Jag är skjut ledare för ett gäng jägarexamens elever.

Årets kull skjuter dom flesta väldigt bra, många kommer klara provet på duvorna utan några större problem.

Nu till sak, jag har ett få tal elever som blir väldigt nervösa.

Det yttrar sig i skakningar, stress och tal "stamning"

Hur lugnar man en sådan person?

Dom är helt coola när dom inte står på skjut plattan, men när dom börjar gå fram kommer det.

Har provat prata lugnt med dom och hålla nere stressen genom att vissa olika saker mellan varje skott.

Men dom skakar som ett asp löv.

Det finns väl inga mirakel kurer för detta, vet ju själv hur jag var när provet skulle göras.

Känner såväl igen det där sen den grupp jag gick med då jag tog jägarexamen skulle skjuta upp! Några var hur duktiga som helst på att smula duvorna, men så fort dagen D närmade sig var det som allt rann ur dem och nerverna tog över. Svårt att prata bort, men förklara att det inte är någon tävling och att de ifall de skulle misslyckas får skjuta om provet men vid ett senare tillfälle.

Något som ytterligare kan avhjälpa stressen och nervositeten kan vara att endast den som ska skjuta får finnas på skjutstationen, har man inte publik kan man påverkas mindre och till viss del försvinner tävlingsmomentet. Kommer ihåg att folk glatt berättade att de inte missat något vilket fick andra att bli oroliga då också ville prestera bra, den lilla extra pressen kan räcka för att man misslyckas.

Kan du lätt skilja de som blir nervösa ur gruppen, lägg lite mer tid på dem innan det blir deras tur. Inled med att berätta hur det går till, förklara vad som ska göras, försök därefter tala om något helt annat för att få dem på andra tankar.

Märkligt nog upplevde jag mest tävlingsinstinkter då det skulle skjutas upp med hagel, på älgprovet var det helt annorlunda men det tror jag berodde på att där kunde inte övriga i gruppen se hur den som sköt presterade. Alla fick snällt vänta tills vederbörande själv avslöjade sitt resultat...

Minns min egen uppskjutning på älgprovet, dagen innan uppskjutningen var jag på klubben och övade och sköt godkänt efter en övningsserie. Under provet sköt jag bort mig fullständigt varpå jag fick skjuta om vid ett senare tillfälle. Den mentala biten påverkar mer än man tror och är samtidigt väldigt svår att koppla bort.

Önskar dig lycka till med dina elever, och hoppas du får se många lyckliga ansikten då det beger sig

Jag är skjut ledare för ett gäng jägarexamens elever.

Årets kull skjuter dom flesta väldigt bra, många kommer klara provet på duvorna utan några större problem.

Nu till sak, jag har ett få tal elever som blir väldigt nervösa.

Det yttrar sig i skakningar, stress och tal "stamning"

Hur lugnar man en sådan person?

Dom är helt coola när dom inte står på skjut plattan, men när dom börjar gå fram kommer det.

Har provat prata lugnt med dom och hålla nere stressen genom att vissa olika saker mellan varje skott.

Men dom skakar som ett asp löv.

Det finns väl inga mirakel kurer för detta, vet ju själv hur jag var när provet skulle göras.

Brukar inte skyttar ta sig ett glas öl innan för att lugna nerverna lite?

Jag har hört talats om det i samband med någon tävling. Jag tror att det var ett OS där dom får ta ett glas tror jag att det var.

Senast igår erbjöd jag mig att följa med en kille till banan som jag tycker har problem med nervositeten.

Men han avböjde konstigt nog.

En tjej som skött under veckan fick jag stå och prata med i 5 min under skjutningen innan hon kom någorlunda till ro.

Dom finner sig väl tillrätta till slut, men det är synd att dåligt skytte ska förstöras av stress när det inte behövs stressas.

Får dra fram dunken innan dom ska skjuta

Får dra fram dunken innan dom ska skjuta

Ja, du får väl göra det så får du se om det hjälper!

Sprit och skytte hör inte ihop!

Nervositeten är en naturlig reaktion. Det är egentligen en reaktion som kan ha många orsaker. Tävlingsmomentet / prestationsångest är en, en annan är att faktiskt hantera vapen. Det finns många människor som under lång tid enbart har hört att vapen för man krig med och att då handha ett själv kan ge nervösa reaktioner. Själva upplevelsen att hantera ett "farligt vapen" kan också ge reaktioner, rädslan att göra någon annan illa. När momentet görs om och om igen brukar stressen ge med sig och personerna blir lugnare. Hur lång tid detta tar är olika för alla och är till stor del beroende på vilken handledning man får under den första tiden, bra och lugn hjälp - kortare tid.

Jämför att stå framför en folkmassa och prata. Första gången känns nog lite nervöst för de flesta. Gör man det mycket kan det bli en vana och man får inte samma stressymptom.

<p>Persoligen tror jag att det är för lite skytte. Idag hinner man inte börja övningsskjuta förrän det är dags att skjuta upp(vansinne, enligt mig) alla har inte en bakgrund i en jägarfamilj, med jakt sedan barnsben, även dessa kan känna stress över att tillhöra en jägarfamilj(måste klara skytteprovet, just av den anledningen)...

Jag tillhör själv en icke jagade familj( det svart fåret ) Jag hade själv uppskattat en egen kvalitetstid(givetvis under kontroll) med att bara få lära känna och få%2

Senast igår erbjöd jag mig att följa med en kille till banan som jag tycker har problem med nervositeten.

Men han avböjde konstigt nog.

En tjej som skött under veckan fick jag stå och prata med i 5 min under skjutningen innan hon kom någorlunda till ro.

Dom finner sig väl tillrätta till slut, men det är synd att dåligt skytte ska förstöras av stress när det inte behövs stressas.

Brukar ha 2-3 nervösa skyttar i varje grupp. När det gäller hagel o duvor så brukar jag säga att dom inte får lyfta bössan förens dom ser duvan helt. Brukar fungera för det mesta och det blir inget fjäderskytte ( lyfter bössan o skjuter så snart man hör fjädern från kastarn).

Men som någon sagt innan så kan banan ställa till mycket. Har en vän som varken kan skjuta hagel eller kula på banan, men som presterar fullträffar i skogen.

Jag brukade säga till eleverna att närvara på skjutbanan .

Plocka nån tomhylsa och slänga i sopsäcken. Snacka lite.

Absolut inget skytte första gången dom är på en skjutbana.

Nästa gång så känner dom sig så pass avslappnade att dom kan lossa några enstaka skott

Tredja gången så kan dom kanske lossa ett 15 tal skott.

Snacka och skämta naturligt med eleverna för börjar göra det onaturligt så känner eleverna det på sig och då blir det ännu mera stressade och nervösa

Brukar ha 2-3 nervösa skyttar i varje grupp. När det gäller hagel o duvor så brukar jag säga att dom inte får lyfta bössan förens dom ser duvan helt. Brukar fungera för det mesta och det blir inget fjäderskytte ( lyfter bössan o skjuter så snart man hör fjädern från kastarn).

Men som någon sagt innan så kan banan ställa till mycket. Har en vän som varken kan skjuta hagel eller kula på banan, men som presterar fullträffar i skogen.

jag känner även sådana jag som icke kan på banan..men som alltid har att visa på fågelparaden=)

Min examenslärare tog med oss upp till banan en random dag för att vi skulle *övningsskjuta* Och som vanligt gick det bra för alla och vi tänkte väll att det inte gör något med en bom då och då, eftersom det bara är vanligt övningsskytte.

När alla hade skjutit klart och vi skulle åka hem så sa han säger han Grattis!! Nu har alla klarat uppskjutningen

++ för den skjutledaren!!

När jag gjorde skjutprovet så var det inte som ett prov, utan man fick skjuta en serie och sen ställa sig i kön igen.

Under tiden man sköt så hjälpte dom oss och gav oss fortlöpande tips osv.

När man klarat några serier i rad så var man helt plötsligt godkänd på provet.

Detta tillvägagångssätt tycker jag var väldigt bra då man aldrig fick känslan av att det var ett prov, därav blev iaf jag aldrig nervös.

Vi var ett gäng på ca 20 elever med 4-5 instruktörer. hela skjutprovet tog för mig tre kvällar och var väldigt trevligt med mycket skratt och vänlighet.

/Cris - som bara har positiva minnen från den skjutbanan

När dom gör provet hos oss så går dom ensamna runt på alla stationer.

Men det optimala vore ju bollnäsviktors lärare, kunnde man göra så vore det ju toppen.

Det gäller ju att få dom känna sig ett med vapnet utan dom ska behöva prestera

Min provhandledare gjorde så också att vi bara skulle skjuta för övnings skull. Då gick man fram utan någon press på att prestera och när man skjutit färdigt så sa han bara: Grattis, du har klarat provet! Då blev man glad:-)

Så det är bara att "lura" eleverna till framgång!

// Tommy

Vi har speciela prov ledare, och dom är aldrig med under träningen.

Den enda relation eleverna får är med oss skjutledare.

Kan väl tillägga det att jag fick 6st lerduvor på mig att skjuta av dessa skulle 4träffas..vänsterskytt som jag var och med höger bössa i näven så blev det endast 3träffar..efter lite övervägande så hade ledaren släppt iväg några av duvorna lite väl sent..så efter 5extra duvor så var man klar..vill dock säga det att dom som har vänsterpangare och om dom vet om att det finns elever som har detta sk.handikapp..kan vara snälla o låna ut bössan ..vem vet nu kanske alla klubbar har, vänster bössor inköpta?

Nåja kulprovet det ska vi inte tala om..

När jag tog jägarexamen så fick man intyg vid skjutbanan som man kunde visa upp för provledaren o blev där godkänd. Kul med gubbarna som satt en lapp i handen på en när man hade skjutit klart o sa: visa den här för din provledare. Klart o betalt!

Synd att det inte går att göra så idag. Alla som var utbildade instruktörer fick godkänna en skytt och detta vilken dag som helst på banan.

Persoligen tror jag att det är för lite skytte. Idag hinner man inte börja övningsskjuta förrän det är dags att skjuta upp(vansinne, enligt mig) alla har inte en bakgrund i en jägarfamilj, med jakt sedan barnsben, även dessa kan känna stress över att tillhöra en jägarfamilj(måste klara skytteprovet, just av den anledningen)...

Jag tillhör själv en icke jagade familj( det svart fåret ) Jag hade själv uppskattat en egen kvalitetstid(givetvis under kontroll) med att bara få lära känna och få%2

Hm, vad har hänt här???

Brukar ha 2-3 nervösa skyttar i varje grupp. När det gäller hagel o duvor så brukar jag säga att dom inte får lyfta bössan förens dom ser duvan helt. Brukar fungera för det mesta och det blir inget fjäderskytte ( lyfter bössan o skjuter så snart man hör fjädern från kastarn).

Men som någon sagt innan så kan banan ställa till mycket. Har en vän som varken kan skjuta hagel eller kula på banan, men som presterar fullträffar i skogen.

Ramklo- med all respekt, det där är skitsnack, ingen är bra i skogen på att skjuta om de inte är det på banan.

Man kan vara en duktig jägare och omdömesgill men det är helt andra saker, därtill kan man ha en fantastisk stor del matjord i fickorna.

Men oavsett det, ingen blir bra på att skjuta enkom för att det är på jakt jmfrt med att det är övning som gäller.

Ett påstående av ovanstående slag står i direkt strid med allt vad psykologi, tävlings/prestations orienterad samt även med allt som är fysiologiskt om motsvarande.

Visst är ovanstående OT men det är likväl det som är sant och i tangenten relevant då det i tråden frågas om hur man gör för att ta bort "nerverna" ur skyttet.

-Många förslag ovan om tillvänjning och en acceptans av handhavandet av vapen och vistelse kring skjutbanor är bra,

Mitt ringa förslag är att man gör om uppskjutningen till att avse godtyckligt antal duvor på en sporting bana, att man skall ha skjutit säg 300 skott på sporting bana,

samt att man klarar 50% på frånduvor vid ett givet tillfälle.

Samma sak med älgen, alla kan vingla in tre godkända serier, det är 12 skott det, så säg att man skall ha skjutit 100 skott eller i varje fall 50 skott klass 1 och

100 skott 22LR samt godkänt,

Kraven är för låga helt enkelt idag och de gör ingen någon nytta.

/Christian

Ramklo- med all respekt, det där är skitsnack, ingen är bra i skogen på att skjuta om de inte är det på banan.

Man kan vara en duktig jägare och omdömesgill men det är helt andra saker, därtill kan man ha en fantastisk stor del matjord i fickorna.

Men oavsett det, ingen blir bra på att skjuta enkom för att det är på jakt jmfrt med att det är övning som gäller.

Ett påstående av ovanstående slag står i direkt strid med allt vad psykologi, tävlings/prestations orienterad samt även med allt som är fysiologiskt om motsvarande.

Visst är ovanstående OT men det är likväl det som är sant och i tangenten relevant då det i tråden frågas om hur man gör för att ta bort "nerverna" ur skyttet.

-Många förslag ovan om tillvänjning och en acceptans av handhavandet av vapen och vistelse kring skjutbanor är bra,

Mitt ringa förslag är att man gör om uppskjutningen till att avse godtyckligt antal duvor på en sporting bana, att man skall ha skjutit säg 300 skott på sporting bana,

samt att man klarar 50% på frånduvor vid ett givet tillfälle.

Samma sak med älgen, alla kan vingla in tre godkända serier, det är 12 skott det, så säg att man skall ha skjutit 100 skott eller i varje fall 50 skott klass 1 och

100 skott 22LR samt godkänt,

Kraven är för låga helt enkelt idag och de gör ingen någon nytta.

/Christian

Sorry Christian, menade absolut inte att man ska öva mindre för att man inte presterar bra på banan, tvärtom så ska man öva mer. Borde ha valt mina ord bättre. Min vän är en duktig skytt och kan hantera sitt vapen väl när han inte har åskådare eller skjutbaneledare runt omkring sig. Han får tävlingsnerver o darrar som ett asplöv. Är vi däremot själva så skjuter han bra. Vi är i samma jaktlag o skulle aldrig släppa ut någon i laget som inte kan prestera godkända skott mot måltavlor än mindre vilt.

Tja,

det är ingen fara, jag var bara lite lagom morgon morsk när jag skrev det där,

med ditt klargörande har jag inga som helst problem med att skriva under på det där du förmedlar.

Det finns dem som helt enkelt inte klarar av för mycket åskådare i vissa lägen, vilket är helt förståligt.

/Christian

Det jag lärt mig från tävlingssituationer i skytte är att nerverna finns där lika mycket nu som första gången. De påverkar likadant med darrningar, hög puls m.m. Skillnaden är att jag blir bättre och bättre på att ta skotten som jag tränar trots detta.

Det är enda skillnaden jag märkt faktiskt, i början kunde man kasta skotten bara för att man inte orkade göra rätt pga nerverna. Jag skakar som sagt lika mycket nu men självförtroendet finns och jag vet att skottet blir bra bara jag gör som när jag tränar.

Ibland blir man riktigt taggad av detta i finaler och synen upplevs som bättre och timingen blir helt enorm så trots att man ser pulsslagen i t ex liggande så tar det riktigt bra eftersom man klarar av att tima skotten mellan slagen.

De världscupsfinaler jag sett på nätet verkar visa på samma sak, man kan se på de flesta där att pulsen slår och händerna darrar lite.