OK, dags för en range report!

Tog mig ut till banan för att panga enligt Internationelle Mats instruktioner. Inte gjorde jag som han sade, fan heller, jag skött "runn-runn" som man säger i Övre Kågedalen med omnejd... 6 tavlor alltså. För att göra det jävligare bestämde jag mig för att skjuta över bänk, med trefot fram och kudde bak. Det var plaskblött att ligga ner - och jag har faktiskt det senaste året skjutit MYCKET bättre i liggande än i bänk. Jag får inte ordning på rekylupptagningen i bänk, när jag skjuter får jag ett kast som tar siktlinjen en halvmeter åt vänster. Liggande ligger jag kvar i A4:an, nema problema.

Hur som helst, här är träffbilderna. Det känns rätt positivt, allt är på väg till att inte bara bli mindre grupper utan också ett mer förutsägbart resultat - det jag gillar bäst av allt. Jag tror att jag kommer att krympa träffbilderna ordentligt bara jag kan lägga mig ner utan att marinera mig i isvatten, och Maddogs tips om kosken, kniv och Vv160 verkar rätt klokt det också.

Sedan jag lade kulorna i bommarna började vapnet bete sig förutsägbart. Anar att förutsägbara 15mm är möjligt och då är jag nöjd...!

1: 45,5gr MRP

2: 46

3: 46,5

4: 47

5: 47,5

6: 48

Min tolkning är att 4-5-6 gav rätt så samstämmig träfflägen - funderar på att välja 5:an. Är det OK enligt expertisen`

...och jag avslutade dagen med att kolla att min 6x45 rävracer gick bra, jag satte ett nytt sikte på den. Den har nu en belyst Zeiss Classic 2,5-10x50 med kulbanekompensator. Lätt justering två cm upp bara - så gick den bra sedan. Jag verifierade sedan på 300 och tja, det blev 100% rätt i höjd där också enligt vad mitt lilla ballistikprogram förutspådde. Nu lever mickel farligt! Synd bara att det inte ens finns räv på min jävla jaktmark.

Man kan konstatera att i den förra serien sköts den bästa serien - 4 skott på 18 mm - med 48gr MRP. Denna pang kanske gillar rätt så heta laddningar?

Bengt, det har varit min erfarenhet i flera 6.5x55 att MRP ger bäst resultat när trycket börjar närma sig max. Det känns som att kombinationen högt tryck och stabil bomkontakt är ett framgångsrecept i din bössa.

Henrik

jag tycker 4:an ser bra ut. från mitt håll verkar den stöka till minst med rekylen. är det så att laddningen "kom igång" här eller?

/Kalle

Japp, det började knyta ihop sig vid laddning 4. Satsar på 47,8gr och kvadratiska bommärken. OK med I-Mats? 48 var ju inte lysande i denna övning - men bra i förra. Det kan ju ha varit ett kasst skott där - sammantaget så... Funderingar, någon?

jag har lagt mig mellan 47 och 47,5 men det är jag det. allt var bättre denna gång så glöm den förra omgången. nyskriven sida just nu.

om det beror på skytten kan det avslöjas med att du skjuter samma sak i omvänd ordning

Varför skjuta runn-runn när man testar laddningar? Jag tycker det är onödigt att skapa fler möjliga felkällor.

Att labba med ,1gr mrp i en 6,5x55 känns som överkurs jag hade laddat upp fler 47,5 och testat med minsta möjliga felkällor!

Rekylupptagning verkar vara samma mantra för "liggskyttarna" som vindflaggorna är för oss bänkskyttar, hehe... Bittert nog i det här fallet är det nog lite samma sak som vi bänkskyttar borde acceptera lite oftare, alltså att pipan inte är "världsbäst". Allt blir betyderligt bökigare då...

Hur som, i grupp 4 var det i alla fall fyra skott som visste var de skulle. Liknande i 3 och 5. Ladda upp några dussin 4or, ta en kopp kaffe och skjut sedan några grupper utan att fundera för mycket och se hur det tar. Är ingen vits att hålla på och skjuta laddstegar o böka innan man vet att bössan(dig själv tvivlar jag inte på )klarar av att skjuta ungefär likadana grupper med samma laddning från gång till gång.

Flytta till 200 meter - det är första steget. Att hål-i-håla Norma VLD på 100 m kan du glömma, det händer bara som en slump... Testa två grupper vardera av 47, 47,5 och 48 och bli inte förvånad om gruppstorleken blir lika som på 100.

Personligen skulle jag för att träffa på långhåll välja den laddning som hade minsta höjdspridningen och stabilt träffläge, alltså fyran i det här fallet. Ifall jag letade minsta möjliga träffbild på ett givet avstånd skulle jag ta femman och tuna den.

Sista stycket skrivet utifrån perspektivet av en skjutning på för kultypen adekvat avstånd: VLD ska INTE testas på korta håll!

-- Mats

Bengt, det har varit min erfarenhet i flera 6.5x55 att MRP ger bäst resultat när trycket börjar närma sig max.

Vi har samma erfarenhet. Älgladdningen till min gamla pipa var 156 gr Mega laddad till 815 m/s (VÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLDIGT stor pipa så inga störande tryck) och verifieringsgruppen glömmer jag aldrig: fem skott i ett hål, mätt till 5,5 mm ungecirkafär och hastighetsspridning från 813 till 815 m/s.

Jo, precis: ES = 2 m/s...

-- Mats

Rekylupptagning verkar vara samma mantra för "liggskyttarna" som vindflaggorna är för oss bänkskyttar, hehe...

Ibland undrar jag om inte vissa saker analyseras sönder.

Så mycket vilt som jag skjuter på långa håll med de mest märkliga skjutställningar mot små vitala träffytor, rimligvis borde någon kula ibland inte träffa sitt mål om rekylupptagningen har så stor betydelse?

Vad vill man uppnå? Bänkskytteträffbilder eller att träffa det avsedda målet? Om en 5mm träffbild är vad man vill uppnå så är nog all utrustning samt teknik fel.

/Mike

Ibland undrar jag om inte vissa saker analyseras sönder.

Så mycket vilt som jag skjuter på långa håll med de mest märkliga skjutställningar mot små vitala träffytor, rimligvis borde någon kula ibland inte träffa sitt mål om rekylupptagningen har så stor betydelse?

/Mike

Precis det jag var ute efter! Kanske skulle jag visat att jag var ännu mer ironisk, hehe... Känner att det är påväg en aning OT, men det är så jäkla lätt att vara bra när bössan skjuter rakt, men när skotten landar lite överallt så är de flesta jäkligt snabba på skylla på allt annat än skjutjärnet.

Hur som, känns som att laddningarna är på rätt väg och jag hoppas det tar sig!

När det gäller rekylupptagning är det normalt så att vi pratar decimetrar - inte millimetrar - med .308 och uppåt beroende på vikt, stockkonfiguration och var axeln hamnar. Även min 5,7 kg tunga sexånhalva lodar extremt om jag slarvar - dämparen är dock en gudagåva då skillnaden nästan helt försvinner.

Det ÄR en faktor - inte nämnvärt för 4,7 kg PPC eller 6 kg .243, men för normala klass 1-patroner i normala jaktbössor.

-- Mats

Ibland undrar jag om inte vissa saker analyseras sönder.

Så mycket vilt som jag skjuter på långa håll med de mest märkliga skjutställningar mot små vitala träffytor, rimligvis borde någon kula ibland inte träffa sitt mål om rekylupptagningen har så stor betydelse?

Vad vill man uppnå? Bänkskytteträffbilder eller att träffa det avsedda målet? Om en 5mm träffbild är vad man vill uppnå så är nog all utrustning samt teknik fel.

/Mike

svaret skulle jag vilja rymma i det som kallas muskelminnet. skjuter man tillräckligt fixar kroppen många felkällor av erfarenhet och känsla. skjuter man inte lika mycket som du, Lars och Maddog (likt mig själv) så tappar man den faktorn och får sälla sig till denna sörja av korrekioner och analyser. Så lösningen är mer skytte och mindre mekande tror jag. jag ser det tydligt iom 22-skyttet på senare tid, man tänker inte ens längre utan bara gör...

jämfört med mitt 260-skytte som är är ett härke för tillfället så funkar 22an (KASSA grejor) och älgbaneskyttet drömlikt - pga dåligt kroppsminne för hur det ska kännas för att vara rätt på mage med bipod.

tror jag....

Precis det jag var ute efter! Kanske skulle jag visat att jag var ännu mer ironisk, hehe... Känner att det är påväg en aning OT, men det är så jäkla lätt att vara bra när bössan skjuter rakt, men när skotten landar lite överallt så är de flesta jäkligt snabba på skylla på allt annat än skjutjärnet.

Hur som, känns som att laddningarna är på rätt väg och jag hoppas det tar sig!

Visst är det så - vapnet har inte bevisat något ännu - men något är ju fel när man efter rekyl ligger en halvmeter - eller upp till en meter - vänster. Kan inte annat än tro att det påverkar resultatet. Jag får inte ordning på skyttet i bänk men det stör mig inte nämnvärt, har aldrig jagat från bänk.

Flytta till 200 meter - det är första steget. Att hål-i-håla Norma VLD på 100 m kan du glömma, det händer bara som en slump... Testa två grupper vardera av 47, 47,5 och 48 och bli inte förvånad om gruppstorleken blir lika som på 100.

Personligen skulle jag för att träffa på långhåll välja den laddning som hade minsta höjdspridningen och stabilt träffläge, alltså fyran i det här fallet. Ifall jag letade minsta möjliga träffbild på ett givet avstånd skulle jag ta femman och tuna den.

Sista stycket skrivet utifrån perspektivet av en skjutning på för kultypen adekvat avstånd: VLD ska INTE testas på korta håll!

-- Mats

Tack för kurskorrigeringen, det är lätt att gå ned sig i analyserandet. Jag är rätt ointresserad av träffbilder - vill jag göra hål i papper köper jag ett hålslag. Det är träff på dryga håll som är målet med denna övning.

Kanske bara är jag som har extremt välskjutande jaktbössor då Jag brukar iof försöka att alltid skjuta med bössan mot axeln med jaktpåkarna, men upplever ingen större skillnad om jag glömmer, annat än att min 3kilos 358W är klart otrevlig att skjuta frirekyl.

OK, uppdatering!

Jag fick ingen riktig ordning på detta... vapnet presterade en del riktigt fina saker av och till men ibland kasst. Jag bestämde mig för att misstänka de Burris QuickDetach-ringar jag hade på bössan. Jag menar... man säger ju alltid åt nybörjare att inte snåla på ringarna och så gör man det själv, att man aldrig lär sig...!

Få se... bössan har en mcmillanstock, en shilen select match pipa ditsatt av Jan Stenroos, lite annat custom också och ovanpå detta en Zeiss 6-24x56... vadfan, ringarna KÄNNS bra men de är det enda som fortfarande är budget, de får gå i bra-att-ha-högen och så letar jag reda på något annat.

Jag gick och köpte ett Spuhr-montage. Gemensam underdel på ringarna, picatinny, 0 MOA lutning (har redan 20 på skenan).

Oj.

Jaktmatch 5 skott höll sig i flera serier under 25 mm (liggande).

Norma Oryx 156 gr (skjuter 4-skott-serier) höll sig stadigt runt 20 mm.

Jaktmatch-serierna höll sig ALLTID 2 cm till höger om Oryx-serierna, det var rent kusligt.

Vad som hände var alltså att träffbilderna blev mindre - men framför allt att vapnets beteende blev 100% förutsägbart.

Så... Nu har jag en bössa som skjuter lika bra som varenda bössa verkar göra på Robsoft

Eller snarare en till, min .308 skjuter så bra (eller lite bättre) sedan tidigare men den har jag aldrig haft något bekymmer med. Å andra sidan har den Leupold Mark4-ringar, inga dåliga saker det heller.

SLUTSATS: Att köpa ett av Håkans montage är tamigf-n ett av de bästa sakerna jag gjort rent vapenmojmässigt. Det blev drygt 3 papp, men den normale blaserägaren betalar ju det för en helt vanlig Gardenakoppling för att sätta ihop kikarsikte med vapen. Det här är riktiga prylar som ger en MASSIV kvalitetskänsla - jag kommer med tiden att få fler Spuhr-montage om jag känner mig själv rätt.

Dags för ett omtag med Normas VLD-kulor, helt klart.

OK, uppdatering!

Jag fick ingen riktig ordning på detta... vapnet presterade en del riktigt fina saker av och till men ibland kasst. Jag bestämde mig för att misstänka de Burris QuickDetach-ringar jag hade på bössan. Jag menar... man säger ju alltid åt nybörjare att inte snåla på ringarna och så gör man det själv, att man aldrig lär sig...!

Få se... bössan har en mcmillanstock, en shilen select match pipa ditsatt av Jan Stenroos, lite annat custom också och ovanpå detta en Zeiss 6-24x56... vadfan, ringarna KÄNNS bra men de är det enda som fortfarande är budget, de får gå i bra-att-ha-högen och så letar jag reda på något annat.

Jag gick och köpte ett Spuhr-montage. Gemensam underdel på ringarna, picatinny, 0 MOA lutning (har redan 20 på skenan).

Oj.

Jaktmatch 5 skott höll sig i flera serier under 25 mm (liggande).

Norma Oryx 156 gr (skjuter 4-skott-serier) höll sig stadigt runt 20 mm.

Jaktmatch-serierna höll sig ALLTID 2 cm till höger om Oryx-serierna, det var rent kusligt.

Vad som hände var alltså att träffbilderna blev mindre - men framför allt att vapnets beteende blev 100% förutsägbart.

Så... Nu har jag en bössa som skjuter lika bra som varenda bössa verkar göra på Robsoft

Eller snarare en till, min .308 skjuter så bra (eller lite bättre) sedan tidigare men den har jag aldrig haft något bekymmer med. Å andra sidan har den Leupold Mark4-ringar, inga dåliga saker det heller.

SLUTSATS: Att köpa ett av Håkans montage är tamigf-n ett av de bästa sakerna jag gjort rent vapenmojmässigt. Det blev drygt 3 papp, men den normale blaserägaren betalar ju det för en helt vanlig Gardenakoppling för att sätta ihop kikarsikte med vapen. Det här är riktiga prylar som ger en MASSIV kvalitetskänsla - jag kommer med tiden att få fler Spuhr-montage om jag känner mig själv rätt.

Dags för ett omtag med Normas VLD-kulor, helt klart.

 

Som sagt, dags för ett omtag. Men det tog ett tag, tre knoddar och jobbet och... de som är i ekorrhjulet vet vad jag menar. Man hinner jaga ELLER skjuta... och då prioriterar jag jakten. 

 

Men jag tog laddningen på 47gr, satte kulan hårt i bommarna och testade på 300 meter. Alla serier jag sköt var på 5 skott och liggande med benstöd och baksäck. 

 

Oj. 

 

Laddningen hade 25mm på 100 meter när jag skottställde. Bra förvisso, men inte riktigt så brutalt bra som man borde ha med en Mcmillanstock, en Shilen Select Match tillfixad av Jan Stenroos, Near-ringar och en Zeiss 6-24x56.

 

Men å andra sidan var det det där forumets mysfarbror Internationelle Mats sade om att det inte går att skjuta tätt med de kulorna på korta håll. 

 

Hm... Så jag konstaterade att laddningen gick 5cm högt på 100. Jag klickade 20 1/2-cm-klick uppåt, det vill säga 30 cm på det avståndet (=1 mil) och lade mig på 300. Då såg det ut så här: 

 

 

Det är alltså en 37mm träffbild på 300 meter, perfekt centrerad.

 

Jag sköt tre serier till. De två första hade ganska kraftiga vertikaler men höll sig på 50mm. Sedan ringde frun och undrade när jag skulle komma hem och det steg till 80mm i den tredje. 

 

Men OK, jag får väl betrakta bössan som skjutbar i alla fall. Ser fram emot Remmene, jag undrar om jag inte skulle behöva en sån där avståndsmätare eller vad det var i första pris förra året 

 

Har likväl, trots detta fina resultat, insett att jag borde ha en ljuddämpare på bössan. Den ligger inte stilla i målet när jag skjuter. Det går nog att få till den lite bättre ändå.

 

Hur som helst, nu har jag med egna ögon sett att det ligger något i det där om att VLD-kulor kan skjuta bättre på långa håll än korta. Jag har en teori om den ballistiska dynamiken där, men ids inte gå igenom den just nu

 

Superhäftigt i alla fall! Jag tror att jag ger fan i att reklamera bössan hos Stenroos! 

 

MVH!

/HerrBerg

Det är ett nöje att läsa dina vassa posts HerrBerg! 

 

Skönt att det redde sig. Lärdomen av denna tråd är att jag kommer fortsätta att aldrig välja detach-ringar till annat än min "gå-i-buskar 9,3a" så jag snabbt kan använda öppna.   

En annan lärdom kanske är att materialet i ringarna inte är av överordnad betydelse, konstruktion/design har stor inverkan.

 

 

Raggarö

Den "ballistiska dynamiken" handlar om att en mer framtung projektil initialt har större precession (och nutation, även om den inte inverkar nämnvärt) än en liknande, mer baktung. Samma fenomen gäller alla roterande projektiler men det finns en avsevärd skillnad i den tid/sträcka som passeras innan precessionsvärdet minimerats beroende på massakoncentration/tyngdpunkt.

 

Inget märkligt och ingen magi är inblandad. Att vissa "vägrar tro det" eftersom det är "HELT JÄVLA OMÖJLIGT!!!" förändrar ingenting då det är ren fysik som till och med kan beräknas och - framförallt - bevisas, som du just gjort.

 

-- Mats

Jo, det finns mycket jag har lärt mig av övningarna i denna tråd. Tyvärr skjuter dock inte pangen bättre än genomsnittet på ett Internetforum 

Den skjuter sämre än alla rostiga, snedborrade, krokpipade Hva 1640 med Oxo Bison i AngleFuck-ringar,menar du... ;-)

 

-- Mats

Det ÄR ju inte hål-i-hål med allijaska. Å inte skjuter den bättre än en LTR out of da box, jag har sett tråden på grannforumet. Men OK, jag betraktar detta som första gången bössan får visa vad den kan map vad den är tänkt för. Härifrån blir det bara bättre!