 75 i 416 Rem Mag och den flög ur vänsternäven vid varje skott i bänk - det är ganska opraktiskt. Men i stående fixar du åtminstone 9,3x62 innan den krokiga stockens egenskaper ger dig fler nackdelar än fördelar. Sako 75 har jag aldrig provat i 375 H&H så där kan jag inte uttala mig.

Detta är min erfarenhet och åsikt och ingen absolut sanning.

För att på intet sätt kritisera Exabit, vilket aldrig är önskvärt, då han bidrar med så mycket bra att veta, så tänkte jag efter på vad jag menar under gårdagen.

Rikard är, personen "vi alla andra skulle vilja vara", dvs inte den som säger att han är rekylokänslig utan verkligen är det!

Det är nog få förunnat, nej det är få förunnat! Jag själv är väldigt petig även om jag inte vill vara det så avskyr min kropp och psyke hårda rekyler. Rikard har gett mig många bra råd. Jag anser dock att jag kan förtydliga mig.

två exempel.

Jag testade en patron i en dubbelstudsare, 416 Rigby tror jag det var, jag tryckte av en gång, spänd som fan och tyckte nog det var det värsta den säsongen jag råkat ut för. Jag vet inte om jag träffade och jag brydde mig nog inte heller för att kolla när jag la grejorna ifrån mig under småfnitter från alla andra hårdingar.

Förra året så skulle jag återuppleva en patron jag haft själv, 45/70 och testade Blyströms på forumets Ruger-etta. Till verkligheten hör att jag skjutit 2000 6,5x55 med tung bössa för bana det året och gjorde som jag brukar. la upp bössan, en rak trevlig liten grej och tryckte av, avslappnat och fint. skottet tog mitt i femman på älgen helt klart!

vad hände i övrigt?

Jo, rekylen drev bössan rakt bakåt då jag var avslappnad och fin i kroppen (som vanligt) och gled således av axeln ned i armhålan för att sedan resa sig en aning och slå dioptern/pistolgreppets hals i ansiktet/munnen på mig. Förnedrad och förbannad så har jag svurit att aldrig skjuta sådana dumheter mer.

Eftersom jag själv har problemet med rekyl och är fysiker på arbetstid är detta ett rent nöje att tänka på och förbättra.

Det jag har empiriskt (erfarenhetsmässigt) kunnat nå som slutsats är att det går inte att skjuta riktigt bra utan ställbar bakkappa.

Ställbart kindstöd är också nödvändigt av följande skäl.

När man står upp så är det viktigt att axlarna faller ned och slappnar av i möjligaste mån. då faller raka och krokiga kolvar ifrån både siktlinje och kindkontakt. Detta är väldigt viktiga saker för att kunna träffa rätt men nu skall vi inte glömma att det är rekylen vi pratar om. att hjälpa sig själv med krokig stock för att få bättre ställning är kontraproduktivt rent precisionsmässigt map på rekyltagning. Om man eftersträvar en så rak kolv som möjligt och kompenserar med bakkappa och kindstöd + lite högre ringar, så kommer rekylen bli bekvämare. Jag tänker mig att det skall se ut som ett slutstycke på en halv-autobössa i rörelse - rakt bak och thats it!

Axeln är noden för vridmomentet i händelsen. det är runt din axel bössan kommer vrida sig om rekylen inte kan färdas rakt bak. en bananformad stock gör att kontaktpunkten ligger under loppets riktning och då kommer kraften att driva bössan uppåt. om stocken är rakt tvingar du kraften rakt in i axeln och din avslappnade kropp tar emot energin. En mänsklig torso är bra på att ta emot energi på detta sätt och absorbera den. då överförs energin rakt in i din kropp och då blir bössan "ett med dig" och kraften/energin skall divideras med hela vikten/massan istället för att vi pratar om vapnets massa som är väldigt mycket mindre. med detta sagt kan man lugnt vara bekväm med tanken att det är skitsvårt att hysta iväg 40 kilo och speciellt få upp dessa i fart. men 3 kilo bössa går fortfarande bra att skaka runt rejält!

Så, försök att överföra rekylenergin på bästa sätt, dvs rakaste vägen från patronläget, in i axeln så hinner kulan längre i loppet innan pipans centralaxel börjar ändra riktning. då har man gjort vad man kan i hanteringen av rekylen för precisionens bästa.

Jag har provskjutit en 375 HH Sako 75, typ 30 skott. inget för mig. denna var dock portad vilket hjälpte till bra! vid test av en oportad slutade jag innan skott 3. Sedan är vi alla olika.

Om man kompilerar vad alla skrivit till en handling kommer du nog ganska långt.

För att på intet sätt kritisera Exabit, vilket aldrig är önskvärt, då han bidrar med så mycket bra att veta, så tänkte jag efter på vad jag menar under gårdagen.

Rikard är, personen "vi alla andra skulle vilja vara", dvs inte den som säger att han är rekylokänslig utan verkligen är det!

Det är nog få förunnat, nej det är få förunnat! Jag själv är väldigt petig även om jag inte vill vara det så avskyr min kropp och psyke hårda rekyler. Rikard har gett mig många bra råd. Jag anser dock att jag kan förtydliga mig.

två exempel.

Jag testade en patron i en dubbelstudsare, 416 Rigby tror jag det var, jag tryckte av en gång, spänd som fan och tyckte nog det var det värsta den säsongen jag råkat ut för. Jag vet inte om jag träffade och jag brydde mig nog inte heller för att kolla när jag la grejorna ifrån mig under småfnitter från alla andra hårdingar.

Förra året så skulle jag återuppleva en patron jag haft själv, 45/70 och testade Blyströms på forumets Ruger-etta. Till verkligheten hör att jag skjutit 2000 6,5x55 med tung bössa för bana det året och gjorde som jag brukar. la upp bössan, en rak trevlig liten grej och tryckte av, avslappnat och fint. skottet tog mitt i femman på älgen helt klart!

vad hände i övrigt?

Jo, rekylen drev bössan rakt bakåt då jag var avslappnad och fin i kroppen (som vanligt) och gled således av axeln ned i armhålan för att sedan resa sig en aning och slå dioptern/pistolgreppets hals i ansiktet/munnen på mig. Förnedrad och förbannad så har jag svurit att aldrig skjuta sådana dumheter mer.

Eftersom jag själv har problemet med rekyl och är fysiker på arbetstid är detta ett rent nöje att tänka på och förbättra.

Det jag har empiriskt (erfarenhetsmässigt) kunnat nå som slutsats är att det går inte att skjuta riktigt bra utan ställbar bakkappa.

Ställbart kindstöd är också nödvändigt av följande skäl.

När man står upp så är det viktigt att axlarna faller ned och slappnar av i möjligaste mån. då faller raka och krokiga kolvar ifrån både siktlinje och kindkontakt. Detta är väldigt viktiga saker för att kunna träffa rätt men nu skall vi inte glömma att det är rekylen vi pratar om. att hjälpa sig själv med krokig stock för att få bättre ställning är kontraproduktivt rent precisionsmässigt map på rekyltagning. Om man eftersträvar en så rak kolv som möjligt och kompenserar med bakkappa och kindstöd + lite högre ringar, så kommer rekylen bli bekvämare. Jag tänker mig att det skall se ut som ett slutstycke på en halv-autobössa i rörelse - rakt bak och thats it!

Axeln är noden för vridmomentet i händelsen. det är runt din axel bössan kommer vrida sig om rekylen inte kan färdas rakt bak. en bananformad stock gör att kontaktpunkten ligger under loppets riktning och då kommer kraften att driva bössan uppåt. om stocken är rakt tvingar du kraften rakt in i axeln och din avslappnade kropp tar emot energin. En mänsklig torso är bra på att ta emot energi på detta sätt och absorbera den. då överförs energin rakt in i din kropp och då blir bössan "ett med dig" och kraften/energin skall divideras med hela vikten/massan istället för att vi pratar om vapnets massa som är väldigt mycket mindre. med detta sagt kan man lugnt vara bekväm med tanken att det är skitsvårt att hysta iväg 40 kilo och speciellt få upp dessa i fart. men 3 kilo bössa går fortfarande bra att skaka runt rejält!

Så, försök att överföra rekylenergin på bästa sätt, dvs rakaste vägen från patronläget, in i axeln så hinner kulan längre i loppet innan pipans centralaxel börjar ändra riktning. då har man gjort vad man kan i hanteringen av rekylen för precisionens bästa.

Jag har provskjutit en 375 HH Sako 75, typ 30 skott. inget för mig. denna var dock portad vilket hjälpte till bra! vid test av en oportad slutade jag innan skott 3. Sedan är vi alla olika.

Om man kompilerar vad alla skrivit till en handling kommer du nog ganska långt.

Nu vet jag inte om jag missförstår men rekylen kommer öka om du sänker bakkappan så du kan slappna av i axlarna. Detta gör jag och många andra när vi skjuter stående i banskjutning och rekylen har då mer uppslag. Dock är det ju viktigt att vara avslappnad så att rekylens uppslag ökar får man ta.

Tråkigt med din upplevelse med Ruger 1:an.

Och lite förvånande, för personligen tycker jag att det är en av de trevligare bössorna att skjuta grovt med,

Rak och fin kolv, möjligen aningen tunt pistolgrepp.

Men det gäller att skjuta den "aggressivt", bakkappan rejält mot axeln och upp med armbågarna.

(Jag menar inte nu att du gjorde fel, men du förstår säkert...)

Tråkigt med din upplevelse med Ruger 1:an.

Och lite förvånande, för personligen tycker jag att det är en av de trevligare bössorna att skjuta grovt med,

Rak och fin kolv, möjligen aningen tunt pistolgrepp.

Men det gäller att skjuta den "aggressivt", bakkappan rejält mot axeln och upp med armbågarna.

(Jag menar inte nu att du gjorde fel, men du förstår säkert...)

Jo jag vet vad jag gjorde för fel, och du har helt rätt. Man måste hålla emotoch hålla i.

Nu vet jag inte om jag missförstår men rekylen kommer öka om du sänker bakkappan så du kan slappna av i axlarna. Detta gör jag och många andra när vi skjuter stående i banskjutning och rekylen har då mer uppslag. Dock är det ju viktigt att vara avslappnad så att rekylens uppslag ökar får man ta.

Tänk så här, med fantasi!

om du sänker axlarna så kommer kolven ned och siktlinje likadant. det går att hjälpligt kompensera med högre ringar och högre kindstöd. Rent praktiskt kommer man inte lyckas och då behövs en justerbar bakkappa. Men inte bara i höjdled. tänk dig att man även kan ändra pitch på bakkappan så att den får en annan vinkel vilket kan bidra med att få in kraften rakare i axeln.

Sen är det givetvis så att det inte går att få till helt hundra, det bör sägas men man kan justera så gott man kan och det är ett sätt att småfuska. det gör att man kan komma bra mycket längre än med standard.

Liggande är lite samma tänk men där finns andra här inne med mycket mer kunskaper så där får jag be ngn annan redogöra för tänket.

Jag inser att alla inte tänker sig vardagen i vektorer och heller inte sitt skytte. själv så gör jag nog många gånger det.

Tänk så här, med fantasi!

om du sänker axlarna så kommer kolven ned och siktlinje likadant. det går att hjälpligt kompensera med högre ringar och högre kindstöd. Rent praktiskt kommer man inte lyckas och då behövs en justerbar bakkappa. Men inte bara i höjdled. tänk dig att man även kan ändra pitch på bakkappan så att den får en annan vinkel vilket kan bidra med att få in kraften rakare i axeln.

Sen är det givetvis så att det inte går att få till helt hundra, det bör sägas men man kan justera så gott man kan och det är ett sätt att småfuska. det gör att man kan komma bra mycket längre än med standard.

Liggande är lite samma tänk men där finns andra här inne med mycket mer kunskaper så där får jag be ngn annan redogöra för tänket.

Jag inser att alla inte tänker sig vardagen i vektorer och heller inte sitt skytte. själv så gör jag nog många gånger det.

Ja nu är jag mer praktiskt lagd men så länge du sänker bakkappan får du mer uppslag så är det bara. Vet inte om jag förstår rätt när du menar pitch men det blir ju ungefär samma som att skjuta med en bössa som har kolv med bayersk backe så som jag tror att du menar.

Jag tänker rätt mycket på mitt skytte men jag provar det även praktiskt ca 8 timmar i veckan och mer blir det nu när jag köpt en SCATT simulator.

Ja nu är jag mer praktiskt lagd men så länge du sänker bakkappan får du mer uppslag så är det bara. Vet inte om jag förstår rätt när du menar pitch men det blir ju ungefär samma som att skjuta med en bössa som har kolv med bayersk backe så som jag tror att du menar.

Jag tänker rätt mycket på mitt skytte men jag provar det även praktiskt ca 8 timmar i veckan och mer blir det nu när jag köpt en SCATT simulator.

Vad jag tänkte på var vinkel på bakkappan. Kolven är fortfarande så rak som möjligt.

Vad jag tänkte på var vinkel på bakkappan. Kolven är fortfarande så rak som möjligt.

Jo men effekten blir enligt mig densamma som att bara sänka bakkappan eller kanske sämre. Det är enligt mig bäst att sträva efter så lite förskjutningar och lutningar som möjligt.

Jag tror inte kraften känner av om det är bakkappan enbart som lutar eller om det är slutet på kolven som går ner och vinklar bakkappan.

Om du tittar på bilderna på denna sida är det så du menar?

http://www.targettalk.org/viewtopic.php?t=33039

För rekylupptagning är det nog inte relevant annat än att man för kontakt på större del av bakkappan. Det vill säga den passar bättre mot armen. Av anledning till bättre rekylupptagning så är det vissa som har armen väldigt högt så man slipper sänka bakkappan så mycket, men då blir det mer svårbemästrat med muskelspänningar.

Jag tror att det optimala är att sänka bakkappan så axeln kan vara helt avslappnad och anpassa utformningen på bakkappan så man har kontakt på så stor yta som möjligt. Dock ska huvudkontakten ligga på den raka delen av bakkappan som oftast är i mitten för annars kanske man tar upp mest rekyl på den övre flärpen t ex. Kindstöd och ringarnas höjd justerar man för en avslappnad position för huvud och nacke.