Hej! är ny på forumet och ganska ny som jägare också.

jag har det senaste året blivit väldigt sugen på att skaffa en stående fågelhund. Men mina jaktmarker ligger i Norra dalarna och det finns varg i området. så jag undrar om det är någon bra ide med en stående hund på sådana marker?

Jag har tidigare jagat med drivande hundar, men det är inte aktuellt längre. Så jag har inte direkt någon erfarenhet av hur stort sök en stående hund har. ska man jaga i vargområde så vill man ju hela tiden ha hunden så pass nära att man kan ta sig fram och ingripa tillräckligt snabbt.

så, tror ni att det finns möjlighet att jaga hyffsat riskfritt med stående fågelhund i vargområde? och vilka är era erfarenheter av skogsfågeljakt med stående hund, är det möjligt att förhindra vargangrepp på hunden vid skogsfågel jakt med stående hund?

/Johan

Den ska ju hålla sig inom synhåll för dig så det ska inte vara några problem att ingripa om du jagar med den som stående. Har jagat lite skogsfågel med stående och det funkar väl, det är ju en skog som ofta är i vägen då man ska skjuta men hunden står och fåglarna trycker.

Tror inte heller att det är stora risker. Om du inte har en storgångare som du jagar in på fjället för då kommer den att gå ganska stort (och riskfyllt) i skogen. Vorstehrn är inte alls så stort i söket som pointrar eller settrar. Har bara hört om en stående som blivit vargtagen och det var Fredrik Åleruds setter för många år sedan.

Den ska ju hålla sig inom synhåll för dig så det ska inte vara några problem att ingripa om du jagar med den som stående. Har jagat lite skogsfågel med stående och det funkar väl, det är ju en skog som ofta är i vägen då man ska skjuta men hunden står och fåglarna trycker.

Har och har haft vorsteh i många år för fågeljakt både på fjäll och i skog.

Har nu fått ge upp skogsjakten p.gr.a. Nornreviret i södra Dalarna för mina hundar har aldrig konstant jagat inom synhåll och det är knappast heller önskvärt.

Då kanske ett bättre alternativ är en stötande hund som alltid skall jaga inom hagelhåll.

Bästa hälsningar

Mina vorsthrar har sök uppåt 2-300 m å ena brukar ju driva iväg älgar å dyl titt som tätt å då blir det genast mkt längre. Så kanske spaniel är melodin ii vargrevir

Kommer inte på fråga att släppa min vorsther i vargmarker,sedan många år jagat i norra värmland,det har jag gett upp,håller mig till södra o norra delarna av landet.

Satans påhitt med dessa jävla djurparksförsök!

Jag har också funderat på spaniel, men intresset är ju störst för de stående hundarna. Vilka möjligheter har man som förare att genom träning och dressyr kontrollera sökets storlek?

Ta kontakt med Mellansvenska Vorstehklubben, där finns jägare med lång erfarenhet av att jaga med stående i vargrevir. Hur kul är det att jaga i norra Dalarna med spaniel, någon som testat, och hur ofta kommer man till skott...?

Jag har eng. setter och har enbart jagat i skogen med denna och dom två tidigare. Dom 2 tidigare har jag fått söka efter i skogen. Dom slog väl runt 3-400 m åt varje håll och jag kunde få söka runt 5- min innan jag hittade någon av dom. Den som jag har nu slår 100-150 m och håller sig helt inom synhåll mig så det är en önskehund för mig som enbart jagar i skogen.

Klart du ska skaffa dig en stående måste vara en av de minst riskfyllda jaktformer du kan företa dig i vargland förutom grytjakt.

Hur stort en hund ska gå i skogen har vi nog många olika åsikter om, men ser man till vad domarna vill ha inom provverksamheten så ska den gå nästintill inom synhåll för jämnan. Om vi nu pratar vorsteh. Har du slag på 100m så tar med dig 200m mark, rätt mkt ändå.

Finns vorstehrar som går mkt större än så men det är ofta en träning/dressyrsak, kan man lära en spaniel gå under pipan bör du nog kunna få till en hund hålla sig inom 100m..

Vill man sejfa så finns det några raser med medfödd mindre aktionsradie, spinone och bracco m.fl.

Jag har väldigt lite erfarenhet av Fågeljakt men jag resonerar så att om jag slutar släppa min hund så vinner vargen och EU, WWF och många politiker får som dom vill och ja tänker inte låta nån av dom vinna!!

Dock fanns det ingen varg här när ja skaffade hund men hade det gjort det hade ja mest troligt inte köpt nån hund häller.

Men nu har ja en suverän jakthund tycker jag själv ialla fall och hur bra mår hon av att inte jaga när hon har den jaktlusten hon har??

Så ja tänker inte sluta jaga med henne men ja kan säga att man har en stor sten i magen varje gång man släpper särskilt om det inte är snö så man kan spåra av området förre jakten.

Men man får göra vad man kan för att förebygga risken och försvara hunden så gott man kan.

Det ja vill ha fram är tänk verkligen igenom om du är beredd att ta risken att släppa fast att det finns en risk att det blir kritiskt i skogen. för att köper du en jakthund som förhoppningsvis har en stor jaktlust mår inte häller bra psykist av att inte få jaga.

MVH Dennis

Jag köpte en vorsteh istället för en drivande hund eftersom det börjat springa vargar över marken då och då. Jag tror som strävhår att storleken på söket går att träna ner. Med en hund som håller sig inom 100m och en astro tror å hoppas jag att risken för ett angrepp är ganska liten och chansen att hunden klarar sig är stor. Jag försöker att få min att låta bli klövvilt då jag hört att skallet kan dra in vissa vargar. Sen är det väl en risk varje gång man släpper en jakthund.

För övrigt är jakt över stående fågelhund roligt nå så in i h..........

Johan

Köp dig en vorsteh och träna in ett begränsat sök på ca 100 meter. Inte alls särskilt svårt. Annars finns ju spaniel och även om dessa hundar är vanligast vid fältfågeljakt så ska de inte föraktas vid skogsfågeljakt. Särskilt inte under den tidiga hösten. Förjäkla roligt faktiskt.

Har en i laget som jagar med spaniel.

Jagar själv med Vorsterh i vargrevir (Riala, kloten, skulltuna och hedbyn) som jag uppmuntrat att gå efter klöv och rovvilt han är sällan mer än 400 m ifrån mig, under söket är han sällan mer än 200 m ifrån mig så om man anstränger sig borde det inte vara några problem att få ner söket till 100 m.

verkar ju kunna funka med stående hund alltså, det var roligt att se! jag har kikat mest på breton samt kleiner münsterländer mest eftersom dom är lite mindre. men även en av dom borde väl gå att träna till ett begränsat sök?

Munstern är ju egentligen en alroundhund. Och i mina ögon mer så än man låtit vorsterh vara även om de har liknande bakgrund. Tror du skall vara noga med linjerna. Du behöver ju inte välja en ur linjer med mycket blandjakt. Och då är ju frågan varför du inte skall gå hela vägen till en Britt? Tror inte de mest erfarna hundägarna har problem att forma de här hundarna. Men om du inte tillhör dem kanske du skall välja den enklare vägen.

Hej!

Vart i norra dalarna jagar du isf då?

Jagar själv med en pointer i dalarna främst runt älvdalen uppmot särna och även lite upp mot ulvsjön, kräckelbäcken.

Min går ungefär 150-200m ut på sök runt 300m om det är medvind.

Men nog fan är man nervös som sagt varje gång man släpper hunden. försvunnit väldigt mycket av glädjen i det och man har som sagt en stor klump i magen varje gång.

Men visst känns det som om det borde vara den minst utsatta typen av jakt för att klara sig men man kan ju aldrig lova något.

Och som sagt så vill man inte gärna ta ifrån hunden något som den verkligen älskar att göra.

Hej!

Jag har jagat ca 8 år i norra Dalarna, mestadels runt Älvho och västerut på besparingen, Hansjö och Slättberg med stående. Vi är ett gäng som har lite blandad kompott av hundar, mestadels settrar men jag har en münster, och vorsteh har också funnits med. Av de hundar vi haft har vorstehn gått närmast föraren. Min münster går långt, ca 4-500 m men

jag vet att det inte är några som helst problem att få henne att gå närmare om jag vill. Den mest extrema hund vi haft var en Irändsk setter som gick drygt kilometern bort - var ett helvete att hitta ibland....

Varg fanns i höstas i området, kändes ju inte riktigt bra, men lite hårdare tyglar på hundarna gav i alla fall känslan av mer kontroll. Men man har det ju i bakhuvudet hela tiden.

Om man ser till statistiken verkar ju stående hundar klara sig betydligt bättre än de drivande, så om du vill ha en stående - slå till! Det är en väldigt spännande och svår jakt, skogsfågeljakten över stående hund, men när det fungerar slår den det mesta!

En sak bara: jaga in din hund på fält (åk söderut till någon med bra träningsmarker) där du SER vad hunden gör och kan korrigera i tid.....

/s

jag jagar på våmhus skogen. mest på södra delen, men även uppe på norra delarna ibland.

eftersom det skulle bli min första stående hund så vore det väl bäst med en som inte är alltför svår dresserad. då kanske münster är fel val?

Är som sagt mest sugen på breton, så ska väl ta och kontakta bretonklubben och höra efter lite mer om de hundarna.

Ja det verkar ju komma lite varg där runt har jag hört.

jagar ju på bonäs så då är vi ju nästan grannar hehe

Ska inte säga något om breton bara varit i kontakt med en och han sprang då bara upp fågel hela tiden. Men kollar man upp linjerna bra så är det nog inga problem.

Bretonen är som en liten pointer alltså normalt rätt så stora i söket, kolla utifall linjer efter duktiga skogshundar.

Finns en bunt av lyckliga bretonägare är på forat!

det våras för fågeljakten,nu när skitstövlarna i Stockholm kan tänka sig att endast ha 180 varg i landet,jävlar va varg det ska skjutas!

Det verkar enkelt för många att jaga i vargrevir bara hunden inte går ut mer än 100 m.

Skulle själv aldrig komma på tanken att släppa min jaktkamrat i vargmarker. Men det är endast en dressyrsak hur långt hunden får gå från föraren.

Hunden lär sig enkelt att t.ax 5 m är max. Nej frågan är vad som jaktligt är önskvärt. 100 meter åt vardera sidan, en sträcka på 200 m och hunden går kanske 30 -50 m

framför dig och normalt kuperad terräng med skog, du ser inte mycket av den, och när den är 80 meter ut hittar den en tjäderlöpa rakt ut.

Tyvärr anser jag att löshundsjakten är omöjlig i vargmarker.

Dessutom kräver en stående fågelhund väldigt mycket dressyr och träning vilket ger starka band till "jaktkamraten" som tål att tänka på,

Håller fullständigt med skoe,skjut bort fanskapet så vi får tillbaks skogsfågeljakten .ens hund är ju en livskamrat under många år så inte fan låter jag vargen ta den!

Tja inte är det så många år sedan en setter blev vargdödad, dec 2010 tog 4 vargar en setter i Malungstrakten, hundägaren hade släppt ut settern för en kort rastning, med gps på, och upptäcker att hunden är helt stilla och går dit och ser vargarna slita sin hund i stycken.

Jag skulle aldrig jaga med min hund i trakter där man vet man har vargrevir. Man har ALDRIG nån aning om var de håller hus, även om det går att spåra i snön, är man ändå aldrig helt 100% säker på var de håller till.

Med tänkte på alla timmar (det är mååååånga om du är nybörjare) du lägger ner på dressyren och när du har fått till den så bra som du vill, så har du en jättefin jaktkompis som du jagar tillsammans med. Jag tror inte du vill riskera att en varg kommer och tar den.

Jag känner till flera som bor i Dalarna och de har slutat jaga i skogen och jagar bara på fjället med sina settrar. En annan av dom har till och med flyttat hit upp för att kunna jaga med sin jämte. Han släpper inte ut sin hund själv för att pinka vid skogskanten i sitt hus i Dalarna.

Och har man lagt ner hela sin själ i dressyren och han har en jaktchampion som man använder i avel så förstår jag honom att han inte släpper ut sin hund själv där nere.

Så tänk igenom det flera gånger, om det verkligen är värt det.