Så, kan ni då rekomendera en bra kula för en klenare kaliber! Jag gör nu en 7mm-08 som jag skall jaga älg (även björnar som dyker upp) med. En bra kula med bra verkan och bra bc-värde. Vad skulle ni skjuta med ??

Så, kan ni då rekomendera en bra kula för en klenare kaliber! Jag gör nu en 7mm-08 som jag skall jaga älg (även björnar som dyker upp) med. En bra kula med bra verkan och bra bc-värde. Vad skulle ni skjuta med ??

 

150grs Scirocco eller 160grs Accubond hade varit mina val om nalle står med på programbladet

Så, kan ni då rekomendera en bra kula för en klenare kaliber! Jag gör nu en 7mm-08 som jag skall jaga älg (även björnar som dyker upp) med. En bra kula med bra verkan och bra bc-värde. Vad skulle ni skjuta med ??

Har bara skjutit 2 älgkalvar, 1 stor älgko samt 2 rådjur med 150gr scirocco kulan i min 7X57, men är hittills nöjd.

Skickat från min GT-P3110 med Tapatalk 4 Beta

Om du skjuter ett rådjur som går långt efter skottet och som beter sig som ett skadskjutet vilt trots lungträff, och du i slaktboden upptäcker att sitt välplacerade skott lett till en smal sårkanal som inte trasat sönder lungorna, då kan man tala om att energin inte använts för det den är till för.

 

Det är lite grann det som är pudelns kärna här och exakt det du skriver hände för mig med Accubond 180 ur en 30-06.

 

Min syn på terminalballistik har skiftat lite senaste åren. Från början var det en strävan efter knall-och-fall (av olika skäl bl.a. att marken jag jagade på i min ungdom var liten och att man helt enkelt inte hade råd att bocken sprang in på grannmarken) för att sen gå mot att jaga rådjur med klenast tänkbara beväpning. Nu har jag svängt tillbaka och skjuter hellre "sönder" ett rådjur och får det på plats än att finskjuta det med 223 eller liknande och få oacceptabla flyktsträckor utan blodspår. Det känns helt fel att viltet ska uppträda som skadeskjutet, som du skriver, trots perfekt lungsmäll. Då är det fel på beväpningen/kulan och då får man åtgärda det.

 

Jag sköt en bock i fjol med 223 och TTSX 50 på ganska nära håll. Efter lungskott lite snett framifrån lade sig bocken ner och blev liggande på sidan och skrek i över en halvminut innan blodtrycksfallet var ett faktum. Det är inte ok i min bok - bocken fick uppleva en skräckfylld halvminut av det som återstod av jordelivet för att jag skulle "finskjuta". OM jag skjuter rådjur med 223 igen så blir det antingen bogskott med TTSX eller så blir det en blöt blyspets om jag skjuter lungskott - för att verkligen förstöra lungorna. Kombinationen TTSX och lungskott i 223 känns inte helt vettig. Nu är det bara ett vilt och lite skral statistisk, men hur hade det gått om jag istället skjutit den på 200 meter? Vågar inte ens tänka på det.

 

"Use enough gun" känns definitivt vettigt. Ett annat känt citat är "being overgunned always beats the alternative". Det gäller ju faktiskt inte bara det egna välbefinnandet när man går på eftersök efter en skadeskjuten och extremt aggressiv lejonhane, utan även lungskott på rådjur. I det första fallet gäller det ens egna chans att överleva, och i det andra exemplet att så fort som möjligt ta viltet av daga.

Återigen "use the right bullet" !

 

Jag har skjutit ohyggligt många rådjur med 222 och 223 och med mina  kulval(vanliga blykulor) påstår jag att dom dör fortare än med vilken klass1 som helst med centrala bogskott.

 

Ingen har lagt sig ner och skrikit,några enstaka har gått mer än 50m efter träff och den absoluta majoriteten har dött på plats eller inom 25m.

 

Aningens fördel till 223 före 222 med samma kulor.

 

Skjuter man i bogarna så går dom sönder men det gör dom med vilken kaliber som helst så den diskussionen handlar mest om hårklyverier,skjuter man bakom bogarna så är dom lika fina som dom skjutna med klass1 vapen så det är inte heller ett ämne som är diskuterbart.

 

finskjuta...nu har du inte helt torrt på fötterna min vän

 

/Mike

Gillar inte citaten.

finskjuta...nu har du inte helt torrt på fötterna min vän

Om du läser mitt inlägg så inser du att "finskjuta" i det här fallet gäller lungskott med hårda kulor. Blyspets och liknande däremot verkar ju funka kanonbra (mina kunskaper på det området är inte riktigt i paritet med dina som du vet). Minns såväl min jaktkompis för några år sen. Han sköt sitt första vilt med sin nya Sako Varmint 222 - en bock med lungskott på 60-70 meters håll och använde fabriksladdade Lapua SP. Döm om hans förvåning när bocken i skottet slog runt och han såg fyra ben i siktet Klart övertygande verkan!

Filip ibland blir vi alla målande exempel, denna gång gav du underlag till reflektioner, som oftast är det mitt ok att bära men inte denna gång, du får se det som ett erkännande istället för att besväras. Christian

Filip ibland blir vi alla målande exempel, denna gång gav du underlag till reflektioner, som oftast är det mitt ok att bära men inte denna gång, du får se det som ett erkännande istället för att besväras. Christian

 

Har inget emot att du skrev om mig alls. Besväras bara över det att jag skulle jaga med kalibern. Det är väl långa vägar ifrån min efarenhet att använda kalibern till skott på längre håll... PÅ VILT! Citaten som jag inte gillar är "use enough gun" och att man ska kompensera att man skjuter dåligt genom att skaffa en grövre kaliber... Då tycker jag hellre om Mikes citat där han säger att man ska använda rätt kula... Skjuta säkert är också något jag hellre läser än använd tillräckligt med kraft. Jag har sett mellangärden spräckas redan i kaliber 9.3x62 och revben som flygit åt alla håll och kanter... Däremot kan man inte skylla det på den kalibern utan på skytten för kulvalet. Säkert kan väl förknippas med knall och fall men så anser jag det inte. Säkert är att du får antingen knall och fall eller en flyktsträcka på under 100m eller att djuret är vid liv en kortare tid än 10 sekunder efter skottet. Visst kan detta hända även vid säkert skytte men sannolikheten är mindre.

 

Genomskott anser jag vara något som måste finnas på vak/smygjakt. Mycket finare blodspår att följa. Att all energi har blivit i djuret hjälper inte. Skjut med en 55 gr BT runt hjärtområdet och det blir massa energi i djuret men vi vet alla hur det skulle sluta. Ska man skjuta utan genomskott skall man veta hur kulan reagerar i kroppen även vid benträff. Inte lönt att skjuta om all energi går åt till att knäcka ett ben heller. Om man inte skjuter nack/huvudskott vilket säkert är det mest effektiva att göra. Nackskott är något som jag tycker jägare här på åland och i sverige borde titta in på. Mycket säkrare än ett huvudskott och mycket bättre än ett lungskott... Skjuter du med en BT i nacken slutar det bara på ett sätt! D.v.s knall och fall... Blir säkert idiotförklarad för att jag är för nackskott men om man behärskar det och håller sig inom ett avstånd som man vet att man träffar på så är det det bästa. Huvudskott gillar jag inte för det brukar oftast sluta så att om man inte vet vad man håller på med får någon springa runt efter ett rådjur utan käke hur friskt som helst som lämnar ett relativt ok blodspår. 

 

Om man väljer att skjuta på längre håll och vill ha en större felmarginal än nackskott skjuter man givetvis på hjärt/lungområdet. Men då ska man väl veta vad man håller på med och göra det av erfarenhet. 

 

Man kan inte tolka rubriken rätt heller. Energi kontra precision... Precision är väl såklart det som är viktigast om du skjuter på längre håll. Utan precision gör inte energin något. Kulor som lämnar tilläckligt med energi i djuret på långt håll finns överallt men dom kanske inte har precisionen att träffa rätt ställe och då blir energin för lite och det slutar på fel sätt. Tillräckligt med energi ska finnas på normalhåll och där spelar inte precisionen lika stor roll vid skott på hjärta/lunga. Skulle döpt tråden till "Energi kontra precision på längre håll" eftersom jag tror det är det du är ute efter. På längre håll anser jag precisionen spela en större roll än energin. Energi lyckas du alltid få fram i rätt mängd. Men att den träffar på rätt ställe är viktigare. Blir helt till mig i soffan här hemma när jag läser sånt här. 

Tycker det låter mest logiskt pratar inte av så himla stor egen erfarenhet. Är väl inte helt utan erfarenhet men ligger långa vägar efter andra här på forumet. 

 

Vet att det kan bli en massa skrik om att jag inte skall ge mig in på nackskott för att jag är ung. Men det är väl en självklarhet bland jägare att det inte är någon lek och att man skall veta att man träffar om man ger sig in på det. Jag har inte sagt att det är det första jag ska göra när rådjursjakten börjar. Det är något som man borde titta in på och lära sig då det är ett säkert sätt att få knall och fall. Har aldrig varit med om sett eller hört att djur sprungit efter nackskott. 

Tråden har fått mig att fundera men framförallt tar den mig tillbaka till för några år sedan då jag fällde mitt första klövvilt. Oerfaren var jag rustad med över disk inköpt Oryx till min 308a. Hade då avstått många lägen jag idag troligen förvaltat då min rädsla var att råka ut för vad Exabit beskriver tidigare i tråden. Ett vilt som faller, ligger skrikande tills de sista krafterna lämnar djurkroppen.

 

Det föll väl ut för mig trots en hög träff som nuddade ryggraden. Lovordade därefter kulan, kanske med all rätt men senare har den fått mig att tveka. Sedan detta tillfälle har jag lärt mig betydligt fler och viktiga parametrar, och en sak jag absolut lärt mig är att skottplacering oaktat projektil är av stor betydelse. Detta ger också de följder situationen kan ge. Som Christian berättar om ovan kan beväpningen ge vissa förutsättningar men en bra träff kan resultera i väldigt många därefter följande scenarion.

 

Några har säkert läst om mina eskapader och hur mina kamrater placerar sina kulor i vilt. Det ger olika svar trots att de alla nyttjar samma kalibrar och kulor. Man måste välja en väg att vandra med de regler och den etik jägaren har att förhålla sig till. Gemensamma nämnaren vi alla har är att vi vill döda viltet så effektivt som möjligt och helst se att det blir på skottplatsen utifrån de förutsättningar den jakt vi var och en bedriver.

 

Själv föredrar jag att viltet dör så snabbt som möjligt med så lite svinn som möjligt så att jag inte tagit dess liv förgäves utifrån den jaktsituation jag befinner mig i. Jag har många gånger gått hem efter en jaktdag då lägen presenterat sig där jag kunde skjutit si eller så och effektivt fällt ett vilt men där jag avstått. Jag har också fällt vilt där jag fått skjuta mer än och två gånger för att få det att lägga sig, där jag fått kassera delar och där jag mått pyton efteråt. Den ånger jag kännt slipper jag helst uppleva igen - därav har jag också funnit en metod som fungerar för mig med den utrustning jag har till mitt förfogande.

 

Min utrustning levererar hög energi och hittills har jag inte hittat några fragment eller kulor i slaktkropparna, undantaget en Oryx som vinklade genom hela kroppen på en dovhjort och satt i skinkan på motsatta sidan. För övrigt de sista vilt jag fällt med Oryx. Längst flyktsträcka hittills har en dovspets haft. Skjuten genom båda lungorna bakom bogarna gick den ca 70m. Skottplaceringen ger perfekt råvara och lite eller inget att kassera. Samma kula med samma skottplacering jag nyttjar till dovvilt bör fungera lika effektivt på rå. För min del väljer jag hög energi och precision med kulor som är "blöta" och för all del köpta över disk. De har inte visat sig så blöta med skottplacering bakom bog, men med energin genom bog lämnar den troligen en hel del man får kassera.

 

Vad jag vet är att skottplacering oavsett kula är en viktig faktor för död. Huvudskott, bogskott, lungskott och hjärtskott ger önskad effekt men de ställer olika krav på oss jägare. Strävar man alltid efter att göra det så enkelt för sig som man bara kan och värderar situationen förnuftigt bör det inte vålla större problem eller onödigt lidande. 

 

Jag känner mig lyckligt lottad att få ta del av mångas erfarenheter och det gör många av mina val lättare!

 

/M

Självklart skall man använda en kombination av kula och skottplacering som förorsakar djuret så litet lidande som möjligt. "Use enough gun" kan måhända vara ett adekvat argument  men för mig och min jakt så är det uppenbart att det också finns ett pris att den "overkill" som ibland avfärdas lite väl lättvindigt. Om så inte hade varit fallet hade vi väl alla jagat rådjur med 460 WBY eftersom den rimligen är "enough"?

 

Jag har ett par gånger kommit fram till eller fått det tveksamma nöjet att ta hand om rådjur som på grund av kul/kaliberval och skottplacering varit otjänliga som människoföda. Frågan som jag ställer mig då är alltid, VARFÖR? Måste man till varje pris skjuta på rådjur om man är olämpligt beväpnad eller skottvinkeln är av den karaktären att man vet (eller i vart fall borde förstå) att slutresultatet blir av det osmakligare slaget.

 

För mig är det viktigt både att förorsaka viltet så lite lidande som möjligt men också att viltet behandlas med respekt även efter det att jag tagit dem av daga, att då komma fram till ett rådjur med både bog och stek sönderskjutna och en sadel full av insprängt vominnehåll gör mig rätt nedstämd.

 

När jag läser om din erfarenhet med bocken ovan så är det två saker som slår mig, dels att det precis som du påpekar är ett vilt ( med de statistiska begränsningar det innebär) men också att ett snett motskott som sitter i lungorna ganska ofta innebär att bara en lunga skjutits sönder. Om man då använder en ttsx eller motsvarande som inte släpper en massa bly så blir skadan  inte särskilt omfattande och flyktsträckan blir längre. Genom att välja en mjukare kula så ökar givetvis lungskadans omfattning vilket med skottplaceringen ovan bara varit positiv, min konklusion av denna berättelse och av min egen erfarenhet är att nyckeln ligger i att välja rätt kula OCH rätt skottplacering till den kulan man valt.

 

Även om den har sina begränsningar får nog ändå vår klassindelning sägas ge en någorlunda vettig fingervisning om vad som är "enough gun".

 

Givetvis är det så att om du inte känner dig komfortabel med 223 rem och TTSX på rådjur så skall du använda en bössa som du känner dig komfortabel med och behärskar för att både få sinnesfrid innan och efter skottet.

 

Vänligen,

Henrik

Use enough gun anser jag riktas ffa till de som likt sportfiskare får en kick av att fälla största möjliga byte med klenast möjliga redskap.

Det kan även riktas till de som får bättre självförtroende genom att använda något som är lite grövre än lagens minimum.

Use enough gun anser jag riktas ffa till de som likt sportfiskare får en kick av att fälla största möjliga byte med klenast möjliga redskap.

Det kan även riktas till de som får bättre självförtroende genom att använda något som är lite grövre än lagens minimum.

jag håller inte med dej om det då dom sportfiskarna använder underdimensionerad utrustning dvs som vi skulle använda typ klass 3-4 för att ta en stort klass 1 vilt av daga med ett hjärtskott

 

  iofs så är det upp till var och en hur man tolkar "enough gun" men min tolkning är att man ett vapen/kaliber som är så kraftigt att man kan skjuta lite fel och ändå leverera så mycket energi så viltet blir allvarligt skadad så ett eftersök/lidande inte blir utdraget

Use enough gun innebär att man ska använda TILLRÄCKLIG beväpning, dvs med marginal för allt som kan skita sig.

Apropå tillräcklig beväpning:

 

http://gunsforafrica.blogspot.se/2011/11/use-enough-gun.html

 

 

"Use enough gun! Yes surely you have to, yet I believe more in using enough sense and judgement for shot placement – that is what makes the difference – time and again without fail."

 

och sedan saknas bara tillägget att man skall använda vettiga kulor.......

 

 

 

 

Raggarö

Use enough gun innebär att man ska använda TILLRÄCKLIG beväpning, dvs med marginal för allt som kan skita sig.

Enda sättet för mig att förbereda mig för att allt skiter sig är i första hand träning. Det är ingen slump att mina övningskulor kostar under en krona st.

Att fixa dåliga träffar med en viss kaliber är att köpa hängslen utan att äga byxor. Om jag rannsakar mitt minnesbibliotek tror jag extremt stor del av allt trassel jag sett i skadeskjutningsväg har mycket lite med kalibern att göra.

Angående konstiga exempel kan jag säga att en älg skjuten i träffområdet med en 222r helmantel (har bara ett exempel på det) har gått kortare än många skadeskjutna älgar med klass ett. Även i den kraftigare regionen.

Det som raggarö skrev gillar jag

För mig är det viktigt både att förorsaka viltet så lite lidande som möjligt men också att viltet behandlas med respekt även efter det att jag tagit dem av daga, att då komma fram till ett rådjur med både bog och stek sönderskjutna och en sadel full av insprängt vominnehåll gör mig rätt nedstämd.

 

När jag läser om din erfarenhet med bocken ovan så är det två saker som slår mig, dels att det precis som du påpekar är ett vilt ( med de statistiska begränsningar det innebär) men också att ett snett motskott som sitter i lungorna ganska ofta innebär att bara en lunga skjutits sönder. Om man då använder en ttsx eller motsvarande som inte släpper en massa bly så blir skadan  inte särskilt omfattande och flyktsträckan blir längre. Genom att välja en mjukare kula så ökar givetvis lungskadans omfattning vilket med skottplaceringen ovan bara varit positiv, min konklusion av denna berättelse och av min egen erfarenhet är att nyckeln ligger i att välja rätt kula OCH rätt skottplacering till den kulan man valt.

 

Som jag ser det är vi helt överens. Viltet ska tas av daga med minsta möjliga lidande, men det ska också behandlas respektfullt - annars kunde man ju jaga rådjur med 460 Wby (och nån blöt 300-grainskula som blir som en varmintkula i hastigheter uppåt 1000 m/s) som du skriver. Jag hade nog gärna genomgående skjutit hjärnskott egentligen, men det innebär alldeles för stora risker för min del (med avseende på träningsdos och andra aspekter).

 

Du har också väldigt bra poänger i det övriga du skriver. Om jag återgår till 223 för rådjur, eller kanske 222 för den delen, så blir det antingen en TTSX genom bogarna eller en blöt kula bakom bogen.

 

Min poäng med den här tråden har aldrig varit att försöka övertyga folk att utrusta sig med nåt annat än det de använder, utan jag ville bara ha lite mer fokus på terminalballistiken (som jag tycker är ett otroligt intressant ämne), och jag tycker det framkommit mycket intressant så här långt.

Här finns intressant läsning av en minst sagt grundligt resonerande kille. Orkar man genom hela får man bra grund att kombinera med egna praktiska erfarenheter. Men fullärd inom terminalballistik blir man aldrig... ;-)

http://www.rathcoombe.net/sci-tech/ballistics/wounding.html

Tråd värd att läsa om och om igen

Min jaktliga erfarenhet av olika kalibrar, kulor och vilt är att du kan inte döda dom fortare med anslagsenergi. Du kan ev bara skjuta sämre med överdriven anslagsenergi. Jag har varit med om rådjur som sprungit längre med vital träff från 9,3x62 och 15g vulkan på 30m håll och rådjur som säckat ihop direkt av träff med nosler bst 7,8gram i 6,5x55 på 140m håll. Jag skjuter allra helst bakom bog med en relativt mjuk kula oavsett kaliber, kulvikt eller vilt. Hårda kulor är en styggelse rent etiskt tycker jag. Går väl an om man skjuter genom bogarna men att skjuta genom bog får den tråkiga konsekvensen att mycket kan få kasseras och det är också problematiskt rent etiskt tycker jag. 

Det optimala vore en kula som expanderade i princip lika mycket på alla håll som man fortfarande kunde jaga med. Hittar ni det i 6mm .30 eller .224 så meddela mig.

Hornady A-max

 

/Mike