Hittade detta http://www.perjensen.se/etologi/fran-forskningsfronten/halsa-pa-hunden-minskar.html om hur hundarna upplever när vi hälsar på dem. Rätt intressant tycker jag. Även om det kanske är mest för min egen skull jag vill hälsa ordentligt på alla tre hundarna när jag kommer så känns det ju roligt att hundarna verkar må bra av det också.

Hur många ignorerar familjemedlemmar?

 

-- Mats, som sitter och gosar med taxen nu

Lite halvintressant men ändå känns det som man kommer ganska långt med sunnt förnuft...

Jag lurades dock in på trådan då jag trodde det var en annan vinkling.

Hur hälsar ni på en främmande hund?

Som kommer hem till er, Som ni besöker, som kommer som "jaktgäst" och när ni själva är gäst i ett annat jaktlag?

Det hade varit intressantare med en undersökning där. Jag brukar försöka att ignorera hundar tills jag växlat några ord med Husse/Matte. Sedan ser jag till att jag avslutar "hälsandet". I övrigt vet jag inte riktigt vad eller hur jag gör. Men hundar brukar gilla mig... Bu eller bä?

blev också "lurad" och trodde att det gällde främmande hund

 

enda gången jag skiter i att hälsa på hundarna när jag kommer hem är när det gäller riktigt akuta besök till porslinstronen

 

främmande hundar får komma fram först innan jag "tilltalar" dom och kliar dom aldrig innan dom sätter sej självmant eller på ok från ägaren

Jag ber om ursäkt till er som känner er lurade, men till mitt försvar så ligger tråden i "VÅRA jakthundar" -delen på forumet.

Jag ber om ursäkt till er som känner er lurade, men till mitt försvar så ligger tråden i "VÅRA jakthundar" -delen på forumet.

Det var det som var lite lurigt för det var en beagel de utfört "exprimentet" på

Jag hälsar alltid på min hund ordentligt o hon blir glad o livlig av sig o har gjort likadant med tidigare hundar.  
Jag gör så även med andra hundar där jag kommer på besök.

De egna hundarna är ju oftast med mig mest över allt, inklusive jobbet. Men är de inte det så hälsar jag såklart på dem när jag träffar dem. Om barna eller frugan är i närheten när jag kommer hem så hälsar jag på dem först annars blir det hundarna som man ju möts av direkt vid andra dörren.

 

Främmande hundar försöker jag igonera tills husse/matte gett klartecken.

Låter ju jätte logiskt. Har en valp och han väntar jag med att hälsa på tills han lugnat ner sig. För han blir helt galen när man kommer hem =)

Jag brukar försöka att hälsa och klappa på den lugnaste av hundarna. De blir ju rätt uppspelta ibland och även om man bara varit ute med soporna så beter de ju sig som om man varit borta ett halvår... Men om de hoppar upp med tassarna brukar jag vända mig bort och sluta hälsa eller så ställer jag ner dem på alla fyra vänligt men bestämt och fortsätter hälsa där.

Sedan vore det ju roligt om sambon och ungarna blev lika glad när man kom hem...

Det här med att ni inte hälsar på främmande hundar innan ägaren gett klartecken, varför gör ni så? Jag gör också så men har nog inte reflekterat över varför. Det är väl mest av respekt för den andra ägaren om de håller på att träna på att inte hälsa på alla plus att jag tycker att man alltid ska "be om lov" innan man hälsar på andras hundar.

 Varför ska man be om lov ? hoppar hunn upp så hälsar jag inte men annars om hunden kommer fram så hälsar i allafall jag

Tja det är nog ungefär som att man ber om lov innan man dansar med en kvinna alt hånglar upp henne inför makens ögon, en fråga om uppfostran. Det är inget större fel på endera sätten men det ena handlingsättet kan beroende på vem man själv är i relation till den som utsätts för det generera en del oönskade effekter.

 

För egen del hälsar jag på hundar efter att jag tar talat med hundföraren först, i viss del för att jag har smärtsamma erfarenheter av det motsatta. /Christian

Varför ska man be om lov ? hoppar hunn upp så hälsar jag inte men annars om hunden kommer fram så hälsar i allafall jag

Fast om hunden kommer fram så anser jag att ägaren låtit den komma fram alltså har jag fått lov att hälsa.

Tja det är nog ungefär som att man ber om lov innan man dansar med en kvinna alt hånglar upp henne inför makens ögon, en fråga om uppfostran. Det är inget större fel på endera sätten men det ena handlingsättet kan beroende på vem man själv är i relation till den som utsätts för det generera en del oönskade effekter.

 

För egen del hälsar jag på hundar efter att jag tar talat med hundföraren först, i viss del för att jag har smärtsamma erfarenheter av det motsatta. /Christian

De flesta tar ju dock hårdare på om man hånglar upp deras fru än om man hälsar på deras hundar. Så hångla upp fruar gör jag inte ens om de kommer utan ägare. Dessutom har min sambo mer överseende med att jag hälsar på hundar än att jag hånglar upp andras fruar.

 Är man hundägare o har en hund som har en tendens att bita mot folk så ska man upplysa dom om det till att börja med!

Nu kan det vara skillnad mot att hälsa på en hund då man kommer hem till nån på besök o hunden kommer glatt fram o hälsar,,-

Till att tex i skogen vid fällt byte o hunden står vid viltet ,,

Lite halvintressant men ändå känns det som man kommer ganska långt med sunnt förnuft...

Jag lurades dock in på trådan då jag trodde det var en annan vinkling.

Hur hälsar ni på en främmande hund?

Som kommer hem till er, Som ni besöker, som kommer som "jaktgäst" och när ni själva är gäst i ett annat jaktlag?

Det hade varit intressantare med en undersökning där. Jag brukar försöka att ignorera hundar tills jag växlat några ord med Husse/Matte. Sedan ser jag till att jag avslutar "hälsandet". I övrigt vet jag inte riktigt vad eller hur jag gör. Men hundar brukar gilla mig... Bu eller bä?

 

Ja den aspekten är mer intressant... Jag är ingen hundexpert, har dock haft några hundar, men jag gör som dig och ignorerar hunden tills jag har pratat med ägaren och frågat om man får hälsa. Då sätter jag mig på huk och låter hunden komma fram. 

En bekant o hans fru dom hade 3 rottisar som alla var förtjusta i mig när jag kom förbi o hälsade på. 3*55 kg muskler som o knuffade på en när man kom dit.

Ibland så satte jag mig o golvet o kliade o kelade med dom. Den ena ville vara mer i blickpunkten än den andra.

Dom kom från alla håll o höll på o knuffa på mig men snälla var dom o jag var omtyckt av dom.

Tja.. plottfia hälsar jag såhär på...

 

Håll truten för H-vete !!!

 

En bekant o hans fru dom hade 3 rottisar som alla var förtjusta i mig när jag kom förbi o hälsade på. 3*55 kg muskler som o knuffade på en när man kom dit.

Ibland så satte jag mig o golvet o kliade o kelade med dom. Den ena ville vara mer i blickpunkten än den andra.

Dom kom från alla håll o höll på o knuffa på mig men snälla var dom o jag var omtyckt av dom.

 

Vi var tidigare hundvakt åt en rottis väldigt mycket, ibland bodde hon hos oss i flera veckor så jag kallande henne min styvhund... Jag har aldrig varit med om någon bättre familjehund, nu är ju hundar individer men den här damen var helt perfekt. Lekte med ungarna, hon övertygade även min morsa om att rottisar inte är livsfarliga mördarhundar, hon var en riktigt liten nallebjörn.. Barnens bästa vän. Jag har bilder på båda mina söner som red på henne som en häst när de var riktigt små. 

 

Men blev det allvar så var hon rottweiler, hon tränades i personskydd och var rätt duktig. En gång tex. så var vi på en kräftskiva (en liten privat tillställning) när det helt plötsligt ramlar in ett fyllo som ingen kände igen och började gapa, då fattade hon direkt att något inte stod rätt till och innan jag eller värden han köra ut honom så hade hon tagit saken i egna händer. Han fick bråttom därifrån när en stor rottis bröstade upp sig och skällde ut honom efter noter. Sen återgick hon till att vara nallebjörn och käka lite västerbottenpaj under bordet.

 

Nu är väl inte det här topic och jag börjar svamla iväg, men hon somnade in i somras 12 år gammal och jag saknar den där jäkla hunden något fruktansvärt...

Vi var tidigare hundvakt åt en rottis väldigt mycket, ibland bodde hon hos oss i flera veckor så jag kallande henne min styvhund... Jag har aldrig varit med om någon bättre familjehund, nu är ju hundar individer men den här damen var helt perfekt. Lekte med ungarna, hon övertygade även min morsa om att rottisar inte är livsfarliga mördarhundar, hon var en riktigt liten nallebjörn.. Barnens bästa vän. Jag har bilder på båda mina söner som red på henne som en häst när de var riktigt små. 

 

Men blev det allvar så var hon rottweiler, hon tränades i personskydd och var rätt duktig. En gång tex. så var vi på en kräftskiva (en liten privat tillställning) när det helt plötsligt ramlar in ett fyllo som ingen kände igen och började gapa, då fattade hon direkt att något inte stod rätt till och innan jag eller värden han köra ut honom så hade hon tagit saken i egna händer. Han fick bråttom därifrån när en stor rottis bröstade upp sig och skällde ut honom efter noter. Sen återgick hon till att vara nallebjörn och käka lite västerbottenpaj under bordet.

 

Nu är väl inte det här topic och jag börjar svamla iväg, men hon somnade in i somras 12 år gammal och jag saknar den där jäkla hunden något fruktansvärt...

 

Ja visst är det en underbar ras bara dom är rätt tränade. Dom här 3 som jag nämner var tävlingshundar o deltog i personsök, personskydd och allt var det heter.

Otroligt duktiga men nu är matte o husse åt åren så dom har slutat med uppfödning, tävlingsverksamheten, m. m.

Jag saknar hundarna som var som små gossedjur när man kom dit.

Mina egna hundar hälsar jag på lite hur som, kramar alltid på dom.

Andras hundar brukar jag bara låta nosa om man får hälsa på dem.

Några av mina schäferhanar används i avel för att plocka fram tjänstehundar så de har stora drifter vilket gör det direkt olämpligt att peta på lite hur som helst även om hunden är sund i huvudet.

Men o andra sidan så hur nöjd blir jag om en främling petar mig i ansiktet...

Folk på stan som får ett nej om de frågar om de får klappa brukar tappa hakan helt.

Själv är jag inte förtjust i stirriga hundar. Så i mitt hushåll talar jag om när Penni inte får följa med:

- Kommer snart!

Hon svarar med att gå in i sovrummet eller hoppa upp i soffan. 

Vid hemkomst går jag tyst och lugnt in i hallen. Ställer evt matkassar så hon för "inspektera" inköpen. Sedan får hon en puss( i tystnad) på sidan om nosen. När hon löper märker jag att hon är mer ivirig och då bemöter jag henne med mer lugn och sans.

 

Nya hundar, titulerar jag Hallå kompis" sätter mig ner för att blir genomnosad samtidigt som jag undviker att le( visa tänderna)     

För egen del så hälsar jag inte direkt på hunden när jag kommer. Han blir så himla uppspelt. När jag väl hälsar så måste han vara lugn först.

 

Vad beträffar att hälsa på andras hundar så tycker jag att det är viktigt att man frågar om lov först. I många fall så behövs inte det då man utifrån kroppsspråk odyl förstår att det är ok att hälsa.

 

Jag är jävligt trött på folk som "tvångshälsar" på min hund av den enkla anledningen att han går lätt upp i varv och lägger sig an med ovanan att dra i kopplet för att hälsa till höger och vänster.

 

Det är skitkul att hälsa på en glad hund men det kanske inte är lika kul för ägaren som måste leva med hundens "hälsningsbeteende. Tyvärr har jag lagt märke till att även erfarna fågelhundstränare hälsar våldsamt glatt på min hund och låter hunden hoppa upp och ha sig utan att först fråga om lov.

Det var det som var lite lurigt för det var en beagel de utfört "exprimentet" på

Kan inte förstå vad du menade med beagle :thumbsup:

Mina egna krabater hälsar jag på direkt med glad röst och klapp å kram. Andras hundar som jag inte känner ignorerar jag alltid till ägaren sagt annat. Orsaken är enkel. Många har problem med hoppande/skällande och allt för ivriga hundar vid besök och det vanligaste sättet att jobba med detta är att besökare ignorerar den hälsningsgalna hunden tills den lugnat sig. Klappar jag den när den kommer och t.ex. hoppar så belönar jag omedelbart beteendet och kan sabba träningen för ägaren. Hälsar jag istället när den lugnat sig så är det de beteendet som belönas istället.

Mina egna hundar hälsar jag på lite hur som, kramar alltid på dom.

Andras hundar brukar jag bara låta nosa om man får hälsa på dem.

Några av mina schäferhanar används i avel för att plocka fram tjänstehundar så de har stora drifter vilket gör det direkt olämpligt att peta på lite hur som helst även om hunden är sund i huvudet.

Men o andra sidan så hur nöjd blir jag om en främling petar mig i ansiktet...

Folk på stan som får ett nej om de frågar om de får klappa brukar tappa hakan helt.

 

Det där fattar jag fan i mig inte... Jag brukar också neka folk och alltid blir de typ chockade..!? Det är inte en rättighet att klappa min hund och prata bebisspråk! Tycker folk borde begripa bättre än att rusa fram till en okänd man med hund och gapa "meeeen guuuuud så sööööt!". Min hund, mina regler. Punkt.