Jag läser rätt ofta jaktskrönor på forumen och även i mail som jag får från ett tidigare jaktlag. Förvånsvärt ofta rör det sig om att någon suttit i ett torn och skjutit en bock "med ett skott som kändes bra" men att bocken sen drog in i skogsbrynet eller i en tätning. Skytten ringde då in eftersökshund tämligen omedelbart följt av att de sen hittade bocken "20-50 meter" in i buskaget.

 

Med risk för att låta dryg så har jag aldrig behövt ringa in en hund på rådjur hittills (peppar, peppar) men däremot på min första och enda gris till dags dato, vilket i sig var en intressant ögonöppnare. Jag har skjutit merparten av mina rådjur med klass 1-bössor och det har alltid funnits ett blodspår att följa som jag kunnat se med blotta ögat. Vid ett par tillfällen har det varit sent på kvällen och jag har då behövt en kraftig ficklampa för att se blodspåret, men icke desto mindre har jag hittat samtliga skjutna rådjur utan hjälp och det har faktiskt varit "spännande" att följa dessa blodspår då jag av blodmängden att döma rätt fort kunna lista ut att detta djur ligger ganska snart.

 

Min poäng här är INTE att jag skulle vara en fenomenal skytt eller spårare (men jag är nog hygglig på bägge i genomsnitt), utan snarare ställer jag mig frågan varför det verkar vara så "populärt" att ringa in hund så fort viltet försvinner ur synfältet? Beror det på att skytten är såpass grön att han/hon följer "regelboken" och ringer in eftersöksekipage på momangen, eller beror det på att personen de ringer faktiskt VILL träna sin hund?

 

Om det är det sistnämnda så har jag all förståelse för att alla inblandade är intresserade av att hunden får leta upp viltet - det är ju kanon om hunden får träning och alla är nöjda och glada. Själv har jag väldigt svårt att se vitsen med att ringa någon på en fredags-, lördags- eller söndagskväll för att få en hund på spåret om jag själv med blotta ögat kan följa ett blodspår med en hygglig strålkastare. Om jag ser till mig själv så är det till och med respektlöst. Tänker jag fel här?

 

Som en parentes kan jag nämna att jag i fjol för första gången sköt en bock med en "äkta" klass 2-patron, nämligen en 223:a och TTSX 50. Bocken föll förvisso på plats men levde en stund innan den lämnade detta jordeliv. Jag har sen dess funderat på vad som hade hänt om den istället för att falla ihop istället hade gjort en rusning på 100 meter eller så. Med obefintligt utgångshål hade det för mig varit omöjligt att spåra den pga avsaknanden av blod. Av ren respekt för eftersöksekipagens tid och sömn talar denna incident därför FÖR att jag i framtiden beväpnar mig med en rimlig klass 1:a som ger utgångshål (helst i lungorna) med hygglig "blodfontän".

 

Jag kommer aldrig ringa in en eftersökshund för "skoj skull" såvida inte ägaren av hunden uttryckligen sagt till mig att han/hon vill träna så mycket som möjligt. Då är ju saken i en helt annan dager.

Ringa ut e-sökare vid bra skott blev mera vanligt när grisarna började komma, trots lungblod på skottplats så ville en del att man skulle komma med hund. Tror det berodde på rädsla/osäkerhet att gå in i tätningarna och leta.

 

Hade en påringning i söndags om en bock som allt tydde på en bra träff, tecknat bra och rickligt blod flöde men ändå hittades inte bocken. Jag har 4,5mil till den marken så jag åkte inte dit. Hörde mig för hur det gått i måndags och bocken hittades med hjälp av hund ca 80m från skpl. ett 10tal meter från där man slutat leta.

Det beror på. De flesta gånger mina bockar har stuckit iväg så har det räckt med att kika precis innanför skogsbynet eller i ett dike för att hitta dem, men så finns det de där gångerna då djuren gått och lagt sig oländigt till. Det finns tillfällen jag aldrig skulle hittat djuret utan hund, trots att det bara låg sisådär 50 m från skottplatsen.

 

Sedan jag skaffade egna hundar låter jag alltid dem leta upp de djur jag skjuter oavsett om jag sett dem falla eller ej. Ser det som en del av deras träning.

men så finns det de där gångerna då djuren gått och lagt sig oländigt till. Det finns tillfällen jag aldrig skulle hittat djuret utan hund, trots att det bara låg sisådär 50 m från skottplatsen.

 

Vad har du skjutit med då, var satt kulan, och hur såg utgångshålet ut? Var det så lite blod att det inte gick att se något?

För min del så hämtar jag föräldrarnas hund själv och gör eftersök, detta för att han ska veta vad han gör i ett skarpare läge och för att det är kul att se en glad hund.

Jag skjuter med 222:a i de flesta fall när det gäller rådjur och de ger ett bra genomslag i de flesta fall men visst blir blodspåret mindre än på en klass 1 även om köttförstöringen i det närmaste är likvärdig, att jag gillar 222:an är att den är mindre störande för omgivningen.

Hade jag behövt ringa in någon annan för eftersöket så skulle det nog sett annorlunda ut i statistiken på eftersök även om jag menar att en eftersöksjägare nog blir mer förbannad om någon stövlat runt i spåret innan han ringt till denne än om man ringer till ett lätt eftersök som är avrundat på en 30min..

Mest snopet för skytten tror jag , iom att eftersöksjägaren faktiskt anmält intresse för att hjälpa.

Har varit med på några dödsök med mina hundar som garanterat inte hittats utan hjälp av hundar, nu senast en bock som tagit sig +250m med lungträff med TSX 30-06. I det fallet kom inget synligt blod förrän 100-150m alltså omöjligt att hitta utan jycke.

Som hundägare blir då åtminstone jag glad när det kommer möjligheter till the real deal, blir inte många på ett år så det gäller att passa på.

Vad har du skjutit med då, var satt kulan, och hur såg utgångshålet ut? Var det så lite blod att det inte gick att se något?

 

Har två exempel.

Ett som drog rakt ut i en havreåker, det är makalöst hur lite spår ett rådjur kan lämna efter sig på en uppväxt åker.

Skjuten med 308 Lapua Mega, genomskott strax bakom bogen.

 

Nästa hade på nått sätt lyckats hoppa upp en en fälld asp, här hade det iof börjat skymma ganska bra när vi gick för att hämta det.

Det hade lämnat väldigt tydliga blodspår på marken så det var enkelt att följ med ficklampa men ingen av oss letade efter det i rätt höjd.

6,5 i det här fallet vet inte kula.

 

 Ser det på ett annat sätt"

Att man kanske lärt sig att om viltet inte ligger vid skottplats så ringer man in ett Eftersökekipage,,  att man även lärt sig att  inte trampa runt-

Skottplatsen o försvåra eventuellt kontrollsök-eftersök,, att man kanske inte vill lalla runt i mörkret vid tex ett påskjutet vildsvin,,,,

 Därför ringer man,,

 

 Bättre ringa in nån i närheten med bra hund än lalla runt o leta själv om är osäker!

 Ska vi gå till Tex trafikeftersöken så är det inget ovanligt att man ser fotspår 50-100m in där bilförare av nån anledning ska gå efter viltet-

 Varför? inget ovanligt heller att fotspår går fram till legan där ser man språngspår från legan ,,,

 

 Så jag ser på följande vis Ring hellre in hund ekipage än att stövla runt området o försvåra Eftersöket!

Vad har du skjutit med då, var satt kulan, och hur såg utgångshålet ut? Var det så lite blod att det inte gick att se något?

Det var blött ute och skottet gick kanske 5 minuter innan man inte fick jaga rådjur längre. Vätan svalde allt ljus från min pannlampa. Skottplats inga problem, fint med blod men sedan var det svårt för människans öga. In i en mosse med tät gransly drog han.

Skottet hade tagit i lungorna, så det var ju egentlgien inga problem. Kal 6,5x55. Utgångshålet minns jag faktiskt inte. Däremot tog det hunden hela 15 minuter att hitta fram till kroppen som låg inunder en tät gran. typ 50 m från skottplatsen.

Håller helt och fullt med Jämtland. Hellre en skytt som ringer direkt än en som ska spåra för hand först och sen ringa. Jag åker personligen gärna ut en freda lörda sönda kväll och gör ett eftersök på 50m. Ring direkt de är mitt tips. De blir inte bättre eller lättare om man som skytt är där och trampar.

 Ser det på ett annat sätt"

Att man kanske lärt sig att om viltet inte ligger vid skottplats så ringer man in ett Eftersökekipage,,  att man även lärt sig att  inte trampa runt-

Skottplatsen o försvåra eventuellt kontrollsök-eftersök,, att man kanske inte vill lalla runt i mörkret vid tex ett påskjutet vildsvin,,,,

 Därför ringer man,,

 

 Bättre ringa in nån i närheten med bra hund än lalla runt o leta själv om är osäker!

 Ska vi gå till Tex trafikeftersöken så är det inget ovanligt att man ser fotspår 50-100m in där bilförare av nån anledning ska gå efter viltet-

 Varför? inget ovanligt heller att fotspår går fram till legan där ser man språngspår från legan ,,,

 

 Så jag ser på följande vis Ring hellre in hund ekipage än att stövla runt området o försvåra Eftersöket!

 

Jag ser inget fel att man går efter och kollar, det kan ligga , och då kanske man som bilförare kan snabbt avsluta lidandet på djuret.

Nu har jag egen hund, men innan jag hade det handspårade jag ALLTID så långt jag kunde.

Och sen upplyste jag hundföraren om det (iofs går jag alltid med på eftersöken... om e-jägaren tillåter detta). Sen fick jag ett kvitto på om jag hade följt rätt spår..

 

Sen är man väll rätt tacksam som trafikjägare och veta om man ger sig ut för att bärga vilt som ligger  (om nu det personen  berättar dyligt..),

Jag ringer nog hellre en gång för mycket än en gång för lite.

Och jag vill inte trampa runt för mycket på skottplatsen för även om hunden bör klara av att ta spåret även om jag varit där så är det onödigt att försvåra för den.

Sedan är det en annan sak att jag nog aldrig gett mig ut på bockjakt utan att ha en hund i närheten. Inte nödvändigtvis med på jakten men att det på något sätt finns en plan. (Som hundägaren känner till...)

 

// Henrik

Tack för intressanta synpunkter

 

Jag kan väl för egen del konstatera att när blodspåret från ett skjutet rådjur är såpass kraftigt att nära nog en blind kan följa det, så kommer jag försöka hitta djuret själv. Men det är ju givetvis situationsberoende och upp till var och en hur man agerar.

kan bara svara för mej själv men jag tar gärna ett dösök på helgen och som alltid "ring hellre en gång för mycket än en gång för lite"

Ser inga större problem med att åka iväg på enklare dödsök, även mitt i natten, helg o allt...

Men visst ligger det en rejäl blodsträng 10m fram till en dött vilt kan det väl kännas lite motigt.

Dock... så behöver mycket blod inte betyda att viltet ligger inom några meter.

Varit med om sånt många gånger och tar själv inte per automatik mycket blod som enkelt uppdrag...

 

Men blir rätt trött på folk som gått skallgångskjedja och letat i timmar innan de ringer.

Varit med när 12 pers gått i kjedja fram o tillbaka och letat...

Inte så lätt för en hund då allt är utsmetat över stora arealer... 

I landet lagom är lagom bäst 

Jag ser inget fel att man går efter och kollar, det kan ligga , och då kanske man som bilförare kan snabbt avsluta lidandet på djuret.

Nu har jag egen hund, men innan jag hade det handspårade jag ALLTID så långt jag kunde.

Och sen upplyste jag hundföraren om det (iofs går jag alltid med på eftersöken... om e-jägaren tillåter detta). Sen fick jag ett kvitto på om jag hade följt rätt spår..

Sen är man väll rätt tacksam som trafikjägare och veta om man ger sig ut för att bärga vilt som ligger (om nu det personen berättar dyligt..),

Om viltet ligger så åker inte eftersöksjägaren ut, möjligtvis kontaktmannen men det kan lika väl vara markägaren som får ett telefonsamtalsamtal.

Den frustration man känner när man får veta eller märker att en obeväpnad bilist har handspårat och stött upp ett vilt som jag annars enkelt kunnat skjuta när det går upp. Den frustrationen är svår att beskriva.

Jag hade i vintras en bilist som påstod sig vara jägare som följt och stött upp en dovhjort 60 meter från olycksplatsen. Den reste sig lugnt och gick iväg.

Jag sköt den 250 meter från vägen, precis så långt släpade jag dessutom ut hjorten så att markägaren som nyligen opererat hjärtat skulle slippa jobbet. Jag var inte tacksam att bilisten gått efter...

Jag har min roll klar. Sen får ni uppfatta den som ni vill.

Hade en sträcka som ja skötte ren på när jag bodde utanför Lycksele, för mig var det då jätte skönt att veta om jag skulle ta med skidor och pulka + allt som krävs, eller bara ett dragsnöre.

Skickat från min LT22i via Tapatalk 2

När det gäller trafik så har du inte av vägen att göra. Du ska märka upp olycksplatsen så väl som möjligt, punkt slut.

Vad det gäller påskjutna djur så kan man om man hittar tydligt lungblod gå 50-100m i övrigt är det bättre att låta det vara.

Att någon som är intresserad och håller på med eftersök skulle bli irriterad för att man ringer och väcker dem har jag svårt att tro och skulle det vara så är det bättre att vederbörande lägger av med eftersök.

Håller med dom eftersöksjägare som talat här.

 

Då man väljer att pyssla med eftersök så väljer man ju också att bli väckt mitt i natten eller störd på en lördagskväll. Om det är en kompetent person som spårat lite försiktigt så är det inga problem för min del att man försöker handspåra en bit. Det som dock gör att jag alltid förbjuder folk att handspåra om jag ska komma ut och hjälpa dom med hunden är att det finns en hel del folk som inte är kompetenta öht men prompt ska ut och trampa i skogen, då trampar dom runt i cirklar runt skottplatsen och följer lite allt möjligt i 2-3 h sedan tröttnar dom ringer ut ekipaget.

 

Det viktigaste kanske är väl dock att man ringer innan man åker ut och jagar, då kan jag ta ställning till om jag orkar ta ett eftersök eller inte. 

Jag läser rätt ofta jaktskrönor på forumen och även i mail som jag får från ett tidigare jaktlag. Förvånsvärt ofta rör det sig om att någon suttit i ett torn och skjutit en bock "med ett skott som kändes bra" men att bocken sen drog in i skogsbrynet eller i en tätning. Skytten ringde då in eftersökshund tämligen omedelbart följt av att de sen hittade bocken "20-50 meter" in i buskaget.

 

Med risk för att låta dryg så har jag aldrig behövt ringa in en hund på rådjur hittills (peppar, peppar) men däremot på min första och enda gris till dags dato, vilket i sig var en intressant ögonöppnare. Jag har skjutit merparten av mina rådjur med klass 1-bössor och det har alltid funnits ett blodspår att följa som jag kunnat se med blotta ögat. Vid ett par tillfällen har det varit sent på kvällen och jag har då behövt en kraftig ficklampa för att se blodspåret, men icke desto mindre har jag hittat samtliga skjutna rådjur utan hjälp och det har faktiskt varit "spännande" att följa dessa blodspår då jag av blodmängden att döma rätt fort kunna lista ut att detta djur ligger ganska snart.

 

Min poäng här är INTE att jag skulle vara en fenomenal skytt eller spårare (men jag är nog hygglig på bägge i genomsnitt), utan snarare ställer jag mig frågan varför det verkar vara så "populärt" att ringa in hund så fort viltet försvinner ur synfältet? Beror det på att skytten är såpass grön att han/hon följer "regelboken" och ringer in eftersöksekipage på momangen, eller beror det på att personen de ringer faktiskt VILL träna sin hund?

 

Om det är det sistnämnda så har jag all förståelse för att alla inblandade är intresserade av att hunden får leta upp viltet - det är ju kanon om hunden får träning och alla är nöjda och glada. Själv har jag väldigt svårt att se vitsen med att ringa någon på en fredags-, lördags- eller söndagskväll för att få en hund på spåret om jag själv med blotta ögat kan följa ett blodspår med en hygglig strålkastare. Om jag ser till mig själv så är det till och med respektlöst. Tänker jag fel här?

 

Som en parentes kan jag nämna att jag i fjol för första gången sköt en bock med en "äkta" klass 2-patron, nämligen en 223:a och TTSX 50. Bocken föll förvisso på plats men levde en stund innan den lämnade detta jordeliv. Jag har sen dess funderat på vad som hade hänt om den istället för att falla ihop istället hade gjort en rusning på 100 meter eller så. Med obefintligt utgångshål hade det för mig varit omöjligt att spåra den pga avsaknanden av blod. Av ren respekt för eftersöksekipagens tid och sömn talar denna incident därför FÖR att jag i framtiden beväpnar mig med en rimlig klass 1:a som ger utgångshål (helst i lungorna) med hygglig "blodfontän".

 

Jag kommer aldrig ringa in en eftersökshund för "skoj skull" såvida inte ägaren av hunden uttryckligen sagt till mig att han/hon vill träna så mycket som möjligt. Då är ju saken i en helt annan dager.

Egentligen så är ju hela vår diskution ointressant.

Det som har någon betydelse är ju vad just "din" eftersöksjägare för dagen tycker. Den du gjort klart med innan du gått ut och jagat. (för det gör väl alla?)

Egentligen så är ju hela vår diskution ointressant.

Det som har någon betydelse är ju vad just "din" eftersöksjägare för dagen tycker. Den du gjort klart med innan du gått ut och jagat. (för det gör väl alla?)

Lustigkurre !

Egentligen så är ju hela vår diskution ointressant.

Det som har någon betydelse är ju vad just "din" eftersöksjägare för dagen tycker. Den du gjort klart med innan du gått ut och jagat. (för det gör väl alla?)

 

Om diskussionen vore ointressant så skulle du väl knappast skriva nåt i den här tråden? Håller inte alls med.

 

Självklart har jag ett eftersöksekipage på standby när jag jagar, men det intressanta här tycker jag är vad som får oss att agera på såpass olika sätt. För egen del började jag min jaktbana för över 20 år sen med kula (klass 1) på små marker och faktiskt utan direkt tillgång på eftersökshund. Är numera att anses som preskriberat men ändock har det hänt. Inget jag är stolt över men så gick det till då. Det fick dock till följd att man aldrig chansade och bara tog det som kallas "säkra skott".

 

Sen 2001 har jag varit medlem i två större jaktlag och sett folk ta skott som varit totalt huvudlösa. Det beror givetvis på dåligt omdöme men jag tror också det haft att göra med att det varit mer "ok" att skjuta i dessa lägen "eftersom man ändå kunde ringa in en hund". En väldigt tråkig inställning tycker jag när man inför denna praxis vid jakt på stillastående klövvilt. Dvs det blir som hageljakt på fågel - det är ok att bomma/skamma och alla vore genuint förvånade om en skytt fick ner alla fåglar han besköt.

 

Självklart ska eftersöksjägaren vara nåbar om det skiter sig eftersom han ställt upp på detta, men jag har ibland läst mellan raderna och insett att visst kommer han dyka upp, men då ska det också vara motiverat. Dvs inte nåt "meningslöst" eftersök där viltet ligger 20 meter in från hygget.

Ser inte problemet...

Då har jag ändå gjort eftersök sen typ 1980...

Visst fan har det blivit en del extremkorta dödsök, egentligen i onödan men inget jag tar någon notis om eller tycker är onödigt att ringa in hjälp för.

Numera så är det dessutom legitimt att få en bensinpeng.

Jag åker hellre ut några gånger i onödan än stannar hemma och sover...

 

Har man inställningen att jag åker bara ut som eftersökare om viltet gått vissa meter från skottplats så kanske man ska syssla med något annat.

Uttryckte väl mig som vanligt lite otydligt. Ämnet i sig är inte ointressant.

Vad jag menade var att det är helt och hållet eftersöksjägaren du tänkt använda just den gången som avgör om du ska gå och handspåra. Vad du eller jag tycker är ointressant utan det är han som känner sin hund och vet om och vad den störs av.

Kan bara säga att i 95% av mina "eftersök" har jag kunnat fixa detta UTAN hund. Har oftast hittat djuret inom hundra meter från skottplatsen.