Morgonens bockpremiär blev utan bock men med ett smaldjur inne på 5 m. Sedan ringde min farbror och sa att han skjutit en av de tre rävvalpar som varit i pass hos honom. Räven hade fallit i skottet och legat ca en minut innan den drog iväg. Jag åkte hem och hämta hunden och satte honom på spåret. Skapligt med blod på skottplatsen. Efter ca 300 m försöker jag hängs med in i tätaste tänkbara granet, när hunden sätter sig. När jag viker undan och tittar in så ligger räven där. Hunden är ointresserad av dött vilt, så han kommer ut. Jag ringer och berättar att vi hittat den död, och börjar plocka med bössa och spårlinan. Då rasslar det till och när jag tittar in under granen är räven borta! Igen! Jahopp! Spårar vidare och kommer efter 300 m till ett gryt, såklart! Vi ringer en gubbe med gryttax som kommer och släpper ner. Grytet är stort men ytligt under marken så "drevet" buktar fint där nere. Efter en stund flyger en grävling upp och får sig en smäll, åtföljd av ännu en som får samma medicin. Efter lite övertalning släpper taxen sina grävlingar och går ner igen, och efter lite letande drar musiken där nere igång igen. När det blir fast tar hundföraren upp ett hål och ser räven som ligger och tittar rakt upp på oss. Vi kallar upp hunden och avslutar. Denna gång gick den ingenstans! Så kan det gå när räven sover räv. Alltid lär man sig något!

 Vad bra att det löste sig vart var skadan på räven ?

jag skjuter i regel en svärm i en eftersökt "död" räv just pga av samma anledning har hänt ett antal gånger innan jag bytte till varmintkulor

Den rättsmedicinska undersökningen har kommit fram till att första skottet tog i underkäken. Det var vissa komplikationer att komma fram till den slutsatsen då det hela avslutades med kaliber 12 mellan rakt ovanifrån mellan ögonen på en decimeters håll...

Och på vilket annat vilt som helst hade jag ju kollat ögonreflexen, men av någon anledning verkade räven så död att jag inte kom mig för. Lär bli skjuta först och fråga sedan i fortsättningen, iallafall på rävar.