Sitter jag på pass, så ställer jag bössan en bit bort... Svårt att ha den på ryggen om man sitter och eldar/fikar.

Men går det så fort att det inte finns tid att plocka upp bössan, sikta och ta ett stabilt skott, då är det läge att lyfta hatten, för då går det för fort för ett bra och säkert skott.... Dom "säkraste" skotten jag tagit är sittande med stöd från tornet.

Edit: Om vi nu inte pratar om hagelskytte.... För då kan man sätta sig under en gran och sova med bössan i knät, lyfta blicken när man hör drevet och skjuta.....

Jag håller med Henrik till 100 %!

Med den erfarenheten som jag har och har sett på ett häng olika jaktet (jagar på 15 - 20 olika per säsong) är att de som har lite prylar med sig i skogen oftast är de som skjuter flest vilt. Om du inte har med dig hela bohaget på pass, så är störningen minimal. Det enda jag hör när jag kommer till pass är att ladda bössan, hänga av vapenremmen och kollar var troliga viltväxlar är, inkl kollar olika skjutgator. Men om jag istället ställer ifrån mig bössan, kränger av mig ryggsäcken och placerar den på något lämpligt ställe, ta fram termosen (kaffe är ju gott), kollar vilken sort mackor som frugan har gjort, sätter mig ner, häller upp kaffe, fikar och njuter lite av livet, reser mig för att hämta bössan eftersom jag ställde den för långt bort och ropar på radion att jag är på pass, laddar bössan och lägger den i knät skulle jag nog inte få särskilt många vilt i pass....

Jagar man hjort eller gris går de oftast ganska fort i trånga pass, om djuren är stötta.

För att återgälda artigheten kan jag konstatera att jag håller med Orjant till 100%

Att vara effektiv på pass handlar om mycket mer än om ett gott skytte, genom ditt uppträdande på passet och din förmåga att koncentrera dig på jakten och inte på allt annat kommer du att se viltet tidigare och få förmånen av enklare skott!

Ge alltså fan i kaffe, sms:ande, radioapparater och snurrstolar under tiden som du sitter på pass.

Henrik

Jag håller med Henrik till 100 %!

Med den erfarenheten som jag har och har sett på ett häng olika jaktet (jagar på 15 - 20 olika per säsong) är att de som har lite prylar med sig i skogen oftast är de som skjuter flest vilt. Om du inte har med dig hela bohaget på pass, så är störningen minimal. Det enda jag hör när jag kommer till pass är att ladda bössan, hänga av vapenremmen och kollar var troliga viltväxlar är, inkl kollar olika skjutgator. Men om jag istället ställer ifrån mig bössan, kränger av mig ryggsäcken och placerar den på något lämpligt ställe, ta fram termosen (kaffe är ju gott), kollar vilken sort mackor som frugan har gjort, sätter mig ner, häller upp kaffe, fikar och njuter lite av livet, reser mig för att hämta bössan eftersom jag ställde den för långt bort och ropar på radion att jag är på pass, laddar bössan och lägger den i knät skulle jag nog inte få särskilt många vilt i pass....

Jagar man hjort eller gris går de oftast ganska fort i trånga pass, om djuren är stötta.

Jagar troligtvis på väldigt olika premisser, Sitta på älgpass i oktober och senare här uppe i en hel dag, fram för allt i snöglopp, halvstorm eller pissregn.... Då krävs det fika, göra upp eld mm. Annars är du är du skakig av hunger och blåfrusen efter några timmar.

Ska jag sitta på pass(vilket händer sällan då jag vanligtvis går med hund) så brukar jag i princip bara ladda när jag kommer på pass. Står/sitter still och tittar i ca 30-60 min. Har inte någon hund fått upp och är på väg mot mig inom den tiden. Så blir det ryggsäck av, fram med fika och göra upp eld.

Man trampar runt kring passet och samlar ved för att hålla värmen och stelheten borta.(Passkedjorna är utformade så att du ska kunna röra dig i en ca 50-100 m cirkel kring passet) Vaksamheten är bara ca 50% för vilt som kommer smygande in i pass under "död tiden". Vid besked på radion att något är på gång, eller att någon hund fått upp i närheten. Då blir det åter igen stillasittande utan stök med fokus på vad som ev komma skall.

(Samtidigt så är jag som hundförare inte så begiven att skjuta på pass nu mer. Det ska vara om det är en kapital då... Och möjligtvis om vi ligger efter med kalv. Samt om det är en hund som kommer in med ett stånd. I andra fall är det bättre att bara titta och spara djuret till hunden senare....)

Kan förstå ditt resonemang när du går på pass och stannar max 1-2 timmar innan det ska passas om. Kanske har gemensamt fika vid någon återsamling osv.

Är stor skillnad mellan olika typer av jakt och därmed hur beteendet på passet blir. Men dessa större jakter i söder där allt krut läggs på 4-5 jaktdagar om året med inhyrda hundförare och eftersökspatruller kräver effektivitet som är förklarat ovan.

Hur uppträder man på passet då? Jo det har jag funderat mycket på då jag är en av dem på alla jakter som får gliringar ständigt om att jag har sån tur att jag får nog skjuta om jag sitter på gödselstacken också... Jag har räknat på detta i många år och noterat att jag inte ser mer vilt än andra.

När jag är på pass är jag där för att skjuta. Med förberedelser som avstånd, skjutgluggar, förbjudna skjutriktningar etc så går tankarna fort om det kommer något i pass. Jag har valt ut skjutbart vilt på någon sekund. Det krävs lite killerinstict när man sitter på pass. Om det är fint väder, fint hundarbete eller goda mackor tänker jag inte på förrän drevet är slut..

Efter att ha pratat med fler "turgubbar" är vi rörande överens om detta.

"Det krävs lite killerinstict när man sitter på pass"

Nej, det krävs inte bara så lite instinkt heller, jag vet att den del, särskilt en sorts stövarjägare som ägnar hela dagar åt att omväxlande valla, omväxlande stressa runt en redan mager hare innan den ibland skjuts eller släpps förmodligen har svårt att se detta som en nödvändig färdighet men där har de fel.

Jag är 37, har jagat sedan jag var sju, med vapen sedan jag var 11, luftgevär och preskriberat vid detta lag, det som skiljer en bra jägare från en inte så bra är förmågan att förvalta buden, jag har nog mindre vilt i pass än genomsnittet, då jag alltid åker på skitpassen, för att det är långt att gå, jag är inte halt, för att det är sjukt tätt, för att jag "ändå skjuter om det kommer något" för att jag som son till markägaren/lagledare inte skall premieras, oaktat det är det sällan jag går lottlös från jakten.

Men jag har haft en del svackor och de handlar främst om följande, att man börjar att titta på djuren istället för att jaga dem under jakt, helt enkelt en felaktigt inställning. /Christian

Likt NS så vill jag i vart fall nyansera hyllningskören till att avstå från att skjuta.

En massa bra text

Jag förstår precis vad du menar. Men TS är nybörjare och skall inte ha samma "skjutkrav" (inte precisions nu utan killer instinkt) som en mera erfaren jägare.

Förmodligen får jag massa skit och blir idiotförklarad för dessa rader men sånt är livet, jag står i varje fall för det jag skrivit!

Nej då du behöver inte få skit för det här.

Ge alltså fan i kaffe, sms:ande, radioapparater och snurrstolar under tiden som du sitter på pass.

Henrik

Men det här ska du få skit för

Vi är ett gäng som stabilt skjuter + 10 vilt/år och jag tror att de flesta av oss har samma beteende. Sedan finns det ett gäng som inte skjuter något på flera år och skyller på allt möjligt varför skott uteblev. Man kan undra varför det är så? :tongue:

Jag tillhör också dom som ofta får höra; "man kan sätta dig överallt och ändå så smäller det, turgubbe", "nu har väl du skjutit din kvot för i år", "låt oss andra få chansen någon gång", "du verkar alltid få de bästa passen" osv.

Jag lever efter devisen; "Den som gör som han alltid har gjort, kommer alltid få samma resultat som han alltid har fått". Vad vill jag säga med detta, jo lär av andra och fråga hur de gör, lysssna på vad de säger när de har skjutit ett vilt, jaga på olika marker så lär man sig väldigt mycket, både om marken och av jaktdeltagarna, köp en godsjakt någon gång och ställ frågor till yrkesjägare hur han tänker kring pass för olika viltslag etc...

Jag har på senaste år förändrat mitt eget beteende på pass vilket har resulterat att jag får mer vilt i pass. Tack vare att jag träningsskjuter minst en gång/kvartal på Virå så känner jag mig säkrare vid skottillfället. Att jag skjuter rätt vilt (och jag skjuter helst bogskott) har också medfört den positiva effekten att jag blir bjuden att jaga på fler jaktmarker, oftast av hundförare som har tröttnat på jägare som inte tar de skottillfällen som finns och skjuter för deras hundar.

typ lika många rätt djur som mig ^^

Den moderna jakten kräver resultat. Det jagas inte varje lördag längre utan markägarna vill skjuta många vilt på en dag för att inte ha många störningsdagar i skogen på ett jaktår.

Detta kräver mer av passkytten. Jag har tränat upp mig med tiden jag blivit mer rutinerad. Nu har jag varit på tre jakter de senaste helgerna och skjutit 1 älg, 5 dov, 3 vildsvin, 1 rå och en räv. Jag bommade dock en räv till men på de tre jakterna har jag inte haft något mer skjutbart i pass förutom getter och suggor som jag släppt.

Blir gödselstacken imorn..

Olika är livets lotter..... Smäller ner ung halva tilldelningen/år de senaste åren(8 man + lite gäster på 5+ fri kalv..). Avstår många skott för det inte är ett nog bra tillfälle. Brukar få ner mer än hälften av skogshönsen som faller på marken. + att det ibland går bra och jag får någon hare...... Räv eller rå har jag inte lyckats få. Inte heller bäver som jag brukar passa på någon dag under våren. Men å andra sidan så har ingen annan i laget bättre statistik heller....

Får skit för att jag skjuter för mycket, så det inte blir något kvar åt dom andra.....(Skjutit hittills 4 i år.. 3 stora och en kalv! Minst 3 kalv kvar(för att komma ikapp) och jag är i princip ensam om att fortsätta jaga......)

En jävla massa avundsjuka pga att jag är i skogen så fort jag kan.... Men dom andra är hellre är på 40 års kalas, jobbar eller åker på konsert.

Gnäll blir det när jag skjuter....... Fast alla har möjligheten att vara med men väljer bort att vara i skogen.....

Dov, rå och gris finns eg inte, jo lite rå som kanske går att beskatta med 2-3 djur/år. Räv, hare och fågel brukar finnas. Men i år är det ont om fågel, och inte så mycket hare eller räv. Brukar skjuta mellan 10-20 skogshöns/år men tvivlar på att jag skjuter något i år.... Räv smäller jag på om jag får chansen, men jagar inte aktivt. Hare släpper jag på ibland men med en medioker hund så är intresset svalt.

Om tilldelningen varit annorlunda och om jag inte behövt tänka på avundsjukan så hade det troligtvis legat minst 2 älgar till...... Har haft ett 10-15 tal stånd där jag varit inne på mindre än 50 m och inte "fått" skjuta eller att det gått lös innan jag kunnat skjuta eller kunna urskilja vilke/vilket djur som står

Till detta så har vi ren på hela marken och enl vissa kontakter så har 3 (pejlade och spårade) icke revirhävdande vargar(/hane och två ungtikar...) frekvent varit på marken i minst 2 månader + ett antal björnar som förhoppningsvis gått och lagt sig nu. Inte undra på att jag fått varierande resultat från tiken när jag är ute.

Tog 2 skott på 2 rådjur i veckan. Bägge föll men efter flyktsträcka 30-40 meter. Skälet är att jag blivit lite tuff med skyttet och valt att lägga skotten precis bakom bogen. Jag vill minska köttförstöringen och i tisdags satt jag och vakade på morgonen och runt kl 0830 gav jag upp och var på väg från passet när det kommer ett ensamt smaldjur lugnt gåendes. Då tänkte jag ok, nu har du chansen att prickskjuta.

Sagt och gjort så väntade jag lugnt, med risken att bli upptäckt. Snön hade ju kommit så djuret krafsade med klövarna och letade mat. Efter ca 5 min är det framme på 40 meter rakt fram. Har bra stöd. Djuret står bakom en sten säkert 3-4 min och jag tänker tittar det fram så smäller det. När det kommit fram så pass att bogen syns så tar jag skottet precis bakom. Djuret fullkomligt flyger upp och vänder tvärt och drar utom synhåll. Smaldjur med älgammo borde ramla ihop, vid bogträff men nu siktade jag precis bakom, så för ett ögonblick tänker jag fasen detta gick åt pipan. Men jag vet att jag träffade bra. Går fram till skottplatsen, en kaskad av blod i snön. Infinner sig lugnet igen. Följer blodstänket 30 m och där ligger det. Nu hänger det i kylen med hela bogar men trasig bröstkorg.

I går var jag ute igen och skulle pyrscha dov men en i jaktlaget hade kommit ut 1 timma innan och fällt 2 dov i djup snö så börjar morgonen med att dra ut dessa, lätt jobbigt. Åker sedan och gör lite arbete i skogen med åtlar och foderbalar och tänker jag chansar på lite pyrsch igen vid ett skogsparti. Ställer bilen och pulsar över ett fällt ca 200 m och in i en skog. På andra sidan finns också ett fält. Går så tyst jag kan i snön. Vips ser jag två rådjur genom träden som står precis i fältkanten och letar mat. Ett lite mindre, smaldjur och en lite större get. Tänker jag tar smaldjuret. Smyger sakta fram för att komma fritt men är på 50 m och blir upptäckt. De vet inte vad så de glor rakt in där jag står bakom en stor björk. Efter 20 lååååånga sekunder börjar de beta igen men den skenmanövern kan jag nu för jag vet att de tittar upp efter några sekunder igen så jag förblir orörlig. Nu tänker jag att de kommer se mig men icke. Börjar beta. Lägger an mot björken, bra stöd, kort avstånd och lägger hårkorset precis bakom igen och trycker av. Samma fenomen. Drar som en avlöning. Men snön gör det lätt. Hår och blod i en halvmåne på skottplatsen. Puh! Följer spåren och stöter samman med rådjur nr 2 som lagt sig mitt i flyktvägen. Blodet har droppat rikligt och ca 40 m senare ligger det runt en björk, i djup snö. Tar ur och drar det i snön ca 400m. Nu hänger två smaldjur med hela bogar i kylen. Så frågan är, falla direkt, skjuta i bogen eller chansa med skott precis bakom. Det är lätt att spåra med snön och har man bra stöd så skjut bakom är min devis efter veckan.

Jag kan bara konstatera att jag skjutit 2 vitsvans kalvar (lämnade de vuxna till att föda nya kullar!) denna vecka på 3 olika passtillfällen.

Gissa vilken jaktstil (av tidigare beskrivna) jag föredrar?

Tog 2 skott på 2 rådjur i veckan. Bägge föll men efter flyktsträcka 30-40 meter. Skälet är att jag blivit lite tuff med skyttet och valt att lägga skotten precis bakom bogen. Jag vill minska köttförstöringen och i tisdags satt jag och vakade på morgonen och runt kl 0830 gav jag upp och var på väg från passet när det kommer ett ensamt smaldjur lugnt gåendes. Då tänkte jag ok, nu har du chansen att prickskjuta.

Sagt och gjort så väntade jag lugnt, med risken att bli upptäckt. Snön hade ju kommit så djuret krafsade med klövarna och letade mat. Efter ca 5 min är det framme på 40 meter rakt fram. Har bra stöd. Djuret står bakom en sten säkert 3-4 min och jag tänker tittar det fram så smäller det. När det kommit fram så pass att bogen syns så tar jag skottet precis bakom. Djuret fullkomligt flyger upp och vänder tvärt och drar utom synhåll. Smaldjur med älgammo borde ramla ihop, vid bogträff men nu siktade jag precis bakom, så för ett ögonblick tänker jag fasen detta gick åt pipan. Men jag vet att jag träffade bra. Går fram till skottplatsen, en kaskad av blod i snön. Infinner sig lugnet igen. Följer blodstänket 30 m och där ligger det. Nu hänger det i kylen med hela bogar men trasig bröstkorg.

I går var jag ute igen och skulle pyrscha dov men en i jaktlaget hade kommit ut 1 timma innan och fällt 2 dov i djup snö så börjar morgonen med att dra ut dessa, lätt jobbigt. Åker sedan och gör lite arbete i skogen med åtlar och foderbalar och tänker jag chansar på lite pyrsch igen vid ett skogsparti. Ställer bilen och pulsar över ett fällt ca 200 m och in i en skog. På andra sidan finns också ett fält. Går så tyst jag kan i snön. Vips ser jag två rådjur genom träden som står precis i fältkanten och letar mat. Ett lite mindre, smaldjur och en lite större get. Tänker jag tar smaldjuret. Smyger sakta fram för att komma fritt men är på 50 m och blir upptäckt. De vet inte vad så de glor rakt in där jag står bakom en stor björk. Efter 20 lååååånga sekunder börjar de beta igen men den skenmanövern kan jag nu för jag vet att de tittar upp efter några sekunder igen så jag förblir orörlig. Nu tänker jag att de kommer se mig men icke. Börjar beta. Lägger an mot björken, bra stöd, kort avstånd och lägger hårkorset precis bakom igen och trycker av. Samma fenomen. Drar som en avlöning. Men snön gör det lätt. Hår och blod i en halvmåne på skottplatsen. Puh! Följer spåren och stöter samman med rådjur nr 2 som lagt sig mitt i flyktvägen. Blodet har droppat rikligt och ca 40 m senare ligger det runt en björk, i djup snö. Tar ur och drar det i snön ca 400m. Nu hänger två smaldjur med hela bogar i kylen. Så frågan är, falla direkt, skjuta i bo

gen eller chansa med skott precis bakom. Det är lätt att spåra med snön och har man bra stöd så skjut bakom är min devis efter veckan.

Chansa? Du har tydligt visat att skott bakom bogen funkar, och med minimal köttförstöring.

När jag var på min andra rådjursjakt med hund för länge sen hade jag finska jaktgäster hos min morfar som vi var och jagade med. jag sköt en killing på 30m med hagel och tyckte det tog riktigt bra men det sprang vidare så jag sköt ett skott till på för långt håll för att jag var liten och ovan. Då undrade dom finska killarna som såg mig eftersom dom stod på andra sidan åkern undra varför jag sköt ett till skott. Jag sa att jag tyckte det tog bra men den sprang ändå. Vi hittade inget blod elr något sånt och dom sa att jag skjutit på för långt håll eftersom dom såg det över åkern. Deras hund följde spåret nästan 100m sen gav dom upp. På vägen hem låg killingen mitt på vägen helt slut och hagelsvärmen hade gått från halsen till frambenet. När vi tog skinnet av den trillade haglena ut på andra sidan så bra skott var det. Ändå hade dom sett att det var för långt.

Igår kväll var jag ute och satt i hjort kojan.. Klockan 17 och minus 7 grader.. Ganska mörkt och kallt.

Hade suttit i drygt 45 min när jag ser en mörk skugga i ögonvrån. Kojan har en liten lucka på vänster sida där något rör sig. Plockar upp handkikaren och är glatt överraskad när jag ser 3 hjortar på åkern.. Tittar runt på åkern med kikaren och började tvivla att jag hallucinerar, för jag ser 3 hjortar till. Efter dubbelkoll att det är 6 stk (inte samma grupp på 3 djur) så börjar hjärtat slå i 200 bpm..

Dom är på ca. 150 m avstånd så jag fortsätter att följa dem genom kikaren. Kalvarna leker med varann och honorna "står på vakt". Ett djur urskiljer sig som större och jag kan närmast ana att den har horn.

Efter 15 minuter av detta naturfenomen så har dom kommit närmare och är nu på ca. 50 m avstånd. Jag lägger ner kikaren och plockar fram bössan och sätter på ljuset i Vortex siktet. Lägger upp bössan väääldigt sakta och försiktigt och letar reda på handen som jag tittat på. Nu kan jag se att den har horn som är klart längre än örorna (jaktlagets interna "minimigräns") och beslutar att jag väntar in detta djur för bra skottläge.

Hannen går i täten av flocken (normalt gör dom inte det) och jag undrar en stund ifall det finns en större hane i gruppen..

Helt plötsligt stannar djuret. Precis som om han poserar för en naturbild.. Huvudet högt, 100% bredsides och 50 meters avstånd..

Jag hinner faktiskt önska honom en bra och smärtfri avslutning, medans jag sakta kramar av ett skott..

Tack och adjö. Det var min första bock! 10 taggar...

Ursäkta men menar du att du skjuter hjort 1 mer än en timma efter skymningen? Tämligen grovt jaktbrott. Rätta mig gärna om jag har fel! I går hade Östergötland kl 16.18 som sista tid att skjuta.

@kalle anka, våra finska vänner har andra jaktregler än vad vi har, hur många vitsvanshjortar tror du finns i Sverige, fri levande?/Christian

Det förklarar saken, vid snabb anblick såg det ut som en dov ;-)

Det förklarar saken, vid snabb anblick såg det ut som en dov ;-)

Det är min tredje vitsvanshjort på en dryg vecka.. Vi har dom i överflöd..

Ja, vi här i Finland får jaga på mörkertid / nattetid. Men vi får inte jaga orr eller tjäder efter den 30. september.. Jag har funderat många gånger på varför det är såpass olika regler Sverige/Finland, men inte hittat något svar. Så jag slutade grubbla.

Det finns mycket som är bättre i Finland ;-)! Grattis till hjorten!

Vad e det som e bättre i Finland ???????????det ligger i EU så det e fritt att flytta dit!

Det är mindre frågetecken där!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! ;-)

Det är mindre frågetecken där!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! ;-)

Eller färre?

Igår kväll var jag ute och satt i hjort kojan.. Klockan 17 och minus 7 grader.. Ganska mörkt och kallt.

Hade suttit i drygt 45 min när jag ser en mörk skugga i ögonvrån. Kojan har en liten lucka på vänster sida där något rör sig. Plockar upp handkikaren och är glatt överraskad när jag ser 3 hjortar på åkern.. Tittar runt på åkern med kikaren och började tvivla att jag hallucinerar, för jag ser 3 hjortar till. Efter dubbelkoll att det är 6 stk (inte samma grupp på 3 djur) så börjar hjärtat slå i 200 bpm..

Dom är på ca. 150 m avstånd så jag fortsätter att följa dem genom kikaren. Kalvarna leker med varann och honorna "står på vakt". Ett djur urskiljer sig som större och jag kan närmast ana att den har horn.

Efter 15 minuter av detta naturfenomen så har dom kommit närmare och är nu på ca. 50 m avstånd. Jag lägger ner kikaren och plockar fram bössan och sätter på ljuset i Vortex siktet. Lägger upp bössan väääldigt sakta och försiktigt och letar reda på handen som jag tittat på. Nu kan jag se att den har horn som är klart längre än örorna (jaktlagets interna "minimigräns") och beslutar att jag väntar in detta djur för bra skottläge.

Hannen går i täten av flocken (normalt gör dom inte det) och jag undrar en stund ifall det finns en större hane i gruppen..

Helt plötsligt stannar djuret. Precis som om han poserar för en naturbild.. Huvudet högt, 100% bredsides och 50 meters avstånd..

Jag hinner faktiskt önska honom en bra och smärtfri avslutning, medans jag sakta kramar av ett skott..

Tack och adjö. Det var min första bock! 10 taggar...

En god anledning till att fara österut nån gång i framtiden är det iallafall, grattis till Hjorten !

Orka med lite, så förklarar jag lite mer i detalj (sitter vid hemdatorn nu). Vitsvanshjort får vi jaga tills 31. januari. Efter gårdagens bock så blev det order om att bara skjuta kalvar under resten av säsongen (3 veckor). Vi har även en markägare som är utan hjort (genomsnitt 1/medlem i jaktlaget) och han är lite passiv på att jaga själv, så det har blivit att jag och en annan medlem är ute och jagar för "andras del". Dvs. vi får skjuta djuren, men köttet går till den "vars djur det är".

Så var det dags att jaga igen.. Jag satte mig ikväll klo 16.45 i en annan vakkoja, ca. 1km från den jag satt i igår. Ca. 5 minuter senare ser jag en hare komma fram till åteln som min svärfar byggt till rådjur. Haren börjar proppa i sig havre för full fart och jag "prov siktar" (ställer in parallax, belysningsnivå och skärpa på Vortex) på haren. Avstår dock från skott (även om det var en ganska tjock hare!) i.om. att vi har några lodjur i trakten OCH tillstånd att skjuta 1. Jag har hoppats på att lodjuret (det finns minst ett lodjur väldigt nära min jaktställen) skulle ta någon hare när jag sitter på vak..

Haren blir skrämd av något och försvinner.. Jag plockar upp handkikaren och spanar efter möjliga lodjur... Tjohepp.. 3 hjortar traskar in till åteln.. Klockan är ganska exakt 17! Jag plockar upp bössan och börjar sikta in mig på ett av djuren. Jag har en ruta i kojan som jag täckt med plastfolie, för att kunna hålla dofter inne men ändå ljudlöst kunna trä pipan genom folien för skott. Detta funkade toppen, under hösten! Nu är det dock lite minusgrader.... Folien "piper" till när jag drar pipan mot den.. Full gallop på hjortarna.. Det exakta avståndet är 42 meter från rutan till åteln.

Jag hinner följa hjorten något tiotal meter med kikaren, men avstår från skott i.om. att jag är allt annat än säker på bra träff (hjortarna drar iväg med full rulle!). När pulsen lägger sig lite och tanken sätter sig att jag faktiskt haft skott tillfälle 2 kvällar i rad, så blir jag först väldigt glad över detta! Det är inte vanligt. Efter ytterligare 45 minuter i det becksvarta och kalla mörkret, så börjar jag allvarligt ångra att jag inte tog skottet.. Vi har som tidigare sagt 2 kalvar kvar som vi "måste" skjuta för att hålla en markägare på bra humör = få jaga på hans mark nästa år också..

Gissa vem som skuttar fram!? Haren som var där tidigare.. Han börjar ännu en gång proppa i sig havre för full fart. Jag siktar ännu en gång på haren och denna gång kollar jag hur Vortex 4-16 funkar på olika förstorningsgrader i dessa belysningsförhållanden. Det är alltså lite molnigt med halvmåne, dock ett fint snötäcke på åkern. Kom fram till att 4-6 ggr förstorning funkar i mörker, men X16 är för mycket, dvs. det blir ganska mörkt i kikaren. När jag sitter där och "mental tränar" prickskytte på haren (försöker bla. räkna ut storleken med hjälp av mildot retikeln) så skuttar han iväg..

Det går en liten spänning genom kroppen, i.om. att hjortarna tidigare kom precis efter haren (dom använde väl den lille haren för recon), så jag sätter mig långt från rutan och försöker slappna av med handkikaren redo i handen.

3 minuter senare, SHIT! Hjortarna är tillbaka!!

Nu sitter jag helt orörlig och knäpptyst och bara tittar på hjortarna genom kikaren. Det är 2 honor med en kalv. Låter dom börja äta och inga mer hjortar kommer fram. Nu blir det något som jag beskriver som "REAL slowmotion Taiji", dvs. lägger ner kikaren, plockar upp bössan och hämtar en bra skytteställning (använder skyttestav i denna "koja"). Detta tar mig kanske en minut, med avbrott när hjortarna tittar upp. När jag väl har höjt bössan och tittar genom kikaren så står dessa 3 hjortar brevid varandra och äter. Dom är alltså "på led" från min synvinkel = inget skott tillfälle. Närmast mig står det en hona, sedan kalven och sist en hona till. Jag andas lugnt och djupt (självklart utan ljud ) för att hålla "skott beredskap" och låter korset sitta kvar i hjärtat på den närmaste hjorten. Efter ett par minuters ätande, så gör kalven sitt sista fel.. Den tar ett par kliv bakåt och vänder sig om i lugn och ro. Jag följer med siktet och när kalven stannar så har jag dragit slut på "frispelet" på avtryckaren.

Tack och adjö. Skottet satt mellan revben 6/7, 2 cm ovanför hjärtat.