Outdoorsman sammanfattade det bra. Men han glömde en viktig sak.

Du måste kolla efter en bra och säker plats att ställa ner kaffekoppen på.

För jakt innebär så väldigt mycket mera än att skjuta. Det viktigaste är att njuta

Helt rätt :-)! Det gör jag nästan alltid när jag jagar, men det är förstås inget man bör ta för givet...

Du skall självfallet aldrig ta skott du känner dig osäker, låt magkänslan bestämma!

Men för allt i världen, träna mkt med bössan och försök lära dig dina begränsningar och jaga så mkt som möjligt så du får vanan inne så att säga.

Ingen skall kunna bli irriterad på en nybakad jägare eller en nybörjare som endast praktiserat jakten några år, men att jaga med nån som jagat 20-30år å aldrig skjuter oavsett tillfälle tack vare att hen aldrig övat ett xtra skott med bössan är inte så roligt jämnt det heller..framför allt om man håller på att jaga in unghundar.

Själva blev vi av med en herre detta året som inte avlossat ett skott(möjligtvis 5 på papper per år) på 10år oavsett drev eller pursch och det kan jag tycka var mindre roligt när terrien var ung.

Men som sagt, vårda dina skott på viltet !

Ddet är klart jag förstår det. Tanken med min frågeställning var mer att vissa rutinerade kanske tycker att det var ett jätte lätt skott men för en nybörjare är det nog rätt svårt i början att veta. Jag skall ge mig ut och försöka skaffa mig så mycket erfarenhet som möjligt!!

Outdoorsman sammanfattade det bra. Men han glömde en viktig sak.

Du måste kolla efter en bra och säker plats att ställa ner kaffekoppen på.

För jakt innebär så väldigt mycket mera än att skjuta. Det viktigaste är att njuta

Absolut, Kaffe före skott?

Instämmer med strävhår. Riktig "effektivitet" när det gäller att inte gräma sig eller ställa till med elände är att planera noga innan skott, och träna så att man verkligen kan utnyttja chanserna. När du blivit rutinerad ska du vara skottberedd när bssan når axeln, dvs du ska veta om du kan lossa skottet direkt eller inte. Kan du det, efter att mentalt ha gått igenom alla checker, så gör du det. Ett säkert sätt att skjuta väldigt få vilt är att lära in beteendet att man vill lägga an, följa viltet, tänka tanken om jag skjuter nu så hade det gått bra, och nu... och sedan är djuret ur pass. Planera innan, träna på att ta snabba skott när allt känns rätt (älgbana är inte rätt test på detta) och du kommer snabbt nå en nivå där du tar väl avvägda skott och sällan svävar i tvivel om du tog rätt beslut eller inte.

Tackar!!

Tips: Jag har skjutit några gånger nu på Virå Bruk (Jaktmarkerna.se) och det är mycket bra träning. I de allra flesta fall träffar jag djuren bra men på löpande kan det ta lite långt bak ibland. Man om man skjuter ca 120 skott så tappar man koncentrationen. Det positiva med videoträning med riktiga skott är att det inte blir några eftersök. Noterar också att på stillastående sitter alla skott i bogen, trots att vi skjuter stående. Löpande måste man hålla framför och följa med i svingen. När man får in det i ryggraden känns de stillstående skotten enkla. Träning på älgbanan tycker jag är för fyrkantigt. Sköt silver i juni och det var rätt enkelt men känns inte så verklighetstroget som Virå. Jag tror det finns fler liknande skjutanläggningar i Sverige. Du kommer garanterat få bättre självförtroende vad gäller skotten.

Kom på en sak till som jag råkat ut för på väg till pass. Från att man lämnar bilen tills man sitter är det tystnad som gäller. Jag smyger lugnt och försöker undvika grenar och kvistar på marken. Har kommit ut ett antal gånger och sett djur direkt och när man minst anar det. Senast i onsdags morse när jag skulle pyrscha rådjur. "glömde" bort mig och smällde igen bildörren. 40 meter bort i mörkret står det djur som givetvis såg mig långt innan jag såg de. Efter det smög jag mot dem i samma riktning och de hade bara sprungit in en bit i skogen för när jag närmade mig igen och råkade trampa på en kvist som blev jag utskälld igen. Underskatta aldrig djurens sinnen som klår människan flerfaldigt om. Blev det något då? Nä...hade ju klantat mig ;-)

Instämmer helt; ta dig fram till passet så tyst som möjligt, oavsett om du får skjuta direkt du är framme eller inte. När du väl är på plats och spanat av omgivningarna noga så bör du "boa in dig", precis som edsvalla är inne på. Se till att plocka ordning på alla prylar du kan tänkas vilja komma åt innan hundarna släpps, så att du inte sitter och river i säcken just när storoxen smyger bakåt. Vilket för all del lika gärna kan hända om den stötts av andra passkyttar på väg ut... men man kan inte täcka för allt. Att vara helt klar på pass när såten börjar jagas är dock helt klart klokt.

En sak jag glömde tidigare är skjutställning. Ska du stå eller sitta? Finns möjlighet att ta stöd? Om du sitter på lös stol; hur ska den stå vänd? Om du inte reflekterat över det tidigare så kan jag tala om att en sittande högerskytt har betydligt större rörlighet åt vänster än åt höger. Placerar man stolen vänd "mitt in i passet" kommer man alltså kunna ta skott längre åt vänster än åt höger, vilket jag lärde mig "the hard way" för länge sedan då ko + kalv kom och smög igenom högra delen av passet. Ställer du dig upp får du större rörlighet, men viltet kommer se rörelsen om du reser dig inom synhåll.

Tips: Jag har skjutit några gånger nu på Virå Bruk (Jaktmarkerna.se) och det är mycket bra träning. I de allra flesta fall träffar jag djuren bra men på löpande kan det ta lite långt bak ibland. Man om man skjuter ca 120 skott så tappar man koncentrationen. Det positiva med videoträning med riktiga skott är att det inte blir några eftersök. Noterar också att på stillastående sitter alla skott i bogen, trots att vi skjuter stående. Löpande måste man hålla framför och följa med i svingen. När man får in det i ryggraden känns de stillstående skotten enkla. Träning på älgbanan tycker jag är för fyrkantigt. Sköt silver i juni och det var rätt enkelt men känns inte så verklighetstroget som Virå. Jag tror det finns fler liknande skjutanläggningar i Sverige. Du kommer garanterat få bättre självförtroende vad gäller skotten.

Kom på en sak till som jag råkat ut för på väg till pass. Från att man lämnar bilen tills man sitter är det tystnad som gäller. Jag smyger lugnt och försöker undvika grenar och kvistar på marken. Har kommit ut ett antal gånger och sett djur direkt och när man minst anar det. Senast i onsdags morse när jag skulle pyrscha rådjur. "glömde" bort mig och smällde igen bildörren. 40 meter bort i mörkret står det djur som givetvis såg mig långt innan jag såg de. Efter det smög jag mot dem i samma riktning och de hade bara sprungit in en bit i skogen för när jag närmade mig igen och råkade trampa på en kvist som blev jag utskälld igen. Underskatta aldrig djurens sinnen som klår människan flerfaldigt om. Blev det något då? Nä...hade ju klantat mig ;-)

Bra tips!

och det där har jag inte tänkt på ens?.. Bra tips!

Absolut, Kaffe före skott?

Jepp. När jag jagar småvilt så kan det bli så att kaffe går före skott.

Skjuter inte ett rådjur om inte hunden driver det. Visst det kan vara ett stänkdjur men då räknar jag det som olycksfall i arbetet.

Bra tråd, mycket att lära sig här

När jag var med på älgjakten i år, så satt jag på pass ihop med min bror som jagat i drygt 10 år..en sak jag fick lära mig var att ladda direkt när man kommer ut till passet. Chansen finns att någon kan stöta fram en älg när man går ut till passen, då är det bra att vara redo

Även när man går från passet. Vakade härom morgonen och inte ett liv förutom nötskrikor. Tänkte jag bryter. När jag lämnar ser jag ett ensamt rådjur borta i skogen ca 80 m. Inte upptäckt. Tar stöd. Noterar att huvudet ser litet ut, smaldjur. Låter det komma in, sitter bakom ett träd. Vinden rätt. Rådjuret går in bakom en stor sten. När huvudet tittar ut igen tänker jag att nu smäller det. Siktar precis bakom bogen. Pang. Det hoppar upp och springer 20 meter. Väntar och går fram. På skottplatsen i snön ser jag rikligt med blod. Det ligger ett stycke bort. Lite flyt och egentligen ett för lätt byte. -10 ute så skyndar mig ta ur.

När jag läser den här tråden inser jag HUR stor skillnaden är mellan norr och syd, mellan olika jaktformer. Jag har aldrig jagat för stötande eller drivande hundar, här jagas mest älg med ståndhundar. jag har jagat älg nu i 32år, dels som hundförare, riktigt rolig jakt, samt i många år som passkytt, här finns inga vändbara stolar, i bästa fall en hård bänk och vändbar får man vara själv. De flesta pass består av torn, ibland blir ordern gå dit och dit och sök dig nåt passo ch då har man i bästa fall en sten eller ett träd att ta stöd mot. Jag har skjutit ett 20tal älgar, men jag har låtit minst lika många gå, därför att jag inte vill lossa nåt skott som jag inte är säker på att det ska ta där jag avsett, visst har det hänt ett par gånger att älgen gått en bit men alla har fallit inom 100m radie. Min absoluta uppfattning när det gäller jakt är den gamla tesen "du behöver aldrig ångra ett skott du inte skjutit" om alla tänkte så hade dom besparat mig måååånga km eftersök på den tiden jag hade hund. Du ska aldrig känna nån press att skjuta i lägen där du känner dig osäker, strunta i alla tankar på att kamrater blir irriterade, det är alltid du som avgör när du ska skjuta.

Glömde att säga att här uppe i norr säger vi när det slår i bildörrar, ja det är ju älgjägare och en axelryckning, stäng dörren försiktigt, djur har mycket god hörsel och ett vilt som hört baaaang i en bildörr står på klövspetsarna efter detta, som Outdoorsman sa, smyg ut till passet, det är bättre att det tar tid än att det hörs ett ljud.

Smygande och vara tyst på och på väg ut..... Bra regel! Men inte alltid nödvändigtvis nödvändigt. Har flera vittnesmål om att älg(fram för allt tjurar) som gått i pass i samband med att passaren fryser och börjat hugga ved. Även skogsarbetare mfl kan vittna om att om du för ett kontinuerligt "oliv" så är det inte sällan någon älg som blir nyfiken och bara måste se vad som händer.... Dock som hundförare vet jag att enstaka kvistknäckande gör älgen på spänn och sticker direkt vid upptag. Lika när man smyger på stånd.... Antingen är det att göra det helt ljudlöst, eller braka på. Sämst är det när några kvistar bryts någon gång.

Ta skott.... Ett skott som aldrig lossats kan inte ångras. Det är väldigt sant! Nya tillfällen kommer alltid!

Trotts den vetskapen så kan det bli lätt att korsa gränsen och ta ett skott som inte skulle tas.... Om det går bra när du tar ett skott så växer självförtroendet. Tar det dessutom där du har tänk dig så växer du ännu mer. Nästa gång så behöver du inte samma "förberedelse tid" för att känna dig säker på skottet. Med tiden så är det lätt att känna att skottet som tas är säkert och träffar där det är tänkt, trotts, dålig vinkel, snabbt komma till skott, eller om situationen är lite rörig eller om andra förhållande inte är optimala.

För varje lyckat skott så kommer du skadskjutningen/bommen ett skott närmare....

Förra året lyckades allt för mig. Prickade rätt på toppfågel på +200m. Alla älgar jag viftade pipan åt föll.

I år så började jag säsongen med ett mycket tursamt skott på en kalv. Det var ett rörigt stånd där kalven gick åt sidan. Jag hade koll på hunden och kon och kände det är nu som kalven ska fällas. När skottet gick så bestämde kalven samtidigt att den skulle tillbaks invid kon. Det resulterade i ett dåligt skott som tog i levern upp genom ena lungan och kulan stannade i bogleden på andra sidan. Hade kalven varit snabbare så den hunnit flytta sig 1 dm till i sida så hade det blivit en jobbig påskjutning. Viss av erfarenhet från tidigare år så tag jag skottet och kände mig säker när jag tog det. Men med facit i hand så skulle jag eg inte tagit det.....

Misstag nr 2 var på en tjädertupp som satt ca 140 m bort. Jag gick ner i knästående och tog skottet. Tjädern bara tittade runt..... Bom! Första på länge! Laddade om och gick ett 10 tal meter för att söka stöd. Skott nr 2 gick. Tjädern dalade 3-4 m rakt ner från trädet och jag kände: Japp nu fick jag den... Men då slog han ut vingarna och seglade bort mellan träden ut på ett hygge bakom. Jag var ute med stövaren och är helt säker på att om tjädern ligger eller rör sig på marken så kommer hon att åtminstonde markera vart den är(Det har hon gjort tidigare). Vi gick nog runt på hygget i över 1 timme utan att hitta något.... Så det var skott 2 och 3 som inte skulle ha lossats......

Jag gick in på ett älgstånd. Var ca 60 m från ståndet vid en bäck och lite blöt mark i en ung tallskog som var ca 15-20 år gammal.

Först får jag syn på tiken, sen även älg bakom några träd. Efter en stund kliver det fram två djur, ko och kalv. Men jag kommer inte åt att skjuta pga antingen så står kon i vägen eller jag har tiken i riskområdet eller att det är för mycket sly och träd ivägen. Efter en stund så går kalven ut en bit, eller snarare sticker iväg från kon och hunden. Jag får en lucka mellan träden och klipper till. Kalven knäar och "försvinner". Gott tänker jag, jag fick den!

Då gör kon en rusning och rundar mig i en halvmåne och kommer mot mig med bakåtlutade öron och klotrunda ögon. Hon kommer fram ut slyt ca 20 m fram för mig. Jag lägger upp bössan och skjuter rätt i stickhålet. Senare mäter jag upp avståndet till 8 m när jag sköt henne....

Jag tar ur kon och går för att ta kalven. Men där kalven skulle ha legat finns inget... Jag går en bit till och ser blod. Tiken tar efter och ca 150-200 m bort så blir det stånd. Jag går in men upptäcker kalven för sent och det går lös. Ca 200 längre bort så är det stopp igen och jag kommer in och kan ta ett halsskott. Väl framme så är det inte en kalv. Det är en liten kviga med slaktvikt på strax över 100 kg..... Första skottet har tagit i vommen och lungspetsen....

Kon kunde jag eg inte göra på annat sätt när hon kom. Fanns inget skydd och hon skulle ta mig! En sekund senare med att skjuta så hade jag blivit omkullsprungen/ihjälsparkad... Men första skottet borde jag inte ha tagit. Dels var det dåligt, dels hade jag uppenbarligen inte halt fastställt att det var en kalv..... Nu hade vi iof två stora kvar att skjuta så det var gott, och tiken fick bra belöning för sitt arbete osv..... Men det var en del missbedömningar i situationen som jag inte känner mig nöjd med.

Edit: Sökte av området och det fanns inga fler spår där. Så det var kvigan som var det djuret jag tog för en kalv! (Bra med spårsnö då, tom mer än vad jag har idag...)

Nu senast som jag var övermodig.... Trotts att jag hade mycket skit i ryggan som jag inte är nöjd med.... Jag gick till skogs med tiken och föresatsen att nu ska inga fler misstag göras!

Tiken ställde och jag gick in på ca 25-30 m i ca 12årig plantering. Såg inget och försökte ta mig närmare och det gick lös. Stopp 150 m bort och jag gick på igen. Väl framme så står jag i en slänt och älgen står längre ner. Jag hör hur något hårt slår mot något hårt och dra slutsatsen att den är en tjur som tiken ställt. Inga stora kvar på tilldelningen så jag tänker jag ska filma ståndet istället. Fipplar med telefonen när kon och kalv kliver fram rakt fram för mig på 15-20 m. Dom står skuldra mot skuldra. Stoppar bort telefonen och funderar på att skjuta kalven i skallen. Men avstår då kalvens skalle i princip ligger an mot kons bog. Jag bestämmer mig för att invänta att kon går åt sidan och om kalven blottas så tar jag den. Kon kastar och kalven följer strax efter. Jag har koll på tiken och att kon ligger en bit före kalven och får upp bössan och skjuter. Inget blod, hittar 10-12 hårstrån i området. Tiken ställer om och om igen i flera timmar. Jag går i spåren men hittar inget mer. Det finns lite snö på marken. Jag söker av varje ställe som det stått fast på men inga tecken på träff. Slutligen så står det fast på grannmarken i drygt en timme och jag får lov att gå in och undersöka och ev avsluta. Stöter innan jag kan se djuren och inget blod på platsen.... Det går lös och jag tar med mig tiken tillbaks till skottplatsen och söker av en gång till i området.... Inga tecken på träff. Var dit dagen efter och sökte av området. Inget nytt.(Tiken är eftersökstränad och meriterad på eftersök)

Trodde jag hade kontroll på situationen och hade ett bra läge samt var förberedd. Tidigre hade jag bestämt mig för att vara extra säker innan jag tar ett nytt skott pga höstens tidigare händelser och tillkortakommanden. Likt så förbannat så blev det ett skott som inte gav ett fällt vilt.

Kalven..... Var och tittade på håren och dom var inte avklippta utan hårroten var kvar. Inte en enda bloddroppe kunde jag hitta trotts att jag var och sökte av området även nästa dag. Ko och kalv har varit synliga i samma område även senare. Dom som sett djuren har inte sett något konstigt med kalven.... Min gissning är att jag skjutit högt, förmodligen över. Men kanske att kulan har luggat ryggen... Har inte gett upp än, jag ska ha kalven som går i det området innan säsongen är slut! Kanske då får jag se om jag varit på den.....

Med detta vill jag säga att det kan vara lätt att gränserna flyttas på vad man bedömer som ett säkert skott, till att tangera den egna förmågan och missbedömningen är ett faktum.

De första 6 åren jag jagade älg blev inte ett skott lossat pga jag inte var 100% säker på att det skulle bli en bra träff. Sen har det rullat på och självförtroendet byggts på. Prickar järpar på +100 m, Orre på +200 och tjäder ut på 250.... Halsskott på älg på runt 200 m på frihand... Men förr eller senare så kommer skitskotten och missbedömningarna.

För varje lyckat skott bör man nog sätta sig ner och stilla sig själv så att man inte frestas att flytta gränserna så att det dåliga skottet släpps.

Mitt tips särskilt när man jaga drevjakter på klövvilt, dvs allt är lovligt enligt jakttabell är att alltid stå på passet, även i torn. Sitter du ner så missar du massor av skottlägen eftersom du måste göra alldeles för stor rörelse för att komma upp ur stolen. Jag träningsskjuter stående och det är i den skjtställningen jag känner mig mest bekväm, när det gäller drevjakter.

Ett annat tips är att ta av vapenremmen så fort som du kommer på pass, har du geväret hängande över axeln är det också kört samtidgt som att vapenremmen syns för mycket då den oftast dinglar under geväret.

Behöver du tänka om du kan ta skottet eller ej, så skjut inte! Skottet ska smälla rent instiktivt, enligt min erfarenhet så är det oftast går bra.

Mitt tips särskilt när man jaga drevjakter på klövvilt, dvs allt är lovligt enligt jakttabell är att alltid stå på passet, även i torn. Sitter du ner så missar du massor av skottlägen eftersom du måste göra alldeles för stor rörelse för att komma upp ur stolen. Jag träningsskjuter stående och det är i den skjtställningen jag känner mig mest bekväm, när det gäller drevjakter.

Ett annat tips är att ta av vapenremmen så fort som du kommer på pass, har du geväret hängande över axeln är det också kört samtidgt som att vapenremmen syns för mycket då den oftast dinglar under geväret.

Behöver du tänka om du kan ta skottet eller ej, så skjut inte! Skottet ska smälla rent instiktivt, enligt min erfarenhet så är det oftast går bra.

Sitter jag på pass, så ställer jag bössan en bit bort... Svårt att ha den på ryggen om man sitter och eldar/fikar.

Men går det så fort att det inte finns tid att plocka upp bössan, sikta och ta ett stabilt skott, då är det läge att lyfta hatten, för då går det för fort för ett bra och säkert skott.... Dom "säkraste" skotten jag tagit är sittande med stöd från tornet.

Edit: Om vi nu inte pratar om hagelskytte.... För då kan man sätta sig under en gran och sova med bössan i knät, lyfta blicken när man hör drevet och skjuta.....

Jag kommer nu gå lite mot strömmen.... bara som lite motvalls

Fast jag skriver direkt under på att ett icke avlossas skott behöver man alldrig ångra.

Vill oxå direkt understryka att jag aldrig skulle visa att jag är/blir irriterad men...

Går mycket som hundförare, eller det är väl det enda jag gör... stod på pass 30 min förra året..

Hur som så känns det ibland rätt tröttsamt när man sliter ont i typ hällande ösregn och hundarna går som spjut och allt stämmer viltet går i pass men ingen skjuter...

Många grisjakter blir resultatlösa för man förväntar sig en i 30 sek stillastående gris på 50m meter helt öppet i ren bredsida.

Optimalt givetvis men det sker sällan.

Enda lösningen är att träna så man känner sig säker och givetvis ta skott efter sin förmåga.

Osäkerhet är ingen bra följeslagare på Dianas stigar men vi som har lite år bakom oss har oxå varit i den sitsen.

Det är bara att jaga på och skaffa sig så mycket erfarenheter man kan.

Inte mycke till tips men va fan...

Tycker jag sitter i skogen och ångrar icke avlossade skott för jämnan Har aldrig förstått det där ordspråket...

Tycker jag sitter i skogen och ångrar icke avlossade skott för jämnan Har aldrig förstått det där ordspråket...

Dom som är snabba att lossa borde(fast det är olämpligt av andra anledningar) vara tvungna att följa med på eftersöket.....

Då ångrar man inte ett olossat skott...

Klart jag förstår vad folk menar, ibland känns det som att vissa inte borde få lossa skott alls för att bespara jaktlaget lidandet.. Men, det kan slå över åt andra håller också, man blir så rädd för att det ska bli fel att det inte smäller alls. Tro mig, jag vet! Hade en sådan period för ungefär tio år sedan, viltet skulle mer eller mindre dö av sig själv framför pipan innan skott lossades. Tog något år så försvann det.

Kan helt klart ha förstående för hundförare som tycker det är drygt att det aldrig skjuts något.

Klart jag förstår vad folk menar, ibland känns det som att vissa inte borde få lossa skott alls för att bespara jaktlaget lidandet.. Men, det kan slå över åt andra håller också, man blir så rädd för att det ska bli fel att det inte smäller alls. Tro mig, jag vet! Hade en sådan period för ungefär tio år sedan, viltet skulle mer eller mindre dö av sig själv framför pipan innan skott lossades. Tog något år så försvann det.

Kan helt klart ha förstående för hundförare som tycker det är drygt att det aldrig skjuts något.

Nu jagar jag med ställande hund eller (oftast)ensam med stövare..... Men i princip så när jag går med ställande hund så är det ett misslyckande om en passare skjuter... Hunden ska ställa och hundföraren ska gå på. Då har hunden gjort sitt jobb! Går det lös och en passare skjuter en skenälg osv, så får jag nästan bita mig i läppen(Gångstånd eller stånd som går i pass ser jag däremot som väldig ok) För jag vill det ska stå för hunden när det smäller. Sen om hunden är rutinerad så är det inte hela världen om det skjuts någon skenälg. Så när det gäller ställande hundar, är passarna eg bara draghjälp och doftgivare för att viltet ska stanna på marken.......

Men går jag med stövaren så skulle jag nog se det som positivt om någon passare skjuter(men helst inte i först rundan...), för det är ju liksom idéen med drivande..... Samma var det när jag hade drever.... Då var det bra om någon sköt!

Så det hänger lite på vad som ska jagas, om det är bra eller mindre bra om det skjuts i tid och otid.

Glömde att säga att här uppe i norr säger vi när det slår i bildörrar, ja det är ju älgjägare och en axelryckning, stäng dörren försiktigt, djur har mycket god hörsel och ett vilt som hört baaaang i en bildörr står på klövspetsarna efter detta, som Outdoorsman sa, smyg ut till passet, det är bättre att det tar tid än att det hörs ett ljud.

Bra tips!

Dom som är snabba att lossa borde(fast det är olämpligt av andra anledningar) vara tvungna att följa med på eftersöket.....

Då ångrar man inte ett olossat skott...

Det kan jag tänka mig!

Men i princip så när jag går med ställande hund så är det ett misslyckande om en passare skjuter... Hunden ska ställa och hundföraren ska gå på. Då har hunden gjort sitt jobb! Går det lös och en passare skjuter en skenälg osv, så får jag nästan bita mig i läppen(Gångstånd eller stånd som går i pass ser jag däremot som väldig ok) För jag vill det ska stå för hunden när det smäller. Sen om hunden är rutinerad så är det inte hela världen om det skjuts någon skenälg.

5+ på den, jag har aldrig fått ihop en ställande hund med sällskapsjakt, antar att alla spetsar är framtagna för ensamjakt ifrån början?!

Detta hände mig för ett litet tag sedan.

Vi var ute och jagade rådjur med stötande hundar, första såten så kommer det en bock i gångfart (för en gång skull), jag ser den på långt avstånd, och den passerar mig på ca 15m avstånd. Hagelbössan sänker bocken perfekt och lyckan är på topp.

Vi beslutar att fortsätta vid ett annat ställe. Jag tar ett pass vid en smal grusväg, på andra sidan vägen är det en ca halvmeter hög kant som sedan blir en hög kulle med mycket sly.

Gör bedömningen att kommer det ett djur så kommer det från kullen. Efter ett litet tag så dyker det upp ett rådjur i en helvetes fart från kullens topp på väg ner mot mig, (kan urskilja det genom slyn).

Vilken satans tur jag har idag hinner jag tänka , Lägger ann bössan och förbereder mig, Nu har rådjuret ca 100 knyck nedför kullen på rak kurs mot mig, precis ute ur slyn så tar det ett skutt från kanten, jag ser detta rådjur likt ett jaktplan med uppfälda landningställ ca 1,5 meter över vägen ca 3meter från mig! Vad gör jag? Jo, jag skjuter . Att skjuta en brun/grå gigantisk lerduva kan ju inte vara svårt. Rådjuret slår ner ca 2 meter från mig och jag inser att jag skjutigt över, skjuter ett till skott vilket jag bedömer vara ca 1sekund efter första, missar även detta skottet.

Det hela gick så sjukt fort att jag knapt fattar något, djuret täcknade inte för skotten, inte heller fann vi några spår av blod/päls.

Hunden tappade bort det och vi gjorde ett eftersök.

Varför jag sköt vet jag inte än idag?? Nu i efterhand så skulla jag ju givetvis avstått skott. Hela kvällen vart förstörd då jag hela tiden gick och tänkte på OM den kanske fått något hagel i sig eller inte

Nu vet jag till nästa gång att inte skjuta om hållen är för nära och det går för fort.

Lätt att säga att man ska hålla inne på skott, men ibland kanske det skall till ett misstag för att man ska lära sig.

Likt NS så vill jag i vart fall nyansera hyllningskören till att avstå från att skjuta.

Givetvis skall man avstå skott om man inte känner sig säker på skottet och jag har inget annat än respekt för de som avstår från att skjuta om situationen och deras egna förmåga inte medger ett direkt dödöande skott.

MEN för mig handlar det om att vi som jägare och skyttar också bör utveckla vårt skytte och vår förmåga att få vilt med oss hem från skogen. Det är bevis på ett gott omdöme att släppa vilt som man inte klarar av att nedlägga på ett etiskt bra sätt, samtidgt som att det borde vara en sporre för jägaren att förbättra sitt skytte så att man blir kapabel att förvalta fler skottchanser.

Jag jagar på rätt vilttäta marker där vi har på oss att kunna redovisa ett vettigt uttag för att få behålla dessa arrenden, om jag tar med en jägare dit som trots att viltet går i pass ett antal gånger under dagen inte är kapabel att fälla något av dessa vilt börjar jag fundera. Om det händer ett par gånger till när han/hon är medbjuden kommer jag utan tvekan att ringa någon annan jägare nästa gång det är dags att jaga. Å andra sidan så kommer inte heller de jägare som vid upprepade tillfällen förorsakar skadeskjutningar att få nya inbjudningar.

Det finns givetvis en jädra massa olika parametrar i detta med att avstå skotten och i mångt och mycket skriver jag under på det som tidigare sagt men vi kommer inte ifrån att det idag på många ställen är så att effektiviteten är en parameter som kommit att få betydelse. Det handlar som inom så många andra områden i dagens samhälle om att du måste kunna leverera, i det här fallet ställer jag krav på mina gäster att de skall leverera ett omdömesgillt men också effektivt skytte när de står på pass.

Förmodligen får jag massa skit och blir idiotförklarad för dessa rader men sånt är livet, jag står i varje fall för det jag skrivit!

Vänligen,

Henrik