Jag låter främmande hundar hälsa på mig om de vill....alltid låta en hund ta första steget. Håller fram handen så de får lukta, ibland böjer jag mig ner men det märker man på kemin som uppstår. I de allra flesta fall brukar hundar gilla mig vid första mötet. Mina egna hundar ja de blir ju så glada varje gång jag kommer hem så man tror klockorna stannar....där handlar det mer om att begränsa hälsandet till att inte spåra ur.

Mabo, jag håller helt med. Folk verkar tyvärr tro att det är en rättighet.

Jag hälsar på främmande hundar dagligen i jobbet. Ingår i arbetet så att säga. Arbetet kräver att jag måste etablera kontakt med hunden snabbt och få ett tillräckligt förtroende så den låter sig undersökas och behandlas. Svårt säga nån exakt mall eftersom det går mycket på magkänsla. Men alltid vända sig till husse/matte först, inte bry sig om hunden. Sen få hunden intresserad av mig medans jag fortfarande har distans, tex genom 'muspip' och hälsa på hunden med dess namn, sen sätta sig på huk på lite på avstånd (men inte för långt bort), gärna vänd åt sidan eller halvt frånvänd så hunden inte behöver närma sig dig 'ansikte mot ansikte', och sedan låta hunden ta kontakt själv, beröm och omklappning då den gör det och kanske nån liten muta med levergodis. Sen tar man ju i hunden på ett resolut men vänligt sätt, svårt att riktigt förklara. Detta funkar på 8 av 10 hundar. Hundar som är osäkra finns ju naturligtvis, men det märker man ganska bra tidigt i förloppet, och kan anpassa sig därefter. Jag har inte blivit allvarligt biten en endaste gång än faktiskt på 14 års yrkesverksamt liv, ta i trä, endast enstaka 'markeringar' ibland när man gör nåt lite smärtsamt edyl :-)

Mina egna hundar sätter jag mig ner med och har en liten mysstund då jag kommer hem.

 

Andras hundar frågar jag om jag inte känner av läget eller vet att det är ok att hälsa, då brukar jag sätta mig ner och prata lugnt med hunden tills den kommer fram. Ägaren känner ju sin hund bäst och det är inte alla hundar som vill bli hälsade på och då ska man ge fan i dom tycker jag.

 

Då det kommer till folk som vill klappa och hälsa så är det helt okej på Vorsterhn som älskar alla, honom låter jag såväl barn som vuxna hälsa på och han är bara glad åt det. Den andra jycken är dock lite reserverad mot främmande och har markerat åt folk som varit för på så henne brukar jag inte låta folk hälsa på till en början utan brukar säga åt folk att låt henne insistera på att bli hälsad på för då går det bra och så släpper jag aldrig fram henne till folk som är det minsta nervösa eller oroliga. 

Jag är absolut ingen "hundmänniska" men jag är ändå en "sådan" som de flesta hundar brukar vilja vara väldigt sociala med. Som några nämnde tidigare i tråden - om hunden tillåts komma fram och hälsa så förutsätter jag att det är okej för husse/matte och att det är sannolikt att hunden, korrekt behandlad, inte bits och så vidare.

 

All heder åt hundägare som "vågar" vara tydliga med att den här hunden inte är mogen för/inte gillar/inte uppfostras för att vara trevlig och framåt med främmande människor.

Jag hälsar inte på hundar jag inte känner.

 

Hemma så är det första jag säger till hundarna att de ska gå och lägga sig i köket. Komma in med sambo och två ungar i farstun är tillräckligt rörigt utan att ha två klappmongon som river halva kåken. Som grädde på moset är säkert kattfan med där i virrvarret också och skriker som en stucken gris för att han är hungrig. 

Jag hälsar inte på hundar jag inte känner.

 

Hemma så är det första jag säger till hundarna att de ska gå och lägga sig i köket. Komma in med sambo och två ungar i farstun är tillräckligt rörigt utan att ha två klappmongon som river halva kåken. Som grädde på moset är säkert kattfan med där i virrvarret också och skriker som en stucken gris för att han är hungrig. 

 

Hahah, jag känner igen mig i det där! Fast här är det tre ungar, en galen boxer och två sura katter.

Jag måste lägga till en sak,

Jag vill väldigt gärna att en gäst med hund låter sin hund hälsa på de som skall sitta på pass. Framförallt om det är bytesmedvetna hundar. Är jag jaktgäst rättar jag mig efter vad jaktledaren säger. Men hos oss kommer jag att gå fram till älg/rådjur vad än hundägaren sagt. (Om det är jag som skjutit) Det roliga med det är att jag aldrig haft några problem med detta. Trots att vi haft hundar som enligt andra var livsfarliga vid ett byte. Kan givetvis inte svära på att det beror på hur jag hälsat på husse och hund innan. Men nog bidrar det om hunden känner igen mig som "ranghög" sedan tidigare...

Skickas från min iPad via Tapatalk